Saturday 30 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 44 - KRISHNA NAAMAKARANAM


Dasakam - Krishna Naamakaranam







Vasudeva wanted to perform naming ritual for the baby. So at his request, Garga Muni, expert in Hora shastras visited Nandagopan's house. Nandagopan welcomed the sage and honoured him ceremoniously. Garga Muni told Nandagopan that he is Acharyar for Yadhu vamsham and he planned to conduct the naming ceremony rather secretly.

Lord has more than thousand names, amongst that which name to select? Garga Muni had this apprehension for some time, then secretly named the child as Krishna. Krish meant existence and Na meant the connection between the existence and absolute bliss form. Krishna also meant the one who removes the sin of all. He also gave few other names including Vaasudevan, without actually revealing that the child Krishna is Sri Hari himself. He named the elder brother as Rama (Bala Rama).

Garga Muni told Nandagopan that whoever is devoted to his son Krishna will never suffer and whoever troubles your son will perish. He added that his son would kill many asuras and help his clan to achieve good position and as father, Nandgopan will be hearing always of his son's untainted fame.

Sage meant Vasudeva and told him that all his sufferings will come to an end only through this child. Without mentioning that his son is Lord Hari himself, he asked Vasudeva to keep faith on the child. After sage's depature, Nandagopan and all gopas were very delighted and looked after Krishna enderingly. Bhattathiri prayed to the Lord, to remove his afflictions with his mercy.


Lyrics of Dasakam 44


गूढं वसुदेवगिरा कर्तुं ते निष्क्रियस्य संस्कारान् ।
हृद्-गत-होरा तत्त्वो गर्ग मुनि: त्वत् गृहं विभो गतवान् ॥१॥

guuDhaM vasudeva giraa kartuM te niShkriyasya samskaaraan |
hR^id-gata-hOraa tattvO garga muni: tvat gR^ihaM vibhO gatavaan || 1 ||

नन्दोऽथ नन्दितात्मा वृन्दिष्टं मानयन्-अमुम् यमिनाम् ।
मन्द स्मितार्द्र मूचे त्वत् संस्कारन् विधातुम्-उत्सुक-धी: ॥२॥

nandO(a)tha nanditaatmaa bR^indiShTaM maanayann-amuM yaminaam |
manda smitaardra muuche tvat samskaaraan vidhaatum-utsuka-dhii: || 2 ||

यदुवंश आचार्यत्वात् सुनिभृतम् इदमार्य कार्यमिति कथयन् ।
गर्गो निर्गत पुलक: चक्रे-तव साग्रजस्य नामानि ॥३॥

yaduvamsha achaaryatvaat sunibhR^itam idamaarya kaaryamiti kathayan |
gargO nirgata pulaka: chakre-tava saagrajasya naamaani || 3 ||

कथम्-अस्य नाम कुर्वे सहस्र-नाम्नो हि-अनन्त-नाम्नो वा ।
इति नूनं गर्ग मुनि: चक्रे तव नाम नाम रहसि विभो ॥४॥

katham-asya naama kurve sahasra-naamnO hi-ananta-naamnO vaa |
iti nuunaM garga muni: chakre tava naama naama rahasi vibhO || 4 ||

कृषि-धातु-णकाराभ्यां सत्तानन्दात्मतां किलाभिलपत् ।
जगदघ कर्षित्वं वा कथयदृषि: कृष्ण नाम ते व्यतनोत् ॥५॥

kR^iShi-dhaatu-NakaaraabhyaaM sattaanandaatmataaM kilaabhilapat |
jagadagha karShitvaM vaa kathaya dR^iShi: kR^iShNa naama te vyatanOt || 5 ||

अन्यांश्च नामभेदान् व्याकुर्वन् अग्रजे च रामादीन् ।
अतिमानुषानु भावं न्यगदत्-त्वाम्-अप्रकाशयन् पित्रे ॥६॥

anyaashcha naamabhedaan vyaakurvann agraje cha raamaadiin |
atimaanuShaanu bhaavaM nyagadat-tvaam-aprakaashayan pitre || 6 ||

स्निह्यति यस्तव पुत्रे मुह्यति स न मायिकै: पुन: शोकै: ।
द्रुह्यति य: स तु नश्येत्-इति-अवदत्-ते महत्त्वम्-ऋषिवर्य: ॥७॥

snihyati yastava putre muhyati sa na maayikai: puna: shOkai: |
druhyati ya: sa tu nashyet-iti-avadat-te mahattvam-R^iShivarya: || 7 ||

जेष्यति बहुतर दैत्यान् नेष्यति निजबन्धु लोकम्-अमल-पदम् ।
श्रोष्यसि सुविमल कीर्ती: अस्येति भवत्-विभूतिम् ऋषिरूचे ॥८॥

jeShyati bahutara daityaan neShyati nijabandhu lOkaM-amala-padam |
shrOShyati suvimala kiirtii: asyeti bhavat-vibhuutiM R^iShiruuche || 8 ||

अमुनैव सर्वदुर्गं तरितास्थ कृतास्थमत्र तिष्ठध्वम् ।
हरिरेवेति अनभिलपन्-इत्यादि त्वाम्-अवर्णयत् स मुनि: ॥९॥

amunaiva sarvadurgaM taritaastha kR^itaasthamatra tiShThadhvam |
harirevetyanabhilapannityaadi tvaamavarNayat sa muniH || 9 ||

गर्गेऽथ निर्गतेऽस्मिन् नन्दित नन्दादि नन्द्यमानस्त्वम् ।
मत्-गदम् उद्गतकरुणो निर्गमय श्रीमरुत्पुराधीश ॥१०॥

garge(a)tha nirgate(a)smin nandita nandaadi nandyamaanastvam |
mat-gatam udgatakaruNO nirgamaya shriimarutpuraadhiisha || 10 ||



-------Sri Krishnarpanam------

Friday 29 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 43 - TRINAVARTHA VADHAM


Dasakam - 43 - Trinavartha Vadham






One day Yashodha was carrying baby Krishna on her lap. Suddenly she felt the baby krishna was too heavy for her, to carry on her lap and left him on the bed. She was worried of the baby and kept praying for its welfare to God constantly while attending to her household chores. Then there heard a deafening sound raising dust all through the atmosphere. Demon Trinavarta came in the form of whirl wind and carried Krishna, the one who carries away the mind of people, amidst the envelope of dust and rose upward. 

The dust caused darkness in the entire Gokulam. Gopas and gopikas lost clear vision and mother Yashoda searched for her baby in that darkness. Not finding Krishna, she cried loudly. Meanwhile Trinavarta found baby's body becoming more heavier for him to carry and reduced his speed, his body shrank in size, dust storm and noise of whirling wind also subsided.  Soon the whole gokulam was echoing the cries of Yashoda. Nandagopan and other gopas, gopikas quickly reached the house and everyone cried in grief. 

In exhaustion, Trinavartha wanted to release the Lord, who actually releases everyone from bondages. However Lord did not let his hold of the asura, as a result, he lost his life and fell down from the skies to the earth. The gopas found outside the house, the huge body of asura falling on the rock and smashed. Gopas were amazed to see Krishna playing smilingly, with his lotus like hands on the chest of dead body of Trinavartha, without a single bruise. The Gopas picked up Krishna as if they picked up the blue gem from a big mountain.

Nandagopan and gopas rushed and took the child in arms, embraced and kissed with great joy. Gopikas also wanted to embrace but did not attempt due to their shyness. Knowing their plight, Krishna, like the honey beetle, jumped in to the lotus like hands of the gopikas. Nandagopan and Yashoda wondered how to abet such incidents in future and hence prayed to Govinda to protect their son, actually they prayed to Lord himself for his own welfare.

Bhattathiri  questioned Lord at this point, as to why, if he is strong enough to kill asura who came in the form of wind, is not removing his ailments which are also arising out of winds. If the ailments have been caused due to his past karma, he is helpless and asked what action should he take to get over it. He surrendered to Lord Guruvayoorappan to remove his internal and external ailments.


Lyrics of  Dasakam 43 



त्वाम्-एकदा गुरुमरुत्पुरनाथ वोढुं
गाढाधिरूढ गरिमाणम्-अपारयन्ती ।
माता निधाय शयने किमिदं बतेति
ध्यायन्ती अचेष्टत गृहेषु निविष्ट शङ्का ॥१॥

tvaam-ekadaa gurumarutpuranaatha vODhuM
gaaDhaadhiruuDha garimaaNam-apaarayantii |
maataa nidhaaya shayane kimidaM bateti
dhyaayanti-acheShTata gR^iheShu niviShTa shankaa || 1 ||

तावत्-विदूरम्-उपकर्णित घोरघोष-
व्याजृम्भि पांसु पटली परिपूरिताश: ।
वात्या-वपु: स किल दैत्यवर: तृणावर्त-
आख्यो जहार जनमानस हारिणं त्वाम् ॥२॥

taavat-viduuram-upakarNita ghOra ghOSha-
vyaajR^imbhi paamsu paTalii paripuuritaasha: |
vaatyaa-vapu: sa kila daityavara: traNaavarta-
aakhyo jahaara janamaanasa haariNaM tvaam ||  2 ||

उद्दामपांसु तिमिराहत दृष्टिपाते
द्रष्टुं किमप्य कुशले पशुपाल लोके ।
हा बालकस्य किमिति त्वदुपान्तम्-आप्ता
माता भवन्तम्-अविलोक्य भृशं रुरोद ॥३॥

uddaamapaamsu timiraahata dR^iShTipaate
draShTuM kimapya kushale pashupaala lOke |
haa baalakasya kimiti tvadupaantam-aaptaa
maataa bhavantam-avilOkya bhR^ishaM rurOda || 3 ||

तावत् स दानववरोऽपि च दीनमूर्ति:
भावत्क-भार परिधारण लूनवेग: ।
सङ्कोचमाप तदनु क्षतपांसु घोषे
घोषे व्यतायत भवज्जननी निनाद: ॥४॥

taavat sa daanavavarO(a)pi cha diinamuurti:
bhaavatka-bhaara paridhaaraNaluuna vega: |
sankOchamaapa tadanu kshatapaamsu ghOShe
ghOShe vyataayata bhavajjananii ninaada: || 4 ||

रोदोप कर्णन वशादुपगम्य गेहं
क्रन्दत्सु नन्दमुख गोपकुलेषु दीन: ।
त्वां दानवस्तु अखिल मुक्तिकरं मुमुक्षु:
त्वयि-अप्रमुञ्चति पपात वियत्-प्रदेशात् ॥५॥

rOdOpa karNana vashaadupagamya gehaM
krandatsu nandamukha gOpakuleShu diina: |
tvaaM daanavastu akhila muktikaraM mumukshu:
tvayi-apramu~nchati papaata viyat-pradeshaat || 5 ||

रोदाकुलास्तदनु गोपगणा बहिष्ठ-
पाषाण पृष्ठभुवि देहम्-अतिस्थविष्ठम् ।
प्रैक्षन्त हन्त निपतन्तम्-अमुष्य वक्षसि-
अक्षीणमेव च भवन्तम् अलं हसन्तम् ॥६॥

rOdaakulaastadanu gOpagaNaa bahiShTha-
paaShaaNa pR^iShThabhuvi deham-atisthaviShTham |
praikshanta hanta nipatantam-amuShya vakshasi-
akshiiNameva cha bhavantam alaM hasantam || 6 ||

ग्रावप्रपात परिपिष्टगरिष्ठ देह-
भ्रष्टासु दुष्ट दनुजोपरि धृष्टहासम् ।
आघ्नानम्-अम्बुजकरेण भवन्तम्-एत्य
गोपा: दधुर्गिरिवरादिव नीलरत्नम् ॥७॥

graavaprapaata paripiShTa gariShTha deha-
bhraShTaasu duShTa danujOpari dhR^iShTahaasam |
aaghnaanam-ambujakareNa bhavantam-etya
gOpaa dadhurgirivaraadiva niilaratnam || 7 ||

एकैकम् आशु परिगृह्य निकामनन्दन्
नन्दादि गोप परिरब्ध विचुम्बिताङ्गम् ।
आदातु काम परिशङ्कित गोपनारी-
हस्ताम्बुज प्रपतितं प्रणुमो भवन्तम् ॥८॥

ekaikam aashu parigR^ihya nikaamanandan
nandaadi gOpa parirabdha vichumbitaangam |
aadaatu kaama parishankita gOpanaarii-
hastaambuja prapatitaM praNumO bhavantam || 8 ||

भूयोऽपि किम्-नु कृणुम: प्रणतार्तिहारी
गोविन्द एव परिपालयतात् सुतं न: ।
इत्यादि मातर पितृ प्रमुखै: तदानीं
सम्प्रार्थित: त्वत्-अवनाय विभो त्वमेव ॥९॥

bhuuyO(a)pi kiM-nu kR^iNuma: praNataartihaarii
gOvinda eva paripaalayataat sutaM na: |
ityaadi maatara pitR^i pramukhai: tadaaniiM
sampraarthita: tvat-avanaaya vibhO tvameva || 9 ||

वातात्मकं दनुजम्-एवमयि प्रधून्वन्
वातोद्भवान् मम गदान् किमु नो धुनोषि ।
किं वा करोमि पुनरप्यनिलालयेश
निश्शेष रोगशमनं मुहुरर्थये त्वाम् ॥१०॥

vaataatmakaM danujam-evamayi pradhuunvan
vaatOdbhavaan mama gadaan kimu nO dhunOShi |
kiM vaa karOmi punarapyanilaalayesha
nishsheSha rOgashamanaM muhurarthaye tvaam || 10 ||



---------Sri Krishnarpanam--------

Thursday 28 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 42 - SAKATASURA VADHAM

Dasakam - 42 - Sakatasura Vadham






An introduction: Utkatca, the son of Hiranyaksa belonging to the Caksusa Manvantara, was cursed to become a ghost by Lomasa Muni, after he troubled the sage often, by felling and breaking the trees around his ashram. Turning immediately in to ghost form, Utkaca repented for his evil acts and pleaded excuse. The sage pleased with Utkaca on his repenting, told that he will be freed from the ghost form in the Vaivasvata manvantra at the end of 28th dwapara yuga, when Krishna will be born and will kick him with his Lotus feet and relieve him of the form and give salvation. 



