Friday 20 March 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM 1: GLORY OF GOD


Dasakam 1: Glory of God




The Brahmam or the supreme power, is the embodiment of never ending bliss, incomparable, not time bound and cannot be explained by even thousand vedas and scriptures. Remains hazy and those who have attained it are liberated from Birth and death cycle and merge with brahmam; they cannot come and explain to the rest. It appears that understanding Brahma tatwam is not easy at all but those who come to Guruvayoor and surrender at his feet with devotion get that eternal bliss easily. Mankind is so fortunate that way.

Common people are easily distracted to worldly pleasures and it is time that they realise and surrender at his lotus feet to reduce their sufferings. Sage Vyasa remarks that Lord is in the form of Pure Sattva and hence contemplating on his lotus feet only can bring pleasure. Lord Krishna is the only poorna Avathaara, the complete one which houses countless liberated souls. Lord only can cause maya with a mere glance. He is the embodiment of beauty to those who have done good deeds in their life. Goddess Lakshmi stays in his heart and his abode is a haven for all true devotees.

Lord created universe and people ended up suffering caught in maya. But if these did not happen, how can the people cross this ocean of suffering and attain the supreme bliss? Bhattathiri says people forget that Lord Krishna is waiting like a kalapaka vriksha to grant salvation but people due to their ignorance, pursue worldly belongings and sensual pleasure. While other gods out of compassion fulfill their devotees interests, with the powers given to them, Yet Lord Krishna is the supreme power and only enlightened souls can understand this and revel in him. Lord is omnipresent and only fittest to beget the title ''Bhagavan".


Lyrics for Dasakam 1



सान्द्रानन्दावबोधात्मकं अनुपमितं कालदेशावधिभ्यां 
निर्मुक्तं नित्यमुक्तं निगमशतसहस्रेण निर्भास्यमानं।
अस्पष्टं दृष्टमात्रे पुन: उरु-पुरुषार्थात्मकं ब्रह्म तत्वं
तत् तावत् भाति साक्षात् गुरुपवनपुरे हन्त भाग्यं जनानाम् ॥ १ ॥

SaandraanandaavabOdhaatmakam-anupamitaM kaaladeshaavadhibhyaaM
nirmuktaM nityamuktaM nigamashatasahasreNa nirbhaasyamaanam .
aspaShTaM dR^iShTamaatre puna: uru-puruShaarthaatmakaM brahma tatvaM
tat-taavad-bhaati saakshaat-gurupavanapure hanta bhaagyaM janaanaam ||1||

एवं-दुर्लभ्यवस्तुन्यपि सुलभतया हस्तलब्धे यदन्यत्
तन्वा वाचा धिया वा भजति बत जन: क्षुद्रतैव स्फुटेयम् ।
एते तावद्वयं तु स्थिरतरमनसा विश्वपीड़ापहत्यै
निश्शेषात्मानमेनं गुरुपवनपुराधीशं-एव-आश्रयाम: ॥ २ ॥

evaM durlabhya-vastunyapi sulabhatayaa hastalabdhe yadanyat
tanvaa vaachaa dhiyaa vaa bhajathi batha jana: kshudrataiva sphuTeyam .
ete thaavadvayaM tu sthirataramanasaa vishvapiiDaapahatyai
nishsheShaatmaanamenaM gurupavanapuraadhiisham-eva-ashrayaamaH ||2||

सत्त्वं यत्तत् पराभ्यां-अपरिकलनतो निर्मलं तेन तावत्
भूतै: भूतेन्द्रियैस्ते वपुरिति बहुश: श्रूयते व्यासवाक्यम्।
तत् स्वच्छ्त्वात्-यत्-अच्छादित-परसुखचित्-गर्भ-निर्भासरूपं
तस्मिन् धन्या रमन्ते श्रुतिमतिमधुरे सुग्रहे विग्रहे ते ॥ ३ ॥

sattvaM yattat paraabhyaam-aparikalanatO nirmalaM tena taavat
bhuutai: bhuutendriyaiste vapuriti bahusha: shruuyate vyaasavaakyam .
tat svachChatvaath-yath-achChaadhita parasukhachit-garbha-nirbhaasa-ruupaM
tasmin dhanyaa ramante shrutimatimadhure sugrahe vigrahe te ||3||

निष्कम्पे नित्यपूर्णे निरवधि-परमानन्द-पीयूषरूपे
निर्लीनानेक-मुक्तावलि सुभगतमे निर्मलब्रह्मसिन्धौ ।
कल्लोलोल्लासतुल्यं खलु विमलतरं सत्त्वमाहुस्तदात्मा
कस्मान्नो निष्कलस्त्वं सकल इति वच:त्वत्त्कलास्वेव भूमन् ॥ ४ ॥

