Showing posts with label Dhruva. Show all posts
Showing posts with label Dhruva. Show all posts

Wednesday 29 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 17 - DHURUVA CHARITHRAM

Dasakam - 17 - Dhuruva Charithram





Swayambhu Manu's Son Uttanapada had two wives, Suneethi and Suruchi. Suruchi was extremely dear to the King Uttanapada that he neglected his other wife Suneethi. Overwhelmed by grief, Suneethi surrendered at the feet of Lord. 

One day Dhruva, Suneethi's five year old son wished to sit on his father's lap after seeing his step brother Uttama seated. Suruchi scolded Dhruva harshly and pushed him away due to her jealousy which arises out of her lack of devotion for Lord. King was a mute spectator to this incident. Suneethi consoled her son and advised Dhruva to take refuge at Lord's feet. 

Dhruva left to forest and met Sage Narada on his way. Sage Narada gave Dwadashakshara Mantram and taught him how to perform devotion, how the Lord will look like. He reached Madhuvanam and  performed penance for five months.

Pleased with the child's rigorous penance at tender age, Lord appeared before him, seated on Garuda. Soaked in bliss, Dhuruva was speechless, Lord touched the cheek of the boy with his conch.  Dhuruva sang the glory of the God, enlightened with the knowledge gained from the Lord and was  granted the boon of attaining the highest abode, the Dhruvapadam after successful reign over the kingdom with peace and prosperity. 

Dhruva returned to the Kingdom and ruled it peacefully with prosperity, after his father retired to the forest. Later, Uttama was killed by Yaksha and feeling enraged Dhruva raised a war against Yakshas, but with Swayambhu Manu's advice, he dropped the war. Yaksha king Kubera, pleased with his action, wanted to grant a boon, still Dhruva only wanted the boon of permanent devotion to Lord. 

At the most appropriate time, Dhruva along with his mother, was taken to Dhruvalokha by lord's attendants and is living there, ever, happily by Lord's mercy.

Bhattathiri pleased at Lord's kindness to protect his devotees, requested him to cure his ailments. Lord acknowledged his request immediately.


Lyrics of Dasakam 17



उत्तानपाद नृपते: मनुनन्दनस्य
जाया बभूव सुरुचि: नितरामभीष्टा ।
अन्या सुनीतिरिति भर्तुरनादृता सा
त्वामेव नित्यमगति: शरणं गताऽभूत् ॥१॥

uttaanapaada nR^ipate: manunandanasya
jaayaa babhuuva suruchi: nitaraamabhiiShTaa |
anyaa suniitiriti bharturanaadR^itaa saa
tvaameva nityamagati: sharaNaM gataa(a)bhuut || 1 ||

अङ्के पितु: सुरुचि पुत्रक उत्तमं तं
दृष्ट्वा ध्रुव: किल सुनीति सुतोऽधिरोक्ष्यन् ।
आचिक्षिपे किल शिशु: सुतरां सुरुच्या
दुस्सन्त्यजा खलु भवत्-विमुखैरसूया ॥२॥

anke pitu: suruchi putrakam uttamaM taM
dR^iShTvaa dhruva: kila suniiti sutO(a)dhirOkshyan |
aachikshipe kila shishu: sutaraaM suruchyaa
dussantyajaa khalu bhavad-vimukhairasuuyaa || 2 ||

त्वन्मोहिते पितरि पश्यति दारवश्ये
दूरं दुरुक्ति निहत: स गतो निजाम्बाम् ।
साऽपि स्व कर्मगति सन्तरणाय पुंसां
त्वत्पादमेव शरणं शिशवे शशंस ॥३॥

tvanmOhite pitari pashyati daaravashye
duuraM durukti nihata: sa gatO nijaambaam |
saa(a)pi sva karmagati santaraNaaya pumsaaM
tvatpaadameva sharaNaM shishave shashamsa || 3 ||

आकर्ण्य सोऽपि भवदर्चन निश्चितात्मा
मानी निरेत्य नगरात् किल पञ्चवर्ष: ।
सन्दृष्ट नारद निवेदित मन्त्रमार्ग:
त्वामारराध तपसा मधुकाननान्ते ॥४॥

aakarNya sO(a)pi bhavadarchana nishchitaatmaa
maanii niretya nagaraat kila pa~nchavarSha: |
sandR^iShTa naarada nivedita mantramaarga:
tvaamaararaadha tapasaa madhukaananaante || 4 ||