Yashoda, head women of Vraja,  planned to celebrate Krishna's birth star day and invited knowledgeable Brahmins and relatives, friends to her house. She left Krishna in a cloth made as cradle under a cart and got busier in organising feast for guests. 

Suddenly, the trees near the cart crackled and broke making a huge sound. The boys who were appointed by Yashoda to take care of the child in the cradle got frightened and screamed. The screams of boys and the crackling and falling of trees together sounded one.

Hearing the huge noise, the gopikas came running with anxiety and great effort. They found the cart broken and strewn on all four sides and Krishna lying amidst the chaos. Nandagopan, gopas and the Brahmins rushed to the scene, worried as to what happened to the child and became free of anxiety, after seeing the child safe in Yashoda's hands.

Gopas awestruck with fingers on their noses, wondered how the cart could have been broken as there was no sign of any one around. The gopa boys who were guarding the child said that the child was hungry and crying for milk, kicked his lotus legs which hit the cart and broke it. Few Gopas ruled out the statement of boys as baseless. However some gopas who have earlier seen the incident of Putana's moksham could not reject the statement altogether.

Gopikas moved with concern and sympathy, caressed and gently checked for any injury in Krishna's tender leaf like legs and lotus flower like hands. Nandagopan took the child in his hands from Yashoda and hugged the child again and again, saying repeatedly that the child was protected by the Lord Hari in his limitless mercy.

Sakatasura, enemy of devas, disappeared in to the cart and tried to kill Krishna. However Krishna killed the asura and since asura came in contact with sathva-form of Lord, his evil natured body was not seen anywhere. The asura attained salvation and merged with Lord himself.

Nandagopan invited the learned Brahmins and relatives to confer auspiciousness and blessings to the child. Krishna captivated the entire Vraja with his childhood pastimes. Bhattathiri prayed to Lord Guruvayoorappan to remove his affliction and protect him.


Lyrics of Dasakam 42



कदापि जन्मर्क्षदिने तव प्रभो 
निमन्त्रित ज्ञाति वधू महीसुरा ।
महानसस्त्वां सविधे निधाय सा 
महानसादौ ववृते व्रजेश्वरी ॥१॥

kadaa(a)pi janmarkshadine tava prabhO 
nimantrita j~naati vadhuu mahiisuraa |
mahaanasastvaaM savidhe nidhaaya saa 
mahaanasaadou vavR^ite vrajeshvarii || 1 ||

ततो भवत्-त्राण-नियुक्त बालक-
प्रभीति सङ्क्रन्दन सङ्कुलारवै: ।
विमिश्रम-श्रावि भवत्-समीपत:
परिस्फुटत्-दारु-चटत्-चटा-रव:॥२॥

tatO bhavat-traaNa-niyukta-baalaka- 
prabhiiti sankrandana sankulaaravai: |
vimishrama-shraavi bhavat-samiipata:
parisphuTat-daaru chaTat-chchaTaarava: || 2 ||

ततस्तदाकर्णन सम्भ्रम श्रम-
प्रकम्पि वक्षोजभरा व्रजाङ्गना: ।
भवन्तम्-अन्तर्ददृशु: सम्न्ततो
विनिष्पतत्-दारुण-दारु-मध्यगम् ॥३॥

tatastadaakarNana sambhrama shrama-
prakampi vakshOjabharaa vrajaanganaa: |
bhavantam-antardadR^ishu: samantatO 
viniShpatat-daaruNa daaru-madhyagam || 3 ||

शिशोरहो किं किमभूदिति द्रुतं 
प्रधाव्य नन्द: पशुपाश्च भूसुरा: ।
भवन्तम् आलोक्य यशोदया धृतं 
समाश्वसन् अश्रु जलार्द्र लोचना: ॥४॥

shishOrahO kiM kimabhuuditi drutaM
pradhaavya nanda: pashupaashcha bhuusuraa: |
bhavantam aalOkya yashOdayaa dhR^itaM 
samaashvasann ashru jalaardra lOchanaa: || 4 ||

कस्को नु कौतस्कुत एष विस्मयो 
विशङ्कटं यत्-शकटम् विपाटितम् ।
न कारणं किञ्चिदिहेति ते स्थिता:
स्वनासिका दत्त करास्त्व दीक्षका: ॥५॥

kaskO nu kautaskuta eSha vismayO
vishankaTaM yat-shakaTaM vipaaTitam |
na kaaraNaM ki~nchidiheti te sthitaa:
svanaasikaa datta karaasva diikshakaa: || 5 ||

कुमारकस्यास्य पयोधरार्थिन: 
प्ररोदने लोल पदाम्बुजा हतम् ।
मया मया दृष्टमनो विपर्यगात्
इतीश ते पालक बालका जगु: ॥६॥

kumaarakasyaasya payOdharaarthina:
prarOdane lOla padaambujaa hatam |
mayaa mayaa dR^iShTamanO viparyagaat
itiisha te paalaka baalakaa jagu: || 6 ||

भिया तदा किञ्चित्-अजानतामिदं 
कुमारकाणाम्-अति दुर्घटं वच: ।
भवत्-प्रभावा विदुरै: इतीरितं
मनागिवा शङ्क्यत दृष्ट पूतनै: ॥७॥

bhiyaa tadaa kinchit-ajaanataamidaM
kumaarakaaNaaM-ati durghaTaM vacha: |
bhavat-prabhaavaa vidurai['': itiiritaM 
manaagivaa shankyata dR^iShTa puutanai: || 7 ||

प्रवाल ताम्रं किमिदं पदं क्षतं 
सरोज रम्यौ नु करौ विरोजितौ।
इति प्रसर्पत् करुणा तरङ्गिता:
त्वदङ्गम् आपस्पृशु: अङ्गना जना: ॥८॥

pravaala taamraM kimidaM padaM kshataM 
sarOja ramyau nu karau virOjitou |
iti prasarpat karuNaa tarangitaa:
tvadangam aapaspR^ishu: anganaajanaa: || 8 ||

अये सुतं देहि जगत्पते: कृपा-
तरङ्ग पातात्-परिपातम्-अद्य मे ।
इति स्म सङ्गृह्य पिता त्वदङ्गकं 
मुहुर्मुहु: श्लिष्यति जात कण्टक: ॥९॥

aye sutaM dehi jagatpate: kR^ipaa-
taranga-paataat-paripaatam-adya me |
iti sma sangR^ihya pitaa tvadangakaM
muhurmuhu: shliShyati jaata kaNTaka: || 9 ||

अनोनिलीन: किल  हन्तुम्-आगत:
सुरारि रेवं भवता विहिंसित: ।
रजोऽपि नो दृष्टम्-अमुष्य तत्कथं 
स शुद्ध सत्त्वे त्वयि लीनवान् ध्रुवम् ॥१०॥

anOniliina: kila hantum-aagata:
suraari revaM bhavataa vihimsita: |
rajO(a)pi nO dR^iShTam-amuShya tatkathaM
sa shuddha sattve tvayi liinavaan dhruvam || 10 ||

प्रपूजितै:तत्र ततो द्विजातिभि:
र्विशेषतो लम्भित मङ्गलाशिष: ।
व्रजं निजैर्बाल्य रसै: विमोहयन्
मरुत्पुराधीश रुजां जहीहि मे ॥११॥

prapuujitai: tatra tatO dvijaatibhi:
visheShatO lambhita mangalaashiSha: |
vrajaM nijair-baalyarasai: vimOhayan
marutpuraadhiisha rujaaM jahiihi me || 11 ||



-------Sri Krishnarpanam-------


Wednesday 27 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKM - 41 - CREMATION OF PUTANA


Dasakam - 41 - Cremation of Putana



Nandagopan returned to Gokulam immediately as per the advice of Vasudeva. On his way, he saw a huge thing falling on the earth, crashing the trees. Frightened at this sight, Nandagopan surrendered to Lord and kept seeking protection for Krishna. The gopas were spellbound and shocked when they were informed by the gopikas about the incident. They took axe and cut Putana's body in to pieces and cremated it at a distant place.

Lord had sat on Putana's lap and sucked the breast milk, which sanctified her. So when fire engulfed her body, good fragrance emanated from it, making everyone wonder if it was incense or sandalwood that is burning. It was as if to send message to Gopas that the fruits of touching Lord's body or having vision of Lord will not be delayed. Eventually they will get Moksham in that birth itself. For this reason, Lord conferred such a fragrance on Putana.

Gopas were immersed in bliss seeing Krishna's face, surprised at the fact that the child escaped from the demoness and that those events were already predicted by Vasudeva. Gokulam flourished with prosperity, happiness, auspiciousness and undiminished virtues as Lord himself was growing up there.

Gopikas kept talking about the beauty of the child, his smile amongst themselves all day long while they did work and evenings they rushed to Nandagopan's house to see and play with the child. They would call baby Krishna and held him in their arms and showered their love in many ways. As each one of the gopikas passed Krishna from one hand to the other, it was like honey beetle moving from one red lotus to the other in a garland.

Yashoda fed the baby and kept looking at his face smilingly. Bhattathiri wondered at the joy, Yashoda must have experienced in all these acts of caring and pampering of Krishna. He requests such Lord to remove his afflictions and save him.


Lyrics of Dasakam 41


व्रजेश्वर: शौरिवचो निशम्य 
समाव्रजन्नध्वनि भीतचेता: ।
निष्पिष्ट-निश्शेष-तरुं निरीक्ष्य 
कञ्चित्-पदार्थम् शरणं गतस्त्वाम् ॥१॥

vrajeshvara: shaurivachO nishamya 
samaavrajannadhvani bhiitachetaa: |
niShpiShTa nishsheSha taruM niriikshya 
ka~nchitpadaarthaM sharaNaM gatastvaam || 1 ||

निशम्य गोपी-वचनात् उदन्तम् 
सर्वेऽपि गोपा भय विस्मयान्धा: ।
त्वत्-पातितम् घोर पिशाच देहं 
देहुर्विदूरेऽथ कुटार कृत्तम् ॥२॥

nishamya gOpii-vachanaat udantaM 
sarve(a)pi gOpaa bhaya vismayaandhaa: |
tvat-paatitaM ghOra pishaacha dehaM 
dehurviduure(a)tha kuThaara kR^ittam || 2 ||

त्वत्-पीत-पूतस्तन तत्-शरीरात्
समुच्चलन्-उच्चतरो हि धूम: ।
शङ्काम्-अधादा-गरव: किमेष
किं चान्दनो गौल्गुलवोऽथवेति ॥३॥

tvat-piita puutastana tat-shariiraat 
samuchchalann-uchchatarO hi dhuuma: |
shankaam-adhaadaa-garava: kimeSha
kiM chaandanO gaulgulavO(a)thaveti || 3 ||

मदङ्ग सङ्गस्य फलं न दूरे 
क्षणेन तावत् भवताम्-अपि स्यात् ।
इत्युल्लपन् वल्लव-तल्लजेभ्य: 
त्वं पूतनाम्-आतनुथा: सुगन्धिम् ॥४॥

madanga sangasya phalaM na duure 
kshaNena taavat bhavataam-api syaat |
ityullapan vallava-tallajebhya:
tvaM puutanaam-aatanuthaa: sugandhim || 4 ||

चित्रं पिशाच्या न हत: कुमार: 
चित्रं पुरैवाकथि शौरिणेदम् ।
इति प्रशंसन् किल गोपलोको 
भवन् मुखालोक रसे न्यमाङ्क्षीत् ॥५॥

chitraM pishaachyaa na hata: kumaara:
chitraM puraivaakathi shauriNedam |
iti prashamsan kila gOpalOkO
bhavan mukhaalOka rase nyamaankshiit || 5 ||

दिनेदिनेऽथ प्रतिवृद्ध लक्ष्मी:
अक्षीण-मङ्गल्य-शतो व्रजोऽयम् ।
भवन् निवासात् अयि वासुदेव
प्रमोद सान्द्र: परितो विरेजे ॥६॥

dine dine(a)tha prativR^iddha lakshmii:
akshiiNa-mangalya shatO vrajOyam |
bhavan nivaasaat ayi vaasudeva 
pramOda saandra: paritO vireje || 6 ||

