Showing posts with label Bhrigu. Show all posts
Showing posts with label Bhrigu. Show all posts

Tuesday 25 August 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 89 - VRIKASURA VADHAM AND SRI VISHNU PARATVAM

Dasakam - 89 - Vrikasura Vadham and 

Sri Vishnu Paratvam






Bhattathiri described the best results of Krishna upasanai. Guruvayoorappan, consort of Maha Lakshmi, never gives wealth immediately to those who are devoted to him. Wealth increases arrogance and madness. So he makes them humble and get a balanced state of mind before offering prosperity. At any time, Lord's devotees do not have less of anything.

There are people who pray Brahma and Shiva who can be easily pleased and angered, according to their nature. Due to absence of long standing goal, they are not successful in this attempt and end up angering the devatha. Vrikasuran, son of Shakuni is a best example for such people who worship other devathas for benefit and experience downfall. Once, Vrikasuran enquired Narada as to which God will give darshan easily on prayers. Narada suggested praying to Lord Shiva. Krishna is never happy with people possessing bad virtues. Hence Narada did not suggest his name.

Vrikasuran did severe penance for seven days and on the seventh day, he tried to cut his head. Shiva gave darshan to Vrikasuran. Immediately Vrikasuran requested mean and cruel boon, that the person on whose head he keeps his hand, that person should die. It is quite natural for non-devotees of Krishna to not possess good thoughts or actions. Shiva, Lord of three worlds, granted the boon. Immediately Vrikasuran tried to test this on Shiva himself. Shiva ran here and there to protect himself, but none in the three worlds came to his support. Finally Shiva reached Lord's abode, Vaikunta.

Seeing the asura running and approaching Vaikuntam, Krishna in the guise of a soft-spoken Brahmin went and stood before him. Krishna asked Vrikasuran, why he was running here and there to test the boon when he could test it simply on himself. Vrikasuran attracted by the charm of the brahmin, without thinking kept his hand on his head and fell like a tree whose root was cut. This is how downfall happens to those who worship devathas other than Krishna. Thus Krishna only protected Shiva, Lord of three worlds.

Once sages living along saraswati river got a doubt as to which god among trinities is more sattvic in nature, They sent sage Bhrigu to the three lokas on this mission. On reaching Brahma loka, Brigu did not pray to Brahma which angered him but then he controlled it. Next Brigu went to Shiva. Lord Shiva on seeing Bhrigu coming, ran towards him to hug him. Bhrigu pulled himself off and said Shiva does not follow perfect aacharams. This angered Shiva, however, Parvathy intervened and pacified Shiva. 

Then Bhrigu reached vaikunta. Krishna was sleeping on Mahalakshmi's lap. Sage Bhrigu went and kicked him on his chest. Krishna got up immediately, begged pardon and said the scar made by Bhrigu's kicking will remain like a jewel in his chest always. Sages at Saraswati river learnt about this incident through Bhrigu and concluded that Krishna is the only god to have sattvic virtue the most. The sages since then were completely devoted to Lord and reached  Moksham. Bhattathiri worshipped the Sattva form of Lord, which never had the quality of downfall from its total sattvic nature. When this universe was formed, the vedas and upanishads prayed to Lord. He is the only god who is in Sat-Chit-ananda form, advaitha form and Paramatma. Bhattathiri offered worship to that Lord, who is the fortune of Gopikas, to protect him from all sorrows. Lord Guruvayoorappan acknowledged his request by nodding his head immediately.


Lyrics of Dasakam 89



रमाजाने जाने यदिह तव भक्तेषु विभवो
न सद्य: सम्पद्य: तदिह मदकृत्त्वा दशमिनाम् ।
प्रशान्तिं कृत्वैव प्रदिशसि तत: काममखिलं
प्रशान्तेषु क्षिप्रं न खलु भवदीये च्युतिकथा ॥१॥

ramaajaane jaane yadiha tava bhakteShu vibhavO
na sadya: sampadya: tadiha madakR^ittvaa dashaminaam |
prashaantiM kR^itvaiva pradishasi tata: kaamamakhilaM
prashaanteShu kshipraM na khalu bhavadiiyechyuti kathaa || 1 ||

सद्य: प्रसाद रुषितान् विधि शङ्करादीन्
केचित्-विभो निजगुणानुगुणं भजन्त: ।
भ्रष्टा भवन्ति बत कष्टमदीर्घदृष्ट्या 
स्पष्टं वृकासुर उदाहरणं किलास्मिन् ॥२॥

sadyaH prasaadaruShitaan vidhishankaraadiin
kechidvibhO nijaguNaanuguNaM bhajantaH |
bhraShTaa bhavanti bata kaShTam adiirgha dR^iShTyaa
spaShTaM vR^ikaasura udaaharaNaM kilaasmin || 2 ||

शकुनिज: स तु नारदमेकदा
त्वरिततोषम् अपृच्छदधीश्वरम् ।
स च दिदेश गिरीशम् उपासितुं
न तु भवन्तम् अबन्धुम् असाधुषु ॥३॥

shakunija: sa tu naaradamekadaa
tvaritatOSham apR^ichChadadhiishvaram |
sa cha didesha giriisham upaasituM
na tu bhavantam abandhum asaadhuShu || 3 ||

