Tuesday 5 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 23 - THE STORY OF DAKSHA AND CHITRAKETU

Dasakam 23 - The Story of Daksha and Chitraketu




Another Daksha apart from Prachetas son was deeply devoted to Lord and pleased with his devotion Lord appeared before him and granted him Asikini as his bride and fulfilled his wish to create species. 

Eleven thousand sons born to him took to path of salvation with Sage Narada's advice instead of continuing with the job of creation. Angry with Sage Narada, Daksha cursed him that he will never have a permanent place to stay, which Sage treated as a blessing. 

Daksha then multiplied mankind through his sixty daughters, Vishwaroopa one of his daughter's son helped Indra win Battle over asuras, by teaching him Narayana kavacha, prayer addressed to Lord seeking protection. 

Chitraketu, King of Surasena, got a son with the blessing of Sage Angirasa through his first wife which was killed by one of his other wives by sheer jelousy. Grief struck, King lost self-control, dwelling in maya and agony. 

Sage Narada and Angirasa took the soul of his lost son to the king, which asked him ''whose son am I? . In which birth of mine, were you my father? Due to karma, I attained different parents in different Janmas". The questions asked by soul removed delusion in chitraketu's mind. Then he worshipped Lord and got the Lordship of Vidyadharas. He was blessed with knowledge about Lord when he got his vision in Adhisesha form. 

Chitraketu wandered happily in all the worlds singing in praise of Lord and went to Mount Kailas. He saw Lord Shiva seated in assembly of sages and Goddess Uma seated on his lap. He mocked at Goddess Uma,  who in turn cursed him to be born as asura. 

Chitraketu was born as Vritthasura and even though he was an asura and fought with Indra, he imparted the knowledge about Lord to him and removed delusion of his enemy too and so was blessed to reach Vaikunta.

Diti, mother of Asuras, worshipped Lord for an year so that she be blessed with a son to kill Indra. She got sons called Maruts who only became friends with Indra. Having worshipped Lord for a long time, Diti though she wished evil for Indra, ended up getting sons who stayed united with Indra. 

That is the power of worship whether done with good or undesirable intention, says Bhattathiri and requested that he may be protected in a similar way.


Lyrics of Dasakam 23


प्राचेतसस्तु भगवन् अपरोपि दक्ष:
त्वत्-सेवनं व्यधित सर्गविवृद्धि काम: ।
आविर्बभूविथ तदा लसदष्टबाहु:
तस्मै वरं ददिथ तां च वधूं असिक्नीम् ॥१॥

praachetasastu bhagavann aparOpi daksha:
tvatsevanaM vyadhita sargavivR^iddhi kaama: |
aavirbabhuuvitha tadhaa lasadaShTa baahu:
tasmai varaM daditha taaM cha vadhuum asikniim || 1 ||

तस्यात्मजास्तु  अयुतमीश पुन: सहस्रं
श्रीनारदस्य वचसा तव मार्गमापु: ।
नैकत्रवासं ऋषये स मुमोच शापं
भक्तोत्तमस्तु  ऋषिरनुग्रहमेव मेने ॥२॥

tasyaatmajaastu ayutamiisha punassahasraM
shriinaaradasya vachasaa tava maargamaapu: |
naikatravaasam R^iShaye sa mumOcha shaapaM
bhaktOttamastu R^iShiranugrahameva mene || 2 ||

षष्ट्या ततो दुहितृभि: सृजत: कुलौघान्
दौहित्र सूनुरथ तस्य स विश्वरूप: ।
त्वत्-स्तोत्र वर्मितं अजापयदिन्द्रमाजौ
देव त्वदीय महिमा खलु सर्वजैत्र: ॥३॥

ShaShTyaa tatO duhitR^ibhi: sR^ijata: kulaughaan
dauhitra suunuratha tasya sa vishvaruupa: |
tvat-stOtra varmitam ajaapayadindramaajau
deva tvadiiya mahimaa khalu sarvajaitra: || 3 ||

प्राक् शूरसेन विषये किल चित्रकेतु:
पुत्राग्रही नृपति: अंङ्गिरस: प्रभावात् ।
लब्ध्वैक पुत्रमथ तत्र हते सपत्नी-
सङ्घै: अमुह्य दवश: तव माययासौ ॥४॥

praak shuurasena viShaye kila chitraketu:
putraagrahii nR^ipati: angirasa: prabhaavaat |
labdhvaika putramatha tatra hate sapatnii-
sanghai: amuhya davasha: tava maayayaasau || 4 ||

तं नारदस्तु समं  अङ्गिरसा दयालु:
सम्प्राप्य तावत् उपदर्श्य सुतस्य जीवं ।
कस्यास्मि पुत्र इति तस्य गिरा विमोहं
त्यक्त्वा त्वदर्चनविधौ नृपतिं न्ययुङ्क्त ॥५॥

taM naaradastu samam angirasaa dayaalu:
sampraapya taavat upadarshya sutasya jiivam |
kasyaasmi putra iti tasya giraa vimOhaM
tyaktvaa tvadarchanavidhau nR^ipatiM nyayunkta || 5 ||

स्तोत्रं च मन्त्रमपि नारदतोऽथ लब्ध्वा
तोषाय शेषवपुषो ननु ते तपस्यन् ।
विद्याधराधिपतितां स हि सप्तरात्रे
लब्ध्वाप्यकुण्ठमति: अन्वभजत् भवन्तं  ॥६॥

stOtraM cha mantramapi naaradatO(a)tha labdhvaa
tOShaaya sheShavapuShO nanu te tapasyan |
vidyaadharaadhipatitaaM sa hi saptaraatre
labdhvaa(a)pyakuNThamati: anvabhajat bhavantam || 6 ||

तस्मै मृणाल धवलेन सहस्र शीर्ष्णा
रूपेण बद्धनुति सिद्धगणावृतेन ।
प्रादुर्भवन्नचिरतो नुतिभि: प्रसन्नो
दत्वाऽऽत्मतत्त्वं अनुगृह्य तिरोदधाथ ॥७॥

tasmai mR^iNaala dhavalena sahasra shiirShNaa
ruupeNa baddhanuti siddha gaNaavR^itena |
praadurbhavannachiratO nutibhi: prasannO
datvaa(a)(a)tmatattvam anugR^ihya tirOdadhaatha || 7 ||

त्वत् भक्त मौलिरथ सोऽपि च लक्षलक्षं
वर्षाणि हर्षुलमना भुवनेषु कामं ।
सङ्गापयन् गुणगणं तव सुन्दरीभि:
सङ्गातिरेक-रहितो ललितं चचार ॥८॥

tvat bhakta mauliratha sO(a)pi cha lakshalakshaM
varShaaNi harShulamanaa bhuvaneShu kaamam |
sangaapayan guNagaNaM tava sundariibhi:
sangaatireka-rahitO lalitaM chachaara || 8 ||

अत्यन्त-सङ्ग विलयाय भवत्प्रणुन्नो
नूनं स रूप्य गिरीं आप्य महत्समाजे ।
निश्शङ्कं अङ्ककृत वल्लभं अङ्गजारिं
तं शङ्करं परिहसन् उमयाभिशेपे ॥९॥

atyanta sanga vilayaaya bhavatpraNunnO
nuunaM sa ruupya girim aapya mahatsamaaje |
nishshankam ankakR^ita vallabham angajaariM
taM shankaraM parihasann umayaa(a)bhishepe || 9 ||

निस्सम्भ्रमस्तु अयं अयाचित शापमोक्षो
वृत्रासुरत्चं उपगम्य सुरेन्द्र योधी ।
भक्त्यात्म तत्त्व कथनै: समरे विचित्रं
शत्रोरपि भ्रमं अपास्य गत: पदं ते ॥१०॥

nissambhramastu ayam ayaachita shaapamOkshO
vR^itraasuratvam upagamya surendra yOdhii |
bhaktyaa(a)(a)tma tattva kathanai: samare vichitraM
shatrOrapi bhramam apaasya gata: padaM te || 10 ||

त्वत्सेवनेन दिति: इन्द्र वधोद्यताऽपि
तान् प्रत्युतेन्द्र सुहृदो मरुतोऽभिलेभे ।
दुष्टाशयेऽपि शुभदैव भवन्निषेवा
तत्तादृश: त्वं अव मां पवनालयेश ॥११॥

tvatsevanena diti: indra vadhOdyataa(a)pi
taan pratyutendra suhR^idO marutO(a)bhilebhe |
duShTaashaye(a)pi shubhadaiva bhavanniShevaa
tattaadR^isha: tvam ava maaM pavanaalayesha || 11 ||


-------Sri Krishnarpanam------

Monday 4 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 22 - STORY OF AJAMILA

Dasakam - 22 - Story of Ajamila




Ajamila, a virtuous Brahmin, leading a grihastashrama went to forest on his father's command. Falling prey to a drunken woman, he left his old parents and good dutiful wife to lead a sinful life together with her. 

Ajamila had named his last son as Narayana, Lord's Naama, due to his previous sath-karmas and was attached to this son. At his old age, when death approached Ajamila, he saw three messengers of Yama with frightful appearance. Scared by the looks of the messengers and due to past devotion to Lord, he called out to his youngest Son, ''Narayana!. From nowhere appeared four beautiful Young man wearing yellow robes with divine looks like the Lord, who prevented the yama dhuthaas from dragging Ajamila. 

The messengers of Yama, questioned the divine young men for their prevention of their duty. Beautiful men of Lord agreed that Ajamila had committed a sinful life but at his death bed, even if he had called his son ''Narayana'' out of fear, still the mention of name alone is sufficient to absolve him of all sins committed by him in his various births. 