गृहेषु ते कोमल रूप हास-
मिथ: कथासङ्कुलिता: कमन्य: ।
वृत्तेषु कृत्येषु भवन्निरीक्षा
समागता: प्रत्यहमत्य नन्दन् ॥७॥

gR^iheShu te kOmala ruupa haasa-
mitha: kathaa sankulitaa: kamanya:
vR^itteShu kR^ityeShu bhavanniriikshaa 
samaagataa: pratyahamatya nandan || 7 ||

अहो कुमारो मयि दत्तदृष्टि: 
स्मितं कृतं मां प्रति वत्सकेन ।
एह्येहि माम्-इत्युपसार्य पाणी 
त्वयीश किं किं न कृतं वधूभि: ॥८॥

ahO kumaarO mayi dattadR^iShTi: 
smitaM kR^itaM maaM prati vatsakena |
ehyehi maam-ittyupasaarya paaNii 
tvayiisha kiM kiM na kR^itaM vadhuubhi: || 8 ||

भवत्-वपु: स्पर्शन कौतुकेन 
करात्-करं गोप-वधू-जनेन ।
नीतस्त्वम्-आताम्र-सरोज-माला-
व्यालम्बि-लोलम्ब-तुलाम्-अलासी: ॥९॥

bhavat-vapu: sparshana kautukena 
karaat-karaM gOpa-vadhuu-janena |
niitastvam-aataamra sarOjamaalaa-
-vyaalambi-lOlamba-tulaam-alaasii: || 9 ||

निपाययन्ती स्तनम्-अङ्कगं त्वां 
विलोकयन्ती वदनं हसन्ती ।
दशां यशोदा कतमां न भेजे -
स तादृश: पाहि हरे गदान्माम् ॥१०॥

nipaayayantii stanam-ankagaM tvaaM 
vilOkayantii vadanaM hasantii |
dashaaM yashOdaa katamaaM na bheje -
sa taadR^isha: paahi hare gadaanmaam || 10 ||


-------Sri Krishnarpanam-------

Monday 25 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 40 - PUTANA MOKASHAM


Dasakam - 40 - Putana Moksham






Nandagopan, a man of great virtues, went to the kingdom of Mathura where Kamsa is ruling, to pay taxes. Vasudeva met Nadagopan and talked affectionately and very friendly to him. He congratulated Nandagopan and expressed his happiness over him begetting a son and conveyed that he is as happy as he would have got one.

Vasudeva warned Nandagopan of the bad omens which are felt at Gokulam at that time and hence instructed him to return home back as quickly as possible. Hearing it, Nandagopan fell in to apprehension about the safety of Krishna and set on his return to Gokulam.

In the meanwhile, Putana, the demoness, under Kamsa's order visited Nandagopan's house in the disguise of a beautiful woman, with hair adorned with beautiful and attractive flowers. She, after killing several infants, lifted Krishna in her hand, even while the other gopikas wondered amongst themselves as to who this beautiful lady was.

Awestruck by her charming looks, Gopis did not obstruct her when she took the child in her hand and went in to the house. She chose a place in the house and started to feed the child with her breast milk. Angered at Putana's killing of innocent children, Krishna fearlessly climbed on to her body and sucked the poison smeared breasts as if it was a huge mango fruit.

Krishna sucked the life of Putana, acting as if he was sucking the milk. She fell on the ground making thunderous sound with both hands stretched, reverting to her huge demoness form. Hearing the huge sound, entire Gokulam was in a state of shock. Seeing Krishna playing innocently on the dead body of Putana, Gopikas came and picked him up hurriedly.

Gopikas prayed to Lord, chanting his various names which brings auspiciousness to the world, seeking him to protect the child without knowing that Lord only is in the form of child Krishna in their hands. Bhattathiri requested Guruvayoorappan to free him from his disease and make him more devoted towards Lord.


Lyrics of Dasakam 40



तदनु नन्दममन्द शुभास्पदं 
नृप पुरीं करदान कृते गतम्।
समवलोक्य जगाद भवत्-पिता 
विदित-कंस-सहाय-जनोद्यम: ॥१॥

tadanu nandam amanda shubhaaspadaM 
nR^ipa puriiM karadaana kR^ite gatam |
samavalOkya jagaada bhavat-pitaa 
vidita kamsa sahaaya janOdyama: || 1 ||

अयि सखे तव बालक जन्म मां 
सुखयतेऽद्य निजात्मज जन्मवत् ।
इति भवत्-पितृतां व्रज नायके 
समधिरोप्य शशंस तमादरात् ॥२॥

ayi sakhe tava baalaka janma maaM 
sukhayate(a)dya nijaatmaja janmavat |
iti bhavat-pitR^itaaM vraja naayake 
samadhirOpya shashamsa tamaadaraat || 2 ||

इह च सन्त्य निमित्त शतानि ते 
कटक सीम्नि ततो लघु गम्यताम् ।
इति च तत्-वचसा व्रजनायको 
भवत्-अपाय-भिया द्रुतमाययौ ॥३॥

iha cha santya nimitta shataani te 
kaTaka siimni tatO laghu gamyataam |
iti cha tat-vachasaa vrajanaayakO 
bhavat-apaaya-bhiyaa druta maayayau || 3 ||

अवसरे खलु तत्र च काचन 
व्रजपदे मधुराकृति:-अङ्गना ।
तरल षट्पद लालित कुन्तला 
कपट पोतक ते निकटं गता ॥४॥

avasare khalu tatra cha kaachana 
vrajapade madhuraakR^iti: anganaa |
tarala ShaTpada laalita kuntalaa 
kapaTa pOtaka te nikaTaM gataa || 4 ||

सपदि सा हृत बालक चेतना 
निशिचरान्वयजा किल पूतना ।
व्रज वधूष्विह केयम्-इति क्षणं 
विमृशतीषु भवन्तम्-उपाददे ॥५॥

sapadi saa hR^ita baalaka chetanaa 
nishicharaanvayajaa kila puutanaa |
vraja vadhuuShviha keyam-iti kshaNaM 
vimR^ishatiiShu bhavantam-upaadade || 5 ||

ललित भाव विलास हृतात्मभि: 
युवतिभि: प्रतिरोद्धुम्-अपारिता ।
स्तनमसौ भवनान्त निषेदुषी 
प्रददुषी भवते कपटात्मने ॥

lalita bhaava vilaasa hR^itaatmabhi: 
yuvatibhi: pratirOddhum-apaaritaa |
stanamasau bhavanaanta niSheduShii 
pradaduShii bhavate kapaTaatmane || 6 ||

समधिरुह्य तदङ्कम्-अशङ्कित: 
त्वम्-अथ बालक लोपन रोषित: ।
महदिवाम्रफलं कुच मण्डलं 
प्रतिचुचूषिथ दुर्विष दूषितम् ॥७॥

samadhiruhya tadankam-ashankita: 
tvam-atha baalaka lOpana rOShita:  |
mahadivaamraphalaM kucha maNDalaM 
pratichuchuuShitha durviSha duuShitam || 7 ||

असुभिरेव समं धयति त्वयि 
स्तनमसौ स्तनितोपम-निस्वना ।
निरपतत्-भयदायि निजं वपु: 
प्रतिगता प्रविसार्य भुजावुभौ ॥८॥

asubhireva samaM dhayati tvayi 
stanamasau stanitOpama-nisvanaa |
nirapatat-bhayadaayi nijaM vapu: 
pratigataa pravisaarya bhujaavubhau || 8 ||

भयद घोषण भीषण विग्रह 
श्रवण दर्शन मोहित वल्लवे ।
व्रजपदे तदुर: स्थल खेलनं 
ननु भवन्तम्-अगृह्णत गोपिका: ।।९॥

bhayada ghOShaNa bhiiShaNa vigraha 
shravaNa darshana mOhita vallave |
vrajapade tadura: sthala khelanaM 
nanu bhavantam-agR^ihNata gOpikaa: || 9 ||

भुवन मङ्गल नामभिरेव ते 
युवतिभि:बहुधा कृत रक्षण: ।
त्वमयि वातनिकेतन नाथ माम् 
अगदयन् कुरु तावक सेवकम् ॥१०॥

bhuvana mangala naamabhireva te 
yuvatibhi: bahudhaa kR^ita rakshaNa: |
tvamayi vaataniketana naatha maam 
agadayan kuru taavaka sevakam || 10 ||



--------Sri Krishnarpanam--------

Saturday 23 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 39 - KRISHNA JANMOTHSAVAM


Dasakam - 39 - Krishna Janmothsavam






Vasudeva, one who is best among the yadhu clan, carried the baby Krishna and reached the river Yamuna. The river was running to its full, with waves touching the sky. The moment he approached the water, she receded and reduced the water to the ankle height of Vasudeva, as if the huge flooding waters were an illusory magic. At Gokulam, everyone was fast asleep due to the prompt of Lord. Doors of Nandagopan's house opened and the yogamaya gave a shrill cry as if to announce the location of the house. Vasudeva left the baby Krishna near sleeping Yashoda and carried the girl child to reach Mathura faster.

Yogamaya cried after reaching the prison and guards rushed to inform Kamsa that 8th baby is born. Kamsa came running in anger and agitation to the prison cell, but was confused to see a baby girl in his sister Devaki's hands. Kamsa thought to himself that this must be some maaya of Lord Vishnu. He snatched the baby from Devaki's hands like an elephant snatching and plucking the lotus from the pond and lifted his hand to hit it hard on the stone slab. The baby girl slipped of his hands and took a divine form with powerful weapons in her eight arms in the sky.

Yogamaya called out to the cruel king Kamsa and said that there is no use in killing her, the person who is going to kill him is born elsewhere.  Lord's sister then vanished in to the different temples in the earth while devas sprinkled flowers on her. Kamsa informed his demons Pralamba, Baka, and Poothana about Yogamaya's words, the next morning and immediately the asuras went on a spree of killing all male infants all around the world. Bhattathiri exclaimed that what deeds are not possible for such merciless people?

Krishna now gave a cry announcing his birth in gokula, waking up Yashoda. She immediately informed Nandagopan and all gopikas, the happy news of arrival of male child. The whole gokula rejoiced the arrival of the child. Yasodha looked at the baby Krishna who was as fresh as the kayambu flower, fed him with milk, touched and caressed him and felt extremely happy. Bhattadiri exclaimed that yasodha is the most fortunate one in the world to experience this bliss.

Nandagopan brimming with joy distributed gifts to all holy Brahmins and performed all rituals for baby's welfare. Gopas did all the auspicious rites and observances for the child. Bhattathiri requested Lord who bestows auspiciousness to all in the three worlds to ward off his afflictions and protect him.



Lyrics of Dasakam 39



भवन्तम्-अयमुद्वहन् यदुकुलोद्वहो निस्सरन्
ददर्श गगनोच्चलत्-जलभरां कलिन्दात्मजाम् ।
अहो सलिल सञ्चय: स पुनरैन्द्र जालोदितो
जलौघ इव तत्क्षणात् प्रपदमेयताम्-आययौ ॥१॥

bhavantam-ayamudvahan yadukulOdvahO nissaran
dadarsha gaganOchchalt-jalabharaaM kalindaatmajaam |
ahO salila sa~nchaya: sa punaraindra jaalOditO
jalaugha iva tatkshaNaat prapadameyata-amaayayau || 1 ||

प्रसुप्त पशु पालिकां निभृतमारुदद्-बालिकाम्
अपावृतक वाटिकां पशुप-वाटिकाम्-आविशन् ।
भवन्तम्-अयम्-अर्पयन् प्रसव-तल्पके तत्पदात्
वहन् कपट कन्यकां स्वपुरमागतो वेगत: ॥२॥

prasupta pashu paalikaaM nibhR^ita maarudad-baalikaam
apaavR^itaka vaaTikaaM pashupa-vaaTikaam-aavishan |
bhavantam-ayam-arpayan prasava-talpake tatpadaat
vahan kapaTa kanyakaaM svapuramaagatO vegata: || 2 ||

ततस्त्वदनुजारव क्षपित-निद्र-वेग-द्रवत्
भटोत्कर निवेदित प्रसव वार्तयैवार्तिमान् ।
विमुक्त चिकुरोत्कर: त्वरितम्-आपतन् भोजराट
अतुष्ट इव दृष्टवान् भगिनिकाकरे कन्यकाम् ॥३॥

tatas-tvadanu-jaarava kshapita-nidra-vega-dravat
bhaTOtkara nivedita prasava vaartayaivaartimaan|
vimukta chikurOtkara: tvaritam-aapatan bhOjaraat
atuShTa iva dR^iShTavaan bhaginikaakare kanyakaam || 3 ||

ध्रुवं कपट शालिनो मधुहरस्य माया भवेत्
असौ-इति किशोरिकाम् भगिनिका-कर-आलिङ्गिताम् ।
द्विपो नलिनि कान्तरात्-इव मृणालिकाम्-आक्षिपन्-
अयम् त्वदनुजाम्-अजाम् उपल-पट्टके पिष्टवान् ॥४॥

dhruvaM kapaTa shaalinO madhuharasya maayaa bhavet
asou-iti-kishOrikaaM bhaginikaa-kar-aalingitaam |
dvipO nalini kaantaraat-iva mR^iNaalikaam-aakshipann
ayaM tvadanujaam-ajaam upala-paTTake piShTavaan || 4 ||