तपस्तप्त्वा घोरं स खलु कुपित: सप्तम दिने
 शिर: छित्वा सद्य: पुरहरम् उपस्थाप्य पुरत: ।
अतिक्षुद्रं रौद्रं शिरसि करदानेन निधनं
जगन्नाथात् वव्रे भवति विमुखानां क्व शुभधी: ॥४॥

tapastaptvaa ghOraM sa khalu kupita: saptama dine
shirashChitvaa sadya: puraharam upasthaapya purata: |
atikshudraM raudraM shirasi karadaanena nidhanaM
jagannaathaat vavre bhavati vimukhaanaaM kva shubhadhii: || 4 ||

मोक्तारं बन्धमुक्तो हरिणपतिरिव प्राद्रवत्सोऽथ रुद्रं
दैत्यात् भीत्या स्म देवो दिशि दिशि वलते पृष्ठतो दत्तदृष्टि: ।
तूष्णीके सर्वलोके तव पदम् अधिरोक्ष्यन्तम् उद्वीक्ष्य शर्वं
दूरादेवाग्रतस्त्वं पटुवटु वपुषा तस्थिषे दानवाय ॥५॥

mOktaaraM bandhamuktO hariNapatiriva praadravat sO(a)tha rudraM
daityaat bhiityaa sma devO dishi dishi valate pR^iShThatO dattadR^iShTi: |
tuuShNiike sarvalOke tava padam adhirOkshyantam udviikshya sharvaM
duuraadevaagratastvaM paTuvaTu vapuShaa tasthiShe daanavaaya || 5 ||

भद्रं ते शाकुनेय भ्रमसि किमधुना त्वं पिशाचस्य वाचा
सन्देहश्चेन्म दुक्तौ तव किमु न करोषि अङ्गुलीमङ्ग मौलौ ।
इत्थं त्वद्वाक्यमूढ: शिरसि कृतकर: सोऽपतच्छिन्नपातं
भ्रंशो ह्येवं परोपासितुरपि च गति: शूलिनोऽपि त्वमेव ॥६||

bhadraM te shaakuneya bhramasi kimadhunaa tvaM pishaachasya vaachaa
sandehashchenma duktau tava kimu na karOShi anguliimanga maulau |
itthaM tvadvaakya muuDha: shirasi kR^itakara: sO(a)patachChinna paataM
bhramshO hyevaM parOpaasiturapi cha gatiH shuulinO(a)pi tvameva || 6 ||

भृगुं किल सरस्वती निकट वासिनस्तापसा:
त्रिमूर्तिषु समादिशन् अधिक सत्त्वतां वेदितुम् ।
अयं पुनरनादरात् उदित रुद्ध रोषे विधौ
हरेऽपि च जिहिंसिषौ गिरिजया धृते त्वाम् अगात् ॥७॥

bhR^iguM kila sarasvatii nikaTa vaasinastaapasaa:
trimuurtiShu samaadishann adhika sattvataaM veditum |
ayaM punaranaadaraat udita ruddha rOShe vidhau
hare(a)pi cha jihimsiShau girijayaa dhR^ite tvaam agaat || 7

सुप्तं रमाङ्कभुवि पङ्कज लोचनं त्वां
विप्रे विनिघ्नति पदेन मुदोत्थितस्त्वम् ।
सर्वं क्षमस्व मुनिवर्य भवेत् सदा मे
त्वत् पादचिन्हमिह भूषणम् इत्यवादी: ॥८॥

suptaM ramaankabhuvi pankaja lOchanaM tvaaM
vipre vinighnati padena mudOtthitastvam |
sarvaM kshamasva munivarya bhavet sadaa me
tvat paadachihnamiha bhuuShaNam ityavaadii: || 8 ||

 निश्चित्य ते च सुदृढं त्वयि बद्धभावा:
सारस्वता मुनिवरा दधिरे विमोक्षम् ।
त्वामेवमच्युत पुनश्च्युति दोषहीनं
सत्त्वोच्चयैक तनुमेव वयं भजाम: ॥९॥

nishchitya te cha sudR^iDhaM tvayi baddhabhaavaa:
saarasvataa munivaraa dadhire vimOksham |
tvaamevamachyuta punashchyuti dOShahiinaM
satvOchchayaika tanumeva vayaM bhajaama: || 9 ||

जगत् सृष्ट्यादौ त्वां निगम निवहै: वन्दिभिरिव
स्तुतं विष्णो सच्चित् परम रस निर्द्वैत वपुषम् ।
परात्मानं भूमन् पशुप वनिता भाग्य निवहं
परितापश्रान्त्यै पवन पुरवासिन् परि भजे ॥१०॥

jagat sR^iShTyaadau tvaaM nigama nivahai: vandibhiriva
stutaM viShNO sachchit parama rasa nirdvaita vapuSham |
paraatmaanaM bhuuman pashupa vanitaa bhaagya nivahaM
pariitaapashraantyai pavana puravaasin pari bhaje ||10 ||


--------Sri Krishnarpanam-------