Hearing the Lord's name, the messengers of Yama left Ajamila, who then woke up from sleep as if it was all a dream. He repented for his sinful life and spent his last few days meditating on Lord. Finally he reached Lord's abode with the help of the same four divine young men who saved him from yama dhuthaas.

Hearing the account from his messengers, Yama instructed them strictly to spare the devotees of Lord. Bhattadari moved with Lord's mercy, requested that he be protected in a similar way.

PS: Ajamilan means someone who is caught in attachment or maaya. Even such person, if he does bhagawath bhajanam, knowingly or unknowingly, he attains sathgathi. This is the highlight of the story of Ajamila. 


Lyrics of Dasakam 22



अजामिलो नाम महीसुर: पुरा
चरन् विभो धर्मपथान् गृहाश्रमी ।
गुरोर्गिरा काननमेत्य दृष्टवान्
सुधृष्ट शीलां कुलटां मदाकुलाम् ॥१॥

ajaamilO naama mahiisura: puraa
charan vibhO dharmapathaan gR^ihaashramii |
gurOrgiraa kaananametya dR^iShTavaan
sudhR^iShTa shiilaaM kulaTaaM madaakulaam || 1 ||

स्वत: प्रशान्तोऽपि तदाहृताशय:
स्वधर्मं  उत्सृज्य तया समारमन् ।
अधर्मकारी दशमी भवन् पुन:
दधौ भवन् नामयुते सुते रतिम् ॥२॥

svata: prashaantO(a)pi tadaahR^itaashaya:
svadharmam utsR^ijya tayaa samaaraman |
adharmakaarii dashamii bhavan puna:
dadhau bhavan naamayute sute ratim || 2 ||

स मृत्युकाले यमराज किङ्करान्
भयङ्करांस्त्रीन् अभिलक्षयन् भिया ।
पुरा मनाक् त्वत् स्मृति वासना बलात्
जुहाव नारायण नामकं सुतम् ॥३॥

sa mR^ityukaale yamaraaja kinkaraan
bhayankaraamstriin abhilakshayan bhiyaa |
puraa manaak tvat smR^iti vaasanaa balaat
juhaava naaraayaNa naamakaM sutam || 3 ||

दुराशयस्यापि तदात्वनिर्गत:
त्वदीय नामाक्षर मात्र वैभवात् ।
पुरोऽभिपेतु: भवदीय पार्षदा:
चतुर्भुजा: पीतपटा मनोरमा: ॥४॥

duraashayasyaapi tadaatvanirgata:
tvadiiya naamaakshara maatra vaibhavaat
purO(a)bhipetu: bhavadiiya paarShadaa:
chaturbhujaa: piitapaTaa manOrama: || 4 ||


अमुं च संपाश्य विकर्षतो भटान्
विमुञ्चतेत्या-रुरुधुर्बलादमी ।
निवारितास्ते च भवज् -जनैस्तदा
तदीय पापं निखिलं न्यवेदयन् ॥५॥

amuM cha sampaashya vikarShatO bhaTaan
vimu~nchate-tyaa rurudhur balaadamii |
nivaaritaaste cha bhavaj-janaistadaa
tadiiya paapaM nikhilaM nyavedayan || 5 ||

भवन्तु पापानि कथं तु निष्कृते
कृतेऽपि भो दण्डनमस्ति पण्डिता: ।
न निष्कृति: किं विदिता भवादृशं
इति प्रभो त्वत्पुरुषा बभाषिरे ॥६॥

bhavantu paapaani kathaM tu niShkR^ite
kR^ite(a)pi bhO daNDanamasti paNDitaa: |
na niShkR^iti: kiM viditaa bhavaadR^ishaam
iti prabhO tvat puruShaa babhaaShire || 6 ||

श्रुति-स्मृतिभ्यां विहिता व्रतादय:
पुनन्ति पापं न लुनन्ति वासनां ।
अनन्तसेवा तु निकृन्तति द्वयीं
इति प्रभो त्वत्पुरुषा बभाषिरे ॥७॥

shruti smR^itibhyaam vihitaa vrataadaya:
punanti paapaM na lunanti vaasanaam |
anantasevaa tu nikR^intati dvayiim
iti prabhO tvat puruShaa babhaaShire || 7 ||

अनेन भो जन्म सहस्र कोटिभि:
कृतेषु पापेष्वपि निष्कृति: कृता ।
यदग्रहीन्नाम भयाकुलो हरे:
इति प्रभो त्वत्पुरुषा बभाषिरे ॥८॥

anena bhO janma sahasrakOTibhi:
kR^iteShu paapeShvapi niShkR^iti: kR^itaa |
yadagrahiinnaama bhayaakulO hare:
iti prabhO tvat puruShaa babhaaShire || 8 ||

नृणां अबुद्ध्यापि मुकुन्द कीर्तनं
दहत्यघौघान् महिमास्य तादृश: ।
यथाग्नि रेधांसि यथौषधं गदान्
इति प्रभो त्वत्पुरुषा बभाषिरे ॥९॥

nR^iNaam abuddhyaa(a)pi mukunda kiirtanaM
dahatyaghaughaan mahimaasya taadR^isha: |
yathaagni redhaamsi yathauShadhaM gadaan
iti prabhO tvatpuruShaa babhaaShire || 9 ||

इतीरितै: याम्यभटै: अपासृते
भवद्भटानां च गणे तिरोहिते ।
भवत्-स्मृतिं कंचन कालमाचरन्
भवत्पदं प्रापि भवत्-भटैरसौ ॥१०॥

itiiritai: yaamyabhaTai: apaasR^ite
bhavadbhaTaanaaM cha gaNe tirOhite |
bhavatsmR^itiM ka~nchana kaalamaacharan
bhavatpadaM praapi bhavat bhaTairasau || 10 ||

स्व किङ्करावेदन शङ्कितो यम:
त्वदंघ्रि भक्तेषु न गम्यतामिति ।
स्वकीय भृत्यान् अशिशिक्षदुच्चकै:
स देव वातालय नाथ पाहिमाम् ॥११॥

sva kinkaraavedana shankitO yama:
tvadanghri bhakteShu na gamyataamiti |
svakiiya bhR^ityaan ashishiksha duchchakai:
sa deva vaataalaya naatha paahimaam || 11 ||


-------Sri Krishnarpanam------



Sunday 3 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 21 - DIFFERENT FORMS OF LORD AND WORSHIP


Dasakam - 21 - Different Forms of Lord and Worship






The earth's middle region is called Ilaavrata and is inhabited exclusively by women with Gauri (Parvati) as their chief. Lord Siva, present there in the form of Ardhanareeshwara and Lord Vishnu is worshipped as Sankarshana by Shiva through sacred mantras and hymns of praise.

Bhadraswa, east of Ilaavrata, is inhabited by Bhadravasas and they worship Lord in the form of Hayagreeva, who is the embodiment of Knowledge.

Harivarsha is to the south of Ilaavrata where Prahalada and other devotees pray to lord in Narahari form whose body is tall and white, calm and bestower of knowledge of Brahman.

To the west of Ilaavrata is the Ketumala, where lord is in the form of Kamadeva and worshipped by Lakshmi and sons of Prajapathi.

Ramyaka which is to the north is the place where Vaivaswata Manu worships Lord in the form of fish or Matsya, who shines in the heart of those who are devoid of attachments.

To the north of Ramyaka is region Hiranmaya, where Lord resides in the form of huge Tortoise which bore the Mandara mountain on its back and worshipped by Chief of Pitrus, Aryama.

Lord exists in the form of divine varaha who took the avataar to save the earth to the north of Hiranmaya. Goddess of Earth worships the Lord by singing hymns in praise here.

Kimpurusha, to the south of Ilaavrata is the place where Lord exists in the form of Rama and is worshipped by the mighty Hanuman with supreme devotion.

In the bharathakanda region, Lord exists in the form of Narayana with his companion Nara until the pralaya kaalam, to protect the devotees and is worshipped by Sage Narada and other supreme devotees with hymns based on Sankya yoga and Ashtanga yoga.

People worship Lord in the form of sun in plaaksha and moon in shaalmala, fire in kushadveep, water in Kraunch, wind in shaaka, and as Brahmaa in Pushkara.

Lord is worshipped by great sages and stars such as Dhruva and planets at dawn noon and dusk in the form of Simsumara, the enormous fish.

Narayana bhattathiri worships Lord Guruvayoorappan in the form of Adhisesha residing at Paataal loka with thousand heads wearing blue dress with a plough in the hand as weapon and requests him to accept his praise and eradicate his ailments.