ततो भवदुपासको झटिति मृत्यु पाशादिव
प्रमुच्य तरसैव सा समधिरूढ रूपान्तरा ।
अधस्तलम् अजग्मुषी विकसदष्ट बाहुस्फुरन्
महायुधम्-अहोगता किल विहायसा दिद्युते ॥५॥

tatO bhavadupaasakO jhaTiti mR^ityu paashaadiva
pramuchya tarasaiva saa samadhiruuDha ruupaantaraa |
adhastalam ajagmuShii vikasadaShTa baahusphurann
mahaayudham-ahOgataa kila vihaayasaa didyute || 5 ||

नृशंसतर कंस ते किमु मया विनिष्पिष्टया
बभूव भवदन्तक: क्वचन चिन्त्यतां ते हितम् ।
इति त्वदनुजा विभो खलमुदीर्य तं जग्मुषी
मरुद्गण पणायिता भुवि च मन्दिराण्येयुषी ॥६॥

nR^ishamsatara kamsa te kimu mayaa viniShpiShTayaa
babhuuva bhavadantaka: kvachana chintyataaM te hitam |
iti tvadanujaa vibhO khalamudiirya taM jagmuShii
marudgaNa paNaayitaa bhuvi cha mandiraaNyeyuShii || 6 ||

प्रगे पुनरगात्मजा वचनमीरिता भूभुजा
प्रलम्ब बक पूतना प्रमुख दानवा मानिन: ।
भवन्निधन काम्यया जगति बभ्रमु: निर्भया:
कुमारकवि मारका: किमिव दुष्करं निष्कृपै: ॥७॥

prage punaragaatmajaa vachanamiiritaa bhuubhujaa
pralamba baka puutanaa pramukha daanavaa maanina: |
bhavannidhana kaamyayaa jagati babhramu: nirbhayaa:
kumaarakavi maarakaa: kimiva duShkaraM niShkR^ipai: || 7 ||

तत: पशुप मन्दिरे त्वयि मुकुन्द नन्दप्रिया-
प्रसूति शयनेशये रुदति किञ्चिदञ्चत्पदे ।
विबुध्य वनिता जनै: तनय-सम्भवे घोषिते
मुदा किमु वदाम्यहो सकलमाकुलं गोकुलम् ॥८॥

tata: pashupa mandire tvayi mukunda nandapriyaa
prasuuti shayane-shaye rudati ki~nchida~nchatpade |
vibudhya vanitaa janai: tanaya-sambhave ghOShite
mudaa kimu vadaamyahO sakalamaakulaM gOkulam || 8 ||

अहो खलु यशोदया नव-कलाय-चेतोहरं
भवन्तम्-अलम्-अन्तिके प्रथमम्-आपिबन्त्या दृशा ।
पुन: स्तनभरं निजं सपदि पाययन्त्या मुदा
मनोहर तनुस्पृशा जगति पुण्यवन्तो जिता: ॥९॥

ahO khalu yashOdayaa nava-kalaaya-chetOharaM
bhavantam-alam-antike prathamam-aapibantyaa dR^ishaa |
puna: stanabharaM nijaM sapadi paayayantyaa mudaa
manOhara tanuspR^ishaa jagati puNyavantO jitaa: || 9 ||

भवत्-कुशल-काम्यया स खलु नन्दगोपस्तदा
प्रमोद भर सङ्कुलो द्विजकुलाय किन्नाददात् ।
तथैव पशुपालका: किमु न मङ्गलं तेनिरे
जगत्-त्रितय-मङ्गल त्वमिह पाहि माम्-आमयात् ॥१०॥

bhavat-kushala-kaamyayaa sa khalu nandagOpastadaa
pramOda bhara sankulO dvijakulaaya kinnaadadaat |
tathaiva pashupaalakaa: kimu na mangalaM tenire
jagat-tritaya-mangala tvamiha paahi maam-aamayaat || 10 ||



-------Sri Krishanarpanam-------

Thursday 21 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 38 - KRISHNA AVATHAARAM


Dasakam - 38 - Krishna Avathaaram





Narayana Bhattathiri was overwhelmed with joy as he started the story of Krishna Jananam. He sang, ''Ananda roopa Bhagavannu ayi thae avathare'', meaning Lord's form when born itself, is bliss personified. 

When the time of incarnation came, the sky was covered with rain bearing clouds. It shone very similar to the Lord's blue colour skin which was emanating radiance all over. While the rain cooled the earth, moon emerging out and shining at midnight, virtuous people feeling joyous that their wishes are going to get fulfilled, the Lord who is remover of sorrows in all the three worlds, incarnated on earth as Sri Krishna!

At the time of birth as a child, Krishna was fully decked with sparkling crown, necklaces and sporting his conch, discus, lotus, mace. His blue coloured chest was sporting Mahalakshmi and all the identities to prove that he is Lord Hari himself. Mahalakshmi who never leaves her place on the Lord's chest, glanced the entire room of the prison cell and sanctified it and warded it, of all the evils and negative vibrations due to Kamsa.

Vasudeva saw the form of lord, which cannot be explained by even divine sages, with his own eyes. His eyes swelled and entire body got goosebumps. With his throat choking with overwhelming joy, in a melting voice, Vasudeva sang in praise of the Lord for a very long time. He requested that Lord remove all his sorrows and sufferings with his side glances overflowing with compassion. Devaki's thin body soaked with joyful tears prayed to the Lord. At that time, Lord who is a seat for mercy, reminded them of their previous two births. As per mother's request, then Lord took the form of a human infant.

Lord instructed Vasudeva, son of Soorasena, to carry the infant and exchange it with yoganidhra, the daughter of Nandagopan. The one, whose form can be perceived only by the virtuous sages, was seated like a swan perched on the lotus, in the hands of the father. The yoganidhra born in Nandagopan house put all the people in the entire region to deep sleep with her maaya. For Vasudeva, the locks on the prison doors broke open on its own facilitating Lord to be carried by Vasudeva. This was no surprise.

Vasudeva who was so fortunate to have become father of Lord, carried him to Gokulam. Adiseshan spread the hoods over the child, protecting and preventing from getting wet by rain. It also illuminated the path with the light emanating from its gems on the hoods.

Bhattathiiri requested Lord Guruvayoorappan of such glory to cure him of his ailments.


Lyrics of Dasakam 38



आनन्दरूप भगवन्-अयि ते-अवतारे
प्राप्ते प्रदीप्त भवत्-अङ्ग-निरीयमाणै: ।
कान्ति व्रजैरिव घनाघन मण्डलैर्द्याम्
आवृण्वती विरुरुचे किल वर्षवेला ॥१॥

aananda ruupa bhagavann-ayi te-avataare
praapte pradiipta bhavat-anga-niriiyamaaNai: |
kaanti vrajairiva ghanaaghana maNDalairdyaam
aavR^iNvatii viruruche kila varShavelaa || 1 ||

आशासु शीतल तरासु पयोदतोयै:
आशासिताप्ति विवशेषु च सज्जनेषु ।
नैशाकरोदय विधौ निशि मध्यमायां
क्लेशापह:- त्रिजगतां त्वमिहाविरासी: ॥२॥

aashaasu shiitala taraasu payOda tOyai:
aashaasitaapti vivasheShu cha sajjaneShu |
naishaakarOdaya vidhau nishi madhyamaayaaM
kleshaapaha: trijagataaM tvamihaaviraasii: || 2 ||

बाल्य स्पृशाऽपि वपुषा दधुषा विभूती:
उद्यत्-किरीट-कटकाङ्गद हारभासा ।
शङ्खारि वारिज गदा परिभासितेन
मेघासितेन परिलेसिथ सूतिगेहे ॥३॥

baalya spR^ishaa(a)pi vapuShaa dadhuShaa vibhuutii:
udyat-kiriiTa-kaTakaangada haarabhaasaa |
shankhaari vaarija gadaa paribhaasitena
meghaasitena parilesitha suutigehe || 3 ||

वक्ष:स्थली सुखनिलीन विलासिलक्ष्मी-
मन्दाक्ष लक्षित कटाक्ष विमोक्ष भेदै: ।
तन्मन्दिरस्य खल कंस कृतामलक्ष्मीम्
उन्मार्जयन्निव विरेजिथ वासुदेव ॥४॥

vakshaHsthalii sukhaniliina vilaasi lakshmii-
mandaaksha lakshita kaTaaksha vimOksha bhedai: |
tanmandirasya khala kamsa  kR^itaamalakshmiim
unmaarjayanniva virejitha vaasudeva || 4 ||

शौरिस्तु धीरमुनिमण्डल चेतसोऽपि
दूरस्थितं वपु: उदीक्ष्य निजेक्षणाभ्याम् ॥
आनन्द वाष्प पुलकोद्गम गद्गदार्द्र:
तुष्टाव दृष्टि-मकरन्द-रसम् भवन्तम् ॥५॥

shauristu dhiiramunimaNDala chetasO(a)pi
duurasthitaM vapu: udiikshya nijekshaNaabhyaam |
aananda baaShpa pulakOdgama gadgadaardra:
tuShTaava dR^iShTi-makaranda-rasaM bhavantam || 5 ||

देव प्रसीद परपूरुष तापवल्ली-
निर्लून दात्र समनेत्र कलाविलासिन् ।
खेदानपाकुरु कृपा गुरुभि: कटाक्षै;
इत्यादि तेन मुदितेन चिरं नुतोऽभू: ॥६॥

deva prasiida parapuuruSha taapa vallii-
nirluuna daatra samanetra kalaavilaasin |
khedaanapaakuru kR^ipaa gurubhi: kaTaakshai:
ityaadi tena muditena chiraM nutO(a)bhuu: || 6 ||

मात्रा च नेत्र सलिलास्तृत गात्रवल्या
स्तोत्रै: अभिष्टुत गुण: करुणालयस्त्वम् ।
प्राचीन जन्म युगलं प्रतिबोध्य ताभ्यां
मातुर्गिरा दधिथ मानुष बालवेषम् ॥७॥

maatraa cha netra salilaastR^ita gaatravalyaa
stOtrai: abhiShTuta guNa: karuNaalayastvam |
praachiina janma yugalaM pratibOdhya taabhyaaM
maaturgiraa dadhitha maanuSha baalaveSham || 7 ||

त्वत्-प्रेरितस्तदनु नन्द तनूजया ते
व्यत्या समारचयितुं स हि शूरसूनु: ।
त्वां हस्तयो: अधिथ चित्त-विधार्यम्-आर्यै:-
अम्भोरुहस्थ कलहंस किशोर रम्यम् ॥८॥

tvat-preritastadanu nanda tanuujayaa te
vyatyaa samaarachayituM sa hi shuurasuunu: |
tvaaM hastayO: adhR^ita chitta-vidhaaryam-aaryai:
ambhOruhastha kalahamsa kishOra ramyam || 8 ||

जाता तदा पशुप सद्मनि योगनिद्रा ।
निद्रा विमुद्रित मथाकृत पौर लोकम् ।
त्वत्प्रेरणात् किमिव चित्रम् अचेतनैर्यद्त्
द्वारै: स्वयं व्यघटि सङ्घटितै: सुगाढम् ॥९॥

jaataa tadaa pashupa sadmani yOganidraa
nidraa vimudrita mathaakR^ita pauralOkam |
tvatpreraNaat kimiva chitram achetanairyat
dvaarai: svayaM vyaghaTi sanghaTitai: sugaaDham || 9 ||

शेषेण भूरि फणवारित वारिणाऽथ
स्वैरं प्रदर्शित पथो मणि दीपितेन ।
त्वां धारयन् स खलु धन्यतम: प्रतस्थे
सोऽयं त्वमीश मम नाशय रोगवेगान् ॥१०॥

sheSheNa bhuuri phaNavaarita vaariNaa(a)tha
svairaM pradarshita pathO maNi diipitena |
tvaaM dhaarayan sa khalu dhanyatama: pratasthe
sO(a)yaM tvamiisha mama naashaya rOgavegaan || 10 ||



-------Sri Krishnarpanam-------

Wednesday 20 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM 37- KRISHNA AVATHAARAM - PRELUDE


Dasakam 37 - Krishna Avathaaram - Prelude






Lord had killed lot of asuras during their fight with devas, some attained salvation. Few like Kaalanemi who had some karma left, were again born as kamsa and other asuras and were troubling people on the earth.  Soon Goddess Earth was over burdened with the weight of Asuras and people with evil mind and actions. She surrendered at the feet of Brahma asking him to bring relief to her. Even before she reached, Devas and other gods had already reached and requested the same. Seeing the sorrowful plight of Mother Earth and Devas, Brahma meditated on Lord.

Brahma suggested that only Lord Hari could help at this point and hence led by Lord Shiva, Mother Earth, devas, Brahma and other gods reached the milky ocean and took refuge at the lotus feet of the Lord. Everyone meditated at the Lord's feet, Brahma heard the voice of Lord in his heart. He conveyed the happy news to the gods that Lord is aware and acknowledges the sad plight caused by asuras and hence will be born in Yadava clan with all his powers to have a complete incarnation. The gods will be born as rishis, wives of Devas will be born in earth to serve him. These words brought happiness and peace to the Mother Earth, devas and gods assembled there.

