Showing posts with label Chanooran. Show all posts
Showing posts with label Chanooran. Show all posts

Wednesday 15 July 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 75 - KAMSA VADHAM


Dasakam - 75 - Kamsa Vadham






Early next morning, the fear-stricken Kamsa ordered the commencement of the wrestling match by beating the drums. The kings took their respective seats, Nandagopan went upstairs to watch the happening from balcony and as soon as Kamsan also went upstairs, Krishna and Balarama, dressed well in clothes and ornaments approached the entrance to the arena. Kuvalayapida, an angry elephant obstructed them from entering the arena. Krishna shooed away the elephant by calling it a sinner. The cruel minded and angry mahout prompted the elephant to attack Krishna. The elephant came with great speed and caught Krishna by its tusks. Krishna gave a hard blow to its forehead and disappeared between its legs. Later he came out smilingly.

The sages who meditate upon Krishna, would find him to be in their grasp and suddenly would be missing, similarly he was playing sport with the elephant. He would allow it to catch him and suddenly wriggle out and go far. He even acted as though he fell on the ground. The elephant rushed towards Krishna and immediately he pulled out its life along with its tusks from its root. Below the tusks were some beautiful pearls which Krishna collected and entrusted it to his friends and asked them to make it in to beautiful necklace and gift it to Radha on his behalf.

Krishna carried the tusks on the shoulder and walked into the arena with Balarama. The eyes of all seated there were attracted to the radiance of Krishna and to his auspicious form. The people exclaimed that Nandan was highly fortunate, some said it is Yashoda who was fortunate and some declared it is them, the onlookers who were fortunate in all the three worlds to have the eyes to see Krishna. The Brahman itself, the infinite supreme consciousness and bliss which shone amongst Gopas in real and physical form was not recognised by them. At the appropriate time, many realised Krishna as Brahman and got their sins relieved instantly. They joyfully narrated all his deeds and actions which they remembered.

As per Kamsa's order, great boxer Mushtika and champion wrestler Chanooran started attacking Krishna and Balarama. They created loud noise and blowing their fists fiercely, threw up, pushed down, dragged each other mutually, many times. Even before death, Chanooran attained bondage and release many times in Krishna's hands. The onlookers exclaimed that Balarama and Krishna are tender bodied while the asuras were tough bodies. They wanted to leave the arena not wanting to witness that unequal contest. Just then, Krishna caught Chanooran by his arm, whirled him around and threw him dead on the ground. At the same time, Mushtika was crushed to death by Balarama. Watching the feat, rest of the wrestlers ran away from the arena in fear.

Kamsa stopped the drums and not knowing what to do next, ordered Nanda, Vasudevan and Ugrasena, who are all respectable people to be killed and also chase away Krishna, who is omnipresent, to far off place. On hearing the evil minded Kamsa's words, Krishna leaped like Garuda from the mountain and reached to Kamsa seated on the throne in the balcony. Kamsa came near Krishna whirling his sword and though he resisted, Krishna caught him forcibly.

Krishna crushed the joints of Kamsa and pushed him down and hurled on the top of him. Immediately Devas, Gods and celestial angels showered flowers on Krishna. Bhattathiri mentioned here that Kamsa was constantly thinking of Krishna due to fear and because of having focused his mind on Krishna and his whereabouts always, he attained Moksha. In the previous birth also, when Kamsa was Kaalanemi, he was killed by Krishna and the remembrance of that by Kamsa paved way for moksha in this birth.

Krishna killed eight brothers of Kamsa immediately and released his parents Devaki and Vasudevan from the Jail and offered his salutations to them. He made Kamsa's father Ugrasena as king and gave the Yadavas whatever they desired and made them happy. Krishna made friends with Uddhava, the best among devotees and who had received his educations from Deva Guru Brihaspati. Bhattathiri worshipped that Lord who happily stayed in Mathura to protect him from his ailments and was duly acknowledged by Lord Guruvayoorappan from the sanctum.