Lyrics of Dasakam 21



मध्योद्भवे भुव इलावृत नाम्नि वर्षे
गौरी प्रधान वनिता जनमात्र भाजि ।
शर्वेण मन्त्र नुतिभि: समुपास्यमानं
सङ्कर्षणात्मकंअधीश्वर संश्रये त्वाम् ॥१॥

madhyOdbhave bhuva ilaavR^ita-naamni varShe
gaurii pradhaana-vanitaa janamaatra-bhaaji |
sharveNa mantra nutibhi: samupaasyamaanaM
sankarShaNaatmakam adhiishvara samshraye tvaam || 1 ||

भद्राश्व नामक इलावृत पूर्ववर्षे
भद्रश्रवोभि: ऋषिभि: परिणूयमानम् ।
कल्पान्त गूढनिगमोद्धरण प्रवीणं
ध्यायामि देव हयशीर्ष-तनुं भवन्तम् ॥२॥

bhadraashva naamaka ilaavR^ita puurvavarShe
bhadrashravObhi: R^IShibhi: pariNuuyamaanam |
kalpaanta guuDha nigamOddharaNa praviiNaM
dhyaayaami deva hayashiirSha-tanuM bhavantam || 2 ||

ध्यायामि दक्षिणगते हरिवर्ष वर्षे
प्रह्लाद मुख्य पुरुषै: परिषेव्यमाणम् ।
उत्तुङ्ग शान्त धवलाकृतिम् एकशुद्ध-
ज्ञानप्रदं नरहरिं भगवन् प्रपद्ये ॥३॥

dhyaayaami dakshiNagate harivarSha varShe
prahlaada mukhya puruShai: pariShevyamaaNam |
uttunga shaanta dhavalaakR^iti-m ekashuddha-
jnaanapradaM narahariM bhagavan prapadhye || 3 ||

वर्षे प्रतीचि ललितात्मनि केतुमाले
लीलाविशेष ललितस्मित शोभनाङ्गं  ।
लक्ष्म्या प्रजापति सुतैश्च निषेव्यमाणं
तस्या: प्रियाय धृत कामतनुं भजे त्वाम् ॥४॥

varShe pratiichi lalitaatmani ketumaale
liilaavisheSha-lalita-smita-shObhanaangam |
lakshmyaa prajaapati sutaishcha niShevyamaaNaM
tasyaaH priyaaya dhR^itakaamatanuM bhaje tvaam || 4 ||

रम्येपि उदीचि खलु रम्यक नाम्नि वर्षे
तद्वर्षनाथ मनुवर्य सपर्यमाणं ।
भक्तैक वत्सलम् अमत्सर हृत्सु भान्तं
मत्स्याकृतिं भुवननाथ भजे भवन्तम् ॥५॥

ramye(a)pi udiichi khalu ramyakanaamni varShe
tadvarShanaatha manuvarya saparyamaaNam |
bhaktaika vatsalam amatsara hR^itsu bhaantaM
matsyaakR^itiM bhuvananaatha bhaje bhavantam || 5 ||

वर्षं हिरण्मय समाह्वयम् औत्तराहम्
आसीनमद्रि धृति कर्मठ कामठाङ्गं ।
संसेवते पितृगण प्रवरोऽर्यमा यं
तं त्वां भजामि भगवन् परचिन्मयात्मन् ॥६॥

varShaM hiraNmaya samaahvayam auttaraaham
aasiinamadri dhR^iti karmaTa kaamaTaangam |
samsevate pitR^igaNa pravarO(a)ryamaa yaM
taM tvaaM bhajaami bhagavan parachinmayaatman || 6 ||

किञ्चोत्तरेषु कुरुषु प्रियया धरण्या
संसेवितो महितमन्त्र नुतिप्रभेदै: ।
दंष्ट्राग्र घृष्ट घनपृष्ठ गरिष्ठ वर्ष्मा
त्वं पाहि बिज्ञनुत यज्ञ वराहमूर्ते ॥७॥

kiM chOttareShu kuruShu priyayaa dharaNyaa
samsevitO mahitamantra nutiprabhedai: |
danShTraagra ghR^iShTa ghanapR^iShTa gariShTa varShmaa
tvaM paahi vij~nanuta yaj~na varaahamuurte || 7 ||

याम्यां दिशं भजति किंपुरुषाख्य वर्षे
संसेवितो हनुमता दृढ भक्ति भाजा ।
सीताभिराम परमाद्भुत रूपशाली
रामात्मक: परिलसन् परिपाहि विष्णो ॥८॥

yaamyaaM dishaM bhajati kimpuruShaakhya varShe
samsevitO hanumataa dR^iDha bhaktibhaajaa |
siitaabhiraama paramaadbhuta ruupashaalii
raamaatmaka: parilasan paripaahi viShNO || 8 ||

श्रीनारदेन सह भारत खण्ड मुख्यै:
त्वं साङ्ख्ययोग नुतिभि: समुपास्यमान: ।
आकल्प कालमिह साधु जनाभि रक्षी
नारायणो नरसख: परिपाहि भूमन् ॥९॥

shriinaaradena saha bhaarata khaNDa mukhyai:
tvaM saankhyayOga nutibhi: samupaasyamaana: |
aakalpa kaalamiha saadhu janaabhi rakshii
naaraayaNO narasakha: paripaahi bhuuman || 9 ||

प्लाक्षेऽर्क रूपमयि शाल्मल इन्दुरूपं
द्वीपे भजन्ति कुशनामनि वह्नि रूपम् ।
क्रौञ्चेऽम्बु रूपमथ वायुमयं च शाके
त्वां ब्रह्म रूपमपि पुष्कर नाम्नि लोका: ॥१०॥

plaakshe(a)rka ruupamayi shaalmala induruupaM
dviipe bhajanti kushanaamani vahni ruupam |
krau~nche(a)mbu ruupamatha vaayumayaM cha shaake
tvaaM brahma ruupamayi puShkaranaamni lOkaa: || 10 ||

सर्वै र्ध्रुवादिभि: उडुप्रकरैर्ग्रहैश्च
पुच्छादिकेषु अवयवेषु अभिकल्प्यमानै: ।
त्वं शिंशुमार वपुषा महतामुपास्य:
सन्ध्यासु रुन्धि नरकं मम सिन्धु शायिन् ॥११॥

sarvai-dhruvaadibhi: uDuprakarai: grahaishcha
puchChaadi keShvu avayaveShu abhi kalpyamaanai: |
tvaM shimshumaara vapuShaa mahataamupaasya:
sandhyaasu rundhi narakaM mama sindhu shaayin || 11 ||

पातालमूल भुवि शेषतनुं भवन्तं
लोलैक कुण्डल विराजि सहस्रशीर्षं ।
नीलाम्बरं धृतहलं भुजगाङ्गनाभि:
जुष्टं भजे हर गदान् गुरुगेह नाथ ॥१२॥

paataalamuula bhuvi sheShatanuM bhavantaM
lOlaika kuNDala viraaji sahasrashiirSham |
niilaambaraM dhR^itahalaM bhujagaanga naabhi:
juShTaM bhaje hara gadaan gurugeha naatha ||12 ||



-------Sri Krishnarpanam------

Saturday 2 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 20 - THE STORY OF NABHI AND AVATHAR OF RISHABADEVA

Dasakam-20-The Story of Nabhi & 

Avathar of Rishabhadeva




Swambhuvo Manu's elder son was King Priyavrata. Priyavrata's elder son was Aagnidhara. He ruled the Jambudweepa had a son called Nabhi. King Nabhi was not having children for a long time. Therefore, he performed a yagna together with his wife Meru Devi. Lord appeared in the sacrificial fire and granted a boon that Lord himself will be born as child to the couple. 

At appropriate time, King Nabhi handed over the administration to Rishabadeva and left to forest with his queen to perform penance and merged with Lord.

King Rishaba ruled the world with prosperity so much so that Indra became jealous and stopped rain for the continent but with Rishaba's yogic power, rain was brought back. Winning over Indra, Rishaba took the hand of his daughter Jayanthi and they had one hundred sons, eldest of them was Bharatha.

Among hundred, Bharatha became the next king of Bharathavarsha. Nine of the other sons became yogis; another nine ruled over various other regions, remaining eighty one became Brahmins by the power of their spiritual actions. Rishaba advised all his sons and other yogis, the path of salvation through renouncing desires and indulging in deep devotion to Lord. 

Rishaba moved to forest and indulged himself in severe penances leading a life of total renunciate. He wandered all through the earth, observing the life of python, cow, deer, crow, advising spiritual values to people and devotion to supreme Lord as means of salvation. Finally Rishaba Deva merged with Lord, by giving his body to a forest fire in the Coorg mountains, thus completing his spiritual journey in Earth.

Reciting the story of Nabhi and Lord's avatara as Rishabadeva, Bhattadiri requests Lord to remove all his sufferings and cure him of his ailments. 



Lyrics of Dasakam 20


प्रियव्रतस्य प्रियपुत्रभूतात्
आग्नीध्र राजात् उदितो हि नाभि: ।
त्वां दृष्टवान्-इष्टदं-इष्टि-मध्ये
तवैव तुष्ट्यै कृतयज्ञ कर्मा ॥१॥

priyavratasya priyaputrabhuutaat
aagniidhra raajaat uditO hi naabhi: |
tvaaM dR^iShTavaan-iShTadam-iShTi-madhye 
tavaiva tuShTyai kR^itayaj~na karmaa || 1 ||

अभिष्टुत: तत्र मुनीश्वरैस्त्वं
राज्ञ: स्वतुल्यं सुतमर्थ्यमान: ।
स्वयं जनिष्येऽहं इति ब्रुवाण:
तिरोदधा बर्हिषि विश्वमूर्ते ॥२॥

abhiShTuta: tatra muniishvaraistvaM 
raaj~naH: svatulyaM sutamarthyamaana: |
svayaM janiShye(a)ham iti bruvaaNa:
tirOdadhaa bahirShi vishvamuurte || 2 ||

नाभि-प्रियायां-अथ मेरुदेव्यां
त्वमंशतोऽभू: ॠषभाभिधान: ।
अलोक सामान्य गुण प्रभाव
प्रभाविताशेष जन प्रमोद: ॥३॥

naabhi-priyaayaam-atha merudevyaaM
tvamamshatO(a)bhuu: R^IShabhaabhidhaana: |
alOka saamaanya guNa prabhaava
prabhaavitaasheSha jana pramOda: || 3 ||

त्वयि त्रिलोकी भृति राज्यभारं
निधाय नाभि: सह मेरुदेव्या ।
तपोवनं प्राप्य भवन्-निषेवी
गत: किलानन्दपदं पदं ते ॥४॥

tvayi trilOkii bhR^iti raajyabhaaraM 
nidhaaya naabhi: saha merudevyaa |
tapOvanaM praapya bhavan-niShevii 
gata: kilaanandapadaM padaM te || 4 ||