In the famous city of Mathura, Vasudeva, son of King Surasena, ruling over Mathura city, married Devaki, the daughter of Devaka. Devaki's brother Kamsa took the couple on procession in the decked chariot, to honour them. At that time, Lord's voice sounded that Kamsa will be killed by Devaki's eighth son. Kamsa immediately, out of fear, took his sword and caught Devaki by hair and was about to kill her. Vasudeva pleaded with Kamsa to spare her life but those did not make any positive impact on Kamsa. After Vasudeva promised to hand over all his children, the moment they are born, Kamsa let Devaki free. 

When the first child was born, Vasudeva handed over the child to Kamsa. Even the cruel minded Kamsa for a moment got attracted to the beauty of child and thought of sparing him. Sage Narada prompted by Lord, advised him that he is an asura and Yadavas were Devas, Hari the master of Maaya will be born in any of the birth to kill him. Kamsa then chased the yadavas and killed the child and this cruel action continued for all 6 children born to Vasudevan and Devaki. 

The King of Serpants, Adhisesha entered the womb of Devaki, when she concieved for seventh time, Lord prompted yoga maaya to transfer the fetus to the womb of Rohini. Lord then entered the womb of Devaki at her eighth pregnancy. Devas and Gods praised the Lord in appreciation for his avathaaram as Sri Krishna to commence on earth sooner.

Bhattathiri overwhelmed with the love, devotion and appreciation for the Lord Krishna prays to him to remove his sufferings and grant him devotion to Lord, which can lead to salvation.


Lyrics of Dasakam 37


सान्द्रानन्दतनो हरे ननु पुरा दैवासुरे सङ्गरे
त्वत्-कृत्ता अपि कर्मशेष वशतो ये ते न याता गतिम् ।
तेषां भूतल जन्मनां दितिभुवां भारेण दूरार्दिता
भूमि: प्राप विरिञ्चम्-आश्रित-पदं देवै: पुरैवागतै: ॥१॥

saandraanandatanO hare nanu puraa daivaasure sangare
tvat-kR^ittaa api karmasheSha vashatO ye te na yaataa gatim |
teShaaM bhuutala janmanaaM ditibhuvaaM bhaareNa duuraarditaa
bhuumi: praapa viri~ncham-aashritapadaM devai: puraivaagatai: || 1 ||

हा हा दुर्जन भूरि भारमथितां पाथोनिधौ पातुकाम्
एतां पालय हन्त मे विवशतां सम्पृच्छ देवानिमान् ।
इत्यादि प्रचुर प्रलाप विवशाम् आलोक्य धाता महीं
देवानां वदनानि वीक्ष्य परितो दध्यौ भवन्तं हरे ॥२॥

haa haa durjana bhuuri bhaaramathitaaM paathO nidhau paatukaaM
etaaM paalaya hanta me vivashataaM sampR^ichCha devaanimaan |
ityaadi prachura pralaapa vivashaam aalOkya dhaataa mahiiM
devaanaaM vadanaani viikshya paritO dadhyau bhavantaM hare || 2 ||

ऊचे चाम्बुजभू: अमून्-अयि सुरा: सत्यं धरित्र्या वचो
नन्वस्या भवतां च रक्षणविधौ दक्षो हि लक्ष्मीपति: ।
सर्वे शर्वपुरस्सरा वयमितो गत्वा पयोवारिधिं
नत्वा तं स्तुमहे जवादिति ययु: साकं तवाकेतनम् ॥३॥

uuche chaambujabhuu: amuun ayi suraa: satyaM dharitryaa vachO
nanvasyaa bhavataaM cha rakshaNavidhau dakshO hi lakshmiipati: |
sarve sharvapurassaraa vayamitO gatvaa payOvaaridhiM
natvaa taM stumahe javaaditi yayu: saakaM tavaaketanam || 3 ||

ते मुग्धानिलशालि दुग्ध जलधे: तीरं गता: सङ्गता
यावत्-त्वत्-पद-चिन्तनैकमनस: तावत् स पाथोजभू: ।
त्वत्-वाचम् हृदये निशम्य सकलान्-आनन्दयन्-ऊचिवान्
आख्यात: परमात्मना स्वयमहं वाक्यं तदाकर्ण्यताम् ॥४॥

te mugdhaanilashaali dugdhajaladhe: tiiraM gataa: sangataa:
yaavat-tvat-pada-chintanaikamanasa: taavat sa paathOjabhuu: |
tvat-vaachaM hR^idaye nishamya sakalaan-aanandayann-uuchivaan
aakhyaata: paramaatmanaa svayamahaM vaakyaM tadaakarNyataam || 4 ||

जाने दीनदशामहं दिविषदां भूमेश्च भीमै: नृपै:
तत्-क्षेपाय भवामि यादवकुले सोऽहं समग्रात्मना ।
देवा वृष्णिकुले भवन्तु कलया देवाङ्गनाश्चा वनौ
मत्सेवार्थम् इति त्वदीयवचनं पाथोजभू: ऊचिवान् ॥५॥

jaane diinadashaamahaM diviShadaaM bhuumeshcha bhiimai: nR^ipai:
tat-kshepaaya bhavaami yaadavakule sO(a)haM samagraatmanaa |
devaa vR^iShNikule bhavantu kalayaa devaanganaashchaa vanau
matsevaartham iti tvadiiya vachanaM paathOjabhuu: uuchivaan || 5 ||

श्रुत्वा कर्णरसायनं तव वच: सर्वेषु निर्वापित-
स्वान्तेष्वीश गतेषु तावक कृपा पीयूष तृप्तात्मसु ।
विख्याते मधुरापुरे किल भवत्-सान्निध्यपुण्योत्तरे
धन्यां देवक नन्दनाम् उद्वहत्-राजा स शूरात्मज: ॥६॥

shrutvaa karNarasaayanaM tava vacha: sarveShu nirvaapita-
svaanteShviisha gateShu taavaka kR^ipaa piiyuuSha tR^iptaatmasu |
vikhyaate madhuraapure kila bhavat-saannidhya puNyOttare
dhanyaaM devaka nandanaam udavahat-raajaa sa shuuraatmaja: || 6 ||

उद्वाहावसितौ तदीय सहज: कंसोऽथ सम्मानयन्
एतौ सूततया गत: पथि रथे व्योमोत्थया त्वत्-गिरा ।
अस्यास्त्वाम् अतिदुष्टम् अष्टमसुतो हन्तेति हन्तेरित:
सन्त्रासात् स तु हन्तुम्-अन्तिकगतां तन्वीं कृपाणीम्-अधात् ॥७॥

udvaahaavasitau tadiiya sahaja: kamsO(a)tha sammaanayan
etau suutatayaa gata: pathi rathe vyOmOtthayaa tvat-giraa |
asyaastvaam atiduShTam aShTamasutO hanteti hanterita:
santraasaat sa tu hantum-antikagataaM tanviiM kR^ipaaNiim-adhaat || 7 ||

गृह्णान:-चिकुरेषु ताम् खलमति: शौरेश्चिरं सान्त्वनै:
नो मुञ्चन् पुनरात्मजार्पण गिरा प्रीतोऽथ यातो गृहान् ।
आद्यं त्वत्-सहजम् तथाऽर्पितम्-अपि स्नेहेन नाहन्नसौ
दुष्टानम्-अपि देव पुष्ट करुणा दृष्टा हि धीरेकदा ॥८॥

gR^ihNaana: chikureShu taaM khalamati: shaureshchiraM saantvanai:
nO mu~nchan punaraatmajaarpaNa giraa priitO(a)tha yaatO gR^ihaan |
aadyaM tvat-sahajaM tathaarpitam-api snehena naahannasau
duShTaanaam-api deva puShTakaruNaa dR^iShTaa hi dhiirekadaa || 8 ||

तावत्-त्वन्मनसैव नारदमुनि: प्रोचे स भोजेश्वरं
यूयं नन्वसुरा: सुराश्च यदवो जानासि किं न प्रभो ।
मायावी स हरि: भवत्-वध कृते भावी सुरप्रार्थनात्
इत्याकर्ण्य यदून्-अदूधुनत्-असौ शौरेश्च सूनूनहन् ॥९॥

taavat-tvanmanasaiva naaradamuni: prOche sa bhOjeshvaraM
yuuyaM nanvasuraa: suraashcha yadavO jaanaasi kiM na prabhO |
maayaavii sa hari: bhavat-vadha kR^ite bhaavii surapraarthanat
iti-aakarNya yaduun-aduudhunat-asau shaureshcha suunuunahan || 9 ||

प्राप्ते सप्तम गर्भताम्-अहिपतौ त्वत्प्रेरणान्मायया
नीते माधव रोहिणीं त्वमपि भो: सत्-चित्-सुखैकात्मक: ।
देवक्या जठरं विवेशिथ विभो संस्तूयमान: सुरै:
स त्वं कृष्ण विधूय रोगपटलीं भक्तिं परां देहि मे ॥१०॥

praapte saptama garbhataam-ahipatau tvatpreraNaanmaayayaa
niite maadhava rOhiNiiM tvamapi bhO: sachchit-sukhaikaatmaka: |
devakyaa jaTharaM viveshitha vibhO samstuuyamaana: surai:
sa tvaM kR^iShNa vidhuuya rOgapaTaliiM bhaktiM paraaM dehi me || 10 ||


-------Sri Krishnarpanam-------

Tuesday 19 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 36 - PARASURAMA AVATHAARAM

Dasakam - 36 - Parasurama Avathaaram






Lord had incarnated as Dattatreya earlier, born to sage Atri and Anusooya. Attracted to him for his yogic powers, many disciples thronged his place. This was a hindrance to his Dhyanam, So he stayed alone with his wife Muktha kannikai.  King Kaartaveeryarjuna was extremely devoted to Dattathreya. When he visited, Dattatreya granted psychic powers consisting of eight siddhis and promised death only in his hands.

To make the boon come true and also because of enmity in between kings, which could only be partly kept in check by Kaarthaveeryarjuna's valour, Lord incarnated to reduce the burden on the earth. He was born as the last son of Sage Jamadagni and his wife Renuka and was named Parasurama. By fourteen years of age, he was well versed in vedas. Once Sage Jamadagni got furious with his wife Renuka for her attachment with a gandharva Chittaratha and ordered his sons to behead their mother. First two sons refused to carry out the order. However, Parasurama beheaded his mother and his brothers and after father cooled down, he got the boon to restore them back to life. Happy with Parasurama, Mother Renuka also granted boons.

Jamadgni had brought the divine cow, Kaamadhenu to ashrama to please Renuka. As per Advice from Sage Bhrigu, Parasurama went to Himalayas to meditate on Lord Shiva. Shiva granted him battle-axe or parasu and various other missiles. He killed an asura under Lord Shiva's instruction and became friends with Akruthavranar and returned to the ashram. Meanwhile, at the ashram, once King Kaarthaveerya Arjuna and his huge army visited and they were fed by the milk from the divine cow. On return to palace, King was ill advised by his ministers to purchase the cow, hence he sent his emissary to purchase it from Sage Jamadagni but he refused to sell it. Jamadagni  was killed and the cow and calf were abducted. Furious over the action, Kaamadhenu produced warriors from her body which destroyed king's army, still the calf was abducted by the remaining army of soldiers. Jamadagni was revived by Sukracharya.

Parasurama on his return, came to know of the happenings from father. He immediately invoked Mahaodaran, an emissary of Lord Shiva and received bow, arrows, axe and left to meet the king at Maahishmathi, in a chariot along with Akruthavranar. After King refused to handover the calf, Parasurama fought with Kartaveeryarjuna and his ten thousand sons. King with his sons and seventeen akshauhini army and his friends fought a fierce battle with Parasurama. Most of them were killed by the battle axe of Parasuraama and some fled. 

Kartaveeryarjuna had thousand arms and he had once, stopped flow of Narmada with his hand to form a dam. He had frightened Ravana by holding him under water and making him go breathless. Such a mighty king gave a fitting fight with his remaining sons, but was soon made powerless by Parasurama. Then Kartaveeryarjuna realised that it should be only Lord. He surrendered to the Lord and was killed and granted salvation immediately.

Remaining sons of the Kartaveeryarjuna king, wanted to take revenge for killing of their father and beheaded Sage Jamadagni. Renuka cried calling her son twenty one times and Parasurama took a vow to kill Kshatriyas who hated brahmins, twenty one times massacred the entire community and then did tarpana to the ancestors at the blood bath called Samanta Panchaka. Sage Jamadagni was revived by the pleased ancestors. When Parasurama tried to fight with Saalva, Sanat Kumarars stopped him from the action and advised that he will be killed later by Krishna.

Parasuraama gave away all land, he conquered from Shatriyas to sage Kashyapa and left to Mahendra parvath for meditation. Once Earth was surrounded by Sea water up to Gokarna, he fired missile of fire at the ocean. Ocean diety in fear withdrew slowly, and upon throwing of sacrificial ladle, the Sruva into the ocean, sea receded  and the land of Kerala came up.

