Wednesday 20 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM 37- KRISHNA AVATHAARAM - PRELUDE


Dasakam 37 - Krishna Avathaaram - Prelude






Lord had killed lot of asuras during their fight with devas, some attained salvation. Few like Kaalanemi who had some karma left, were again born as kamsa and other asuras and were troubling people on the earth.  Soon Goddess Earth was over burdened with the weight of Asuras and people with evil mind and actions. She surrendered at the feet of Brahma asking him to bring relief to her. Even before she reached, Devas and other gods had already reached and requested the same. Seeing the sorrowful plight of Mother Earth and Devas, Brahma meditated on Lord.

Brahma suggested that only Lord Hari could help at this point and hence led by Lord Shiva, Mother Earth, devas, Brahma and other gods reached the milky ocean and took refuge at the lotus feet of the Lord. Everyone meditated at the Lord's feet, Brahma heard the voice of Lord in his heart. He conveyed the happy news to the gods that Lord is aware and acknowledges the sad plight caused by asuras and hence will be born in Yadava clan with all his powers to have a complete incarnation. The gods will be born as rishis, wives of Devas will be born in earth to serve him. These words brought happiness and peace to the Mother Earth, devas and gods assembled there.

In the famous city of Mathura, Vasudeva, son of King Surasena, ruling over Mathura city, married Devaki, the daughter of Devaka. Devaki's brother Kamsa took the couple on procession in the decked chariot, to honour them. At that time, Lord's voice sounded that Kamsa will be killed by Devaki's eighth son. Kamsa immediately, out of fear, took his sword and caught Devaki by hair and was about to kill her. Vasudeva pleaded with Kamsa to spare her life but those did not make any positive impact on Kamsa. After Vasudeva promised to hand over all his children, the moment they are born, Kamsa let Devaki free. 

When the first child was born, Vasudeva handed over the child to Kamsa. Even the cruel minded Kamsa for a moment got attracted to the beauty of child and thought of sparing him. Sage Narada prompted by Lord, advised him that he is an asura and Yadavas were Devas, Hari the master of Maaya will be born in any of the birth to kill him. Kamsa then chased the yadavas and killed the child and this cruel action continued for all 6 children born to Vasudevan and Devaki. 

The King of Serpants, Adhisesha entered the womb of Devaki, when she concieved for seventh time, Lord prompted yoga maaya to transfer the fetus to the womb of Rohini. Lord then entered the womb of Devaki at her eighth pregnancy. Devas and Gods praised the Lord in appreciation for his avathaaram as Sri Krishna to commence on earth sooner.

Bhattathiri overwhelmed with the love, devotion and appreciation for the Lord Krishna prays to him to remove his sufferings and grant him devotion to Lord, which can lead to salvation.


Lyrics of Dasakam 37


सान्द्रानन्दतनो हरे ननु पुरा दैवासुरे सङ्गरे
त्वत्-कृत्ता अपि कर्मशेष वशतो ये ते न याता गतिम् ।
तेषां भूतल जन्मनां दितिभुवां भारेण दूरार्दिता
भूमि: प्राप विरिञ्चम्-आश्रित-पदं देवै: पुरैवागतै: ॥१॥

saandraanandatanO hare nanu puraa daivaasure sangare
tvat-kR^ittaa api karmasheSha vashatO ye te na yaataa gatim |
teShaaM bhuutala janmanaaM ditibhuvaaM bhaareNa duuraarditaa
bhuumi: praapa viri~ncham-aashritapadaM devai: puraivaagatai: || 1 ||

हा हा दुर्जन भूरि भारमथितां पाथोनिधौ पातुकाम्
एतां पालय हन्त मे विवशतां सम्पृच्छ देवानिमान् ।
इत्यादि प्रचुर प्रलाप विवशाम् आलोक्य धाता महीं
देवानां वदनानि वीक्ष्य परितो दध्यौ भवन्तं हरे ॥२॥

haa haa durjana bhuuri bhaaramathitaaM paathO nidhau paatukaaM
etaaM paalaya hanta me vivashataaM sampR^ichCha devaanimaan |
ityaadi prachura pralaapa vivashaam aalOkya dhaataa mahiiM
devaanaaM vadanaani viikshya paritO dadhyau bhavantaM hare || 2 ||

ऊचे चाम्बुजभू: अमून्-अयि सुरा: सत्यं धरित्र्या वचो
नन्वस्या भवतां च रक्षणविधौ दक्षो हि लक्ष्मीपति: ।
सर्वे शर्वपुरस्सरा वयमितो गत्वा पयोवारिधिं
नत्वा तं स्तुमहे जवादिति ययु: साकं तवाकेतनम् ॥३॥

uuche chaambujabhuu: amuun ayi suraa: satyaM dharitryaa vachO
nanvasyaa bhavataaM cha rakshaNavidhau dakshO hi lakshmiipati: |
sarve sharvapurassaraa vayamitO gatvaa payOvaaridhiM
natvaa taM stumahe javaaditi yayu: saakaM tavaaketanam || 3 ||

ते मुग्धानिलशालि दुग्ध जलधे: तीरं गता: सङ्गता
यावत्-त्वत्-पद-चिन्तनैकमनस: तावत् स पाथोजभू: ।
त्वत्-वाचम् हृदये निशम्य सकलान्-आनन्दयन्-ऊचिवान्
आख्यात: परमात्मना स्वयमहं वाक्यं तदाकर्ण्यताम् ॥४॥

te mugdhaanilashaali dugdhajaladhe: tiiraM gataa: sangataa:
yaavat-tvat-pada-chintanaikamanasa: taavat sa paathOjabhuu: |
tvat-vaachaM hR^idaye nishamya sakalaan-aanandayann-uuchivaan
aakhyaata: paramaatmanaa svayamahaM vaakyaM tadaakarNyataam || 4 ||

जाने दीनदशामहं दिविषदां भूमेश्च भीमै: नृपै:
तत्-क्षेपाय भवामि यादवकुले सोऽहं समग्रात्मना ।
देवा वृष्णिकुले भवन्तु कलया देवाङ्गनाश्चा वनौ
मत्सेवार्थम् इति त्वदीयवचनं पाथोजभू: ऊचिवान् ॥५॥

jaane diinadashaamahaM diviShadaaM bhuumeshcha bhiimai: nR^ipai:
tat-kshepaaya bhavaami yaadavakule sO(a)haM samagraatmanaa |
devaa vR^iShNikule bhavantu kalayaa devaanganaashchaa vanau
matsevaartham iti tvadiiya vachanaM paathOjabhuu: uuchivaan || 5 ||

श्रुत्वा कर्णरसायनं तव वच: सर्वेषु निर्वापित-
स्वान्तेष्वीश गतेषु तावक कृपा पीयूष तृप्तात्मसु ।
विख्याते मधुरापुरे किल भवत्-सान्निध्यपुण्योत्तरे
धन्यां देवक नन्दनाम् उद्वहत्-राजा स शूरात्मज: ॥६॥

shrutvaa karNarasaayanaM tava vacha: sarveShu nirvaapita-
svaanteShviisha gateShu taavaka kR^ipaa piiyuuSha tR^iptaatmasu |
vikhyaate madhuraapure kila bhavat-saannidhya puNyOttare
dhanyaaM devaka nandanaam udavahat-raajaa sa shuuraatmaja: || 6 ||

उद्वाहावसितौ तदीय सहज: कंसोऽथ सम्मानयन्
एतौ सूततया गत: पथि रथे व्योमोत्थया त्वत्-गिरा ।
अस्यास्त्वाम् अतिदुष्टम् अष्टमसुतो हन्तेति हन्तेरित:
सन्त्रासात् स तु हन्तुम्-अन्तिकगतां तन्वीं कृपाणीम्-अधात् ॥७॥

udvaahaavasitau tadiiya sahaja: kamsO(a)tha sammaanayan
etau suutatayaa gata: pathi rathe vyOmOtthayaa tvat-giraa |
asyaastvaam atiduShTam aShTamasutO hanteti hanterita:
santraasaat sa tu hantum-antikagataaM tanviiM kR^ipaaNiim-adhaat || 7 ||

गृह्णान:-चिकुरेषु ताम् खलमति: शौरेश्चिरं सान्त्वनै:
नो मुञ्चन् पुनरात्मजार्पण गिरा प्रीतोऽथ यातो गृहान् ।
आद्यं त्वत्-सहजम् तथाऽर्पितम्-अपि स्नेहेन नाहन्नसौ
दुष्टानम्-अपि देव पुष्ट करुणा दृष्टा हि धीरेकदा ॥८॥

gR^ihNaana: chikureShu taaM khalamati: shaureshchiraM saantvanai:
nO mu~nchan punaraatmajaarpaNa giraa priitO(a)tha yaatO gR^ihaan |
aadyaM tvat-sahajaM tathaarpitam-api snehena naahannasau
duShTaanaam-api deva puShTakaruNaa dR^iShTaa hi dhiirekadaa || 8 ||

तावत्-त्वन्मनसैव नारदमुनि: प्रोचे स भोजेश्वरं
यूयं नन्वसुरा: सुराश्च यदवो जानासि किं न प्रभो ।
मायावी स हरि: भवत्-वध कृते भावी सुरप्रार्थनात्
इत्याकर्ण्य यदून्-अदूधुनत्-असौ शौरेश्च सूनूनहन् ॥९॥

taavat-tvanmanasaiva naaradamuni: prOche sa bhOjeshvaraM
yuuyaM nanvasuraa: suraashcha yadavO jaanaasi kiM na prabhO |
maayaavii sa hari: bhavat-vadha kR^ite bhaavii surapraarthanat
iti-aakarNya yaduun-aduudhunat-asau shaureshcha suunuunahan || 9 ||

प्राप्ते सप्तम गर्भताम्-अहिपतौ त्वत्प्रेरणान्मायया
नीते माधव रोहिणीं त्वमपि भो: सत्-चित्-सुखैकात्मक: ।
देवक्या जठरं विवेशिथ विभो संस्तूयमान: सुरै:
स त्वं कृष्ण विधूय रोगपटलीं भक्तिं परां देहि मे ॥१०॥

praapte saptama garbhataam-ahipatau tvatpreraNaanmaayayaa
niite maadhava rOhiNiiM tvamapi bhO: sachchit-sukhaikaatmaka: |
devakyaa jaTharaM viveshitha vibhO samstuuyamaana: surai:
sa tvaM kR^iShNa vidhuuya rOgapaTaliiM bhaktiM paraaM dehi me || 10 ||


-------Sri Krishnarpanam-------

Tuesday 19 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 36 - PARASURAMA AVATHAARAM

Dasakam - 36 - Parasurama Avathaaram






Lord had incarnated as Dattatreya earlier, born to sage Atri and Anusooya. Attracted to him for his yogic powers, many disciples thronged his place. This was a hindrance to his Dhyanam, So he stayed alone with his wife Muktha kannikai.  King Kaartaveeryarjuna was extremely devoted to Dattathreya. When he visited, Dattatreya granted psychic powers consisting of eight siddhis and promised death only in his hands.

To make the boon come true and also because of enmity in between kings, which could only be partly kept in check by Kaarthaveeryarjuna's valour, Lord incarnated to reduce the burden on the earth. He was born as the last son of Sage Jamadagni and his wife Renuka and was named Parasurama. By fourteen years of age, he was well versed in vedas. Once Sage Jamadagni got furious with his wife Renuka for her attachment with a gandharva Chittaratha and ordered his sons to behead their mother. First two sons refused to carry out the order. However, Parasurama beheaded his mother and his brothers and after father cooled down, he got the boon to restore them back to life. Happy with Parasurama, Mother Renuka also granted boons.

Jamadgni had brought the divine cow, Kaamadhenu to ashrama to please Renuka. As per Advice from Sage Bhrigu, Parasurama went to Himalayas to meditate on Lord Shiva. Shiva granted him battle-axe or parasu and various other missiles. He killed an asura under Lord Shiva's instruction and became friends with Akruthavranar and returned to the ashram. Meanwhile, at the ashram, once King Kaarthaveerya Arjuna and his huge army visited and they were fed by the milk from the divine cow. On return to palace, King was ill advised by his ministers to purchase the cow, hence he sent his emissary to purchase it from Sage Jamadagni but he refused to sell it. Jamadagni  was killed and the cow and calf were abducted. Furious over the action, Kaamadhenu produced warriors from her body which destroyed king's army, still the calf was abducted by the remaining army of soldiers. Jamadagni was revived by Sukracharya.

