Showing posts with label Amrutha Manthanam. Show all posts
Showing posts with label Amrutha Manthanam. Show all posts

Sunday 10 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 28 - EMERGENCE OF KAMADHENU, KALPAKAVRUSHA, IRAVATHAM, MAHALAKSHMI AND DHANVANTHRI

Dasakam-28-Emergence of Kamadenu, Kalpakavrusha, Iravatham, Mahalakshmi & Dhanvantri




Devas and Asuras churned the milk ocean with the help of the Lord. First, Kalakoota poison emerged from the ocean along with flames of fire. The dreaded poison was swallowed by Shiva with great mercy for the mankind. Divine gods sang hymns in praise of Lord Shiva for his mercy. 

Next came, Kamadhenu the divine cow, which was gifted to sages. Then the beautiful horse, Uchchaishravas and the great elephant, Iravatham, Kalpaka vrusha and Apsaras came too. All of them were gifted to Gods.

As the ocean was churned further, Goddess Mahalakshmi appeared. Her magical form attracted everyone. Indra gave her a throne; divine sages did abhisheka to her with holy Ganges. Mahalakshmi decked with studded earrings, yellow garment and necklaces appeared enchanting and due to her extreme devotion to Lord, she offered the divine garland in her hand to Lord, who readily accepted her. Her compassionate glances brought prosperity to the whole world.

Next the Goddess Varuni, the deity for Liquor came, who was intoxicating in appearence and is a source of all vices and sins. Lord presented her to the asuras as they are the seat of ignorance. 

Dhanvanthri, a beautiful form of Lord, finally appeared from the ocean carrying the divine nectar in his hands. Bhattathiri praises Lord for having made world get such priceless gifts by his mercy and requests that he cure him of his ailments.


Lyrics of Dasakam 28



गरलं तरलानलं पुरस्तात्
जलधे:- उद्विजगाल कालकूटम् ।
अमर स्तुतिवाद मोदनिघ्नो
गिरिशस्तन् निपपौ भवत्-प्रियार्थम् ॥१॥

garalaM taralaanalaM purastaa
jjaladhe: udvijagaala kaalakuuTam |
amara stutivaada mOda nighnO
girishastan nipapau bhavat-priyaartham || 1 ||

विमथत्सु सुरासुरेषु जाता
सुरभिस्ताम् ऋषिषु न्यधास्त्रिधामन् ।
हयरत्नम् अभूदथेभरत्नं
द्युतरुश्चाप्सरस: सुरेषु तानि ॥२॥

vimathatsu suraasureShu jaataa
surabhistaam R^iShiShu nyadhaastriadhaaman |
hayaratnam abhuudathebharatnam
dyutaru-shchaap-sarasa: sureShu taani || 2 ||

जगदीश भवत्परा तदानीं
कमनीया कमला बभूव देवी ।
अमलामवलोक्य यां विलोल:
सकलोऽपि स्पृहयाम् बभूव लोक: ॥३॥

jagadiisha bhavatparaa tadaaniiM
kamaniiyaa kamalaa babhuuva devii |
amalaam-avalOkya yaaM vilOla:
sakalO(a)pi spR^ihayaam babhuuva lOka: || 3

त्वयि दत्तहृदे तदैव देव्यै
त्रिदशेन्द्रो मणिपीठिकां व्यतारीत् ।
सकलोपहृताभिषेचनीयै:
ऋषयस्तां श्रुतिगीर्भि: अभ्यषिञ्चन् ॥४॥

tvayi dattahR^ide tadaiva devyai
tridashendrO maNipiiThikaaM vyataariit |
sakalOpa-hR^itaabhi-Shechaniiyai:
rR^IShayastaaM shrutigiirbhi: abhyaShi~nchan || 4 ||

अभिषेक जलानुपाति मुग्ध-
त्वदपाङ्गै: अवभूषिताङ्गवल्लीम् ।
मणिकुण्डल पीतचेल हार-
प्रमुखै: ताम्-अमरादयो अन्वभूषन् ॥५॥

abhiSheka jalaanupaati mugdha
tvadapaa~Ngai ravabhuuShitaangavalliim |
maNikuNDala piita chela haara-
pramukhai: taam-amaraadayO (a)nvabhuuShan || 5 ||

वरणस्रजम् आत्तभृङ्गनादां
दधती सा कुचकुम्भ मन्दयाना ।
पदशिञ्जित मञ्जुनूपुरा त्वां
कलितव्रील विलासम् आससाद ॥६॥

varaNasrajam aatta bhR^inga naadaam
dadhatii saa kuchakumbha mandayaanaa |
padashi~njita ma~njunuupuraa tvaam
kalitavriila vilaasam aasasaada || 6 ||

गिरिश द्रुहिणादि सर्वदेवान्
गुणभाजोऽप्यविमुक्त दोषलेशान् ।
अवमृश्य सदैव सर्वरम्ये
निहिता त्वय्यनयाऽपि दिव्यमाला ॥७॥

girisha druhiNaadi sarvadevaan 
guNabhaajO(a)pyavimukta dOShaleshaan |
avamR^ishya sadaiva sarvaramye
nihitaa tvayyanayaa(a)pi divyamaalaa || 7 ||

उरसा तरसा ममानिथैनां
भुवनानां जननीम् अनन्य भावाम् ।
त्वदुरोविलसत् तदीक्षण श्री-
परिवृष्ट्या परिपुष्टम्-आस विश्वम् ॥८॥

urasaa tarasaa mamaanithainaaM
bhuvanaanaaM jananiim ananya bhaavaam |
tvadurO vilasat tadiikshaNa shrii-
parivR^iShTyaa paripuShTam-aasa vishvam || 8 ||

अतिमोहन विभ्रमा तदानीं
मदयन्ती खलु वारुणी निरागात् ।
तमस: पदवीम् अदास्त्वमेनाम्
अति-सम्माननया महासुरेभ्य: ॥९॥

ati mOhana vibhramaa tadaaniiM
madayantii khalu vaaruNii niraagaat |
tamasa: padaviim adaastvamenaam
ati-sammaananayaa mahaasurebhya: || 9 ||

तरुणाम्बुद सुन्दरस्तदा त्वं
ननु धन्वन्तरि रुत्थितोऽम्बुराशे: ।
अमृतं कलशे वहन् कराभ्याम्
अखिलार्तिं हर मारुतालयेश ॥१०॥

taruNaambuda sundarastadaa tvaM
nanu dhanvantari rutthitO(a)mburaashe: |
amR^itaM kalashe vahan karaabhyaamaM
Akhilaartin hara maarutaalayesha ||10 ||


------Sri Krishnarpanam------