Bhattathiri praised Lord for all his mighty powers in his Parsurama avatharam and pleads to protect him of all his afflictions.


Lyrics of Dasakam 36


अत्रे: पुत्रतया पुरा त्वम्-अनसूयायां हि दत्ताभिधो
जात: शिष्य निबन्धतन्द्रित मना: स्वस्थश्चरन् कान्तया ।
दृष्टो भक्ततमेन हेहयमही पालेन तस्मै वरान्
अष्टैश्वर्य मुखान् प्रदाय ददिथ स्वेनैव च अन्ते वधम् ॥१॥

atre: putratayaa puraa tvam-anasuuyaayaaM hi dattaabhidhO
jaata: shiShya nibandhatandrita manaa: svasthashcharan kaantayaa |
dR^iShTO bhaktatamena hehayamahii paalena tasmai varaan
aShTaishvarya mukhaan pradaaya daditha svenaiva cha ante vadham || 1 ||

सत्यं कर्तुम्-अथ अर्जुनस्य च वरं तत्-शक्ति-मात्रा-नतं
ब्रह्मद्वेषि तदाखिलं नृपकुलं हन्तुं च भूमेर्भरम् ।
सञ्जातो जमदग्नितो भृगुकुले त्वं रेणुकायां हरे
रामो नाम तदात्मजेषु अवरज: पित्रो:-अधा: सम्मदम् ॥२॥

satyaM kartum atha arjunasya cha varaM tat-shakti maatraa-nataM
brahmadveShi tadaakhilaM nR^ipakulaM hantuM cha bhuumerbharam |
sa~njaatO jamadagnitO bhR^igukule tvaM reNukaayaaM hare
raamO naama tadaatmajeShu: avaraja: pitrO: adhaa: sammadam || 2 ||

लब्ध-आम्नायगण:-चतुर्दश वया गन्धर्वराजे मनाक्
आसक्तां किल मातरं प्रति पितु: क्रोधाकुलस्याज्ञया ।
ताताज्ञातिग सोदरै: सममिमां छित्वाऽथ शान्तात् पितु:
तेषां जीवन योगमापिथ वरं माता च ते-अदात्-वरान् ॥३॥

labdha-amnaayagaNa: chaturdasha vayaa gandharva raaje manaak
aasaktaaM kila maataraM prati pitu: krOdhaakulasyaaj~nayaa |
taataaj~naatiga sOdarai: samamimaaM Chitvaa(a)tha shaantaat pitu:
teShaaM jiivana yOgamaapitha varaM maataa cha te adaat-varaan || 3 ||

पित्रा मातृमुदे: तवा हृतवियत्-धेनो: निजादाश्रमात्
प्रस्थायाथ भृगोर्गिरा हिमगिरौ-आराध्य गौरीपतिम् ।
लब्ध्वा तत्परशुं तदुक्त दनुजच्छेदी महास्त्रादिकं
प्राप्तो मित्रम्-अथ-अकृत्-व्रण-मुनिं प्राप्यागम: स्वाश्रमम् ॥४॥

pitraa maatR^imude: tavaa hR^itaviyat-dhenO: nijaadaashramaat
prasthaayaatha bhR^igOrgiraa himagirow-aaraadhya gauriipatim |
labdhvaa tatparashuM tadukta danujachChedii mahaastraadikaM
praaptO mitram-atha-akR^ita vraNa muniM praapyaagama: svaashramam || 4 ||

आखेटोपगत:-अर्जुन: सुरगवी सम्प्राप्त सम्पद्गणै:
त्वत्-पित्रा परिपूजित: पुरगतो दुर्मन्त्रि वाचा पुन: ।
गां क्रेतुं सचिवं न्ययुङ्क्त कुधिया तेनापि रुन्धन्
मुनि-प्राण-क्षेप सरोष गोहत चमू-चक्रेण वत्सो हृत: ॥५॥

aakheTOpagata: arjuna: suragavii sampraapta sampadgaNai:
tvat-pitraa paripuujita: puragatO durmantri vaachaa puna: |
gaaM kretuM sachivaM nyayunkta kudhiyaa tenaapi rundhan
muni-praaNa-kshepa sarOSha gOhata chamuu-chakreNa vatsO hR^ita: || 5 ||

शुक्रोज्जीवित तातवाक्य चलित क्रोधोऽथ सख्या समं
बिभ्रद्ध्यात महोदरोप निहितं चापं कुठारं शरान् ।
आरूढ: सहवाह यन्तृकरथं माहिष्मतीम्-आविशन्
वाग्भिर्वत्सम्-अदाशुषि क्षितिपतौ सम्प्रास्तुथा: सङ्गरम् ॥६॥

shukrOjjiivita taatavaakya chalita krOdhO(a)tha sakhyaa samaM
vibhraddhyaata mahOdarOpanihitaM chaapaM kuThaaraM sharaan |
aaruuDhassahavaahayantR^ikarathaM maahiShmatiimaavishan
vaagbhirvatsam adaashuShi kshitipatau sampraastuthaaH sangaram || 6 ||

पुत्राणाम्-अयुतेन सप्त दशभिश्च अक्षौहिणीभि:
महा-सेनानीभि: अनेक मित्र निवहै: व्याजृम्भित-आयोधन: ।
सद्य:-त्वत्ककुठार बाणविदलन् निश्शेष सैन्योत्करो
भीतिप्रद्रुत नष्टशिष्ट तनय: त्वामापतत् हेहय: ॥७॥

putraaNaam-ayutena sapta dashabhishcha akshauhiNiibhi: 
mahaa-senaaniibhi: aneka mitra nivahai: vyaajR^imbhita-ayOdhana: |
sadya: tvatkakuTaara baaNavidalan nishsheSha sainyOtkarO
bhiitipradruta naShTashiShTa tanaya: tvaamaapatat hehaya: || 7 ||

लीलावारित नर्मदा जलवलत् लङ्केशगर्वापह:
श्रीमत्-बाहु-सहस्र-मुक्त बहुशस्त्रास्त्रं निरुन्धन्नमुम् ।
चक्रे त्वय्यथ वैष्णवेऽपि विफले बुद्ध्वा हरिं त्वां मुदा
ध्यायन्तं छित सर्वदोषम्-अवधी: सोऽगात् परं ते पदम् ॥८॥

liilaavaarita narmadaa jalavalat lankesha garvaapaha:
shriimad-baahu-sahasra-mukta bahushastraastraM nirundhannamum |
chakre tvayyatha vaiShNave(a)pi viphale buddhvaa hariM tvaaM mudaa
dhyaayantaM Chita sarvadOSham-avadhii: sO(a)gaat paraM te padam || 8 ||

भूयोऽमर्षित-हेहयात्मज गणै: ताते हते रेणुकाम्
आघ्नानां हृदयं निरीक्ष्य बहुशो घोरां प्रतिज्ञां वहन् ।
ध्यानानीत रथायुधस्त्वमकृथा विप्रद्रुह: क्षत्रियान्
दिक्चक्रेषु कुठारयन् विशिखयन् नि:क्षत्रियां मेदिनीम् ॥९॥

bhuuyO(a)marShita hehayaatmajagaNaistaate hate reNukaam
aaghnaanaaM hR^idayaM niriikshya bahushO ghOraaM pratij~naaM vahan |
dhyaanaaniita rathaayudhastvamakR^ithaa vipradruhaH kshatriyaan
dikchakreShu kuThaarayan vishikhayan niHkshatriyaaM mediniim || 9 ||

तातोज्जीवनकृत् नृपालक-कुलं त्रिस्सप्तकृत्वो जयन्
सन्तर्प्याथ समन्तपञ्चक महारक्त हृदौघे पितृन्
यज्ञे क्ष्मामपि काश्यपादिषु दिशन् साल्वेन युध्यन् पुन:
कृष्णोऽमुं निहनिष्यतीति शमितो युद्धात् कुमारै: भवान् ॥१०॥

taatOjjiivanakR^ita nR^ipaalaka-kulaM trissaptakR^itvO jayan
santarpyaatha samantapa~nchaka mahaarakta hradaughe pitR^In |
yaj~ne kshmaamapi kaashyapaadiShu dishan saalvena yudhyan puna:
kR^iShNO(a)muM nihaniShyatiiti shamitO yuddaat kumaarai: bhavaan || 10 ||

न्यस्यास्त्राणि महेन्द्र भूभृति तपस्तन्वन् पुनर्मज्जितां
गोकर्णावधि सागरेण धरणीं दृष्ट्वार्थित: तापसै: ।
ध्यातेष्वास धृतानलास्त्र चकितं सिन्धुं स्रुव क्षेपणात्
उत्सार्योद्धृत केरलो भृगुपते वातेश संरक्ष माम् ॥११॥

nyasyaastraaNi mahendra bhuubhR^iti tapastanvan punarmajjitaaM
gOkarNaavadhi saagareNa dharaNiiM dR^iShTvaarthita: taapasai: |
dhyaateShvaasa dhR^itaanalaastra chakitaM sindhuM sruva kshepaNaat
utsaaryOd-dhR^ita keralO bhR^igupate vaatesha samraksha maam || 11 ||



--------Sri Krishnarpanam-------

Monday 18 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 35 - RAMA AVATHAARAM (PART 2)

Dasakam - 35 - Rama Avathaaram (Part 2)




Meaning of Dhyana Shloka: (Eka Shloki by Poojya Guru Raghavendra Swamigal)

I worship that Shri Rama, by whose grace, Shri Hanuman, who has Lakshmi kaTAkSha (grace), playfully crossed the ocean, reached Lanka after overcoming various obstacles, who after getting the status update from Sita (wife of Rama), destroyed the forest except Ashoka Vana, the place where sita resided, destroyed the entire army (about 80 crores) headed by Akshaya Kumaran, son of Ravana, by merely displaying the power of his palm, who after meeting Ravana in his chamber and burning Lanka into ashes, returned to Rama and worshiped Shri Rama along with other monkeys.



Lord Rama got introduced to Sugreeva by Hanuman, who agrees to help Rama, if he helps him win against Bali. Rama flung the body of Asura Dhundubi with his toe  and pierced row of seven sala trees with one arrow, to prove his might to Sugreeva. He then killed mighty Vali, standing behind the tree, only because Bali treated Sugreeva unfair and with enmity. Rama stayed in the Matanga Muni ashrama during the entire rainy season tormented by the pangs of separation of wife Seeta. Rama conducted pattabhishekam for Sugreeva and instructed him to come and see him in the autumn season, but he did not come. At the prompting by Lakshmana, Sugreeva sent his army of monkeys to search for Sita. Hanuman received Signet ring and a message from Rama and set out on his search mission.

Monkeys explained the Rama charitham to Sampaathi, it grew its wings and flew higher and faster and found Sita in Lanka with its long and distant vision. With the inputs given by Sampaati, Hanuman leaped across the ocean and located her in Ashokavana, gave the ring and took choodamani in return, killed Aksha Kumara in battle, surrendered himself to Brahmasthra and got entangled in it,  during his fight with Indrajit, son of Ravana. Hamuman met Ravana and agitated with the insult made by him, set fire to Lanka and returned to ashrama quickly and gave information about Seetha and her choodamani to Rama.

Rama and Lakshmana led by Sugreeva, Angad and monkey warriors reached the shore of ocean to set out to cross to the other side of the ocean. Vibheeshana, brother of Ravana surrendered to Rama and helped in giving information about his brother's secret tactics in warfare. Samudra Rajan refused to heed to Rama's request to give way even after three days. Rama got angry and was about to pierce it with Fire missile. Scared by its effects, Samudra Rajan gave way. Soon Monkeys built a bridge across the ocean with mountains, stones and logs.  Reaching Lanka, Monkeys attacked rakshashas with teeth, claws and mountains but sooner Indrajit, son of Ravana tied Rama and Lakshmana with Nagasthra, Garuda came flapping his wings immediately, releasing both of them. 

Lakshmana killed Indrajit when he insulted his maaya shakthi. Ravana got furious and attacked Lakshmana with shakti missile. Lakshmana's breath was slowly slipping of his body and fell unconscious and was revived by herbs of Sanjeevini mountain brought by mighty Hanuman. Lakshmana killed Indrajit and Rama killed kumbakarna, brother of Ravana. Using the Ratha and armour given by Indra, Rama fought with Ravana and killed him by cutting off his row of heads by Brahmasthra. Rama accepted Seetha Maatha after she was sanctified by fire god and returned to Ayodya in a pushpaka vimana along with Vibheeshana, Hanuman and army of monkeys.

With the divyabhishekam from water brought from several holy rivers, Sage Vashishtar conducted Pattabhishekam for Rama and Seetha couple and Rama ruled the kingdom for more than 11,000 years. Seetha  became pregnant and at that time, Rama unable to bear gossip about Seetha for her stay in Ravana's kingdom from a common man in his Kingdom, decided to sacrifice her and hence, sent her to Exile. Bhattadiri as he recites this is overwhelmed with pity for her. Lavanasura was killed by Satrugana and shudra ascetic by Rama. Seetha lived in Valmiki ashrama and gave birth to twin sons Luv and Kusha. 