Parasurama on his return, came to know of the happenings from father. He immediately invoked Mahaodaran, an emissary of Lord Shiva and received bow, arrows, axe and left to meet the king at Maahishmathi, in a chariot along with Akruthavranar. After King refused to handover the calf, Parasurama fought with Kartaveeryarjuna and his ten thousand sons. King with his sons and seventeen akshauhini army and his friends fought a fierce battle with Parasurama. Most of them were killed by the battle axe of Parasuraama and some fled. 

Kartaveeryarjuna had thousand arms and he had once, stopped flow of Narmada with his hand to form a dam. He had frightened Ravana by holding him under water and making him go breathless. Such a mighty king gave a fitting fight with his remaining sons, but was soon made powerless by Parasurama. Then Kartaveeryarjuna realised that it should be only Lord. He surrendered to the Lord and was killed and granted salvation immediately.

Remaining sons of the Kartaveeryarjuna king, wanted to take revenge for killing of their father and beheaded Sage Jamadagni. Renuka cried calling her son twenty one times and Parasurama took a vow to kill Kshatriyas who hated brahmins, twenty one times massacred the entire community and then did tarpana to the ancestors at the blood bath called Samanta Panchaka. Sage Jamadagni was revived by the pleased ancestors. When Parasurama tried to fight with Saalva, Sanat Kumarars stopped him from the action and advised that he will be killed later by Krishna.

Parasuraama gave away all land, he conquered from Shatriyas to sage Kashyapa and left to Mahendra parvath for meditation. Once Earth was surrounded by Sea water up to Gokarna, he fired missile of fire at the ocean. Ocean diety in fear withdrew slowly, and upon throwing of sacrificial ladle, the Sruva into the ocean, sea receded  and the land of Kerala came up.

Bhattathiri praised Lord for all his mighty powers in his Parsurama avatharam and pleads to protect him of all his afflictions.


Lyrics of Dasakam 36


अत्रे: पुत्रतया पुरा त्वम्-अनसूयायां हि दत्ताभिधो
जात: शिष्य निबन्धतन्द्रित मना: स्वस्थश्चरन् कान्तया ।
दृष्टो भक्ततमेन हेहयमही पालेन तस्मै वरान्
अष्टैश्वर्य मुखान् प्रदाय ददिथ स्वेनैव च अन्ते वधम् ॥१॥

atre: putratayaa puraa tvam-anasuuyaayaaM hi dattaabhidhO
jaata: shiShya nibandhatandrita manaa: svasthashcharan kaantayaa |
dR^iShTO bhaktatamena hehayamahii paalena tasmai varaan
aShTaishvarya mukhaan pradaaya daditha svenaiva cha ante vadham || 1 ||

सत्यं कर्तुम्-अथ अर्जुनस्य च वरं तत्-शक्ति-मात्रा-नतं
ब्रह्मद्वेषि तदाखिलं नृपकुलं हन्तुं च भूमेर्भरम् ।
सञ्जातो जमदग्नितो भृगुकुले त्वं रेणुकायां हरे
रामो नाम तदात्मजेषु अवरज: पित्रो:-अधा: सम्मदम् ॥२॥

satyaM kartum atha arjunasya cha varaM tat-shakti maatraa-nataM
brahmadveShi tadaakhilaM nR^ipakulaM hantuM cha bhuumerbharam |
sa~njaatO jamadagnitO bhR^igukule tvaM reNukaayaaM hare
raamO naama tadaatmajeShu: avaraja: pitrO: adhaa: sammadam || 2 ||

लब्ध-आम्नायगण:-चतुर्दश वया गन्धर्वराजे मनाक्
आसक्तां किल मातरं प्रति पितु: क्रोधाकुलस्याज्ञया ।
ताताज्ञातिग सोदरै: सममिमां छित्वाऽथ शान्तात् पितु:
तेषां जीवन योगमापिथ वरं माता च ते-अदात्-वरान् ॥३॥

labdha-amnaayagaNa: chaturdasha vayaa gandharva raaje manaak
aasaktaaM kila maataraM prati pitu: krOdhaakulasyaaj~nayaa |
taataaj~naatiga sOdarai: samamimaaM Chitvaa(a)tha shaantaat pitu:
teShaaM jiivana yOgamaapitha varaM maataa cha te adaat-varaan || 3 ||

पित्रा मातृमुदे: तवा हृतवियत्-धेनो: निजादाश्रमात्
प्रस्थायाथ भृगोर्गिरा हिमगिरौ-आराध्य गौरीपतिम् ।
लब्ध्वा तत्परशुं तदुक्त दनुजच्छेदी महास्त्रादिकं
प्राप्तो मित्रम्-अथ-अकृत्-व्रण-मुनिं प्राप्यागम: स्वाश्रमम् ॥४॥

pitraa maatR^imude: tavaa hR^itaviyat-dhenO: nijaadaashramaat
prasthaayaatha bhR^igOrgiraa himagirow-aaraadhya gauriipatim |
labdhvaa tatparashuM tadukta danujachChedii mahaastraadikaM
praaptO mitram-atha-akR^ita vraNa muniM praapyaagama: svaashramam || 4 ||

आखेटोपगत:-अर्जुन: सुरगवी सम्प्राप्त सम्पद्गणै:
त्वत्-पित्रा परिपूजित: पुरगतो दुर्मन्त्रि वाचा पुन: ।
गां क्रेतुं सचिवं न्ययुङ्क्त कुधिया तेनापि रुन्धन्
मुनि-प्राण-क्षेप सरोष गोहत चमू-चक्रेण वत्सो हृत: ॥५॥

aakheTOpagata: arjuna: suragavii sampraapta sampadgaNai:
tvat-pitraa paripuujita: puragatO durmantri vaachaa puna: |
gaaM kretuM sachivaM nyayunkta kudhiyaa tenaapi rundhan
muni-praaNa-kshepa sarOSha gOhata chamuu-chakreNa vatsO hR^ita: || 5 ||

शुक्रोज्जीवित तातवाक्य चलित क्रोधोऽथ सख्या समं
बिभ्रद्ध्यात महोदरोप निहितं चापं कुठारं शरान् ।
आरूढ: सहवाह यन्तृकरथं माहिष्मतीम्-आविशन्
वाग्भिर्वत्सम्-अदाशुषि क्षितिपतौ सम्प्रास्तुथा: सङ्गरम् ॥६॥

shukrOjjiivita taatavaakya chalita krOdhO(a)tha sakhyaa samaM
vibhraddhyaata mahOdarOpanihitaM chaapaM kuThaaraM sharaan |
aaruuDhassahavaahayantR^ikarathaM maahiShmatiimaavishan
vaagbhirvatsam adaashuShi kshitipatau sampraastuthaaH sangaram || 6 ||

पुत्राणाम्-अयुतेन सप्त दशभिश्च अक्षौहिणीभि:
महा-सेनानीभि: अनेक मित्र निवहै: व्याजृम्भित-आयोधन: ।
सद्य:-त्वत्ककुठार बाणविदलन् निश्शेष सैन्योत्करो
भीतिप्रद्रुत नष्टशिष्ट तनय: त्वामापतत् हेहय: ॥७॥

putraaNaam-ayutena sapta dashabhishcha akshauhiNiibhi: 
mahaa-senaaniibhi: aneka mitra nivahai: vyaajR^imbhita-ayOdhana: |
sadya: tvatkakuTaara baaNavidalan nishsheSha sainyOtkarO
bhiitipradruta naShTashiShTa tanaya: tvaamaapatat hehaya: || 7 ||

लीलावारित नर्मदा जलवलत् लङ्केशगर्वापह:
श्रीमत्-बाहु-सहस्र-मुक्त बहुशस्त्रास्त्रं निरुन्धन्नमुम् ।
चक्रे त्वय्यथ वैष्णवेऽपि विफले बुद्ध्वा हरिं त्वां मुदा
ध्यायन्तं छित सर्वदोषम्-अवधी: सोऽगात् परं ते पदम् ॥८॥

liilaavaarita narmadaa jalavalat lankesha garvaapaha:
shriimad-baahu-sahasra-mukta bahushastraastraM nirundhannamum |
chakre tvayyatha vaiShNave(a)pi viphale buddhvaa hariM tvaaM mudaa
dhyaayantaM Chita sarvadOSham-avadhii: sO(a)gaat paraM te padam || 8 ||

भूयोऽमर्षित-हेहयात्मज गणै: ताते हते रेणुकाम्
आघ्नानां हृदयं निरीक्ष्य बहुशो घोरां प्रतिज्ञां वहन् ।
ध्यानानीत रथायुधस्त्वमकृथा विप्रद्रुह: क्षत्रियान्
दिक्चक्रेषु कुठारयन् विशिखयन् नि:क्षत्रियां मेदिनीम् ॥९॥

bhuuyO(a)marShita hehayaatmajagaNaistaate hate reNukaam
aaghnaanaaM hR^idayaM niriikshya bahushO ghOraaM pratij~naaM vahan |
dhyaanaaniita rathaayudhastvamakR^ithaa vipradruhaH kshatriyaan
dikchakreShu kuThaarayan vishikhayan niHkshatriyaaM mediniim || 9 ||

तातोज्जीवनकृत् नृपालक-कुलं त्रिस्सप्तकृत्वो जयन्
सन्तर्प्याथ समन्तपञ्चक महारक्त हृदौघे पितृन्
यज्ञे क्ष्मामपि काश्यपादिषु दिशन् साल्वेन युध्यन् पुन:
कृष्णोऽमुं निहनिष्यतीति शमितो युद्धात् कुमारै: भवान् ॥१०॥

taatOjjiivanakR^ita nR^ipaalaka-kulaM trissaptakR^itvO jayan
santarpyaatha samantapa~nchaka mahaarakta hradaughe pitR^In |
yaj~ne kshmaamapi kaashyapaadiShu dishan saalvena yudhyan puna:
kR^iShNO(a)muM nihaniShyatiiti shamitO yuddaat kumaarai: bhavaan || 10 ||

न्यस्यास्त्राणि महेन्द्र भूभृति तपस्तन्वन् पुनर्मज्जितां
गोकर्णावधि सागरेण धरणीं दृष्ट्वार्थित: तापसै: ।
ध्यातेष्वास धृतानलास्त्र चकितं सिन्धुं स्रुव क्षेपणात्
उत्सार्योद्धृत केरलो भृगुपते वातेश संरक्ष माम् ॥११॥

nyasyaastraaNi mahendra bhuubhR^iti tapastanvan punarmajjitaaM
gOkarNaavadhi saagareNa dharaNiiM dR^iShTvaarthita: taapasai: |
dhyaateShvaasa dhR^itaanalaastra chakitaM sindhuM sruva kshepaNaat
utsaaryOd-dhR^ita keralO bhR^igupate vaatesha samraksha maam || 11 ||



--------Sri Krishnarpanam-------

Monday 18 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 35 - RAMA AVATHAARAM (PART 2)

Dasakam - 35 - Rama Avathaaram (Part 2)




Meaning of Dhyana Shloka: (Eka Shloki by Poojya Guru Raghavendra Swamigal)

I worship that Shri Rama, by whose grace, Shri Hanuman, who has Lakshmi kaTAkSha (grace), playfully crossed the ocean, reached Lanka after overcoming various obstacles, who after getting the status update from Sita (wife of Rama), destroyed the forest except Ashoka Vana, the place where sita resided, destroyed the entire army (about 80 crores) headed by Akshaya Kumaran, son of Ravana, by merely displaying the power of his palm, who after meeting Ravana in his chamber and burning Lanka into ashes, returned to Rama and worshiped Shri Rama along with other monkeys.