Lyrics of Dasakam 75



प्रात: सन्त्रस्त भोज क्षितिपति वचसा प्रस्तुते मल्लतूर्ये
सङ्घे राज्ञां च मञ्चान् अभिययुषि गते नन्दगोपेऽपि हर्म्यम् ।
कंसे सौधाधि रूढे त्वमपि सहबल: सानुगश्चारुवेषो
रङ्ग द्वारं गतोऽभू: कुपित कुवलयापीड नागावलीढम् ॥१॥

praata: santrasta bhOja kshitipati vachasaa prastute mallatuurye
sanghe raaj~naa cha ma~nchaan abhiyayuShi gate nandagOpe(a)pi harmyam |
kamse saudhaadhi ruuDhe tvamapi sahabala: saanugashchaaruveShO
ranga dvaaraM gatO(a)bhuu: kupita kuvalayaapiiDa naagaavaliiDham || 1 ||

पापिष्ठापेहि मार्गात् द्रुतमिति वचसा निष्ठुर क्रुद्ध बुद्धे:
अम्बष्ठस्य प्रणोदात् अधिकजवजुषा हस्तिना गृह्यमाण: ।
केलीमुक्तोऽथ गोपी कुच कलश चिर स्पर्धिनं कुम्भमस्य
व्याहत्यालीयथास्त्वं चरणभुवि पुन: निर्गतो वल्गुहासी ॥२॥

paapiShThaapehi maargaat drutamiti vachasaa niShTura kruddha buddhe:
ambaShThasya praNOdaat adhikajavajuShaa hastinaa gR^ihyamaaNa: |
keliimuktO(a)tha gOpii kucha kalasha chira spardhinaM kumbhamasya
vyaahatyaaliiyathaastvaM charaNabhuvi puna: nirgatO valguhaasii || 2 ||

हस्त प्राप्योपि अगम्यो झटिति मुनिजनस्येव धावन् गजेन्द्रं
क्रीडन्नापात्य भूमौ पुनरभि पतत: तस्य दन्तं सजीवम् ।
मूलात् उन्मूल्य तन्मूलग महित महा मौक्तिकानि आत्ममित्रे-
प्रादा:-त्वम् हारमेभि: ललित विरचितं राधिकायै दिशेति ॥३॥

hasta praapyO(a)pi agamyO jhaTiti munijanasyeva dhaavan gajendraM
kriiDannaapaatya bhuumau punarabhi patata: tasya dantam sajiivam |
muulaat unmuulya tanmuulaga mahita mahaa mauktikaani aatmamitre
praadaa: tvaM haaramebhi: lalita virachitaM raadhikaayai disheti || 3 ||

गृह्णानं दन्तमंसे युतमथ हलिना रङ्गम् अङ्गाविशन्तं
त्वां मङ्गल्याङ्ग भङ्गीरभसहृत मनोलोचना वीक्ष्य लोका: ।
हंहो धन्यो हि नन्दो नहि नहि पशुपालाङ्गना नो यशोदा
नो नो धन्येक्षणा: स्म: त्रिजगति वयम् एवेति सर्वे शशंसु: ॥४॥

gR^ihNaanaM dantamamse yutamatha halinaa rangam angaavishantaM
tvaaM mangalyaanga bhangiirabhasahR^ita manOlOchanaa viikshya lOkaa: |
haM hO dhanyO hi nandO nahi nahi pashupaalaanganaa nO yashOdaa
nO nO dhanyekshaNaa: sma: trijagati vayam eveti sarve shashamsu: || 4 ||

पूर्णं ब्रह्मैव साक्षात् निरवधि परमानन्द सान्द्र प्रकाशं
गोपेशु त्वं व्यलासी: न खलु बले जनै: तावदा वेदितोऽभू: 
दृष्ट्वऽथ त्वां तदेदं प्रथमम् उपगते पुण्यकाले जनौघा:
पूर्णानन्दा विपापा: सरसम् अभिजगु: त्वत् कृतानि स्मृतानि ॥५॥

puurNaM brahmaiva saakshaat niravadhi paramaananda saandra prakaashaM
gOpeShu tvaM vyalaasii: na khalu bahu janai: taavadaa veditO(a)bhuu: |
dR^iShTvaatha tvaaM tadedaM prathamam upagate puNyakaale janaughaa:
puurNaanandaa vipaapaa: sarasam abhijagu: tvat kR^itaani smR^itaani || 5 ||