Rama conducted Ashwamedha Yagam. Several sages and devotees visited the yagnya gathering. Sage Valmiki attended with Luv and Kush and made them render Ramayana sweetly. Under Valmiki's advice, Rama want to take back Sita, but She called her Mother Divine Earth and entered earth. Maatha Seetha returned from where she came back. When Yama reminded Rama of the time, he must return to Vaikunta, Rama rested the responsibility of Kingdom with his sons and sacrificed Lakshmana and departed the earth by submerging in to river Sarayu with all his people, army of monkeys, Sugreeva and reached Vaikunta.

Bhattadiri says that Lord's incarnation as a human being, Rama, is to teach Mankind that excessive attachement to beings or things will lead only to sacrifice and suffering of innocent souls. He requests Lord who taught this truth to the world through his Rama avathar to cure the world of all afflictions.

PS: By reading the Rama charitham, one gets rid of the fear of death; gets liberated from the birth-death cycle; receives best things in this life - from the notes of Sengalipuram Brahmasri Anantharama Dikshithar.


Lyrics of Dasakam 35



॥ एकश्लोकी सुन्दरकाण्डम् ॥

यस्य श्रीहनुमाननुग्रह बलात्तीर्णाम्बुधिर्लीलया
लङ्कां प्राप्य निशाम्य रामदयिताम् भङ्क्त्वा वनं राक्षसान् ।
अक्षादीन् विनिहत्य वीक्ष्य दशकम् दग्ध्वा पुरीं तां पुनः
तीर्णाब्धिः कपिभिर्युतो यमनमत् तम् रामचन्द्रम्भजे ॥

इति राघवेन्द्रस्वामिविरचितं एकश्लोकी सुन्दरकाण्डं सम्पूर्णम् ।


yesya shree hanumaan anugraha balaath – theerNaam – buDhirleelayaa
lankaam praapya nishaamya raamadhayithaam Bhangktvaa vanam raakShasaan ।
akShaadheen vinihatya veekShya dhashakam dhagDhvaa pureem thaam puna:
theerNaabDhi: kapiBhiryutho yamanamath tham raamachandram Bhaje ॥

iti raaghavendrasvaami viracitam ekaSloki sundarakaandam sampoornam ।

--------------------------------------------------------------------------------------------------

नीत: सुग्रीव-मैत्रीं तदनु हनुमता दुन्दुभे: कायमुच्चै:
क्षिप्त्वाङ्गुष्ठेन भूयो लुलुविथ युगपत् पत्रिणा सप्त सालान् ।
हत्वा सुग्रीव घातोद्यतम् अतुलबलं बालिनं व्याजवृत्त्या
वर्षावेलाम् अनैषी: विरहतरलित:  त्वं मतङ्गाश्रमान्ते ॥१॥

niita: sugriiva-maitriiM tadanu hanumataa dundubhe: kaayamuchchai:
kshiptvaanguShThena bhuuyO luluvitha yugapatpatriNaa sapta saalaan |
hatvaa sugriiva ghaatOdyatam atulabalaM baalinaM vyaajavR^ittyaa
varShaavelaam anaiShii: viraha taralita: tvaM matangaashramaante || 1 ||

सुग्रीवेण-अनुजोक्त्या सभयम्-अभियता व्यूहितां वाहिनीं ताम्
ऋक्षाणां वीक्ष्य दिक्षु द्रुतमथ दयिता मार्गणायावनम्राम् ।
सन्देशं चाङ्गुलीयं पवनसुतकरे प्रादिशो मोदशाली
मार्गे मार्गे ममार्गे कपिभिरपि तदा त्वत्प्रिया सप्रयासै: ॥२॥

sugriiveNa-anujOktyaa sabhayam-abhiyataa vyuuhitaaM vaahiniiM taam
tRikshaaNaaM viikshya dikshu drutamatha dayitaa maargaNaayaavanamraam |
sandesha~n chaanguliiyaM pavanasutakare praadishO mOdashaalii
maarge maarge mamaarge kapibhirapi tadaa tvatpriyaa saprayaasai: || 2 ||

त्वत्-वार्ताकर्णनोद्यत्-गरुदुरुजव सम्पाति सम्पातिवाक्य-
प्रोत्तीर्णार्णोधि: अन्तर्नगरि जनकजां वीक्ष्य दत्वाङ्गुलीयम् ।
प्रक्षुद्योद्यानम्-अक्ष क्षपणचण रण: सोढबन्धो दशास्यं
दृष्ट्वा प्लुष्ट्वा च लङ्कां झटिति स हनुमान् मौलिरत्नं ददौ ते ॥३॥

tvat-vaartaakarNanOdyat-garudurujava sampaati sampaativaakya
prOttiirNaarNOdhi: antarnagari janakajaaM viikshya datvaanguliiyam |
prakshudyOdyaanam-aksha kshapaNachaNa raNa: sODhabandhO dashaasyaM
dR^iShTvaa pluShTvaa cha lankaaM jhaTiti sa hanumaan mauliratnaM dadau te || 3 ||

त्वं सुग्रीवाङ्गदादि प्रबल कपिचमू चक्र विक्रान्तभूमी-
चक्रो-अभिक्रम्य पारे जलधि निशिचरेन्द्रानुजा श्रीयमाण: ।
तत्प्रोक्तां शत्रुवार्तां रहसि निशमयन् प्रार्थना पार्थ्य रोष-
प्रास्ताग्नेयास्त्र तेज: त्रसत्-उदधिगिरा लब्धवान् मध्यमार्गम् ॥४॥

tvaM sugriivaangadaadi prabala kapichamuu chakra vikraantabhuumii-
chakrO-abhikramya paare jaladhi nishicharendraanujaa shriiyamaaNaH |
tatprOktaaM shatruvaartaaM rahasi nishamayan praarthanaa paarthya rOSha-
praastaagneyaastra teja: trasat-udadhigiraa labdhavaan madhyamaargam || 4 ||

कीशै: आशान्तरोपा हृत गिरिनिकरै: सेतुमाधाप्य यातो
यातून्यामर्द्य दंष्ट्रा नख शिखरि शिला सालशस्त्रै: स्व सैन्यै: ।
व्याकुर्वन् सानुजस्त्वं समरभुवि परं विक्रमं शक्र जेत्रा
वेगान् नागास्त्र बद्ध: पतग पतिगरुन् मारुतै: मोचितोऽभू: ॥५॥

kiishai: aashaantarOpaa: hR^ita giri nikarai: setumaadhaapya yaatO
yaatuunyaamardya damShTraa nakha shikhari shilaa saalashastrai: svasainyai: |
vyaakurvan saanujastvaM samarabhuvi paraM vikramaM shakra jetraa
vegaan naagaastrabaddha: pataga patigarun maarutai: mOchitO(a)bhu: || 5 ||

सौमित्रिस्तु  अत्र शक्ति प्रहृतिगलदसु वात जानीतशैल-
घ्राणात् प्राणानुपेतो व्यकृणुत कुसृति श्लाघिनं मेघनादम् ।
मायाक्षोभेषु वैभीषण वचन हृत स्तम्भन: कुम्भकर्णं
सम्प्राप्तं कम्पित-उर्वीतलम्-अखिल-चमू-भक्षिणं व्यक्षिणोस्त्वम् ॥६॥

saumitristu atra shakti prahR^itigaladasu vaata jaaniita shaila-
ghraaNaat praaNaanupetO vyakR^iNuta kusR^iti shlaaghinaM meghanaadam |
maayaakshObheShu vaibhiiShaNa vachana hR^ita stambhana: kumbhakarNaM
sampraaptaM kampita-urviitalam-akhila-chamuu-bhakshiNaM vyakshiNOstvam || 6 ||

गृह्णन् जम्भारि संप्रेषित रथकवचौ रावणेनाभियुद्ध्यन्
ब्रह्मास्त्रेणास्य भिन्दन् गलततिम् अबलाम्-अग्निशुद्धां प्रगृह्णन् ।
देव-श्रेणीवर उज्जीवित समरमृतै: अक्षतै: ऋक्षसङ्घै:
र्लङ्काभर्त्रा च साकं निजनगरम्-अगा: सप्रिय: पुष्पकेण ॥७॥

gR^ihNan jambhaari sampreShita rathakavachau raavaNenaabhiyudhyan |
brahmaastreNaasya bhindan galatatim abalaam agnishuddhaaM pragR^ihNan |
deva-shreNiivara ujjiivita samaramR^itai: akshatai: R^ikshasanghai:
laNkaabhartraa cha saakaM nijanagaram-agaaH sapriya: puShpakeNa || 7 ||

प्रीतो दिव्याभिषेकै: अयुतसमधिकान् वत्सरान् पर्यरंसी-
र्मैथिल्यां पापवाचा शिव! शिव! किल तां गर्भिणीम्-अभ्यहासी: ।
शत्रुघ्नेन-अर्दयित्वा लवण निशिचरं प्रार्दय: शूद्रपाशं
तावत्-वाल्मीकि-गेहे कृतवसति: उपासूत सीता सुतौ ते ॥८॥

priitO divyaabhiShekai: ayutasamadhikaan vatsaraan paryaramsii-
maithilyaaM paapavaachaa shiva shiva kila taaM garbhiNiim-abhyahaasii: |
shatrudhnena-ardayitvaa lavaNa nishicharaM praardaya: shuudrapaashaM
taavat-vaalmiiki-gehe kR^itavasati: upaasuuta siitaa sutau te || 8 ||

वाल्मीके: त्वत् सुतोद्गापित मधुरकृते राज्ञया यज्ञवाटे
सीतां त्वय्याप्तु कामे क्षितिम अविशदसौ त्वं च कालार्थितोऽभू: ।
हेतो: सौमित्रिघाती स्वयमथ सरयू-मग्न निश्शेष भृत्यै:
साकं नाकं प्रयातो निजपदम्-अगमो देव वैकुण्ठम्-आद्यम् ॥९॥

vaalmiike: tvat sutOdgaapita madhurakR^ite raaj~nayaa yaj~navaaTe
siitaaM tvayyaaptu kaame kshitim avishadasau tvaM cha kaalaarthitO(a)bhuu: |
hetO: saumitrighaatii svayamatha sarayuu-magna-nishsheSha-bhR^ityai:
saakaM naakaM prayaatO nijapadam-agamO deva vaikuNTam-aadyam || 9 ||

सोऽयं मर्त्यावतार: तव खलु नियतं मर्त्य शिक्षार्थमेवं
विश्लेषार्ति: र्निराग: त्यजनम्-अपि भवेत् काम-धर्म-अतिसक्त्या ।
नो चेत् स्वात्मानुभूते: क्व नु तव मनसो विक्रिया चक्रपाणे
स त्वं सत्त्वैकमूर्ते पवनपुरपते व्याधुनु व्याधि-तापान् ॥१०॥

sO(a)yaM martyaavataara: tava khalu niyataM martya shikshaarthamevaM
vishleShaarti: niraaga: tyajanam-api bhavet kaama-dharma-ati saktyaa |
nO chet svaatmaanubhuute: kva nu tava manasO vikriyaa chakrapaaNe
sa tvaM satvaikamuurte pavanapurapate vyaadhunu vyaadhi-taapaan || 10 ||


-------Sri Krishnarpanam-------

Saturday 16 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 34 - RAMA AVATHAARAM (PART I)


Dasakam - 34 - Rama Avathaaram (Part I)




Dhyana Slokam: Meaning

Lord Ramachandra, who gave up the kingdom to keep up the promise of his father, who wandered in the forest accompanied by Seetha maatha, from one forest to another on his lotus feet, which were so delicate that they were unable to bear even the touch of Sītā’s palms, who was accompanied by Hanumān [or by another monkey, Sugrīva], king of the monkeys, and by his own younger brother Lord Lakṣmaṇa, both of whom gave Him relief from the fatigue of wandering in the forest, who got Surpanakha's nose and ears cut which resulted in him getting separated from Seetha Maatha, which made him angry causing his eyebrows to narrow, scaring the Samudra raaja, who then allowed the Lord to construct a bridge to cross the ocean and as a result, the Lord entered the kingdom of Rāvaṇa to kill him, like a fire devouring a forest, may that Supreme Lord, Rāmacandra, give us all protection.




Ravana was becoming more powerful and devas prayed to Lord for his destruction. King of Kosala, Dasaratha performed Puthrakameshti yagam with help of sage Rishyashringa. The Lord himself emerged with paayasam and asked Dasharatha to distribute it to his three wives, Kowsalya, Sumithra and Kaikeyi, They concieved immediately. Lord incarnated as Rama together with Lakshmana, Bharatha and Satrugana.

At the instruction by father, Rama took his bow accompanied by Lakshmana, went with Sage Vishwamitra to protect his noble yajnya and reached Dhandaka forest. Pleased with the two, Sage taught them two mantras Balai and atibalai which gives great health and prevented fatigue. Rama killed Taadakaa, a demoness who was troubling the sages from doing yajnyas. Sage Vishwamitra taught all the asthra-shaastras to Rama and Lakshmana and took them to hermitage called Siddashrama.