इन्द्र:-त्वदुत्कर्ष कृतात् अमर्षात्
ववर्ष नास्मिन् अजनाभवर्षे ।
यदा तदा त्वं निजयोग शक्त्या
स्ववर्षमेनत् व्यदधा: सुवर्षम् ॥५॥

indra: tvadutkarSha-kR^itaat amarShaat 
vavarSha naasminn ajanaabhavarShe |
yadaa tadaa tvaM nijayOga shaktyaa 
svavarShamenad vyadadhaa: suvarSham || 5 ||

जितेन्द्र दत्तां कमनीं जयन्तीं 
अथोद्वहन् आत्मरताशयोऽपि ।
अजीजनत् तत्र शतं तनूजान्
नेषां क्षितीशो भरतोऽग्रजन्मा ॥६॥

jitendra dattaaM kamaniiM jayantii 
mathOdvahannaatmarataashayO(a)pi |
ajiijanastatra shataM tanuujaa-
neShaaM kshitiishO bharatO(a)grajanmaa || 6 ||

नवाभवन् योगिवरानवान्येतु
अपालयन् भारत वर्ष खण्डान् ।
सैका त्वशीति: तव शेषपुत्र:
तपोबलात् भूसुर भूयमीयु: ॥७॥

navaabhavan yOgivaraana vaanyetu
apaalayan bhaaratavarSha khaNDaan
saikaa tvashiiti: tava sheShaputra:
tapObalaat bhuusura bhuuyamiiyu: || 7 ||

उक्त्वा सुतेभ्योऽथ मुनीन्द्र मध्ये
विरक्ति भक्त्यन्वित मुक्तिमार्गं   ।
स्वयं गत: पारम् अहंस्यवृत्तिं
अधाजडोन्मत्त पिशाच चर्याम् ॥८॥

uktvaa sutebhyO(a)tha muniindra madhye 
virakti bhaktyanvita muktimaargam |
svayaM gata: paaram ahamsyavR^ittim
adhaajaDOn matta pishaacha charyaam || 8 ||


परात्मभूतोऽपि परोपदेशं
कुर्वन् भवान् सर्व निरस्यमान: ।
विकारहीनो विचचार कृत्स्नां
महीमहीनात्म रसाभिलीन: ॥९॥

paraatmabhuutO(a)pi parOpadeshaM
kurvan bhavaan sarva nirasyamaana: |
vikaarahiinO vichachaara kR^itsnaaM 
mahiimahiinaatma rasaabhiliina: || 9 ||

शयुव्रतं गोम् मृगकाकचर्यां
चिरं चरन्नाप्य परं स्वरूपं ।
दवाहृताङ्ग: कुटकाचले त्वं
तापान् ममापाकुरु वातनाथ ॥१०॥

shayuvrataM gOm mR^igakaakacharyaaM 
chiraM charannaapya paraM svaruupam |
davaahR^itaanga: kuTakaachale tvaM
taapaan mamaapaakuru vaatanaatha ||10 ||



------Sri Krishnarpanam-------

Friday 1 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 19 - THE PRACHETAS AND BIRTH OF DAKSHA

Dasakam - 19 - The Prachetas and Birth of Daksha




Prithu's great grandson, Praacheenbarhis was noble and just and was involved in task of creation. He was married to Sathadruti, who gave birth to ten noble sons collectively called as Prachetas. As per their father's advice, they indulged themselves in Lord's worship and went to the western ocean to do penance and reached a beautiful lake.

Lord Shiva came to the lake shore to meet Prachetas and taught Rudrageetha which is sung in praise of Lord Narayana. Singing this hymn, the ten sons did penance in water for ten thousand years. Their deep penance on Lord, purified their father, who had slained several animals in the name of sacrifice and even their ancestor Venan who destroyed yagnas. Sage Narada went and met Praacheenabarhis and gave knowledge about athman by which he merged with the Lord. 

Pleased with the deep penance for many years, Lord by virtue of his compassion, appeared before Prachetas in Garuda vahana with eight arms, holding conch, discus and other divine weapons and with his limitless mercy, granted boons. They were blessed with the daughter of the trees as wife and led a happy life of ten thousand years. They were blessed with a son Daksha. 

Prachetas did several penances and following advice of divine sage Narada, attained salvation in Lord's abode.

Bhattathiri requests Lord who shows boundless mercy to his devotees, to protect him and cure him of his ailments.


Lyrics of Dasakam 19


पृथोस्तु नप्ता पृथु धर्म कर्मठ:
प्राचीन बर्हि: युवतौ शतद्रुतौ ।
प्रचेतसो नाम सुचेतस: सुतान्
अजीजनत् त्वत् करुणाङ्कुरानिव ॥१॥

pR^ithOstu naptaa pR^ithu dharma karmaTha:
praachiinabarhiryuvatau shatadrutau |
prachetasO naama suchetasaH sutaan
ajiijanat tvat karuNaankuraaniva॥ 1 ||

पितु: सिसृक्षा निरतस्य शासनाद्
भवत्-तपस्या निरता दशापि ते |
पयोनिधिं पश्चिममेत्य तत्तटे
मनोहरं सन्ददृशु: सरोवरं ॥२॥

pitu: sisR^ikshaa niratasya shaasanaad
bhavat-tapasyaa nirataa dashaapi te |
payOnidhiM pashchimametya tattaTe
manoharaM sandadR^ishu: sarovaram॥ 2 ||

तदा भवत्-तीर्थमिदं समागतो
भवो भवत् सेवक दर्शनादृत: ।
प्रकाशं-आसाद्य पुर: प्रचेतसां
उपादिशत् भक्त तमस्तव स्तवम् ॥३॥

tadaa bhavat-tiirthamidaM samaagatO
bhavO bhavat sevaka darshanaadR^ita: |
prakaasham-aasaadya pura: prachetasaam
upaadishat bhakta tamastava stavam || 3 ||


स्तवं जपन्त: तममी जलान्तरे
भवन्तं-आसे विषतायुतं समा: ।
भवत्-सुखास्वाद रसाद मीष्वियान्
बभूव कालो ध्रुववन्न शीघ्रता ॥४॥

stavaM japanta: tamamii jalaantare
bhavantam-aase viShataayutaM samaa: |
bhavat-sukhaasvaada rasaada miiShviyaan
babhuuva kaalO dhruvavanna shiighrataa || 4 ||

तपोभिरेषां अतिमात्र वर्धिभि:
स यज्ञ हिंसा निरतोऽपि पावित: ।
पिताऽपि तेषां गृहयात नारद-
प्रदर्शितात्मा भवदात्मतां ययौ ॥५॥

tapObhireShaam atimaatra vardhibhi:
sa yaj~na himsaa niratO(a)pi paavita: |
pitaa(a)pi teShaaM gR^ihayaata naarada-
pradarshitaatmaa bhavadaatmataaM yayau || 5 ||

कृपाबलेनैव पुर: प्रचेतसां
प्रकाशमागा: पतगेन्द्र वाहन: ।
विराजि चक्रादि वरायुधां शुभि:
भुजाभिरष्टाभि: उदञ्चितद्युति: ॥६॥

kR^ipaabalenaiva pura: prachetasaaM
prakaashamaagaa: patagendra vaahana: |
viraaji chakraadi varaayudhaam shubhi:
bhujaabhiraShTaabhi:uda~nchitadyuti: || 6 ||

प्रचेतसां तावत् अयाचतामपि
त्वमेव कारुण्य भरात् वरानदा: ।
भवत् विचिन्ताऽपि शिवाय देहिनां
भवत्वसौ रुद्रनुतिश्च कामदा ॥७॥

prachetasaaM taavat ayaachataamapi
tvameva kaaruNya bharaat varaanadaa: |
bhavat vichintaa(a)pi shivaaya dehinaaM
bhavatvasau rudranutishcha kaamadaa || 7 ||

अवाप्य कान्तां तनयां महीरुहां
तया रमध्वं दशलक्ष वत्सरीम् ।
सुतोऽस्तु दक्षो ननु तत्क्षणाच्च मां
प्रयास्यथेति न्यगदो मुदैव तान् ॥८॥

avaapya kaantaaM tanayaaM mahiiruhaaM
tayaa ramadhvaM dashalaksha vatsariim |
sutO(a)stu dakshO nanu tatkshaNaachcha maaM
prayaasyatheti nyagadO mudaiva taan || 8 ||

ततश्च ते भूतल रोधिनस्तरून्
क्रुधा दहन्तो द्रुहिणेन वारिता: ।
द्रुमैश्च दत्तां तनयाम् अवाप्य तां
त्वदुक्त कालं सुखिनोऽभिरेमिरे ॥९॥

tatashcha te bhuutala: Odhinastaruun
krudhaa dahantO druhiNena vaaritaa: |
drumaishcha dattaaM tanayaamavaapya taaM
tvaduktakaalaM sukhinO(a)bhiremire ||  9 ||

अवाप्य दक्षं च सुतं कृताध्वरा:
प्रचेतसो नारदलब्धया धिया ।
अवापुरानन्द पदं तथाविध:
त्वमीश वातालयनाथ पाहि माम् ॥१०॥

avaapya dakshaM cha sutaM kR^itaadhvaraa:
prachetasO naaradalabdhayaa dhiyaa |
avaapuraananda padaM tathaavidha:
tvamiisha vaataalayanaatha paahi maam || 10 ||


------Sri Krishnarpanam------

Thursday 30 April 2020

-NARAYANEEYAM DASAKAM - 18 - STORY OF VENAN AND INCARNATION OF PRITHU

Dasakam - 18 - Story of Venan and Incarnation of Prithu






In the dynasty of Dhruva, came the King Anga who was married to Suneethai. Venan was their son, but unlike his father, he was very wicked and cruel. He gave lot of troubles to the people of the kingdom and declared that Lord does not exist. He considered himself as the supreme power in the universe. Dejected by venan's actions, King Anga left to forest to perform penance and attained mukthi. 