Lord Rama got introduced to Sugreeva by Hanuman, who agrees to help Rama, if he helps him win against Bali. Rama flung the body of Asura Dhundubi with his toe  and pierced row of seven sala trees with one arrow, to prove his might to Sugreeva. He then killed mighty Vali, standing behind the tree, only because Bali treated Sugreeva unfair and with enmity. Rama stayed in the Matanga Muni ashrama during the entire rainy season tormented by the pangs of separation of wife Seeta. Rama conducted pattabhishekam for Sugreeva and instructed him to come and see him in the autumn season, but he did not come. At the prompting by Lakshmana, Sugreeva sent his army of monkeys to search for Sita. Hanuman received Signet ring and a message from Rama and set out on his search mission.

Monkeys explained the Rama charitham to Sampaathi, it grew its wings and flew higher and faster and found Sita in Lanka with its long and distant vision. With the inputs given by Sampaati, Hanuman leaped across the ocean and located her in Ashokavana, gave the ring and took choodamani in return, killed Aksha Kumara in battle, surrendered himself to Brahmasthra and got entangled in it,  during his fight with Indrajit, son of Ravana. Hamuman met Ravana and agitated with the insult made by him, set fire to Lanka and returned to ashrama quickly and gave information about Seetha and her choodamani to Rama.

Rama and Lakshmana led by Sugreeva, Angad and monkey warriors reached the shore of ocean to set out to cross to the other side of the ocean. Vibheeshana, brother of Ravana surrendered to Rama and helped in giving information about his brother's secret tactics in warfare. Samudra Rajan refused to heed to Rama's request to give way even after three days. Rama got angry and was about to pierce it with Fire missile. Scared by its effects, Samudra Rajan gave way. Soon Monkeys built a bridge across the ocean with mountains, stones and logs.  Reaching Lanka, Monkeys attacked rakshashas with teeth, claws and mountains but sooner Indrajit, son of Ravana tied Rama and Lakshmana with Nagasthra, Garuda came flapping his wings immediately, releasing both of them. 

Lakshmana killed Indrajit when he insulted his maaya shakthi. Ravana got furious and attacked Lakshmana with shakti missile. Lakshmana's breath was slowly slipping of his body and fell unconscious and was revived by herbs of Sanjeevini mountain brought by mighty Hanuman. Lakshmana killed Indrajit and Rama killed kumbakarna, brother of Ravana. Using the Ratha and armour given by Indra, Rama fought with Ravana and killed him by cutting off his row of heads by Brahmasthra. Rama accepted Seetha Maatha after she was sanctified by fire god and returned to Ayodya in a pushpaka vimana along with Vibheeshana, Hanuman and army of monkeys.

With the divyabhishekam from water brought from several holy rivers, Sage Vashishtar conducted Pattabhishekam for Rama and Seetha couple and Rama ruled the kingdom for more than 11,000 years. Seetha  became pregnant and at that time, Rama unable to bear gossip about Seetha for her stay in Ravana's kingdom from a common man in his Kingdom, decided to sacrifice her and hence, sent her to Exile. Bhattadiri as he recites this is overwhelmed with pity for her. Lavanasura was killed by Satrugana and shudra ascetic by Rama. Seetha lived in Valmiki ashrama and gave birth to twin sons Luv and Kusha. 

Rama conducted Ashwamedha Yagam. Several sages and devotees visited the yagnya gathering. Sage Valmiki attended with Luv and Kush and made them render Ramayana sweetly. Under Valmiki's advice, Rama want to take back Sita, but She called her Mother Divine Earth and entered earth. Maatha Seetha returned from where she came back. When Yama reminded Rama of the time, he must return to Vaikunta, Rama rested the responsibility of Kingdom with his sons and sacrificed Lakshmana and departed the earth by submerging in to river Sarayu with all his people, army of monkeys, Sugreeva and reached Vaikunta.

Bhattadiri says that Lord's incarnation as a human being, Rama, is to teach Mankind that excessive attachement to beings or things will lead only to sacrifice and suffering of innocent souls. He requests Lord who taught this truth to the world through his Rama avathar to cure the world of all afflictions.

PS: By reading the Rama charitham, one gets rid of the fear of death; gets liberated from the birth-death cycle; receives best things in this life - from the notes of Sengalipuram Brahmasri Anantharama Dikshithar.


Lyrics of Dasakam 35



॥ एकश्लोकी सुन्दरकाण्डम् ॥

यस्य श्रीहनुमाननुग्रह बलात्तीर्णाम्बुधिर्लीलया
लङ्कां प्राप्य निशाम्य रामदयिताम् भङ्क्त्वा वनं राक्षसान् ।
अक्षादीन् विनिहत्य वीक्ष्य दशकम् दग्ध्वा पुरीं तां पुनः
तीर्णाब्धिः कपिभिर्युतो यमनमत् तम् रामचन्द्रम्भजे ॥

इति राघवेन्द्रस्वामिविरचितं एकश्लोकी सुन्दरकाण्डं सम्पूर्णम् ।


yesya shree hanumaan anugraha balaath – theerNaam – buDhirleelayaa
lankaam praapya nishaamya raamadhayithaam Bhangktvaa vanam raakShasaan ।
akShaadheen vinihatya veekShya dhashakam dhagDhvaa pureem thaam puna:
theerNaabDhi: kapiBhiryutho yamanamath tham raamachandram Bhaje ॥

iti raaghavendrasvaami viracitam ekaSloki sundarakaandam sampoornam ।

--------------------------------------------------------------------------------------------------

नीत: सुग्रीव-मैत्रीं तदनु हनुमता दुन्दुभे: कायमुच्चै:
क्षिप्त्वाङ्गुष्ठेन भूयो लुलुविथ युगपत् पत्रिणा सप्त सालान् ।
हत्वा सुग्रीव घातोद्यतम् अतुलबलं बालिनं व्याजवृत्त्या
वर्षावेलाम् अनैषी: विरहतरलित:  त्वं मतङ्गाश्रमान्ते ॥१॥

niita: sugriiva-maitriiM tadanu hanumataa dundubhe: kaayamuchchai:
kshiptvaanguShThena bhuuyO luluvitha yugapatpatriNaa sapta saalaan |
hatvaa sugriiva ghaatOdyatam atulabalaM baalinaM vyaajavR^ittyaa
varShaavelaam anaiShii: viraha taralita: tvaM matangaashramaante || 1 ||

सुग्रीवेण-अनुजोक्त्या सभयम्-अभियता व्यूहितां वाहिनीं ताम्
ऋक्षाणां वीक्ष्य दिक्षु द्रुतमथ दयिता मार्गणायावनम्राम् ।
सन्देशं चाङ्गुलीयं पवनसुतकरे प्रादिशो मोदशाली
मार्गे मार्गे ममार्गे कपिभिरपि तदा त्वत्प्रिया सप्रयासै: ॥२॥

sugriiveNa-anujOktyaa sabhayam-abhiyataa vyuuhitaaM vaahiniiM taam
tRikshaaNaaM viikshya dikshu drutamatha dayitaa maargaNaayaavanamraam |
sandesha~n chaanguliiyaM pavanasutakare praadishO mOdashaalii
maarge maarge mamaarge kapibhirapi tadaa tvatpriyaa saprayaasai: || 2 ||

त्वत्-वार्ताकर्णनोद्यत्-गरुदुरुजव सम्पाति सम्पातिवाक्य-
प्रोत्तीर्णार्णोधि: अन्तर्नगरि जनकजां वीक्ष्य दत्वाङ्गुलीयम् ।
प्रक्षुद्योद्यानम्-अक्ष क्षपणचण रण: सोढबन्धो दशास्यं
दृष्ट्वा प्लुष्ट्वा च लङ्कां झटिति स हनुमान् मौलिरत्नं ददौ ते ॥३॥

tvat-vaartaakarNanOdyat-garudurujava sampaati sampaativaakya
prOttiirNaarNOdhi: antarnagari janakajaaM viikshya datvaanguliiyam |
prakshudyOdyaanam-aksha kshapaNachaNa raNa: sODhabandhO dashaasyaM
dR^iShTvaa pluShTvaa cha lankaaM jhaTiti sa hanumaan mauliratnaM dadau te || 3 ||

त्वं सुग्रीवाङ्गदादि प्रबल कपिचमू चक्र विक्रान्तभूमी-
चक्रो-अभिक्रम्य पारे जलधि निशिचरेन्द्रानुजा श्रीयमाण: ।
तत्प्रोक्तां शत्रुवार्तां रहसि निशमयन् प्रार्थना पार्थ्य रोष-
प्रास्ताग्नेयास्त्र तेज: त्रसत्-उदधिगिरा लब्धवान् मध्यमार्गम् ॥४॥

tvaM sugriivaangadaadi prabala kapichamuu chakra vikraantabhuumii-
chakrO-abhikramya paare jaladhi nishicharendraanujaa shriiyamaaNaH |
tatprOktaaM shatruvaartaaM rahasi nishamayan praarthanaa paarthya rOSha-
praastaagneyaastra teja: trasat-udadhigiraa labdhavaan madhyamaargam || 4 ||

कीशै: आशान्तरोपा हृत गिरिनिकरै: सेतुमाधाप्य यातो
यातून्यामर्द्य दंष्ट्रा नख शिखरि शिला सालशस्त्रै: स्व सैन्यै: ।
व्याकुर्वन् सानुजस्त्वं समरभुवि परं विक्रमं शक्र जेत्रा
वेगान् नागास्त्र बद्ध: पतग पतिगरुन् मारुतै: मोचितोऽभू: ॥५॥

kiishai: aashaantarOpaa: hR^ita giri nikarai: setumaadhaapya yaatO
yaatuunyaamardya damShTraa nakha shikhari shilaa saalashastrai: svasainyai: |
vyaakurvan saanujastvaM samarabhuvi paraM vikramaM shakra jetraa
vegaan naagaastrabaddha: pataga patigarun maarutai: mOchitO(a)bhu: || 5 ||

सौमित्रिस्तु  अत्र शक्ति प्रहृतिगलदसु वात जानीतशैल-
घ्राणात् प्राणानुपेतो व्यकृणुत कुसृति श्लाघिनं मेघनादम् ।
मायाक्षोभेषु वैभीषण वचन हृत स्तम्भन: कुम्भकर्णं
सम्प्राप्तं कम्पित-उर्वीतलम्-अखिल-चमू-भक्षिणं व्यक्षिणोस्त्वम् ॥६॥

saumitristu atra shakti prahR^itigaladasu vaata jaaniita shaila-
ghraaNaat praaNaanupetO vyakR^iNuta kusR^iti shlaaghinaM meghanaadam |
maayaakshObheShu vaibhiiShaNa vachana hR^ita stambhana: kumbhakarNaM
sampraaptaM kampita-urviitalam-akhila-chamuu-bhakshiNaM vyakshiNOstvam || 6 ||

गृह्णन् जम्भारि संप्रेषित रथकवचौ रावणेनाभियुद्ध्यन्
ब्रह्मास्त्रेणास्य भिन्दन् गलततिम् अबलाम्-अग्निशुद्धां प्रगृह्णन् ।
देव-श्रेणीवर उज्जीवित समरमृतै: अक्षतै: ऋक्षसङ्घै:
र्लङ्काभर्त्रा च साकं निजनगरम्-अगा: सप्रिय: पुष्पकेण ॥७॥

gR^ihNan jambhaari sampreShita rathakavachau raavaNenaabhiyudhyan |
brahmaastreNaasya bhindan galatatim abalaam agnishuddhaaM pragR^ihNan |
deva-shreNiivara ujjiivita samaramR^itai: akshatai: R^ikshasanghai:
laNkaabhartraa cha saakaM nijanagaram-agaaH sapriya: puShpakeNa || 7 ||

प्रीतो दिव्याभिषेकै: अयुतसमधिकान् वत्सरान् पर्यरंसी-
र्मैथिल्यां पापवाचा शिव! शिव! किल तां गर्भिणीम्-अभ्यहासी: ।
शत्रुघ्नेन-अर्दयित्वा लवण निशिचरं प्रार्दय: शूद्रपाशं
तावत्-वाल्मीकि-गेहे कृतवसति: उपासूत सीता सुतौ ते ॥८॥

priitO divyaabhiShekai: ayutasamadhikaan vatsaraan paryaramsii-
maithilyaaM paapavaachaa shiva shiva kila taaM garbhiNiim-abhyahaasii: |
shatrudhnena-ardayitvaa lavaNa nishicharaM praardaya: shuudrapaashaM
taavat-vaalmiiki-gehe kR^itavasati: upaasuuta siitaa sutau te || 8 ||