NiShkampe nityapuurNe niravadhi-paramaananda-piiyuuSharuupe
nirliinaaneka-muktaavali-subhagatame nirmalabrahmasindhau .
kallOlOllaasatulyaM khalu vimalataraM sattvamaahustadaatmaa
kasmaannO-niShkalastvaM sakala iti vacha: tvatkalaasveva bhuuman ||4||

निर्व्यापारोऽपि निष्कारणं-अज भजसे यत्-क्रियां-ईक्षणाख्यां
तेनैवोदेति लीना प्रकृति-रसति-कल्पाऽपि कल्पादिकाले।
तस्या: संशुद्धमंशं कमपि तमतिरोधायकं सत्त्वरूपं
स त्वं धृत्वा दधासि स्वमहिम-विभवाकुण्ठ वैकुण्ठ रूपं॥५॥

NirvyaapaarO(a)pi niShkaaraNam-aja bhajase yat-kriyaam-iikshaNaakhyaaM
tenaivOdeti liinaa prakR^iti-rasati-kalpaa(a)pi kalpaadikaale .
tasyaa: samshuddhamamshaM kamapi tamatirO-dhaayakaM satvaruupaM
sa tvaM dhR^itvaa dadhaasi svamahima-vibhavaakuNTha vaikuNTha ruupam ||5||

तत् ते प्रत्यग्र-धारा-धर ललित-कलायावली केलिकारं
लावण्यस्यैकसारं सुकृति-जन-दृशां पूर्णपुण्यावतारम्।
लक्ष्मी-निश्शङ्क-लीला-निलयनं -अमृत-स्यन्द-सन्दोहं-अन्त: 
सिञ्चत् सञ्चिन्तकानां वपुरनुकलये मारुतागारनाथ ॥६॥

Tat te pratyagra-dhaaraa-dhara lalita-kalaayaavalii kelikaaraM
laavaNyasyaikasaaraM sukRiti-jana-dRaishaaM puurNa puNyaavataaram .
lakshmii-nishshanka-liilaa-nilayanam-amRita-syanda sandOham-anta:
si~nchat sa~nchintakaanaaM vapuranukalaye maarutaagaaranaatha.||6|

कष्टा ते सृष्टि-चेष्टा बहुतर-भव-खेदावहा जीवभाजां 
इत्येवं पूर्वं-आलोचितं-अजित मया नैवमद्याभिजाने।
नो-चेत्-जीवा: कथं वा मधुरतरमिदं त्वत्-वपु: -चित्-रस-आर्द्रं
नेत्रै: श्रोत्रैश्च पीत्वा परम-रस-सुधाम्भोधि-पूरे रमेरन्॥७॥

kaShTaa te sR^iShTi-cheShTaa bahutara-bhava-khedaavahaa jiivabhaajaam
ityevaM puurvam-aalOchitam-ajita mayaa naivamadyaabhijaane .
nO-chet-jjiivaa: kathaM vaa madhurataramidaM tvad-vapu: chid-rasa-ardraM
netrai: shrOtraishcha piitvaa parama-rasa-sudhaambhOdhi-puure rameran ||7||

नम्राणां सन्निधत्ते सततमपि पुर: - तै: - अनभ्यर्थितान्-अपि-
अर्थान् कामान्-अजस्रं वितरति परमानन्द-सान्द्रां गतिं च।
इत्थं निश्शेषलभ्यो निरवधि-कफल: पारिजातो हरे त्वं
क्षुद्रं तं शक्रवाटी-द्रुममं-अभिलषति व्यर्थतं-अर्थिव्रजोऽयम्॥८॥

namraaNaaM sannidhatte satatamapi pura: tairanabhyarthitaan-api
arthaan kaamaan-ajasraM vitarati paramaananda-saandraaM gatiM cha .
itthaM nishsheShalabhyO niravadhi-kaphala: paarijaatO hare tvaM
kshudraM taM shakravaaTii-drumam-abhilaShati vyartham-arthivrajO(a)yam ||8||