Venan neglected the kingdom and welfare of the people, destroyed sacrificial rites and yagnas conducted by Sages and this infuriated them. The flame which rose from the sages Kundalini burnt Venan down. 

Fearing that the absence of a ruler would lead to the tyranny of wicked people, Sages took the body of Venan from his mother who was preserving it for a long time and churned the thighs of his body.  Thus his body became sinless. 

Then when his arms were churned, from there Lord appeared in the form of Prithu. Due to the misdoings of Venan like stopping of Sacrifices by him, Earth retracted and hid all its resources. King Prithu attacked Earth with his bow and arrow asking her to yield back resources.

Mother Earth obliged to yield back and made the earth green and prosperous as before. King Prithu did aswamedha yagnas and when he was to complete the 100th, Lord Indra feeling jealous, came in disguise and stole the horse. King Prithu's son went and defeated Indra and brought back the horse. 

Indra repeatedly tried to abduct the yagna horse, when King Prithu went to fight with Indra. Brahma intervened and requested Indra to be spared. Once the yagna was completed, Lord manifested in Vishnu Form and wanted to grant boon to the King. King Prithu asked for only one boon of being devoted to Lord as always.

Settled in the banks of Ganga, one day when Prithu was explaining about dharma to sages assembled there, Sanaka with divine sages appeared there and advised King Prithu to go to forest and do penance. King Prithu following their advice, attained salvation and merged with the Lord. 

Bhattathiri requested Lord, who came in avatar of King Prithu to restore resources on the earth destroyed by Venan, to remove his afflictions. Lord acknowledged his request immediately by nodding his head.

Lyrics of Dasakam 18



जातस्य ध्रुवकुल एव तुङ्गकीर्ते:
अङ्गस्य व्यजनि सुत: स वेन नामा ।
यद्दोष व्यथितमति: स राजवर्य:
त्वत्पादे निहितमना वनं गतोऽभूत् ॥१॥

jaatasya dhruvakula eva tungakiirte:
angasya vyajani suta: sa vena naamaa |
yaddOSha vyathitamati: sa raajavarya:
tvatpaade nihitamanaa vanaM gatO(a)bhuut || 1 ||

पापोऽपि क्षितितल पालनाय वेन:
पौराद्यै: उपनिहित: कठोरवीर्य: ।
सर्वेभ्यो निजबलमेव सम्प्रशंसन्
भूचक्रे तव यजनानि अयं न्यरौत्सीत् ॥२॥

paapO(a)pi kshititala paalanaaya vena:
pauraardyai: upanihita: kaTOraviirya: |
sarvebhyO nijabalameva samprashamsan
bhuuchakre tava yajanaani ayaM nyarautsiit || 2 ||

सम्प्राप्ते हितकथनाय तापसौघे
मत्तोऽन्यो भुवनपति: न कश्चनेति ।
त्वन्निन्दा वचनपरो मुनीश्वरै:-तै:
शापाग्नौ शलभदशाम् अनायि वेन: ॥३॥

sampraapte hitakathanaaya taapasaughe
mattO(a)nyO bhuvanapati: na kashchaneti |
tvannindaa vachanaparO muniishvarai: tai:
shaapaagnau shalabhadashaam anaayi vena: || 3 ||

तन्नाशात् खलजन भीरुकै: मुनीन्द्रै:
तन्मात्रा चिर परिरक्षिते तदङ्गे ।
त्यक्ताघे परिमथिताद-थोरुदण्डात्
द्दोर्दण्डे परिमथिते त्वमाविरासी: ॥४॥

tannaashaat khalajana bhiirukai: muniindrai: 
tanmaatraa chira parirakshite tadange |
tyaktaaghe parimathitaada-thOrudaNDaat
dOrdaNDe parimathite tvamaaviraasiiH || 4 ||

विख्यात: पृथुरिति तापसोपदिष्टै:
सूताद्यै: परिणुतभावि भूरिवीर्य: ।
वेनार्त्या कबलित सम्पदं धरित्रीं
आक्रान्तां निजधनुषा समामकार्षी: ॥५॥

vikhyaata: pR^ithuriti taapasOpadiShTai:
suutaadyaiH pariNutabhaavi bhuuriviirya: |
venaartyaa kabalita sampadaM dharitriim
aakraantaaM nijadhanuShaa samaamakaarShii: || 5 ||

भूयस्तां निजकुल मुख्य वत्सयुक्तै:
र्देवाद्यै: समुचित चारु भाजनेषु ।
अन्नादीनि-अभिलषितानि यानि तानि
स्वच्छन्दं सुरभितनूं अदूदुहस्त्वम् ॥६॥

bhuuyastaaM nijakula mukhya vatsayuktai:
devaadyai: samuchita chaaru bhaajaneShu |
annaadiini abhilaShitaani yaani taani
svachChandaM surabhitanuum aduuduhastvam || 6 ||

आत्मानं यजति मखैस्त्वयि त्रिधामन्
आरब्धे शततमवाजिमेध यागे ।
स्पर्धालु: शतमख एत्य नीचवेषो
हृत्वाऽश्वं तव तनयात् पराजितोऽभूत् ॥७॥

aatmaanaM yajati makhaistvayi tridhaamann
aarabdhe shatatamavaajimedha yaage |
spardhaalu: shatamakha etya niichaveShO
hR^itvaa(a)shvaM tava tanayaat paraajitO(a)bhuut || 7 ||

देवेन्द्रं मुहुरिति वाजिनं हरन्तं
वह्नौ तं मुनिवर मण्डले जुहूषौ ।
रुन्धाने कमलभवे क्रतो: समाप्तौ
साक्षात्त्वं मधुरिपुं-ऐक्षथा: स्वयं स्वम् ॥८॥

devendraM muhuriti vaajinaM harantaM
vahnau taM munivaramaNDale juhuuShau |
rundhaane kamalabhave kratO: samaaptau
saakshaattvaM madhuripum-aikshathaa: svayaM svam || 8 ||

तत्-दत्तं वरमुपलभ्य भक्तिमेकां
गङ्गान्ते विहितपद: कदापि देव ।
सत्रस्थं मुनिनिवहं हितानि शंसन्
ऐक्षिष्ठा: सनकमुखान् मुनीन् पुरस्तात् ॥९॥

tad-dattaM varamupalabhya bhaktimekaaM
gangaante vihitapada: kadaapi deva |
satrasthaM muninivahaM hitaani shamsann
aikshiShThaa: sanakamukhaan muniin purastaat || 9 ||

विज्ञानं सनकमुखोदितं दधान:
स्वात्मानं स्वयमगमो वनान्तसेवी ।
तत्-तादृक् पृथुवपुरीश सत्वरं मे
रोगौघं प्रशमय वातगेह वासिन् ॥१०॥

vij~naanaM sanakamukhOditaM dadhaana:
svaatmaanaM svayamagamO vanaantasevii |
tat-taadR^ik pR^ithuvapuriisha satvaraM me
rOgaughaM prashamaya vaatageha vaasin ||10 ||


-------Sri Krishnarpanam------

Wednesday 29 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 17 - DHURUVA CHARITHRAM

Dasakam - 17 - Dhuruva Charithram





Swayambhu Manu's Son Uttanapada had two wives, Suneethi and Suruchi. Suruchi was extremely dear to the King Uttanapada that he neglected his other wife Suneethi. Overwhelmed by grief, Suneethi surrendered at the feet of Lord. 

One day Dhruva, Suneethi's five year old son wished to sit on his father's lap after seeing his step brother Uttama seated. Suruchi scolded Dhruva harshly and pushed him away due to her jealousy which arises out of her lack of devotion for Lord. King was a mute spectator to this incident. Suneethi consoled her son and advised Dhruva to take refuge at Lord's feet. 

Dhruva left to forest and met Sage Narada on his way. Sage Narada gave Dwadashakshara Mantram and taught him how to perform devotion, how the Lord will look like. He reached Madhuvanam and  performed penance for five months.

Pleased with the child's rigorous penance at tender age, Lord appeared before him, seated on Garuda. Soaked in bliss, Dhuruva was speechless, Lord touched the cheek of the boy with his conch.  Dhuruva sang the glory of the God, enlightened with the knowledge gained from the Lord and was  granted the boon of attaining the highest abode, the Dhruvapadam after successful reign over the kingdom with peace and prosperity. 

Dhruva returned to the Kingdom and ruled it peacefully with prosperity, after his father retired to the forest. Later, Uttama was killed by Yaksha and feeling enraged Dhruva raised a war against Yakshas, but with Swayambhu Manu's advice, he dropped the war. Yaksha king Kubera, pleased with his action, wanted to grant a boon, still Dhruva only wanted the boon of permanent devotion to Lord. 

At the most appropriate time, Dhruva along with his mother, was taken to Dhruvalokha by lord's attendants and is living there, ever, happily by Lord's mercy.

Bhattathiri pleased at Lord's kindness to protect his devotees, requested him to cure his ailments. Lord acknowledged his request immediately.