चाणूरो मल्लवीर: तदनु नृपगिरा मुष्टिको मुष्टिशाली
त्वां रामं च अभिपेदे झटझटिति मिथो मुष्टि पातातिरूक्षम् ।
उत्पाता पातनाकर्षण विविध रणानि आसतां तत्र चित्रं
मृत्यो: प्रागेव मल्ल प्रभुरगमदयं भूरिशो बन्धमोक्षान् ॥६॥

chaaNuurO mallaviira: tadanu nR^ipagiraa muShTikO muShTishaalii
tvaaM raamaM cha abhipede jhaTajhaTiti mithO muShTi paataatiruuksham |
utpaataa paatanaakarShaNa vividha raNaani aasataaM tatra chitraM
mR^ityO: praageva malla prabhuragamadayaM bhuurishO bandhamOkshaan || 6 ||

हा धिक् कष्टं कुमारौ सुललित वपुषौ मल्लवीरौ कठोरौ
न द्रक्ष्यामो व्रजाम: त्वरितमिति जने भाषमाणे तदानीम् ।
चाणूरं तं करोद्भ्रामण विगलदसुं पोथयामासिथोर्व्यां
पिष्टोऽभू: मुष्टिकोऽपि द्रुतमथ हलिना नष्ट शिष्टै: दधावे ॥७॥

haa dhik kaShTaM kumaarau sulalita vapuShau mallaviirau kaThOrau
na drakshyaamO vrajaama: tvaritamiti jane bhaaShamaaNe tadaaniim |
chaaNuuraM taM karOdbhraamaNa vigaladasuM pOthayaamaasithOrvyaaM
piShTO(a)bhuu: muShTikO(a)pi drutamatha halinaa naShTa shiShTai: dadhaave || 7 ||

कंस संवार्य तूर्यं खलमति रविदन् कार्यमार्यान् पितृंस्तान्
आहन्तुं व्याप्तमूर्ते: तव च समशिषत् दूरमुत्सारणाय ।
रुष्टो दुष्टोक्तिभि: त्वं गरुड इव गिरिं मञ्चमञ्चन् उदञ्चत्
खड्गव्या वल्ग दुस्संग्रहम् अपि च हठात् प्राग्रही: उग्रसेनिम् ॥८॥

kamsa samvaarya tuuryaM khalamati ravidan kaaryamaaryaan pitaR^Istaan
aahantuM vyaaptamuurte: tava cha samashiShat duuramutsaaraNaaya |
ruShTO duShTOktibhi: tvaM garuDa iva giriM ma~nchama~nchann uda~nchat
khaDgavyaa valga duHsangraham api cha haThaat praagrahii: ugrasenim || 8 ||

सद्यो निष्पिष्ट सन्धिं भुवि नरपतिम् आपात्य तस्योप रिस्टात्
त्वय्यापात्ये तदैव त्वदुपरि पतिता नाकिनां पुष्पवृष्टि: ।
किं किं ब्रूम: तदानीं सततमपि भिया त्वत् गतात्मा स भेजे
सायुज्यं त्वत् वधोत्था परम परमियं वासना कालनेमे: ॥९॥

sadyO niShpiShTa sandhiM bhuvi narapatim aapaatya tasyOpa riShTaat
tvayyaapaatye tadaiva tvadupari patitaa naakinaaM puShpavR^iShTi: |
kiM kiM bruuma: tadaaniiM satatamapi bhiyaa tvadgataatmaa sa bheje
saayujyaM tvadvadhOtthaa parama paramiyaM vaasanaa kaalaneme: || 9 ||

तत् भ्रातृन् अष्ट पिष्ट्वा द्रुतमथ पितरौ सन्नमन् उग्रसेनं
कृत्वा राजानम् उच्चैर्: यदुकुलम् अखिलं मोदयन् कामदानै: ।
भक्तानाम् उत्तमं च उद्धवम् अमरगुरो: आप्त नीतिं सखायं
लब्ध्वा तुष्टो नगर्यां पवनपुरपते रुन्धि मे सर्वरोगान् ॥१०॥

tad bhraatR^In aShTa piShTvaa drutamatha pitarau sannamann ugrasenaM
kR^itvaa raajaanam uchchai: yadukulam akhilaM mOdayan kaamadaanai: |
bhaktaanaam uttamaM cha Uddhavam amaragurO: aapta niitiM sakhaayaM
labdhvaa tuShTO nagaryaam pavanapurapate rundhi me sarvarOgaan || 10 ||


--------Sri Krishnarpanam--------