कारुण्यात्काममन्यं ददति खलु परे स्वात्मदस्त्वं विशेषात्
ऐश्वर्यात्-ईशतेऽन्ये जगति परजने स्वात्मनोऽपीश्वरस्त्वम्।
त्वयि-उच्चै:-आरमन्ति प्रतिपदमधुरे चेतना: स्फीतभाग्या:
त्वं च आत्माराम: एवेति-अतुलगुणगणाधार शौरे नमस्ते॥९॥

kaaruNyaat-kaamam-anyaM dadati khalu pare svaatmadastvaM visheShaat
aishvaryaad-iishate(a)nye jagati parajane svaatmanO(a)pi-ishvarastvam .
tvaiy-yuchchai: aaramanti pratipadamadhure chetana: sphiitabhaagyaa:
tvaM cha-atmaaraama evety-atula-guNagaNaadhaara shaure namaste ||9||

ऐश्वर्यं शङ्करादीश्वर-विनियमनं विश्वतेजो-हराणां
तेजस्संहारि वीर्यं विमलमपि यशो निस्पृहैश्चोपगीतम्।
अङ्गासङ्गा सदा श्री:अखिल-विदसि न क्वापि ते सङ्गवार्ता
तत्-वातागारवासिन् मुरहर भगवत्-शब्दमुख्याश्रयोऽसि॥१०॥

AishvaryaM shankaraadiishvara-viniyamanaM vishvatejO-haraaNaaM
tejassanhaari viiryaM vimalamapi yashO nispRaihaishchOpagiitam .
angaasangaa sadaa shrii: akhilavidasi na kvaapi tee sangavaartaa
tad-vaataagaaravaasin murahara bhagavat-shabda-mukhyaashrayO(a)si ||10||


-------Sri Krishnarpanam------

Friday 24 January 2020

SRI NARAYANA BHATTATHIRI - AN INTRODUCTION

Sri Narayana Bhattathiri





Melpathur Narayana Bhattathiri was born circa 1560 A.D. in a Namboothiri brahmin family of Kerala, at a place near thinrunavayi temple on the banks of river Bharatapuzha. His father taught him the Mimamsa and the various Sastras. He mastered the ancient Hindu scriptures, Vedas, Vedangas, etc and studied Mimamsa, Vyakarana (grammar), Tarka (logic), and other subjects, all by the age of sixteen years. He married at the age of 18-20, the niece of Achyuta Pisharadi, a celebrated grammarian.

With Achyuta Pisharadi as his Guru, Sri Narayana Bhattathiri learnt sanskrit grammar and mastered it. Later Achyuta Pisharadi fell a victim to a severe attack of paralysis and suffered unbearable pain. Bhattathiri, the devoted disciple could not tolerate suffering of his Guru. He, therefore, fervently prayed that the disease may be transferred to him. Pisharadi recovered from paralysis but now the disease crippled Bhattathiri. The famous Malayalam poet and linguist Tunchath Ezhuthachan advised him to do "Bhajanam" in the temple of Guruvayoor and advised him to ''start with the fish" as a sure cure for paralysis. 

Bhattathiri went to Guruvayoor with help of his younger brother, Mathrudatta.  He wrote  "Narayaneeyam" describing the Avatars of Vishnu starting with "fish", i.e. Matsya Avatar. His Sankalpam was to write in brief the entire Vyasa’s Srimad Bhagavatam which contained 18000 slokas. As a scholar in Rig Veda, he wrote his poetry with different chandas/swara / meters and with each block containing 10 slokas in general. As per his sankalpam in first 36 dasakams he covered the first IXth chapters of the Srimad Bhagavatam. From 37 onwards up to 90 Dasakams he covered the Dasama Skandam (Krishna Avatara Katha). From the 91 to 97 Dasakams, he covered XIth Skandam of Srimad Bhagawatham which contain Uddava Tatwa Upadesa, Jnana/Bhakti/Karma Yogas/Vaishnava Mahatwam/ Brahmopasanam.

Bhattathiri completed condensed version of the Srimad Bhagavatam in 100 days in 1034 slokas. Each Dasaka ended with a prayer to the Lord of Guruvayoor to cure him of his illness. At the end of 99th Dasakam, Bhattathiri was cured of his illness and had a vision of the Lord in the form of Venugopala as he started the 100th Dasakam.  Bhattathiri chanted the last 10 slokas glorifying Lord's each and every part of body from head to toe and hence called KESHADI PADA VARNANAM. 

He named this as Narayaneeyam as it was written by him and second as it is about the Lord Narayana. He completed it on the 27th day of Vrichikam month/Karthika Masa, at the age of 27 years in the year 1587. He lived up to 106 years creating many compositions of poetry, essays and books on philosophy and Sanskrit grammar. Bhattathiri, as directed by Lord Guruvayoorappan himself, went to Mukkola Bhagavathi temple and while praying, he attained Mukti.