वाल्मीके: त्वत् सुतोद्गापित मधुरकृते राज्ञया यज्ञवाटे
सीतां त्वय्याप्तु कामे क्षितिम अविशदसौ त्वं च कालार्थितोऽभू: ।
हेतो: सौमित्रिघाती स्वयमथ सरयू-मग्न निश्शेष भृत्यै:
साकं नाकं प्रयातो निजपदम्-अगमो देव वैकुण्ठम्-आद्यम् ॥९॥

vaalmiike: tvat sutOdgaapita madhurakR^ite raaj~nayaa yaj~navaaTe
siitaaM tvayyaaptu kaame kshitim avishadasau tvaM cha kaalaarthitO(a)bhuu: |
hetO: saumitrighaatii svayamatha sarayuu-magna-nishsheSha-bhR^ityai:
saakaM naakaM prayaatO nijapadam-agamO deva vaikuNTam-aadyam || 9 ||

सोऽयं मर्त्यावतार: तव खलु नियतं मर्त्य शिक्षार्थमेवं
विश्लेषार्ति: र्निराग: त्यजनम्-अपि भवेत् काम-धर्म-अतिसक्त्या ।
नो चेत् स्वात्मानुभूते: क्व नु तव मनसो विक्रिया चक्रपाणे
स त्वं सत्त्वैकमूर्ते पवनपुरपते व्याधुनु व्याधि-तापान् ॥१०॥

sO(a)yaM martyaavataara: tava khalu niyataM martya shikshaarthamevaM
vishleShaarti: niraaga: tyajanam-api bhavet kaama-dharma-ati saktyaa |
nO chet svaatmaanubhuute: kva nu tava manasO vikriyaa chakrapaaNe
sa tvaM satvaikamuurte pavanapurapate vyaadhunu vyaadhi-taapaan || 10 ||


-------Sri Krishnarpanam-------

Saturday 16 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 34 - RAMA AVATHAARAM (PART I)


Dasakam - 34 - Rama Avathaaram (Part I)




Dhyana Slokam: Meaning

Lord Ramachandra, who gave up the kingdom to keep up the promise of his father, who wandered in the forest accompanied by Seetha maatha, from one forest to another on his lotus feet, which were so delicate that they were unable to bear even the touch of Sītā’s palms, who was accompanied by Hanumān [or by another monkey, Sugrīva], king of the monkeys, and by his own younger brother Lord Lakṣmaṇa, both of whom gave Him relief from the fatigue of wandering in the forest, who got Surpanakha's nose and ears cut which resulted in him getting separated from Seetha Maatha, which made him angry causing his eyebrows to narrow, scaring the Samudra raaja, who then allowed the Lord to construct a bridge to cross the ocean and as a result, the Lord entered the kingdom of Rāvaṇa to kill him, like a fire devouring a forest, may that Supreme Lord, Rāmacandra, give us all protection.




Ravana was becoming more powerful and devas prayed to Lord for his destruction. King of Kosala, Dasaratha performed Puthrakameshti yagam with help of sage Rishyashringa. The Lord himself emerged with paayasam and asked Dasharatha to distribute it to his three wives, Kowsalya, Sumithra and Kaikeyi, They concieved immediately. Lord incarnated as Rama together with Lakshmana, Bharatha and Satrugana.

At the instruction by father, Rama took his bow accompanied by Lakshmana, went with Sage Vishwamitra to protect his noble yajnya and reached Dhandaka forest. Pleased with the two, Sage taught them two mantras Balai and atibalai which gives great health and prevented fatigue. Rama killed Taadakaa, a demoness who was troubling the sages from doing yajnyas. Sage Vishwamitra taught all the asthra-shaastras to Rama and Lakshmana and took them to hermitage called Siddashrama.

Mareecha came to disturb the yajna in the very beginning itself. Rama chased him away but killed Subahu and other rakshashas. Ahalya was turned to stone by the curse of  her husband, Sage Gowthama. Rama liberated ahalya from her curse and united her with her husband. Rama and Lakshmana reached King Janaka's palace in Videha kingdom. Rama broke Shiva danush and married Sita, daughter of earth, incarnation of Mahalaxmi. Lakshmana, bharatha and satrugna married three sisters of Sita and couples and set out to Ayodhya.


Parasurama, the descendant of Brigu vamsa confronted Rama, blinded with rage and was defeated. Parasurama handed over all his powers to Rama and went away. Rama reached Ayodhya with Seetha and lived there happily. One day, Bharatha left to his uncle's house along with Sathrugana. During that time, King Dasaratha planned for pattabhishekam of Rama, but the ceremony was stopped by step mother Kaikeyi.

To keep up father's words, Rama taking his bows and arrows, left to exile along with Sita and brother Lakshmana. The people of ayodhya with grief, followed Rama but he advised them to return back to the kingdom. Rama reached the residence of Guhan, the boatman and changed to ascetic dress with matted hair. Guhan ferried the three, across the river ganges and they reached sage Bharadwaja and offered respects to him. Under his guidance, Rama along with Seetha and Lakshmana, left to Chitrakoot and lived peacefully.

Rama came to know that his father died due to separation from his beloved son Rama, through Bharatha, was grief stricken and performed Tarpana for him. Bharata requested Rama to come back and take over the throne. However Rama gave his paadukas to keep them with him and  take care of kingdom in Rama's absence. Rama paid respects to sage Atri and his wife Anusuya and reached Dandaka forest, killed Viraada and gave salvation to Sage Sharabangee.

Rama left Chitrakootam after Bharatha left. He met Sage Agastya  who gave him divine bow of Vishnu, Brahmastra, and other missiles to protect the sages from Rakshashas. Rama met Jataayu, the eagle, Dasaratha's friend and then reached panchavati on the banks of River Godavari and stayed happily with Sita.

Shoorpanakha, demoness attracted by Rama's beauty tried to lure him. Annoyed Rama, sent her to Lakshmana, who cut her nose and ears in anger. Seeing her plight, Karan, Dhooshanan and Trishira came to fight with Rama and Lakshmana and got killed. Rama killed 14000 Rakshahas who accompanied the three demons with his bow.

Shoorpanaka went back to Ravana and gave an account of Seetha's appearance and beauty. Ravana got infatuated and devised plan to abduct her with help of Mareecha. Mareecha acting like a golden deer, lured sita and ran away. Rama went in search of it killed it but Mareecha shouted Lakshmana in Ram's voice before it died. Sensing danger, Lakshmana was forced to look for Rama by seetha. When Seetha was alone, Ravana abducted her. Though Rama was very sad about his separation from Seetha, yet he was happy that now he got a reason for Ravana Vadham.

While taking her to Lanka, Ravana caused fatal wounds to Jataayu for having tried to protect Seetha. Rama performed funeral rites for Jataayu and set on a searching mission with Lakshmana. A monster Kabandha obstructed their way and got killed by Rama. He granted salvation to pious Shabari and met Hanuman on the banks of River Pampaa.

Bhattathiri prays to Lord to protect everyone.



Lyrics of Dasakam 34



Dhyana Slokam from Srimad Bhagawatham:

गुर्वर्थे त्यक्त राज्यो व्यचरदनुवनं पद्मपद्भ्यां प्रियाया:
पाणि स्पर्शाक्षमाभ्यां मृजित पथ रुजो यो हरीन्द्रानुजाभ्याम् ।
वैरूप्याच्छूर्पणख्या: प्रिय विरहरुषा आरोपित भ्रूविजृम्भ:
त्रस्ताब्धि: बद्धसेतु: खलदवदहन: कोसलेन्द्रो अवतात् -न: ॥ ९-१०-४ ॥

gurvarthe tyakta-rājyo vyacaradanuvanaṁ padma-padbhyāṁ priyāyā:
pāṇi-sparśākṣhamābhyāṁ mṛjita-patha-rujo yo harīndrānujābhyām
vairūpyāc chūrpaṇakhyā: priya-viraharuṣha-āropita-bhrū-vijṛmbha:
trastābdhi: baddha-setu: khala-dava-dahana: kosalendro avatāt-na: ॥ 9-10-4 ॥

--------------------------------------------------------------------------------------------------

गीर्वाणै: अर्थ्यमानो दशमुख निधनं कोसलेषु-ऋश्यशृङ्गे
पुत्रीयाम्-इष्टिम्-इष्ट्वा ददुषि दशरथ-क्ष्माभृते पायसाग्र्यम् ।
तद्भुक्त्या तत्-पुरन्ध्रीष्वपि तिसृषु समं जातगर्भासु जातो
रामस्त्वं लक्ष्मणेन स्वयमथ भरते-नापि शत्रुघ्न-नाम्ना ॥१॥

giirvaaNai: arthyamaanO dashamukha nidhanaM kOsaleShu R^ishyashR^inge
putriiyaam iShTimiShTvaa daduShi dasharatha kshmaabhR^ite paayasaagryam |
tadbhuktyaa tatpurandhriiShvapi tisR^iShu samaM jaatagarbhaasu jaatO
raamastvaM lakshmaNena svayamatha bharate naapi shatrughna naamnaa || 1 ||

कोदण्डी कौशिकस्य क्रतुवरमवितुं लक्ष्मणेनानुयातो
यातोऽभू: तातवाचा मुनि कथितम् अनुद्वन्द्व शान्ताध्वखेद: ।
नृणां त्राणाय बाणै: मुनिवचन बलात् ताटकां पाटयित्वा
लब्ध्वा-अस्मात् अस्त्रजालं मुनि वनम् अगमो देव सिद्धाश्रमाख्यम् ॥२॥

kOdaNDii kaushikasya kratuvaramavituM lakshmaNenaanuyaatO
yaatO(a)bhuu: taatavaachaa munikathitam anudvandva shaantaadhvakheda: |
nR^INaaM traaNaaya baaNai: muni vachana balaat taaTakaaM paaTayitvaa
labdhvaa-asmaat astra jaalaM muni vanam agamO deva siddhaashramaakhyam || 2 ||

मारीचं द्रावयित्वा मखशिरसि शरै: अन्यरक्षांसि निघ्नन्
कल्यां कुर्वन्नहल्यां पथि पदरजसा प्राप्य वैदेह गेहम् ।
भिन्दान: चान्द्रचूडं धनु:- अवनिसुताम् इन्दिरामेव लब्ध्वा
राज्यं प्रातिष्ठथास्त्वं त्रिभिरपि च समं भ्रातृवीरै: सदारै: ॥३॥

maariichaM draavayitvaa makhashirasi sharai: anyarakshaamsi nighnan
kalyaaM kurvannahalyaaM pathi padarajasaa praapya vaidehageham |
bhindaana: chaandrachuuDaM dhanu: avanisutaam indiraameva labdhvaa
raajyaM praatiShThathaastvaM tribhirapi cha samaM bhraatR^iviirai: sadaarai: || 3 ||

आरुन्धाने रुषान्धे भृगुकुल तिलके संक्रमय्य स्वतेजो
याते यातोसि-अयोध्यां सुखमिह निवसन् कान्तया कान्तमूर्ते ।
शत्रुघ्नेनैकदाथो गतवति भरते मातुलस्याधिवासं
तातारब्धो अभिषेक: तव किल विहत: केकयाधीश पुत्र्या ॥४॥

aarundhaane ruShaandhe bhR^igukula tilake sankramayya svatejO
yaate yaatO(a)si ayOdhyaaM sukhamiha nivasan kaantayaa kaantamuurte |
shatrughnenaikadaa(a)thO gatavati bharate maatulasyaadhi vaasaM
taataarabdhO(a)bhiSheka: tava kila vihata: kekayaadhiisha putryaa || 4 ||

तातोक्त्या यातुकामो वनम्-अनुजवधू संयुतश्चापधार:
पौरान्-आरुध्य मार्गे गुहनिलय गत: त्वं जटा चीरधारी।
नावा सन्तीर्य गङ्गाम् अधिपदवि पुन: तं भरद्वाजम्-आरात्-
नत्वा तद्वाक्यहेतो: अतिसुखम् अवसत् चित्रकूटे गिरीन्द्रे ॥५॥

taatOktyaa yaatukaamO vanam anuja vadhuu sanyutashchaapadhaara:
pauraan-aarudhya maarge guhanilaya gata: tvaM jaTaa chiiradhaarii |
naavaa santiirya gangaam adhipadavi puna: tam bharadvaajam aaraat -
natvaa tadvaakyahetO: atisukham avasat chitrakuuTe giriindre || 5 ||