ताते विषण्णहृदये नगरीं गतेन
श्रीनारदेन परिसान्त्वित चित्तवृत्तौ ।
बालस्त्वदर्पित मना: क्रम वर्धितेन
निन्ये कठोर तपसा किल पञ्चमासान् ॥५॥

taate viShaNNahR^idaye nagariiM gatena
shriinaaradena parisaantvita chittavR^ittau |
baalastvadarpita manaa: krama vardhitena
ninye kaThOra tapasaa kila pa~nchamaasaan || 5 ||

तावत्तपोबल निरुच्छ्-वसिते दिगन्ते
देवार्थित: त्वम् उदयत् करुणार्द्र चेता: ।
त्वद्रूप चिद्रस निलीन मते: पुरस्तात्
आविर्बभूविथ विभो गरुडाधिरूढ: ॥६॥

taavattapObala niruchCh-vasite digante
devaarthita: tvam udayat karuNaardra chetaa: |
tvadruupa chidrasa niliina mate: purastaat
aavirbabhuuvitha vibhO garuDaadhiruuDha: || 6 ||

त्वद्दर्शन प्रमद भार तरङ्गितं तं
दृग्भ्यां निमग्नमिव रूप रसायने ते ।
तुष्टूषमाणम् अवगम्य कपोलदेशे
संस्पृष्टवानसि दरेण तथाऽऽदरेण ॥७॥

tvaddarshana pramada bhaara tarangitaM taM
dR^igbhyaaM nimagnamiva ruupa rasaayane te |
tuShTuuShamaaNam avagamya kapOladeshe
samspR^iShTavaanasi dareNa tathaa(a)dareNa || 7 ||

तावत्-विबोध-विमलं प्रणुवन्तमेनम्
आभाषथा: त्वम्-अवगम्य तदीय भावम् ।
राज्यं चिरं समनुभूय भजस्व भूय:
सर्वोत्तरं ध्रुव पदं विनिवृत्तिहीनम् ॥८॥

taavat-vibOdha-vimalaM praNuvantamenam
aabhaaShathaa: tvam-avagamya tadiiya bhaavam |
raajyaM chiraM samanubhuuya bhajasva bhuuya:
sarvOttaraM dhruva padaM vinivR^ittihiinam || 8 ||

इत्यूचिषि त्वयि गते नृपनन्दनोऽसौ
आनन्दिताखिल जनो नगरीमुपेत: ।
रेमे चिरं भवदनुग्रह पूर्णकाम:
ताते गते च वनमादृत-राज्यभार: ॥९॥

ityuuchiShi tvayi gate nR^ipanandanO(a)saa
aananditaakhila janO nagariimupeta: |
reme chiraM bhavadanugraha puurNakaama:
taate gate cha vanamaadR^ita raajyabhaara: || 9 ||

यक्षेण देव निहते पुनरुत्तमेऽस्मिन्
यक्षै: स युद्ध निरतो विरतो मनूक्त्या ।
शान्त्या प्रसन्न हृदयात्-धनदादुपेतात्
त्वत्-भक्तिमेव सुदृढां अवृणोन्महात्मा ॥१०॥

yaksheNa deva nihate punaruttame(a)smin
yakshai: sa yuddha niratO viratO manuuktyaa |
shaantyaa prasanna hR^idayaat-dhanadaadupetaat
tvat-bhaktimeva sudR^iDhaam avR^iNOnmahaatmaa || 10 ||

अन्ते भवत्-पुरुषनीत विमानयातो
मात्रा समं ध्रुवपदे मुदितोऽयमास्ते ।
एवं स्व भृत्य जनपालन लोलधीस्त्वं
वातालयाधिप निरुन्धि ममामयौघान् ॥११॥

ante bhavat-puruShaniita vimaanayaatO
maatraa samaM dhruvapade muditO(a)yamaaste |
evaM svabhR^itya janapaalana lOladhiistvaM
vaataalayaadhipa nirundhi mamaamayaughaan || 11 ||



-------Sri Krishnarpanam-------