Dhyana Sloka for Narayaneeyam 


शुक्लाम्बरधरं विष्णुं शशिवर्णं चतुर्भुजम्
प्रसन्नवदनं ध्यायेत् सर्व विघ्नोपशान्तये

ShuklaAmbara Dharam Vishnum Shashi Varnam Chatur Bhujam
Prasanna Vadanam Dhyaayet Sarva Vighnopashaantaye (Vighna Upashaantaye)

गुरुर्ब्रह्मा गुरुर्विष्णु र्गुरुर्देवो महेश्वरः
गुरु साक्षात परब्रह्मा तस्मै श्रीगुरवे नमः

Gurur Brahma Gurur Vishnu Gurur Devo Maheshwara:
 Guru Saakshaat ParaBrahma Tasmai Sri Gurave Nama:

सदाशिव समारम्भाम् शंकराचार्य मध्यमाम्
अस्मद् आचार्य पर्यन्ताम् वंदे गुरु परम्पराम्

Sadashiva Samarambham Shankaracharya Madhyamam
Asmad Acharya Paryantam Vande Guru Paramparam

सच्चिदानंद रूपाय विश्वोत्पत्यादिहेतवे|
तापत्रय विनाशाय श्री कृष्णाय वयं  नुम:

Sachidanand rupaya vishvotpatyadi hetve
tapatraya vinashaya shri krishnaya vayam numa:

यं प्रव्रजन्तं अनुपेतं अपेत कृत्यं
द्वैपायनो विरह कातर आजुहाव 
पुत्रेति तन्मयतया तरवोऽभिनेदु:
तं  सर्व भूत-हृदयं मुनिमानतोऽस्मि

yam pravrajantam anupetam apeta krityam
dvaipaayano viraha kaatara aajuhaava
putreti tanmayatayaa taravo abhinedu:
tam sarva bhuuta hridayam munimaanatosmi
 
नारायणं नमस्कृत्य नरं चैव नरोत्तमम् |
देवीं सरस्वतीं व्यासं ततो जयमुदीरयेत् ||

naarayanam namaskritya naram chaiva narottamam
devim sarasvatim vyasam tato jayamudirayet
 
पीताम्बरं करविराजित चक्र शङ्क
कौमोदकी सरसिजं करुणा समुद्रम् ।
राधासहायमति सुन्दर मन्दहासम्
वातालयेशमनिशम् हृदि भावयामि ॥

Peethaambaram, karavirajitha chakra sankha
Kaumodhaki  sarasijam, karunaa samudhram
Radhaa sahaayam athi sundara mandahaasam
Vathaleyasam anisam Hrudhi bhavayaami
 
 मूकं करोति वाचालं पङ्गुं लङ्घयते गिरिं ।
यत्कृपा तमहं वन्दे परमानन्द माधवम् ॥

Muukam Karoti Vaacaalam Pangum Langhayate Girim |
Yat-Kripaa Tamaham Vande Paramaananda Maadhavam ||
 
वन्दे नन्दव्रजस्‍त्रीणां पादरेणुमभीक्ष्णश: ।
यासां हरिकथोद्गीतं पुनाति भुवनत्रयम् ||

vande nanda-vraja-streenam paada-reNum abiikshNasha:
yaasaam hari-kathodgiitam punaati bhuvana-trayam
 
कोमलं कूजयन् वेणुम् श्यामलोयं कुमारक:।
वेदवेध्य: परम् ब्रह्म भासतां पुरतो मम ॥
Komalam koojayan venum shyamaloyam kumaraka:
Vedavedhya: param brahma bhaasathaam purato mama
  
यं ब्रह्मा  वरुणेन्द्र रुद्र मरुत: स्तुन्वन्ति दिव्यैस्तवै:
वेदै: साङ्ग पदक्रमोपनिशदै: गायन्ति यं सामगा: |
ध्यानावस्थित तत्गतेन मनसा पश्यन्ति यं योगिनो
यस्यान्तं न विदु: सुरा  सुरगणा देवाय तस्मै नम: ||

yam brahmaa varuNendra rudra maruta: stunvanti divyaistavai:
vedai: saanga padakramOpanishadai: gaayanti yam saamagaa |
dhyaanaavastita tatgatena manasaa pasyanti yam yOginO
yasyaantam na vidhu: suraa suragaNaa devaaya tasmai nama: ||
 