श्रुत्वा पुत्रार्तिखिन्नं खलु भरतमुखात् स्वर्गयातं स्वतातं
तप्तो दत्वाऽम्बु तस्मै निदधिथ भरते पादुकां मेदिनीं च
अत्रिं नत्वाऽथ गत्वा वनम् अति विपुलं दण्डकं चण्डकायं
हत्वा दैत्यं विराधं सुगतिम्-अकलय: चारु भो: शारभङ्गीम् ॥६॥

shrutvaa putraartikhinnaM khalu bharatamukhaat svarga yaataM svataataM
taptO datvaa(a)mbu tasmai nidadhitha bharate paadukaaM mediniiM cha |
atriM natvaa(a)tha gatvaa vanam ati vipulaM daNDakaM chaNDakaayaM
hatvaa daityaM viraadhaM sugatim-akalaya: chaaru bhO: shaarabhangiim || 6 ||

नत्वाऽगस्त्यं समस्ता शरनिकर सपत्राकृतिं तापसेभ्य:
प्रत्यश्रौषी: प्रियैषी तदनु च मुनिना वैष्णवे दिव्यचापे ।
ब्रह्मास्त्रे चापि दत्ते पथि पितृसुहृदं वीक्ष्य भूयो जटायुं
मोदात् गोदातटान्ते परिरमसि पुरा पञ्चवट्यां वधूट्या ॥७॥

natvaa(a)gastyaM samastaa sharanikara sapatraakR^itiM taapasebhya:
pratyashrauShii: priyaiShii tadanu cha muninaa vaiShNave divyachaape |
brahmaastre chaapi datte pathi pitR^isuhR^idaM viikshya bhuuyO jaTaayuM
mOdaad gOdaataTaante pariramasi puraa pa~nchavaTyaaM vadhuuTyaa || 7 ||
प्राप्ताया: शूर्पणख्या मदनचलधृते: अर्थनै:-निस्सहात्मा
तां सौमित्रौ विसृज्य प्रबलतमरुषा तेन निर्लून नासाम् ।
दृष्ट्वैनां रुष्टचित्तं खरम्-अभिपतितं दूषणं च त्रिमूर्धं
व्याहिंसी: आशरान्-अपि-अयुत समधिकान् तत्-क्षणात्-अक्षतोष्मा ॥८॥

praaptaayaa: shuurpaNakhyaa madanachaladhR^ite: arthanai: nissahaatmaa
taaM saumitrau visR^ijya prabalatamaruShaa tena nirluuna naasaam |
dR^iShTvainaaM ruShTachittaM kharam-abhipatitaM duuShaNaM cha trimuurdhaM
vyaahimsii: aasharaan-api-ayuta samadhikaan tatkshaNaat-akshatOShmaa || 8 ||

सोदर्या प्रोक्तवार्ता विवश दशमुखादिष्ट मारीचमाया-
सारङ्ग सारसाक्ष्या स्पृहितम्-अनुगत: प्रावधी: बाणघातम् ।
तन्मायाक्रन्द निर्यापित भवदनुजां रावणस्ताम्-अहार्षीत्
त्तेनार्तोऽपि त्वमन्त: किमपि मुदमधा: तद्वधोपाय लाभात् ॥९॥

sOdaryaa prOktavaartaa vivasha dashamukhaadiShTa maariichamaayaa-
saarangaM saarasaakshyaa spR^ihitam-anugata: praavadhii: baaNaghaatam |
tanmaayaakranda niryaapita bhavadanujaaM raavaNastaam ahaarShiit
tenaarttO(a)pi tvamanta: kimapi mudamadhaa: tadvadhOpaaya laabhaat || 9 ||

भूय: तन्वीं विचिन्वन् अहृत दशमुख: त्वत्-वधूं मत्-वधेनति
उक्त्वा याते जटायौ दिवम्-अथ सुहृद: प्रातनो: प्रेतकार्यम् ।
गृह्णानं तं कबन्धं जघनिथ शबरीं प्रेक्ष्य पम्पातटे त्वं
सम्प्राप्तो वातसूनुं भृशमुदितमना: पाहि वातालयेश ॥१०॥

bhuuya: tanviiM vichinvann ahR^ita dashamukha: tvat-vadhuuM mat-vadhenati
uktvaa yaate jaTaayau divam-atha suhR^ida: praatanO: pretakaaryam |
gR^ihNaanaM taM kabandhaM jaghanitha shabariiM prekshya pampaataTe tvaM
sampraaptO vaatasuunuM bhR^ishamuditamanaa: paahi vaataalayesha || 10 ||



--------Sri Krishnarpanam-------

Friday 15 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 33 - AMBAREESHA CHARITHRAM


Dasakam - 33 - Ambarisha Charithram






Vaivaswatha Manu got ten children. One was Ikswaku in whose clan, Sri Ramachandra moorthy was born. Ikshwaku's younger brother was Nabhaaagan. His son was Naabhaga. King Ambareesha was the son of Naabhaga. He ruled the earth surrounded by seven seas yet, he was a great devotee of Lord. 

King Ambareesha did all karmas mentioned in Vedhas appropriately with total dedication and surrendered the fruits of it to the Lord. Pleased with him, Lord gave  him, his thousand pointed sudharshana chakra for his protection, even without Ambareesha asking for it.

As a part of his worship, Ambareesha conducted poojas, donating sixty thousand cows to the vedic scholars and performed Dwadashi rituals for a year together with his wife at Maduvana on the banks of river Yamuna. 

One such day, he was to complete the Ekadashi-Dwadashi fast, the Paaranai time (fast completion time) was only for half an hour. King had to serve the sages and Brahmins and take his food too within that stipulated time. At that moment, sage Durvasa and his disciples visited him. Ambareesha welcomed them, offered respects and requested them to take food with him. In order to test Ambareesha, how he attends to guests and complete his fast on time, Durvasa walked to river Yamuna slowly to take bath and took lot of time to return. 

The paaranai time was getting over, still there was no trace of sage Durvaasa from the river banks. He consulted learned sages and brahmins and under their advice, Ambareesha concluded his fast by taking shaalagrama water. Durvasa returned back and understood the events through his yogic powers. He got angry at the king, for having concluded the fast, before his return. Sage Durvaasa created an evil spirit, Krityaa with his matted hair and ordered it to kill Ambareesha.

Krityaa moved ferociously towards Ambareesha, creating fire all around with a sword in hand. But King Ambareesha was ready to take up the punishment. What if, he had unknowingly committed mistake, hence did not move from his place. Seeing the Devotee's plight, Sudarshana Chakra gifted to Ambareesha by Lord, destroyed Krityaa in a second and started to chase sage Durvaasa.

Durvasa ran around the three worlds and was followed by the sudarshan chakra. He went to Brahma and Shiva for protection, but they could not help him. Finally he went to Vaikunta and took refuge in the Lord. Lord told Durvaasa that he is the servant to his devotees and directed him to take refuge in the feet of King Ambareesha himself. 

Durvasa came back from Vaikuntam and held the feet of  Ambareesha tightly. Still the Sudarshana chakra did not leave the sage. The embarrassed Ambareesha, with lot of empathy for the sage, prayed to the divine chakra to return back to Lord and leave the sage unharmed. Durvasa understood the king's devotion to Lord and kindness and blessed him.

King Ambareesha who stayed without food for the whole year, till Durvaasa returned, now happily fed him with sumptuous lunch, bid him farewell and then took lunch. His increased devotion to Lord, in due course of time, lead him to salvation and merged with Lord himself. Bhattathiri pleased at Lord's mercy for his devotees, requests that he be protected.


PS: This Charithram explains the greatness of devotion, the glory of following Ekadashi upavasa and Dwadashi Vrathams - From the explanatory notes of Sengalipruam Brahmasri Anantharama Dikshithar.

Lyrics of Dasakam 33



वैवस्वताख्य मनुपुत्र नभाग जात-
नाभाग नामक नरेन्द्र सुत:-अम्बरीष: ।
सप्तार्णवावृत मही दयितोऽपि रेमे
त्वत्सङ्गिषु त्वयि च मग्नमना: सदैव ॥१॥

vaivasvataakhya manuputra nabhaaga jaata
naabhaaga naamaka narendra sutO(a)mbariiSha: |
saptaarNavaavR^ita mahiidayitO(a)pi reme
tvatsangiShu tvayi cha magnamanaa: sadaiva || 1 ||

त्वत्-प्रीतये सकलमेव वितन्वतोऽस्य
भक्त्यैव देव नचिरात्-अभृथा: प्रसादम् ।
येनास्य याचनमृतेऽपि अभिरक्षणार्थं
चक्रं भवान् प्रविततार सहस्र धारम् ॥२॥

tvatpriitaye sakalameva vitanvatO(a)sya
bhaktyaiva deva nachiraat abhR^itaa: prasaadam |
yenaasya yaachana mR^ite(a)pi abhirakshaNaarthaM
chakraM bhavaan pravitataara sahasra dhaaram || 2 ||

स द्वादशी व्रतमथो भवदर्चनार्थं
वर्षं दधौ मधुवने यमुनोपकण्ठे ।
पत्न्या समं सुमनसा महतीं वितन्वन्
पूजां द्विजेषु विसृजन् पशु षष्टि कोटिम् ॥३॥

sa dvaadashii vratamathO bhavadarchanaarthaM
varShaM dadhau madhuvane yamunOpakaNThe |
patnyaa samaM sumanasaa mahatiiM vitanvan
puujaaM dvijeShu visR^ijan pashu ShaShTi kOTim || 3 ||

तत्राथ पारणदिने भवदर्चनान्ते
दुर्वाससाऽस्य मुनिना भवनं प्रपेदे ।
भोक्तुं वृतश्च स नृपेण परार्ति शीलो
मन्दं जगाम यमुनां नियमान्-विधास्यन् ॥४॥

tatraatha paaraNadine bhavadarchanaante
durvaasasaa(a)sya muninaa bhavanaM prapede |
bhOktuM vR^itashcha sa nR^ipeNa paraarti shiilO
mandaM jagaama yamunaaM niyamaan vidhaasyan || 4 ||

राज्ञाऽथ पारण मुहूर्त समाप्तिखेदात्
द्वारैव पारणम्-अकारि भवत्परेण ।
प्राप्तो मुनिस्तदथ दिव्यदृशा विजानन्
क्षिप्यन् क्रुधोद्धृतजटो विततान कृत्याम् ॥५॥

raaj~naa(a)tha paaraNa muhuurta samaapti khedaat
vaaraiva paaraNam-akaari bhavatpareNa |
praaptO munistadatha divya dR^ishaa vijaanan
kshipyan krudhOddhR^itajaTO vitataana kR^ityaam || 5 ||

कृत्यां च ताम्-असिधरां भुवनं दहन्तीम्
अग्रे-अभिवीक्ष्य नृपति:-न पदाच्चकम्पे ।
त्वत्-भक्तबाधम्-अभिवीक्ष्य सुदर्शनं ते
कृत्यानलं शलभयन् मुनिम्-अन्वधावीत् ॥६॥

kR^ityaaM cha taam asidharaaM bhuvanaM dahantiim
agre-abhiviikshya nR^ipati: na padaachchakampe |
tvat-bhaktabaadham-abhiviikshya sudarshanaM te
kR^ityaanalaM shalabhayan munim anvadhaaviit || 6 ||

धावन्-अशेष-भुवनेषु भिया स पश्यन्
विश्वत्र चक्रमपि ते गतवान् विरिञ्चम् ।
क: कालचक्रम्-अतिलङ्घय अतीत्यपास्त:
शर्वं ययौ स च भवन्तं अवन्दतैव ॥७॥

dhaavann-asheSha-bhuvaneShu bhiyaa sa pashyan
vishvatra chakramapi te gatavaan viri~ncham |
kaH kaalachakramatilanghayatiityapaastaH
sharvaM yayau sa cha bhavantam avandataiva || 7 ||