Lyrics of Dasakam 17



उत्तानपाद नृपते: मनुनन्दनस्य
जाया बभूव सुरुचि: नितरामभीष्टा ।
अन्या सुनीतिरिति भर्तुरनादृता सा
त्वामेव नित्यमगति: शरणं गताऽभूत् ॥१॥

uttaanapaada nR^ipate: manunandanasya
jaayaa babhuuva suruchi: nitaraamabhiiShTaa |
anyaa suniitiriti bharturanaadR^itaa saa
tvaameva nityamagati: sharaNaM gataa(a)bhuut || 1 ||

अङ्के पितु: सुरुचि पुत्रक उत्तमं तं
दृष्ट्वा ध्रुव: किल सुनीति सुतोऽधिरोक्ष्यन् ।
आचिक्षिपे किल शिशु: सुतरां सुरुच्या
दुस्सन्त्यजा खलु भवत्-विमुखैरसूया ॥२॥

anke pitu: suruchi putrakam uttamaM taM
dR^iShTvaa dhruva: kila suniiti sutO(a)dhirOkshyan |
aachikshipe kila shishu: sutaraaM suruchyaa
dussantyajaa khalu bhavad-vimukhairasuuyaa || 2 ||

त्वन्मोहिते पितरि पश्यति दारवश्ये
दूरं दुरुक्ति निहत: स गतो निजाम्बाम् ।
साऽपि स्व कर्मगति सन्तरणाय पुंसां
त्वत्पादमेव शरणं शिशवे शशंस ॥३॥

tvanmOhite pitari pashyati daaravashye
duuraM durukti nihata: sa gatO nijaambaam |
saa(a)pi sva karmagati santaraNaaya pumsaaM
tvatpaadameva sharaNaM shishave shashamsa || 3 ||

आकर्ण्य सोऽपि भवदर्चन निश्चितात्मा
मानी निरेत्य नगरात् किल पञ्चवर्ष: ।
सन्दृष्ट नारद निवेदित मन्त्रमार्ग:
त्वामारराध तपसा मधुकाननान्ते ॥४॥

aakarNya sO(a)pi bhavadarchana nishchitaatmaa
maanii niretya nagaraat kila pa~nchavarSha: |
sandR^iShTa naarada nivedita mantramaarga:
tvaamaararaadha tapasaa madhukaananaante || 4 ||

ताते विषण्णहृदये नगरीं गतेन
श्रीनारदेन परिसान्त्वित चित्तवृत्तौ ।
बालस्त्वदर्पित मना: क्रम वर्धितेन
निन्ये कठोर तपसा किल पञ्चमासान् ॥५॥

taate viShaNNahR^idaye nagariiM gatena
shriinaaradena parisaantvita chittavR^ittau |
baalastvadarpita manaa: krama vardhitena
ninye kaThOra tapasaa kila pa~nchamaasaan || 5 ||

तावत्तपोबल निरुच्छ्-वसिते दिगन्ते
देवार्थित: त्वम् उदयत् करुणार्द्र चेता: ।
त्वद्रूप चिद्रस निलीन मते: पुरस्तात्
आविर्बभूविथ विभो गरुडाधिरूढ: ॥६॥

taavattapObala niruchCh-vasite digante
devaarthita: tvam udayat karuNaardra chetaa: |
tvadruupa chidrasa niliina mate: purastaat
aavirbabhuuvitha vibhO garuDaadhiruuDha: || 6 ||

त्वद्दर्शन प्रमद भार तरङ्गितं तं
दृग्भ्यां निमग्नमिव रूप रसायने ते ।
तुष्टूषमाणम् अवगम्य कपोलदेशे
संस्पृष्टवानसि दरेण तथाऽऽदरेण ॥७॥

tvaddarshana pramada bhaara tarangitaM taM
dR^igbhyaaM nimagnamiva ruupa rasaayane te |
tuShTuuShamaaNam avagamya kapOladeshe
samspR^iShTavaanasi dareNa tathaa(a)dareNa || 7 ||

तावत्-विबोध-विमलं प्रणुवन्तमेनम्
आभाषथा: त्वम्-अवगम्य तदीय भावम् ।
राज्यं चिरं समनुभूय भजस्व भूय:
सर्वोत्तरं ध्रुव पदं विनिवृत्तिहीनम् ॥८॥

taavat-vibOdha-vimalaM praNuvantamenam
aabhaaShathaa: tvam-avagamya tadiiya bhaavam |
raajyaM chiraM samanubhuuya bhajasva bhuuya:
sarvOttaraM dhruva padaM vinivR^ittihiinam || 8 ||

इत्यूचिषि त्वयि गते नृपनन्दनोऽसौ
आनन्दिताखिल जनो नगरीमुपेत: ।
रेमे चिरं भवदनुग्रह पूर्णकाम:
ताते गते च वनमादृत-राज्यभार: ॥९॥

ityuuchiShi tvayi gate nR^ipanandanO(a)saa
aananditaakhila janO nagariimupeta: |
reme chiraM bhavadanugraha puurNakaama:
taate gate cha vanamaadR^ita raajyabhaara: || 9 ||

यक्षेण देव निहते पुनरुत्तमेऽस्मिन्
यक्षै: स युद्ध निरतो विरतो मनूक्त्या ।
शान्त्या प्रसन्न हृदयात्-धनदादुपेतात्
त्वत्-भक्तिमेव सुदृढां अवृणोन्महात्मा ॥१०॥

yaksheNa deva nihate punaruttame(a)smin
yakshai: sa yuddha niratO viratO manuuktyaa |
shaantyaa prasanna hR^idayaat-dhanadaadupetaat
tvat-bhaktimeva sudR^iDhaam avR^iNOnmahaatmaa || 10 ||

अन्ते भवत्-पुरुषनीत विमानयातो
मात्रा समं ध्रुवपदे मुदितोऽयमास्ते ।
एवं स्व भृत्य जनपालन लोलधीस्त्वं
वातालयाधिप निरुन्धि ममामयौघान् ॥११॥

ante bhavat-puruShaniita vimaanayaatO
maatraa samaM dhruvapade muditO(a)yamaaste |
evaM svabhR^itya janapaalana lOladhiistvaM
vaataalayaadhipa nirundhi mamaamayaughaan || 11 ||



-------Sri Krishnarpanam-------

Tuesday 28 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 16 - INCARNATION OF NARA AND NARAYANA


Dasakam - 16 - Incarnation of Nara & Narayana






One of the daughters of Swayambhuva Manu was Devahuti, mother of Kapila. Yet another daughter of Swayambhu Manu was Prasuti. She was married to the son of Brahma, Daksha Prajapathi. 

Daksha and Prasuti had 16 daughters. Out of these 16, thirteen were married to Dharma Deva. Swadhaa was married to Pitrus; Swaaha to Agni and another named Sati was married to Siva. 

Out of the thirteen married to Dharmadeva, one was Murthy by name. She gave birth to the divine twins - NARA and NARAYANA. These twin brothers were the forms of the Lord and they were always together.

The secret of the birth of the twin brothers, who were for all purposes considered as 'one’, even though possessing two bodies was to kill Karna or popularly known as Sahasra Kavacha, born protected by a thousand coats of armor (Kavacha). No one could break them without performing thousand years of penance and at the same time fighting with him simultaneously for the same thousand years. This explains the secret of the birth of Nara and Narayana.

Nara and Narayana did penance for thousand years and fought with Asura for another thousand years and finally killed the Asura-Sahasra Kavacha.

After slaying of Sahasra Kavacha, Nara and Narayana went to Badarika Ashrama to settle down for teaching and practicing the path to "MOKSHA". Indra could not stand this and wanted to see their spiritual downfall. He sent Manmatha and celestial women to distract them but to in vain. With their will, they not only withstood the distraction but also presented them a gift to Indra,"URVASI", whose beauty put to shame the beauty of all the celestial damsels. The pride of Indra was thus removed forever by the Divine Twins.

Daksha was arrogant due to his dominating rajo guna, developed hatred for Lord Shiva, and went to the extent of insulting his daughter Sati in the due course. Lord Shiva, angry at the insult of his wife, destroyed Daksha's sacrifice, cut Daksha's head. Lord Shiva restored Daksha's life again after being requested by other Gods. By the grace of Lord, Daksha completed his sacrifice and attained mental peace. 

Bhattathiri requested Lord Guruvayoorappa who brings peace to devotee's heart to free him from ailments. Lord acknowledged his request immediately.