कृष्णाय वासुदेवाय देवकी नन्दनाय च ।
नन्दगोप कुमाराय गोविन्दाय नमो नमः ॥

KrishNaaya Vaasudevaaya devaki nandanaaya cha
nandagopa kumaaraya govindaaya namo nama:

कृष्णाय  वासुदेवाय  हरये  परमात्मने ।
प्रनत: क्लेश नाशाय गोविन्दाय नमो नम: ॥
KrishNaaya vaasudevaaya haraye paramaatmane
pranatha: klesha naashaaya govindaaya namo nama:
 
कृष्णो रक्षतु मां चराचर गुरु: कृष्णं नमस्ये सदा
कृष्णेनैव सुरक्षितोऽहम् असक्रुत् कृष्णाय दत्तम् मन: ।
 कृष्णादेव समुध्भवो मम विभो: कृष्णस्य दासोसम्यहम्
कृष्णे भक्ति: असञ्चलास्तु  भगवन्   हे  कृष्ण  तुभ्यं  नम:  ॥

KrishNo rakshatu mam charaachara guru: krishNam namasyai sada
krishNenaiva surakshitho-aham asakrit krishNaaya dattam mana:
krishNadeva samudhbhavo mama vibho: krishNasya daasomyaham
krishNe bhakthi: asanchalaasthu bhagawan he krishNa tubyam nama:
 
गुरुवात पुरनाथ कटाक्ष पात्रम्
नारायणीम आक्यम् मद्वर्पित ब्रिंगराजम्
श्री मातृ दत्त तनयं जगतां वरेण्यं
नारायणं गुरुवरं प्रणमामि नित्यं

Guruvaatha puranaatha kadaaksha paatram
naaraayaNeem aakyam madwarpita bhringaraajam
sri mathru datta tanayam jagathaam vareNyam
naaraayaNam guruvaram pranamami nityam
 
सान्द्रानन्दावबोधात्मकं अनुपमितं कालदेशावधिभ्यां
निर्मुक्तं नित्यमुक्तं निगमशतसहस्रेण निर्भास्यमानं।
अस्पष्टं दृष्टमात्रे पुन: उरु पुरुषार्थात्मकं ब्रह्म तत्वं
तत् तावत् भाति साक्षात् गुरुपवनपुरे हन्त भाग्यं जनानाम्

SaandraanandaavabOdhaatmakam anupamitaM kaaladeshaavadhibhyaaM
nirmuktaM nityamuktaM nigamashatasahasreNa nirbhaasyamaanam .
aspaShTaM dR^iShTamaatre puna: uru puruShaarthaatmakaM brahma tatvaM
tat taavat bhaati saakshaat gurupavanapure hanta bhaagyaM janaanaam



-------Sri Krishnarpanam-------

Thursday 23 January 2020

SRIMAN NARAYANEEYAM - AN INTRODUCTION

SRIMAN NARAYANEEYAM - 

INTRODUCTION





|| Peethambaram Karavirajitha Shankha Chakra

Koumodhaki Sarasijam Karuna Samudram

Radha Sahayam Athi Sundara Mandahasam

Vathalayesham Anisham Hrudhi Bhavayami ||



The Narayaneeyam, a great Sanskrit epic, is a brilliant condensation of the great epic Srimad Bhagavatam composed by Sage Vyasa in to 1034 shlokas (stanzas). Some versions of Narayaneeyam have 1036 shlokas where in the 45th Dasakam has 12 slokas instead of 10 shlokas.

In Bhagavatam, the speaker  is Sree Suka Brahmarishi and the listener is Emperor Pareekshith. However in Narayaneeyam, the poet Sri Narayana Bhattathiri himself is the speaker and Listener is Sree Guruvayoorappan himself. Every Dasakam sung by Bhattathiri was approved by Lord himself which is the speciality of this epic.

Narayaneeyam is divided into 100 Dasakams, most of which comprise ten shlokas (verses) each - with a few of them running into 11, 12 or 13 verses; the maximum number being 15 verses in Dasakam 4, and a solitary Dasakam (Dasakam 65) comprising 9 verses. The final verse of every Dasakam concludes with an invocation to the Lord of Guruvayoor to cure him of all his illnesses and protect him from all afflictions and sorrows.

The ‘Parayana' of Narayaneeyam is believed to possess the wonderful power of healing afflictions, both mental and physical, of the devotees. The personal experiences of the poet himself have proved this beyond doubt. Chanting of the hymn Narayaneeyam regularly would surely give the devotee to attain ayur, arogya, sowkyam.


------Sri Krishnarpanam------