भूयो भवन्निलयमेत्य मुनिं नमन्तं
प्रोचे भवान् अहमृषे ननु भक्तदास: ।
ज्ञानं तपश्च विनयान्वितमेव मान्यं
याह्यम्बरीष पदमेव भजेति भूमन् ॥८॥

bhuuyO bhavan-nilayametya muniM namantaM
prOche bhavaanahamR^iShe nanu bhaktadaasa: |
j~naanaM tapashcha vinayaan-vitameva maanyaM
yaahyambariiSha padameva bhajeti bhuuman || 8 ||

तावत्-समेत्य मुनिना स गृहीतपादो
राजाऽपसृत्य भवदस्त्रम्-असौ-अनौषीत् ।
चक्रे गते मुनिरदात् अखिलाशिषोऽस्मै
त्वत्-भक्तिमागसि कृतेऽपि कृपां च शंसन् ॥९॥

taavat-sametya muninaa sa gR^ihiitapaadO
raajaa(a)pasR^itya bhavadastram asov-anauShiit |
chakre gate muniradaat-akhilaashiShO(a)smai
tvat-bhaktimaagasi kR^ite(a)pi kR^ipaaM cha shamsan || 9 ||

राजा प्रतीक्ष्य मुनिमेक समाम्-अनाश्वान्
सम्भोज्य साधु तमृषिं विसृजन् प्रसन्नम् ।
भुक्त्वा स्वयं त्वयि ततोऽपि दृढं रतोऽभूत्
त्सायुज्यमाप च स मां पवनेश पाया: ॥१०॥

raajaa pratiikshya munimeka samaam-anaashvaan
sambhOjya saadhu tamR^iShiM visR^ijan prasannam |
bhuktvaa svayaM tvayi tatO(a)pi dR^iDhaM ratO(a)bhuut
saayujyamaapa cha sa maaM pavanesha paayaa: || 10 ||



-------Sri Krishnarpanam------



Thursday 14 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 32 - MATSYA AVATHARAM


Dasakam - 32 - Matsya Avatharam





Sathya yuga was about to end and Pralaya was to take place at the end of the sixth Manvantara. Brahma went to sleep, asura Hayagriva emerged from his face, stole the Vedas and hid himself deep in the ocean. The power for creation for Brahma came from these vedas, so Lord decided to incarnate as Matsya (fish) and save the world before the Pralaya.

The king of Pandya Kingdom called Satyavrata, later known as Manu, was an ardent devotee of Lord Vishnu. One day when he was doing Deva, Rishi tarpanam in waters of Kritamalaa river, the one which runs to the south of present vaigai river in Madurai. Lord entered in to his hands as tiny fish.

When Satyavrata was about to leave the fish in to water, the fish requested it to be protected. Satyavrata then left the fish in his kamandala of water, and took it to his ashram. Next day, it grew big in size and as the fish kept on growing bigger, it was moved to well, then to a pond, then to a river and finally to ocean.

Sathyavratha took the fish to the ocean by sensing the uniqueness of it by his yogic powers. He saw the fish grow bigger in ocean too and questioned it as to who it really was. As the chance of fish growing up so fast and big is not possible, he decided that it should be Lord himself in fish form.

Lord appeared before satyavratha and told him the reason for his incarnation. Lord asked him to wait for pralaya which would come in seven days. On the seventh day, rains came, water submerged the entire earth. Sathyavratha and divine saptarishis took refuge in Lord, when earth in the form of boat approached them and carried them. As boat was being tossed in turbulent ocean, Lord appeared in the form of fish with a horn and asked the boat to be tied to its horns by the king of serpents, Vasuki.

As the boat was being pulled and taken around various regions of the universe, King Satyavarata and divine sages sang Lord's glory and pleased with it, Lord imparted the knowledge of aatman. At the end of the deluge, Saptharishis were put back in their places and Sathyavrata was reborn as the Vaivasvatha Manu.

Now Lord went in search of the asura Hayagriva and attacked him with rage. Hayagriva was made powerless and his chest was tore apart by the horns of the fish. Lord recovered the Vedas from Hayagriva and handed over them to Brahmaa to restart the creation.

Bhattathiri praised the Lord who came in form of Fish to restore vedas and advise the knowledge of atman to Sathyavratha and Saptharishis and requested to be protected.

PS: We get to know from Matsya avatharam that Lord only can help us cross the samsara sagaram. To help us cross the samsara sagaram with the blessing of Lord, we need a boat which is "Sathguru". One who listens to this or chants this, will get rid of all sins and get to cross the samsara sagaram easily, will get all their wishes fulfilled. - from the explanatory notes of Sengalipuram Brahmasri Anantharama Dikshithar.

Three "S" we need to remember in life. Samsara, Sathguru, Sathsang - from the Sapthaaham notes of Guru Savithri Mami.


Lyrics of Dasakam 32


पुरा हयग्रीव महासुरेण षष्ठान्तरान्तोद्यद काण्डकल्पे ।
निद्रोन्मुख ब्रह्म मुखात् हृतेषु वेदेषु अधित्स: किल मत्स्यरूपम् ॥१॥

puraa hayagriiva mahaasureNa ShaShThaantaraantOdyada kaaNDakalpe |
nidrOnmukha brahma mukhaat dhR^iteShu vedeShu adhitsa: kila matsyaruupam || 1 ||

सत्यव्रतस्य द्रमिलाधि भर्तु: नदीजले तर्पयतस्तदानीम् ।
कराञ्जलौ सञ्ज्वलिताकृति: त्वम्-अदृश्यथा: कश्चन बालमीन: ॥२॥

satyavratasya dramilaadhi bhartu: nadiijale tarpayatastadaaniim |
karaa~njalau sanjvalitaakR^iti: tvam-adR^ishyathaa: kashchana baalamiina: || 2 ||

क्षिप्तं जले त्वां चकितं विलोक्य निन्येऽम्बु पात्रेण मुनि: स्वगेहम् ।
स्वल्पैरहोभि: कलशीं च कूपं वापीं सरश्चानशिषे विभो त्वम् ॥३॥

kshiptaM jale tvaaM chakitaM vilOkya ninye(a)mbu paatreNa muni; svageham |
svalpairahObhi: kalashiiM cha kuupaM vaapiiM sarashchaanashiShe vibhO tvam || 3 ||

योगप्रभावात् भवदाज्ञयैव नीतस्ततस्त्वं मुनिना पयोधिम् ।
पृष्टोऽमुना कल्प दिदृक्षुमेनं सप्ताहम्-आस्वेति वदन्-अयासी: ॥४॥

yOgaprabhaavaat bhavadaaj~nayaiva niitastatastvaM muninaa payOdhim |
pR^iShTO(a)munaa kalpa didR^ikshumenaM saptaaham-aasveti vadannayaasii: || 4 ||

प्राप्ते त्वदुक्ते हनि वारिधारा-परिप्लुते भूमितले मुनीन्द्र: ।
सप्तर्षिभि: सार्धम्-अपारवारिणि उद्घूर्णमान: शरणं ययौ त्वाम् ॥५॥

praapte tvadukte(a) hani vaaridhaaraa-pariplute bhuumitale muniindra: |
saptarShibhi: saardham-apaaravaariNi udghuurNamaana: sharaNaM yayautvaam || 5 ||

धरां त्वदादेशकरीम्-अवाप्तां नौ-रूपिणीम्-आरुरुहु:-तदा ते
तत्कम्प कम्प्रेषु च तेषु भूय: त्वम्बुधे: आविर्भू:-महीयान् ॥६॥

dharaan tvadaadeshakariim-avaaptaaM nau-ruupiNiim-aaruruhu: tadaa te |
tatkampa kampreShu cha teShu bhuuya: tvamambudhe: aavirabhuu: mahiiyaan || 6 ||

झषाकृतिं योजन लक्षदीर्घां दधानम्-उच्चै:-तर-तेजसम् त्वाम् ।
निरीक्ष्य तुष्टा मुनयस्त्वदुक्त्या त्वत्तुङ्गशृङ्गे तरणिं बबन्धु: ॥७॥

jhaShaakR^itiM yOjana lakshadiirghaaM dadhaanam-uchchai: tara tejasaM tvaam |
niriikshya tuShTaa munayastvaduktyaa tvattungashR^inge taraNiM babandhu: || 7 ||

आकृष्टनौको मुनिमण्डलाय प्रदर्शयन् विश्वजगत्-विभागान् ।
संस्तूयमानो नृवरेण तेन ज्ञानं परं च-उपदिशन्-अचारी: ॥८॥

aakR^iShTa naukO munimaNDalaaya pradarshayan vishvajagad vibhaagaan |
samstuuyamaanO nR^ivareNa tena j~naanaM paraM chOpadishann-achaarii: || 8 ||

कल्पावधौ सप्त मुनीन् पुरोवत् प्रस्थाप्य सत्यव्रत भूमिपं तम् ।
वैवस्वताख्यं मनुमादधान: क्रोधाद् हयग्रीवम् अभिद्रुतोऽभू: ॥९॥

kalpaavadhau saptamuniin purOvat prasthaapya satyavrata bhuumipaM tam |
vaivasvataakhyaM manumaadadhaana: krOdhaadd hayagriivam abhidrutO(a)bhuu: || 9 ||

स्वतुङ्ग शृङ्ग क्षतवक्षसं तं निपात्य दैत्यं निगमान् गृहीत्वा ।
विरिञ्चये प्रीतहृदे ददान: प्रभञ्जनागार पते प्रपाया: ॥१०॥

svatunga shR^inga kshatavakshasaM taM nipaatya daityaM nigamaan gR^ihiitvaa |
viri~nchaye priitahR^ide dadaana: prabha~njanaagaara pate prapaayaa: || 10 ||



-------Sri Krishnarpanam------



Wednesday 13 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 31 - MAHABALI GARVASAMANAM

Dasakam - 31 - Mahabali Garvasamanam




Mahabali attracted by the Lord's luster, did the welcoming rituals and offered him seat. He then requested Vamana with folded hands as to what he desires to have, wealth or house or food or land or all the above. Vamana, hearing Bali's words was moved with compassion, praised the asura clan with sweet words and with intention of removing his pride, asked for three steps of land, measured with his foot. 

Mahabali was taken aback by this and asked Vamana, why he is asking so less, when Mahabali who is conqueror of three worlds can even give him, the entire earth. Thus his pride got exposed. He was completely unaware that he will not be even able to fulfill three foot land in the end. Though Mahabali, a true devotee of Lord did not deserve this, Lord did this to free him from detachment.

Vamana replied that one who is not satisfied with three steps of land, will not be satisfied with anything more. Bali was about to pour water and confirm his giving, when Guru Sukracharya objected to the gifting and said that it is Lord, who has come in the Brahmin form. 

Having promised to give, Mahabali did not want to go back on his words. He told Shukracharya that if Lord himself has come, asking for land to him, then he will definitely give. Shukracharya cursed Mahabali for refusing to listen to him. Mahabali's wife Vindhyavaali took the pot of water to pour and confirm the gift. 

Doubtlessly, Mahabali was best in Diti's descent, who gave everything to Lord as per his promise without any hesitation. As the water was poured, divine sages and Gods showered flowers on the Lord. Vamana immediately grew to a giant size spanning the entire cosmos and beyond with his feet until it touched satyalokha, Brahma's abode, covering the two steps. Brahma washed Lord's feet with water in his kamandala, which then fell as Akaasha ganga purifying the entire universe. Gandharvas danced in ecstasy and the great devotee of Lord, the Jaambhavan went around the world, beating his drum.

Asuras learning that Lord has come as trivikrama and taken away everything from Mahabali, inorder to protect and restore power to devas, started to fight with devas without Mahabali's permission. But they were killed by Lord's emissaries and so Bali instructed them not to fight anymore as the Time-incarnate (Lord) who gave him the power to conquer the three worlds, has now become against their clan. There is no use in fighting further and asked the Asuras to go to paatala loka. 

Garuda tied Bali with ropes and brought him before the Lord. Lord questioned Bali where he can keep his third step. Bali with all humility, requested Lord to keep the foot on his head. Grandfather Prahalada came to Bali's side and praised him with hymns at his humble act. 