Lyrics of Dasakam 16


दक्षो विरिञ्च तनयोऽथ मनोस्तनूजां
लब्ध्वा प्रसूतिमिह षोडश चाप कन्या: ।
धर्मे त्रयोदश ददौ पितृषु स्वधां च
स्वाहां हविर्भुजि सतीं गिरिशे त्वदंशे ॥१॥

dakshO viri~ncha tanayO(a)tha manOstanuujaaM
labdhvaa prasuutimiha ShODasha chaapa kanyaa: |
dharme trayOdasha dadau pitR^iShu svadhaaM cha
svaahaaM havirbhuji satiiM girishe tvadamshe || 1 ||

मूर्तिर्हि धर्म गृहिणी सुषुवे भवन्तं
नारायणं नरसखं महितानुभावम् ।
यज्जन्मनि प्रमुदिता: कृत तूर्यघोषा:
पुष्पोत्करान् प्रववृषु:-नुनुवु: सुरौघा: ॥२॥

muurtirhi dharma gR^ihiNii suShuve bhavantaM
naaraayaNaM narasakhaM mahitaanubhaavam |
yajjanmani pramuditaaH kR^itatuuryaghOShaa:
puShpOtkaraan pravavR^iShu: nunuvu: suraughaa: || 2 ||

दैत्यं सहस्र कवचं कवचै: परीतं
साहस्र वत्सर तप: समराभिलव्यै: ।
पर्याय निर्मित तप:-समरौ भवन्तौ
शिष्टैक कङ्कटममुं न्यहतां सलीलम् ॥३॥

daityaM sahasrakavachaM kavachai: pariitaM
saahasra vatsara tapa: samaraabhilavyai: | 
paryaaya nirmita tapa: samarau bhavantau
shiShTaika kankaTamamuM nyahataaM saliilam || 3 ||

अन्वाचरन्-उपदिशन्नपि मोक्ष धर्मं
त्वं भ्रातृमान् बदरिकाश्रम मध्यवात्सी: ।
शक्रोऽथ ते शम तपोबल निस्सहात्मा
दिव्याङ्गना परिवृतं प्रजिघाय मारम् ॥४॥

anvaacharann upadishannapi mOksha dharmaM
tvaM bhraatR^imaan badarikaashrama madhyavaatsii: |
shakrO(a)tha te shama tapObala nissahaatmaa
divyaanganaa parivR^itaM prajighaaya maaram || 4 ||

कामो वसन्त मलयानिल बन्धुशाली
कान्ता कटाक्ष विशिखै:-विकसद्विलासै: ।
विध्यन् मुहुर्मुहु:-अकम्पं उदीक्ष्य च त्वां
भीतस्त्वयाऽथ जगदे मृदुहासभाजा ॥५॥

kaamO vasanta malayaanila bandhushaalii
kaantaa kaTaaksha vishikhai: vikasadvilaasai: |
vidhyan muhurmuhu: akampam udiikshya cha tvaaM
bhiitastvayaa(a)tha jagade mR^iduhaasabhaajaa || 5 ||

भीत्याऽलमङ्गज वसन्त सुराङ्गना वो
मन्मानसं तु-इह जुषध्वं इति ब्रुवाण: ।
त्वं विस्मयेन परित: स्तुवतामथैषां
प्रादर्शय: स्वपरिचारक कातराक्षी: ॥६॥

bhiityaalamangaja vasanta suraanganaa vO
manmaanasaM tu-iha juShadhvam iti bruvaaNa: |
tvaM vismayena parita: stuvataamathaiShaaM
praadarshaya: svaparichaaraka kaataraakshii: || 6 ||

सम्मोहनाय मिलिता मदनादयस्ते
त्वत्-दासिका परिमलै: किल मोहमापु: ।
दत्तां त्वया च जगृहु:-त्रपयैव सर्व-
स्वर्वासि गर्व शमनीं पुनरुर्वशीं ताम् ॥७॥

sammOhanaaya militaa madanaadayaste
tvat-daasikaa parimalai: kila mOhamaapu: |
dattaaM tvayaa cha jagR^ihu: trapayaiva sarva-
svarvaasi garva shamaniiM punarurvashiiM taam || 7 ||

दृष्ट्वोर्वशीं तव कथां च निशम्य शक्र:
पर्याकुलोऽजनि भवन् महिमावमर्शात् ।
एवं प्रशान्त रमणीय तरावतारात्
त्त्वत्तोऽधिको वरद कृष्णतनुस्त्वमेव ॥८॥

dR^iShTvOrvashiiM tava kathaaM cha nishamya shakra:
paryaakulO(a)jani bhavan mahimaavamarshaat |
evaM prashaanta ramaNiiya taraavataaraat
tvattO(a)dhikO varada kR^iShNatanustvameva || 8 ||

दक्षस्तु धातुरतिलालनया रजोऽन्धो
नात्यादृत:-त्वयि च कष्टं अशान्तिरासीत् ।
येन व्यरुन्ध स भवत् तनुमेव शर्वं
यज्ञे च वैरपिशुने स्वसुतां व्यमानीत् ॥९॥

dakshastu dhaaturatilaalanayaa rajO(a)ndhO
naatyaadR^ita: tvayi cha kaShTam ashaantiraasiit |
yena vyarundha sa bhavat tanumeva sharvaM
yaj~ne cha vairapishune svasutaaM vyamaaniit || 9 ||

क्रुद्धेशमर्दितमख: स तु कृत्तशीर्षो
देव प्रसादित हरात्-अथ लब्धजीव: ।
त्वत्पूरित क्रतुवर: पुनरापशान्तिं
स त्वं प्रशान्तिकर पाहि मरुत्पुरेश ॥१०॥

kruddheshamarditamakha: sa tu kR^ittashiirShO
devaprasaadita haraat: atha labdhajiiva: |
tvatpuurita kratuvara: punaraapa shaantiM
sa tvaM prashaantikara paahi marutpuresha || 10 ||


-------Sri Krishnarpanam------

Monday 27 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM 15 - KAPILA GEETHAI

Dasakam 15 - Kapila Geethai






Kardamar left to forest embracing sanyasa ashram when Kapila attained the age of 5. Before leaving, Kardamar, knowing that Kapila is Lord himself, offered salutations to him and requested that he bestow his grace and teach his Mother Devahuti, the greatness and importance of Bhakthi and show her the path to salvation.

Devahuti asked Kapila the reason for rebirth. He replied that the attachment to material benefits and relationships are the reason for people to be born again and again in this world. The human mind must get detached from material objects and devotion to Lord must be their only goal. Serving great people aids in increasing the devotion and such things are possible only in this world. Such devotion only can give Mukthi or salvation.

Kapila explained the twenty-five basic principles governing human existence in this world through the moolaprakruthi tree. Prakriti or Primordial Nature, Mahat-tatva or the great Spirit, Ahankaara namely the " I" sense, the five Tanmaatraas namely sound, smell, touch, form, taste, the five Bhootaas or subtle elements denoted by space,air,fire, water, earth, Antahkarana (mind and its various modes), the ten Indriyaas  which are Organs, five of knowledge-hearing, seeing, touch, taste smell, and five of action-speech,hands,legs,anus,genitals), and Purush (Atman), these are the twenty-five  principles. When one understands the difference and significance of each of this, he/she will be liberated. 

Attraction to Prakruthi or nature will make man get influenced by it, instead if he worships Lord always, he gets to understand the Lord's nature and actions. After having controlled one's senses, if meditated upon the Lord who is decked with divine jewels and weapons seated on Garuda and sing his glory, one can conquer death. 

Earning and acquiring wealth by unfair means, attachment to children and other worldly possessions without devotion to Lord leads to sufferings at hell. The Jeeva on entering the mother's womb remembers the association with Lord until it is born. The minute it falls in to the world, the child forgets the association, suffers through childhood, attains youth and again get infatuated by the materialistic life. 

A righteous person performing poojas to Devathas and Pithrus go to heaven and and attain birth again after enjoying the fruits of his meritorious deeds. Those who perform the same, dedicating the fruits of deeds to Lord himself and expect no result and always stay devoted to Lord will eventually attain salvation.

Following the advice of Kapila, Mother Devahuti was liberated from worldly attachments and attained salvation. Lord Kapila left with group of sanyasis in the North east direction and stays there even now for the good of the people. 

Declaring once again that firm devotion to Lord will alleviate all fears and sufferings, Bhattathiri  requested Lord to cure his afflictions. Lord nodded his head and acknowledged his request immediately.


Lyrics of Dasakam 15



मतिरिह गुणसक्ता बन्ध-कृत्तेष्वसक्ता
त्वमृतकृदुपरुन्धे भक्तियोगस्तु सक्तिम् ।
महदनुगमलभ्या भक्तिरेवात्र साध्या
कपिलतनुरिति त्वं देवहूत्यै न्यगादी: ॥१॥

matiriha guNasaktaa bandha-kR^itteShvasaktaa
tvamR^itakR^iduparundhe bhaktiyOgastu saktim |
mahadanugamalabhyaa bhaktirevaatra saadhyaa
kapilatanuriti tvaM devahuutyai nyagaadii: || 1 ||

प्रकृति महदहङ्काराश्च मात्राश्च भूतानि
अपि हृदपि दशाक्षी पूरुष: पञ्चविंश: ।
इति विदित विभागो मुच्यतेऽसौ प्रकृत्या
कपिलतनुरिति त्वं देवहूत्यै न्यगादी: ॥२॥

prakR^iti mahadahankaaraashcha maatraashcha bhuutaani
Api hR^idapi dashaakshii puuruShaH pa~nchavimshaH |
iti vidita vibhaagO muchyate(a)sau prakR^ityaa
kapilatanuriti tvaM devahuutyai nyagaadii: || 2 ||

प्रकृतिगतगुणौघै: नाज्यते पूरुषोऽयं
यदि तु सजति तस्यां तत् गुणास्तं भजेरन् ।
मदनुभजन तत्त्वालोचनै:  साऽप्यपेयात्
कपिलतनुरिति त्वं देवहूत्यै न्यगादी: ॥३॥

prakR^itigataguNaughai: naajyate puuruShO(a)yaM
yadi tu sajati tasyaaM tat guNaastaM bhajeran |
madanubhajana tattvaalOchanai: saa(a)pyapeyaat
kapilatanuriti tvaM devahuutyai nyagaadii: || 3 ||

विमलमतिरुपात्तै: आसनाद्यैर्मदङ्गं
गरुडसमधिरूढं दिव्य भूषायुधाङ्कम् ।
रुचितुलित तमालं शीलये तानुवेलं
कपिलतनुरिति त्वं देवहूत्यै न्यगादी: ॥४॥

vimalamatirupaattai: aasanaadyairmadangaM
garuDasamadhiruuDhaM divya bhuuShaayudhaankam |
ruchitulita tamaalaM shiilaye taanuvelaM
kapilatanuriti tvaM devahuutyai nyagaadii: || 4 ||