Mareecha came to disturb the yajna in the very beginning itself. Rama chased him away but killed Subahu and other rakshashas. Ahalya was turned to stone by the curse of  her husband, Sage Gowthama. Rama liberated ahalya from her curse and united her with her husband. Rama and Lakshmana reached King Janaka's palace in Videha kingdom. Rama broke Shiva danush and married Sita, daughter of earth, incarnation of Mahalaxmi. Lakshmana, bharatha and satrugna married three sisters of Sita and couples and set out to Ayodhya.


Parasurama, the descendant of Brigu vamsa confronted Rama, blinded with rage and was defeated. Parasurama handed over all his powers to Rama and went away. Rama reached Ayodhya with Seetha and lived there happily. One day, Bharatha left to his uncle's house along with Sathrugana. During that time, King Dasaratha planned for pattabhishekam of Rama, but the ceremony was stopped by step mother Kaikeyi.

To keep up father's words, Rama taking his bows and arrows, left to exile along with Sita and brother Lakshmana. The people of ayodhya with grief, followed Rama but he advised them to return back to the kingdom. Rama reached the residence of Guhan, the boatman and changed to ascetic dress with matted hair. Guhan ferried the three, across the river ganges and they reached sage Bharadwaja and offered respects to him. Under his guidance, Rama along with Seetha and Lakshmana, left to Chitrakoot and lived peacefully.

Rama came to know that his father died due to separation from his beloved son Rama, through Bharatha, was grief stricken and performed Tarpana for him. Bharata requested Rama to come back and take over the throne. However Rama gave his paadukas to keep them with him and  take care of kingdom in Rama's absence. Rama paid respects to sage Atri and his wife Anusuya and reached Dandaka forest, killed Viraada and gave salvation to Sage Sharabangee.

Rama left Chitrakootam after Bharatha left. He met Sage Agastya  who gave him divine bow of Vishnu, Brahmastra, and other missiles to protect the sages from Rakshashas. Rama met Jataayu, the eagle, Dasaratha's friend and then reached panchavati on the banks of River Godavari and stayed happily with Sita.

Shoorpanakha, demoness attracted by Rama's beauty tried to lure him. Annoyed Rama, sent her to Lakshmana, who cut her nose and ears in anger. Seeing her plight, Karan, Dhooshanan and Trishira came to fight with Rama and Lakshmana and got killed. Rama killed 14000 Rakshahas who accompanied the three demons with his bow.

Shoorpanaka went back to Ravana and gave an account of Seetha's appearance and beauty. Ravana got infatuated and devised plan to abduct her with help of Mareecha. Mareecha acting like a golden deer, lured sita and ran away. Rama went in search of it killed it but Mareecha shouted Lakshmana in Ram's voice before it died. Sensing danger, Lakshmana was forced to look for Rama by seetha. When Seetha was alone, Ravana abducted her. Though Rama was very sad about his separation from Seetha, yet he was happy that now he got a reason for Ravana Vadham.

While taking her to Lanka, Ravana caused fatal wounds to Jataayu for having tried to protect Seetha. Rama performed funeral rites for Jataayu and set on a searching mission with Lakshmana. A monster Kabandha obstructed their way and got killed by Rama. He granted salvation to pious Shabari and met Hanuman on the banks of River Pampaa.

Bhattathiri prays to Lord to protect everyone.



Lyrics of Dasakam 34



Dhyana Slokam from Srimad Bhagawatham:

गुर्वर्थे त्यक्त राज्यो व्यचरदनुवनं पद्मपद्भ्यां प्रियाया:
पाणि स्पर्शाक्षमाभ्यां मृजित पथ रुजो यो हरीन्द्रानुजाभ्याम् ।
वैरूप्याच्छूर्पणख्या: प्रिय विरहरुषा आरोपित भ्रूविजृम्भ:
त्रस्ताब्धि: बद्धसेतु: खलदवदहन: कोसलेन्द्रो अवतात् -न: ॥ ९-१०-४ ॥

gurvarthe tyakta-rājyo vyacaradanuvanaṁ padma-padbhyāṁ priyāyā:
pāṇi-sparśākṣhamābhyāṁ mṛjita-patha-rujo yo harīndrānujābhyām
vairūpyāc chūrpaṇakhyā: priya-viraharuṣha-āropita-bhrū-vijṛmbha:
trastābdhi: baddha-setu: khala-dava-dahana: kosalendro avatāt-na: ॥ 9-10-4 ॥

--------------------------------------------------------------------------------------------------

गीर्वाणै: अर्थ्यमानो दशमुख निधनं कोसलेषु-ऋश्यशृङ्गे
पुत्रीयाम्-इष्टिम्-इष्ट्वा ददुषि दशरथ-क्ष्माभृते पायसाग्र्यम् ।
तद्भुक्त्या तत्-पुरन्ध्रीष्वपि तिसृषु समं जातगर्भासु जातो
रामस्त्वं लक्ष्मणेन स्वयमथ भरते-नापि शत्रुघ्न-नाम्ना ॥१॥

giirvaaNai: arthyamaanO dashamukha nidhanaM kOsaleShu R^ishyashR^inge
putriiyaam iShTimiShTvaa daduShi dasharatha kshmaabhR^ite paayasaagryam |
tadbhuktyaa tatpurandhriiShvapi tisR^iShu samaM jaatagarbhaasu jaatO
raamastvaM lakshmaNena svayamatha bharate naapi shatrughna naamnaa || 1 ||

कोदण्डी कौशिकस्य क्रतुवरमवितुं लक्ष्मणेनानुयातो
यातोऽभू: तातवाचा मुनि कथितम् अनुद्वन्द्व शान्ताध्वखेद: ।
नृणां त्राणाय बाणै: मुनिवचन बलात् ताटकां पाटयित्वा
लब्ध्वा-अस्मात् अस्त्रजालं मुनि वनम् अगमो देव सिद्धाश्रमाख्यम् ॥२॥

kOdaNDii kaushikasya kratuvaramavituM lakshmaNenaanuyaatO
yaatO(a)bhuu: taatavaachaa munikathitam anudvandva shaantaadhvakheda: |
nR^INaaM traaNaaya baaNai: muni vachana balaat taaTakaaM paaTayitvaa
labdhvaa-asmaat astra jaalaM muni vanam agamO deva siddhaashramaakhyam || 2 ||

मारीचं द्रावयित्वा मखशिरसि शरै: अन्यरक्षांसि निघ्नन्
कल्यां कुर्वन्नहल्यां पथि पदरजसा प्राप्य वैदेह गेहम् ।
भिन्दान: चान्द्रचूडं धनु:- अवनिसुताम् इन्दिरामेव लब्ध्वा
राज्यं प्रातिष्ठथास्त्वं त्रिभिरपि च समं भ्रातृवीरै: सदारै: ॥३॥

maariichaM draavayitvaa makhashirasi sharai: anyarakshaamsi nighnan
kalyaaM kurvannahalyaaM pathi padarajasaa praapya vaidehageham |
bhindaana: chaandrachuuDaM dhanu: avanisutaam indiraameva labdhvaa
raajyaM praatiShThathaastvaM tribhirapi cha samaM bhraatR^iviirai: sadaarai: || 3 ||

आरुन्धाने रुषान्धे भृगुकुल तिलके संक्रमय्य स्वतेजो
याते यातोसि-अयोध्यां सुखमिह निवसन् कान्तया कान्तमूर्ते ।
शत्रुघ्नेनैकदाथो गतवति भरते मातुलस्याधिवासं
तातारब्धो अभिषेक: तव किल विहत: केकयाधीश पुत्र्या ॥४॥

aarundhaane ruShaandhe bhR^igukula tilake sankramayya svatejO
yaate yaatO(a)si ayOdhyaaM sukhamiha nivasan kaantayaa kaantamuurte |
shatrughnenaikadaa(a)thO gatavati bharate maatulasyaadhi vaasaM
taataarabdhO(a)bhiSheka: tava kila vihata: kekayaadhiisha putryaa || 4 ||

तातोक्त्या यातुकामो वनम्-अनुजवधू संयुतश्चापधार:
पौरान्-आरुध्य मार्गे गुहनिलय गत: त्वं जटा चीरधारी।
नावा सन्तीर्य गङ्गाम् अधिपदवि पुन: तं भरद्वाजम्-आरात्-
नत्वा तद्वाक्यहेतो: अतिसुखम् अवसत् चित्रकूटे गिरीन्द्रे ॥५॥

taatOktyaa yaatukaamO vanam anuja vadhuu sanyutashchaapadhaara:
pauraan-aarudhya maarge guhanilaya gata: tvaM jaTaa chiiradhaarii |
naavaa santiirya gangaam adhipadavi puna: tam bharadvaajam aaraat -
natvaa tadvaakyahetO: atisukham avasat chitrakuuTe giriindre || 5 ||

श्रुत्वा पुत्रार्तिखिन्नं खलु भरतमुखात् स्वर्गयातं स्वतातं
तप्तो दत्वाऽम्बु तस्मै निदधिथ भरते पादुकां मेदिनीं च
अत्रिं नत्वाऽथ गत्वा वनम् अति विपुलं दण्डकं चण्डकायं
हत्वा दैत्यं विराधं सुगतिम्-अकलय: चारु भो: शारभङ्गीम् ॥६॥

shrutvaa putraartikhinnaM khalu bharatamukhaat svarga yaataM svataataM
taptO datvaa(a)mbu tasmai nidadhitha bharate paadukaaM mediniiM cha |
atriM natvaa(a)tha gatvaa vanam ati vipulaM daNDakaM chaNDakaayaM
hatvaa daityaM viraadhaM sugatim-akalaya: chaaru bhO: shaarabhangiim || 6 ||

नत्वाऽगस्त्यं समस्ता शरनिकर सपत्राकृतिं तापसेभ्य:
प्रत्यश्रौषी: प्रियैषी तदनु च मुनिना वैष्णवे दिव्यचापे ।
ब्रह्मास्त्रे चापि दत्ते पथि पितृसुहृदं वीक्ष्य भूयो जटायुं
मोदात् गोदातटान्ते परिरमसि पुरा पञ्चवट्यां वधूट्या ॥७॥

natvaa(a)gastyaM samastaa sharanikara sapatraakR^itiM taapasebhya:
pratyashrauShii: priyaiShii tadanu cha muninaa vaiShNave divyachaape |
brahmaastre chaapi datte pathi pitR^isuhR^idaM viikshya bhuuyO jaTaayuM
mOdaad gOdaataTaante pariramasi puraa pa~nchavaTyaaM vadhuuTyaa || 7 ||
प्राप्ताया: शूर्पणख्या मदनचलधृते: अर्थनै:-निस्सहात्मा
तां सौमित्रौ विसृज्य प्रबलतमरुषा तेन निर्लून नासाम् ।
दृष्ट्वैनां रुष्टचित्तं खरम्-अभिपतितं दूषणं च त्रिमूर्धं
व्याहिंसी: आशरान्-अपि-अयुत समधिकान् तत्-क्षणात्-अक्षतोष्मा ॥८॥

praaptaayaa: shuurpaNakhyaa madanachaladhR^ite: arthanai: nissahaatmaa
taaM saumitrau visR^ijya prabalatamaruShaa tena nirluuna naasaam |
dR^iShTvainaaM ruShTachittaM kharam-abhipatitaM duuShaNaM cha trimuurdhaM
vyaahimsii: aasharaan-api-ayuta samadhikaan tatkshaNaat-akshatOShmaa || 8 ||

सोदर्या प्रोक्तवार्ता विवश दशमुखादिष्ट मारीचमाया-
सारङ्ग सारसाक्ष्या स्पृहितम्-अनुगत: प्रावधी: बाणघातम् ।
तन्मायाक्रन्द निर्यापित भवदनुजां रावणस्ताम्-अहार्षीत्
त्तेनार्तोऽपि त्वमन्त: किमपि मुदमधा: तद्वधोपाय लाभात् ॥९॥

sOdaryaa prOktavaartaa vivasha dashamukhaadiShTa maariichamaayaa-
saarangaM saarasaakshyaa spR^ihitam-anugata: praavadhii: baaNaghaatam |
tanmaayaakranda niryaapita bhavadanujaaM raavaNastaam ahaarShiit
tenaarttO(a)pi tvamanta: kimapi mudamadhaa: tadvadhOpaaya laabhaat || 9 ||

भूय: तन्वीं विचिन्वन् अहृत दशमुख: त्वत्-वधूं मत्-वधेनति
उक्त्वा याते जटायौ दिवम्-अथ सुहृद: प्रातनो: प्रेतकार्यम् ।
गृह्णानं तं कबन्धं जघनिथ शबरीं प्रेक्ष्य पम्पातटे त्वं
सम्प्राप्तो वातसूनुं भृशमुदितमना: पाहि वातालयेश ॥१०॥

bhuuya: tanviiM vichinvann ahR^ita dashamukha: tvat-vadhuuM mat-vadhenati
uktvaa yaate jaTaayau divam-atha suhR^ida: praatanO: pretakaaryam |
gR^ihNaanaM taM kabandhaM jaghanitha shabariiM prekshya pampaataTe tvaM
sampraaptO vaatasuunuM bhR^ishamuditamanaa: paahi vaataalayesha || 10 ||



--------Sri Krishnarpanam-------