Lord happy with Mahabali, told him that all this was done only to destroy his pride. He will get to rule Sutala world which is more superior than even Indraloka. At the next Manvantra, He would attain the position of Indra and ultimately merge with Lord himself. With the help of Brahmin priests, Lord helped the Vishavajit yagnya of Mahabali to get completed.

Bhattathiri prayed to Lord Guruvayoorappan, who removed Mahabali's pride and gave salvation to protect everyone in this world.

PS: After blessing Mahabali with Sutala loka, Lord himself went there and stood as a watch man at his palace gate. Even though Mahabali was an asura, Lord was attracted to him because he was a humble devotee. - From the explanation of Sengalipuram Brahmasri AnanthaRama Dikshithar.


Lyrics of Dasakam 31


प्रीत्या दैत्य:-तव तनुमह: प्रेक्षणात् सर्वथाऽपि
त्वामाराध्यन् अजित रचयन्-अञ्जलिं सञ्जगाद ।
मत्त: किं ते समभिलषितं विप्रसूनो वद त्वं
वित्तं भक्तं भवनम् अवनीम् वाऽपि सर्वं प्रदास्ये ॥१॥

priityaa daitya: tava tanumaha: prekshaNaat sarvathaa(a)pi
tvaamaaraadhyann ajita rachayann a~njaliM sa~njagaada |
matta: kiM te samabhilaShitaM viprasuunO vada tvaM
vittaM bhaktaM bhavanam avaniiM vaa(a)pi sarvaM pradaasye || 1 ||

ताम्-अक्षीणां बलिगिरम् उपाकर्ण्य कारुण्यपूर्णोऽपि
अस्योत्सेकं शमयितुमना दैत्यवंशं प्रशंसन् ।
भूमिं पादत्रय परिमितां प्रार्थयामासिथ त्वं
सर्वं देहीति तु निगदिते कस्य हास्यं न वा स्यात् ॥२॥

taam akshiiNaaM baligiram upaakarNya kaaruNyapuurNOpi
asyOtsekaM shamayitumanaa daityavamshaM prashamsan |
bhuumiM paadatraya parimitaaM praarthayaamaasitha tvaM
sarvaM dehiiti tu nigadite kasya haasyaM na vaa syaat || 2 ||

विश्वेशं मां त्रिपदमिह किं याचसे बालिशस्त्वं
सर्वां भूमिं वृणु किम्-अमुनेति आलपत्-त्वां स दृप्यन्
यस्मात्-दर्पात् त्रिपद परिपूर्त्यक्षम: क्षेपवादान्
बन्धं चासौ अगमत् अतदर्होऽपि गाढो पशान्त्यै ॥३॥

vishveshaM maaM tripadamiha kiM yaachase baalishastvaM
sarvaaM bhuumiM vR^iNu kim amuneti aalapat-tvaaM sa dR^ipyan |
yasmaat-darpaat tripada paripuurtyakshama: kshepavaadaan
bandhaM chaasov agamat atadarhO(a)pi gaaDhOpashaantyai || 3 ||

पादत्रय्या यदि न मुदितो विष्टपैर्नापि तुष्येत्
इत्युक्तेऽस्मिन् वरद भवते दातुकामेऽथ तोयम् ।
दैत्याचार्य: तव खलु परीक्षार्थिन: प्रेरणात्तं
मा मा देयं हरिरयमिति व्यक्तमेवा बभाषे ॥४॥

paadatrayyaa yadi na muditO viShTapairnaapi tuShyet
ityukte(a)smin varada bhavate daatukaame(a)tha tOyam |
daityaachaarya: tava khalu pariikshaarthina: preraNaattaM
maa maa deyaM harirayamiti vyaktamevaa babhaaShe|| 4 ||

याचत्येवं यदि स भगवान् पूर्णकामोऽस्मि सोऽहं
दास्याम्येव स्थिरमिति वदन् काव्य शप्तोऽपि दैत्य: ।
विन्ध्यावल्या निजदयितया दत्त पाद्याय तुभ्यं
चित्रं चित्रं सकलमपि स प्रार्पयत्-तोय-पूर्वम् ॥५॥

yaachatyevaM yadi sa bhagavaan puurNakaamO(a)smi sO(a)haM
daasyaamyeva sthiramiti vadan kaavya shaptO(a)pi daitya: |
vindhyaavalyaa nijadayitayaa datta paadyaaya tubhyaM
chitraM chitraM sakalamapi sa praarpayat-tOya-puurvam || 5

निस्सन्देहं दितिकुलपतौ त्वय्यशेषार्पणं तत्
व्यातन्वाने मुमुचु:-ऋषय: सामरा: पुष्पवर्षम् ।
दिव्यं रूपं तव च तदिदं पश्यतां विश्वभाजाम्
उच्चैरुच्चै: अवृधत् अवधी कृत्य विश्वाण्ड भाण्डम् ॥६॥

nissandehaM ditikulapatau tvayyasheShaarpaNaM tat
vyaatanvaane mumuchu: R^IShaya: saamaraa: puShpavarSham |
divyaM ruupaM tava cha tadidaM pashyataaM vishvabhaajaam
uchchairuchchai: avR^idhat avadhii kR^itya vishvaaNDa bhaaNDam || 6 ||

त्वत्पादाग्रं निजपदगतं पुण्डरीकोद्भवोऽसौ
कुण्डीतोयै: असिचत् अपुनात् यज्जलं विश्वलोकान् ।
हर्षोत्कर्षात् सुबहु ननृते खेचरै: उत्सवेऽस्मिन्
भेरीं निघ्नन् भुवनम् अचरत्-जाम्बवान् भक्तिशाली ॥७॥

tvatpaadaagraM nijapadagataM puNDariikOdbhavO(a)sow
kuNDiitOyai: asichat apunaat yajjalaM vishvalOkaan |
harShOtkarShaat subahu nanR^ite khecharai: utsave(a)smin
bheriin nighnan bhuvanam acharat Jaambavaan bhaktishaalii || 7 ||

तावद्दैत्या: त्वनु-मतिमृते भर्तुरारब्धयुद्धा:
देवोपेतै: भवदनुचरै: सङ्गता: भङ्गमापन् ।
कालात्माऽयं वसति पुरतो यद्वशात् प्राग्जिता: स्म:
किं वो युद्धै: इति बलिगिरा तेऽथ पापातालम्-आपु: ॥८॥

taavaddaityaa: tvanu-matimR^ite bharturaarabdha-yuddhaa:
devOpetai; bhavadanucharai: sangataa bhangamaapan |
kaalaatmaa(a)yaM vasati puratO yadvashaat praagjitaa: sma:
kiM vO yuddhai: iti baligiraa te(a)tha paataalamaapu: || 8 ||

पाशैर्बद्धं पतगपतिना दैत्यमुच्चैरवादी:
तार्त्तीयीकं दिश मम पदं किं न विश्वेश्वरोऽसि ।
पादं मूर्ध्नि प्रणय भगवन् इत्यकम्पं वदन्तं
प्रह्लाद्स्तं स्वयम्-उपगतो मानयन्-अस्तवीत्त्वाम् ॥९॥

paashairbaddhaM patagapatinaa daityamuchchairavaadii:
taarttiiyiikaM disha mama padaM kiM na vishveshvarO(a)si |
paadaM muurdhni praNaya bhagavann ityakampaM vadantaM
prahlaadastaM svayam-upagatO maanayann-astaviittvaam || 9 ||

दर्पोच्छित्त्यै विहितम् अखिलं दैत्य सिद्धोऽसि पुण्यै:
र्लोकस्तेऽस्तु त्रिदिव विजयी वासवत्वं च पश्चात् ।
मत्सायुज्यं भज च पुन: इत्यन्वगृह्णा बलिं तं
विप्रै: सन्तानित-मखवर: पाहि वातालयेश ॥१०॥

darpOchChittyai vihitam akhilaM daitya siddhO(a)si puNyai:
lOkaste(a)stu tridiva vijayii vaasavatvaM cha pashchaat |
matsaayujyaM bhaja cha puna: ityanvagR^ihNaa baliM taM
viprai: santaanita-makhavara: paahi vaataalayesha ||10 ||



--------Sri Krishnarpanam-------

Tuesday 12 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 30- VAMANA AVATHARAM

Dasakam - 30 - Vamana Avatharam



Indra and devas got the divine nectar with Lord's mercy. They regained their strength and killed all the asuras in fight including the magnanimous Bali, who was killed by Indra. Guru of asuras, Sukracharya did 'vishwajit' sacrifice and brought him back to life. Bali grew in power and . conquered three worlds. He was not even afraid of Lord's discus, as he was the grandson of Prahalad and in Narasimha avatharam, Lord had promised Prahlad that he will not kill any descendant of his clan. He had the blessings of Prahalad, virtuous Brahmins, Guru Sukracharya and had the best weapons. Devas fled the Indraloka and hid themselves in the fear of being killed by Bali.

Aditi, mother of Devas, seeing the sad plight of her sons, requested Kashyapa, her husband to help. He asked her to do payovrata worship for twelve days towards Lord Hari. (vratha that had been followed to get santana prapthi and dhanaprapthi). Aditi completed the worship in twelve days with sincerity and devotion. Lord appeared before her with four arms and said that he will be born as a son to them, but to keep it a secret.

On the auspicious day of the confluence of Dwadashi and Shraavana Nakshatra, Lord was born with Chaturbhuja, sanku chakra, gadha, padmam. Aditi and Kashyapa sang hymns in praise of the Lord. Immediately after birth, the child took the form of a handsome Brahmachari dwarf.  Father Kashyapa performed Jaathakarma and upanyanam. Completing the rituals of sacrificial fire, Vamana with umbrella and stick proceeded to Mahabali's yagna kootam where he was performing his 100th yagna.

Vamana held the umbrella as though he wanted to mask the might of the asuras and carried staff as if to punish the asuras. His body weight shook the earth. As Vamana approached the banks of Narmada, his radiance blindfolded Shukra and other sages and they wondered who he could be?, is he the Sun or Agni or Sage Sanatkumara?!. 

Bhrigu and other sages welcomed Vamana in to the yagnakootam. Mahabali seeing the young Brahmin in full radiance, was happy to receive him and washed his feet with holy waters and sprinkled that water on his head. Even though he was an asura, he had great respect for Brahmins and due to his devotion to Lord, he was attracted to Vamana without knowing that he is Lord himself.

Lord Shiva holds the Ganga which flows from Lord Hari's feet. Since, Bali came in Prahlada dynasty, he did sacrifices, offered respect to Brahmins, Bhattathiri says Bali must have been blessed to receive this holy water on his head.

Bhattathiri prays to Lord Guruvayoorappan to protect everyone.