मम गुणगण लीला कर्णनै: कीर्तनाद्यै:
मयि सुरसरिदोघ प्रख्य चित्तानुवृत्ति: ।
भवति परम भक्ति: सा हि मृत्योर्विजेत्री
कपिलतनुरिति त्वं देवहूत्यै न्यगादी: ॥५॥

mama guNagaNa liilaa karNanai: kiirtanaadyai:
mayi surasaridOgha prakhya chittaanuvR^itti: |
bhavati paramabhakti: saa hi mR^ityOrvijetrii
kapilatanuriti tvaM devahuutyai nyagaadii: || 5 ||

अहह बहुलहिंसा सञ्चितार्थै: कुटुम्बं
प्रतिदिनमनुपुष्णन् स्त्रीजितो बाललाली ।
विशति हि गृहसक्तो यातनां मय्यभक्त:
कपिलतनुरितित्वं देवहूत्यै न्यगादी: ॥६॥

ahaha bahulahimsaa sa~nchitaarthai: kuTumbaM
pratidinamanupuShNan striijitO baalalaalii |
vishati hi gR^ihasaktO yaatanaaM mayyabhakta:
kapilatanuriti tvaM devahuutyai nyagaadii: || 6 ||

युवति जठर खिन्नो जात बोधोऽप्यकाण्डे
प्रसव गलितबोध: पीडयोल्लङ्घ्य बाल्यम् ।
पुनरपि बत मुह्यति एव तारुण्यकाले
कपिलतनुरिति त्वं देवहूत्यै न्यगादी: ॥७॥

yuvati jaThara khinnO jaata bOdhO(a)pyakaaNDe
prasava galitabOdha: piiDayOllanghya baalyam |
punarapi bata muhyati: eva taaruNyakaale
kapilatanuriti tvaM devahuutyai nyagaadii: || 7 ||

पितृ सुरगणयाजी धार्मिको यो गृहस्थ:
स च निपतति काले दक्षिणाध्वोपगामी ।
मयि निहितमकामं कर्म तूदक्पथार्थं
कपिल्तनुरिति त्वं देवहूत्यै न्यगादी: ॥८॥

pitR^i suragaNayaajii dhaarmikO yO gR^ihastha:
sa cha nipatati kaale dakshiNaadhvOpagaamii |
mayi nihitamakaamaM karma tuudakpathaarthaM
kapilatanuriti tvaM devahuutyai nyagaadii: || 8 ||


इति सुविदित वेद्यां देव हे देवहूतिं
कृतनुतिमनुगृह्य त्वं गतो योगिसङ्घै: ।
विमलमतिरथाऽसौ भक्तियोगेन मुक्ता
त्वमपि जनहितार्थं वर्तसे प्रागुदीच्याम् ॥९॥

iti suvidita vedyaaM deva he devahuutiM
kR^itanutim anugR^ihya tvaM gatO yOgisanghai: |
vimalamatirathaa(a)sau bhaktiyOgena muktaa
tvamapi janahitaarthaM vartase praagudiichyaam || 9 ||

परम किमु बहूक्त्या त्वत् पदाम्भोजभक्तिं
सकल भय विनेत्रीं सर्व कामोपनेत्रीम् ।
वदसि खलु दृढं त्वं तत्-विधूयामयान् मे
गुरुपवन पुरेश त्वय्युपाधत्स्व भक्तिम् ॥१०॥

parama kimu bahuuktyaa tvat padaambhOjabhaktiM
sakala bhaya vinetriiM sarva kaamOpanetriim |
vadasi khalu dR^iDhaM tvaM tat-vidhuuyaamayaan me
gurupavanapuresha tvayyupaadhatsva bhaktim || 10 ||



------Sri Krishnarpanam------

Thursday 23 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 14 - INCARNATION OF KAPILA

 DASAKAM - 14 - Incarnation of Kapila






After the Lord's Varaha incarnation, Brahma's son, Swayambhu Manu spent his life span peacefully without any trouble, always immersed in deep devotion to Lord. Meanwhile, Prajapati Kardama, born from Brahma's own shadow, worshipped Lord Narayana for ten thousand years, awaiting to take up the work of 'creation' of the species, as instructed by Lord Brahma. 

Lord Narayana appeared before Kardama, seated on the divine Garuda.The Lord blessed him to marry Devahuti, daughter of Manu and said that couple would beget nine daughters.The Lord Himself would thereafter, be born to him as the tenth child with the name, KAPILA. Thereafter, the Lord promised "Moksha" to Kardama.

Advised by Sage Narada, Swamyambhu Manu got his daughter Devahuti married to Kardama. The couple were blessed with nine daughters and Kardama then awaited for Lord to be born to them as Kapila. 

After Kapila was born, Kardama retired to forest to perform penance. Kapila became a great philosopher and taught the essence of his teachings to his own mother, Devahuti.

Bhattathiri requested Lord who came to earth as Kapila to teach mankind, the means for attainment of salvation, to cure him from his illness. Lord nodded his head and acknowledged his request immediately.


Lyrics of Dasakam 14



स मनुस्मृत तावकाङ्घ्रि युग्म:
स मनु: पङ्कज सम्भवाङ्गजन्मा ।
निजमन्तरं अन्तरायहीनं
चरितं ते कथयन् सुखं निनाय ॥१॥

samanusmR^ita taavakaanghriyugma:
sa manu: pankaja sambhavaangajanmaa |
nijamantaram antaraayahiinaM
charitaM te kathayan sukhaM ninaaya || 1 ||

समये खलु तत्र कर्दमाख्यो
द्रुहिणच्छायभव: तदीयवाचा ।
धृत सर्ग रसो निसर्ग रम्यं
भगवंस्त्वां अयुतं समा: सिषेवे ॥२॥

samaye khalu tatra kardamaakhyO
druhiNachChaayabhava: tadiiyavaachaa |
dhR^ita sarga rasO nisarga ramyaM
bhagavamstvaam ayutaM samaa: siSheve || 2 ||

गरुडोपरि कालमेघ क्रमं
विलसत्केलि सरोज पाणि पद्मम् ।
हसितोल्लसिताननं विभो त्वं
वपुराविष्कुरुषे स्म कर्दमाय ॥३॥

garuDOpari kaalamegha kamraM
vilasatkeli sarOja paaNi padmam |
hasitOllasitaananaM vibhO tvaM
vapuraaviShkuruShe sma kardamaaya || 3 ||

स्तुवते पुलकावृताय तस्मै
मनुपुत्रीं दयितां नवापि पुत्री: ।
कपिलं च सुतं स्वमेव पश्चात्
स्वगतिं चाप्यनुगृह्य  निर्गतोऽभू: ॥४॥

stuvate pulakaavR^itaaya tasmai
manuputriiM dayitaaM navaapi putrii: |
kapilaM cha sutaM svameva pashchaat
svagatiM chaapyanugR^ihya nirgatO(a)bhuu: || 4 ||

स मनु: शतरूपया महिष्या
गुणवत्या सुतया च देवहूत्या ।
भवदीरित नारदोपदिष्ट:
समगात् कर्दममागति-प्रतीक्षं ॥५॥

sa manu: shataruupayaa mahiShyaa
guNavatyaa sutayaa cha devahuutyaa |
bhavadiirita naaradOpadiShTa:
samagaat kardamamaagati-pratiiksham || 5 ||

मनुनोपहृतां च देवहूतिं
तरुणी रत्नम् अवाप्य कर्दमोऽसौ ।
भवदर्चन निवृतोऽपि तस्यां
दृढ शुश्रूषणया दधौ प्रसादम् ॥६॥

manunOpahR^itaaM cha devahuutiM
taruNii ratnam avaapya kardamO(a)sau |
bhavadarchana nirvR^itO(a)pi tasyaaM
dR^iDha shushruuShaNayaa dadhau prasaadam || 6 ||

स पुन: त्वदुपासन प्रभावात्
दयिता कामकृते कृते विमाने ।
वनिताकुल सङ्कुलो नवात्मा
व्यहरत् देव पथेषु देवहूत्या ॥७॥

sa puna: tvadupaasana prabhaavaat
dayitaa kaamakR^ite kR^ite vimaane |
vanitaakula sankulO navaatmaa
vyaharat devapatheShu devahuutyaa || 7 ||

शत वर्षमथ व्यतीत्य सोऽयं
नव कन्या: समवाप्य धन्यरूपा: ।
वनयान समुद्यतोऽपि कान्ता-
हितकृत् त्त्वज्जननोत्सुको न्यवात्सीत् ॥८॥

shata varShamatha vyatiitya sO(a)yaM
nava kanyaa: samavaapya dhanyaruupaa: |
vanayaana samudyatO(a)pi kaantaa-
hitakR^itt vajjananOtsukO nyavaatsiit || 8 ||

निज भर्तृगिरा भवन्निषेवा-
निरतायामथ देव देवहूत्याम् ।
कपिलस्त्वम् अजायथा जनानां
प्रथयिष्यन् परमात्म तत्त्व विद्याम् ॥९॥

nija bhartR^igiraa bhavanniShevaa-
nirataayaam atha deva devahuutyaam |
kapilastvam ajaayathaa janaanaaM
prathayiShyan paramaatma tattva vidyaam || 9 ||

वनमेयुषि कर्दमे प्रसन्ने
मतसर्वस्वं उपादिशन् जनन्यै ।
कपिलात्मक वायुमन्दिरेश
त्वरितं त्वं परिपाहि मां गदौघात् ॥१०॥

vanameyuShi kardame prasanne
matasarvasvam  upaadishan jananyai |
kapilaatmaka vaayumandiresha
tvaritaM tvaM paripaahi maaM gadaughaat || 10 ||


------Sri Krishnarpanam------