Lyrics of Dasakam 30


शक्रेण संयति हतोऽपि बलिर्महात्मा
शुक्रेण जीविततनु: क्रतुवर्धितोष्मा ।
विक्रान्तिमान् भय-निलीन-सुरां त्रिलोकीं
चक्रे वशे स तव चक्र-मुखात्-अभीत: ॥१॥

shakreNa sanyati hatO(a)pi balirmahaatmaa
shukreNa jiivitatanu: kratuvardhitOShmaa |
vikraantimaan bhaya-niliina suraaM trilOkiiM
chakre vashe sa tava chakra-mukhaat-abhiita: || 1 ||

पुत्र-आर्ति-दर्शन-वशात्-अदितिर्विषण्णा
तं काश्यपं निजपतिं शरणं प्रपन्ना ।
त्वत्पूजनं तदुदितं हि पयोव्रताख्यं
सा द्वादशाहम् अचरत्-त्वयि भक्तिपूर्णा ॥२॥

putra-arti darshana vashaat aditirviShaNNaa
taM kaashyapaM nijapatiM sharaNaM prapannaa |
tvatpuujanaM taduditaM hi payOvrataakhyaM
saa dvaadashaaham acharat tvayi bhaktipuurNaa || 2 ||

तस्यावधौ त्वयि निलीन मते:-अमुष्या:
श्यामश्चतुर्भुज वपु: स्वयम् आविरासी:।
नम्रां च तामिह भवत्-तनयो भवेयं
गोप्यं मदीक्षणमिति प्रलपन् अयासी: ॥३॥

tasyaavadhau tvayi niliina mate: amuShyaa:
shyaamashchaturbhuja vapu: svayam aaviraasii: |
namraaM cha taamiha bhavat tanayO bhaveyaM
gOpyaM madiikshaNamiti pralapannayaasii: || 3 ||

त्वं काश्यपे तपसि सन्निदधत् तदानीं
प्राप्तोऽसि गर्भम्-अदिते: प्रणुतो विधात्रा ।
प्रासूत च प्रकट वैष्णव दिव्य रूपं
सा द्वादशी श्रवण पुण्यदिने भवन्तं ॥४॥

tvaM kaashyape tapasi sannidadhat tadaaniiM
praaptO(a)si garbham adite: praNutO vidhaatraa |
praasuuta cha prakaTa vaiShNava divya ruupaM
saa dvaadashii shravaNa puNyadine bhavantam || 4 ||

पुण्याश्रमं तम्-अभिवर्षति पुष्पवर्षै:
र्हर्षाकुले सुरकुले कृत तूर्यघोषे ।
बध्वाऽञ्जलिं जय जयेति नुत: पितृभ्यां
त्वं तत्क्षणे पटुतमं वटुरूपम् आधा: ॥५॥

puNyaashramaM tam-abhivarShati puShpavarShai:
harShaakule surakule kR^ita tuuryaghOShe |
badhvaa(a)~njaliM jaya jayeti nuta: pitR^ibhyaaM
tvaM tatkshaNe paTutamaM vaTuruupam aadhaa: || 5 ||

तावत्-प्रजापतिमुखै: उपनीय मौञ्जी-
दण्डाजिनाक्ष वलयादिभि: अर्च्यमान: ।
देदीप्यमान वपुरीश कृताग्निकार्य:
त्वं प्रास्थिथा बलिगृहं प्रकृताश्वमेधम् ॥६॥

taavat prajaapatimukhai: upaniiya mau~njii
daNDaajinaaksha valayaadibhi: archyamaana:|
dediipyamaana vapuriisha kR^itaagni kaarya:
tvaM praasthithaa baligR^ihaM prakR^itaashvamedham || 6 ||

गात्रेण भावि महिमोचित गौरवं प्राक्
व्यावृण्वतेव धरणीं चलयन् अयासी: ।
छत्रं परोष्मतिरणार्थम् इव आदधानो
दण्डं च दानवजनेषु इव सन्निधातुम् ॥७॥

gaatreNa bhaavi mahimOchita gauravaM praak
vyaavR^iNvateva dharaNiiM chalayann ayaasii: |
ChatraM parOShmatiraNaartham iva adadhaanO
daNDaM cha daanavajaneShu iva sannidhaatum || 7 ||

तां नर्मदोत्तर तटे हयमेधशालाम्
आसेदुषि त्वयि रुचा तव रुद्धनेत्रै: ।
भास्वान् किमेष दहनो नु सनत्कुमारो
योगी नु कोऽयमिति शुक्रमुखै: शशङ्के ॥८॥

taaM narmadOttara taTe hayamedhashaalaam
aaseduShi tvayi ruchaa tava ruddhanetrai: |
bhaasvaan kimeSha dahanO nu sanatkumaarO
yOgii nu kO(a)yamiti shukramukhai: shashanke || 8 ||

आनीतमाशु भृगुभि: महसाऽभिभूतै:
त्वां रम्य रूपम्-असुर: पुलकावृताङ्ग: ।
भक्त्या समेत्य सुकृती परिणिज्य पादौ
तत्तोयमन्व धृत मूर्धनि तीर्थ तीर्थम् ॥९॥

aaniitamaashu bhR^igubhi: mahasaabhibhuutai:
tvaaM ramya ruupam asura: pulakaavR^itaanga: |
bhaktyaa sametya sukR^itii pariNijya paadau
tattOyamanva dhR^ita muurdhani tiirtha tiirtham || 9 ||

प्रह्लाद वंशजतया क्रतुभिर्द्विजेषु
विश्वासतो नु तदिदं दितिजोऽपि लेभे ।
यत्ते पदाम्बु गिरिशस्य शिरोभिलाल्यं
स त्वं विभो गुरुपुरालय पालयेथा: ॥१०॥

prahlaada vamshajatayaa kratubhirdvijeShu
vishvaasatO nu tadidaM ditijO(a)pi lebhe |
yatte padaambu girishasya shirO(a)bhilaalyaM
sa tvaM vibhO gurupuraalaya paalayethaa: ||10 ||


-------Sri Krishnarpanam-------

Monday 11 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 29 - MOHINI AVATHARAM

Dasakam - 29 - Mohini Avatharam




Lord appeared in Dhanvantri form, carrying pot of nectar in his two hands from the Milky Ocean. Asuras snatched the pot rendering devas helpless. Lord consoled them and disappeared. Prompted by Maaya, asuras started to fight amongst themselves on distribution of nectar between themselves. 

Devas and other divine Gods, pleaded Lord to interfere and help them get the divine nectar. Lord took a form of beautiful young maiden, Mohini. On seeing her, Asuras stopped their quarrel and got attracted to her instantaneously. They even gave the responsibility of apportioning the nectar to her.

Mohini made asuras and devas sit in two separate rows and while keeping asuras attracted to her charming personality, she distributed the entire nectar to the Devas, who are Lord's devotees. Lord took original form and beheaded Raahu, an asura who sat cunningly along with devas and had half of the nectar.

Lord disappeared after punishing the asuras for snatching the pot of nectar from his hands. Angry with the cheating, Asuras battled fiercely with devas making them almost swoon by their mightiness and magic. Lord reappeared and killed Kaalnemi, Maali and other Asuras while Indra killed Bali, Jaambvaan, Vaali and Paakaasura. Naamuchi who could not be killed by either dry or wet weapons was cut off by a weapon made of foam. The fight was stopped following Sage Narada's advice.

Lord Shiva heard about the appearance of Lord Vishnu in form of Mohini. He became eager to see and went to Lord's abode along with Goddess Uma and Bhoothaganaas. Lord appeared in Mohini form with beautiful eyes at one corner of a garden, Although Lord Shiva was a conqueror of Kaamadeva, still he could not resist his desire to embrace the Lord. 

Lord Shiva followed Mohini for some time, then he obtained the knowledge of the Brahmam and sang the glory of Lord. Lord honoured Shiva, who then narrated Lord's greatness to Goddess Uma. Bhattathiri totally awestruck at Lord's glory, requests that he be protected.


Lyrics of Dasakam 29



उद्गच्छतस्तव करात्-अमृतं हरत्सु
दैत्येषु तान्-अशरणान्-अनुनीय देवान् ।
सद्य:-तिरोदधिथ देव भवत्प्रभावात्
उद्यत्-स्व-यूथ्य-कलहा दितिजा बभूवु: ॥१॥

udgachChatastava karaat amR^itaM haratsu
daityeShu taan asharaNaan anuniiya devaan |
sadya: tirOdadhitha deva bhavatprabhaavaat
udyat-sva-yuuthya kalahaa ditijaa babhuuvu: || 1 ||

श्यामां रुचाऽपि वयसाऽपि तनुं तदानीं
प्राप्तोऽसि तुङ्ग कुचमण्डल भंगुरां त्वम् ।
पीयूष कुम्भ कलहं परिमुच्य सर्वे
तृष्णाकुला: प्रतिययु: त्वदुरोजकुम्भे ॥२॥

shyaamaaM ruchaa(a)pi vayasaa(a)pi tanuM tadaaniiM
praaptO(a)si tunga kuchamaNDala bhanguraaM tvam |
piiyuuSha kumbha kalahaM parimuchya sarve
tR^iShNaakulaa: pratiyayu: tvadurOjakumbhe || 2 ||

का त्वं मृगाक्षि विभजस्व सुधामिमामिति
आरूढ राग विवशान् अभियाचतोऽमून् ।
विश्वस्यते मयि कथं कुलटाऽस्मि दैत्या
इत्यालपन्नपि सुविश्वसितान् अतानी: ॥३॥

kaa tvaM mR^igaakshi vibhajasva sudhaamimaamiti
aaruuDha raaga vivashaan abhiyaachatO(a)muun |
vishvasyate mayi kathaM kulaTaa(a)smi daityaa:
ityaalapannapi suvishvasitaan ataanii: || 3 ||

मोदात् सुधाकलशम् एषु ददत्सु सा त्वं
दुश्चेष्टितं मम सहध्वम् इति ब्रुवाणा ।
पङ्क्ति प्रभेद विनिवेशित देवदैत्या
लीला विलास गतिभि: समदा: सुधां ताम् ॥४॥

mOdaat sudhaakalasha-meShu dadatsu saa tvaM
dushcheShTitaM mama sahadhvamiti bruvaaNaa |
pankti prabheda viniveshita deva daityaa
liilaavilaasa gatibhissamadaassudhaaM taam || 4 ||

अस्मास्वियं प्रणयिणीति असुरेषु तेषु
जोषं स्थितेष्वथ समाप्य सुधां सुरेषु ।
त्वं भक्तलोक वशगो निजरूपमेत्य
स्वर्भानुमर्ध परिपीत सुधं व्यलावी: ॥५॥

asmaasviyaM praNayiniityasureShu teShu
jOShaM sthiteShvatha samaapya sudhaaM sureShu |
tvaM bhaktalOkavashagO nijaruupametya
svarbhaanumardha paripiita sudhaM vyalaavii: || 5 ||

त्वत्त: सुधा हरणयोग्य फलं परेषु
दत्वा गते त्वयि सुरै: खलु ते व्यगृह्णन् ।
घोरेऽथ मूर्छति रणे बलिदैत्यमाया-
व्यामोहिते सुरगणे त्वमिहाविरासी: ॥६॥

tvatta: sudhaa haraNayOgya phalaM pareShu
datvaa gate tvayi surai: khalu te vyagR^ihNan |
ghOre(a)tha muurchChati raNe balidaityamaayaa-
vyaamOhite suragaNe tvamihaaviraasii: || 6 ||

त्वं कालनेमिमथ मालिमुखान्-जघन्थ
शक्रो जघान बलि जम्भ वलान् सपाकान् ।
शुष्कार्द्र दुष्करवधे नमुचौ च लूने
फेनेन नारदगिरा न्यरुणो रणं तम् ॥७॥

tvaM kaalanemimatha maalimukhaan jaghantha
shakrO jaghaana bali jambha valaan sapaakaan |
shuShkaardra duShkaravadhe namuchau cha luune
phenena naaradagiraa nyaruNO raNaM tam || 7 ||

योषावपु: दनुजमोहनम् आहितं ते
श्रुत्वा विलोकन कुतूहलवान् महेश: ।
भूतैस्समं गिरिजया च गत: पदं ते
स्तुत्वाऽब्रवीत् अभिमतं त्वमथो तिरोधा: ॥८॥

yOShaavapu: danujamOhanam aahitaM te
shrutvaa vilOkana kutuuhalavaan mahesha: |
bhuutaissamaM girijayaa cha gata: padaM te
stutvaa(a)braviit abhimataM tvamathO tirOdhaa: || 8 ||

आरामसीमनि च कन्दुकघातलीला-
लोलायमान नयनां कमनीं मनोज्ञाम् ।
त्वामेष वीक्ष्य विगलद्वसनां मनोभू:
वेगादनङ्ग रिपुरङ्ग समालिलिङ्ग ॥९॥

aaraamasiimani cha kandukaghaataliilaa
lOlaayamaana nayanaaM kamaniiM manOj~naam |
tvaameSha viikshya vigaladvasanaaM manObhuuve
gaadanangaripuranga samaalilinga || 9 ||

भूयोऽपि विद्रुतवतीम्-उपधाव्य देवो
वीर्य प्रमोक्ष विकसत् परमार्थ बोध: ।
त्वन् मानितस्तव महत्त्वमुवाच देव्यै
तत्तादृशस्त्वम् अव वातनिकेतनाथ ॥१०॥

bhuuyO(a)pi vidrutavatiim-upadhaavya devO
viirya pramOksha vikasat paramaartha bOdha: |
tvan maanitastava mahatvamuvaacha devyai
tattaadR^ishastvam ava vaataniketanaatha || 10 ||



--------Sri Krishnarpanam-------