Showing posts with label Rama avatharam. Show all posts
Showing posts with label Rama avatharam. Show all posts

Monday 18 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 35 - RAMA AVATHAARAM (PART 2)

Dasakam - 35 - Rama Avathaaram (Part 2)




Meaning of Dhyana Shloka: (Eka Shloki by Poojya Guru Raghavendra Swamigal)

I worship that Shri Rama, by whose grace, Shri Hanuman, who has Lakshmi kaTAkSha (grace), playfully crossed the ocean, reached Lanka after overcoming various obstacles, who after getting the status update from Sita (wife of Rama), destroyed the forest except Ashoka Vana, the place where sita resided, destroyed the entire army (about 80 crores) headed by Akshaya Kumaran, son of Ravana, by merely displaying the power of his palm, who after meeting Ravana in his chamber and burning Lanka into ashes, returned to Rama and worshiped Shri Rama along with other monkeys.



Lord Rama got introduced to Sugreeva by Hanuman, who agrees to help Rama, if he helps him win against Bali. Rama flung the body of Asura Dhundubi with his toe  and pierced row of seven sala trees with one arrow, to prove his might to Sugreeva. He then killed mighty Vali, standing behind the tree, only because Bali treated Sugreeva unfair and with enmity. Rama stayed in the Matanga Muni ashrama during the entire rainy season tormented by the pangs of separation of wife Seeta. Rama conducted pattabhishekam for Sugreeva and instructed him to come and see him in the autumn season, but he did not come. At the prompting by Lakshmana, Sugreeva sent his army of monkeys to search for Sita. Hanuman received Signet ring and a message from Rama and set out on his search mission.

Monkeys explained the Rama charitham to Sampaathi, it grew its wings and flew higher and faster and found Sita in Lanka with its long and distant vision. With the inputs given by Sampaati, Hanuman leaped across the ocean and located her in Ashokavana, gave the ring and took choodamani in return, killed Aksha Kumara in battle, surrendered himself to Brahmasthra and got entangled in it,  during his fight with Indrajit, son of Ravana. Hamuman met Ravana and agitated with the insult made by him, set fire to Lanka and returned to ashrama quickly and gave information about Seetha and her choodamani to Rama.

Rama and Lakshmana led by Sugreeva, Angad and monkey warriors reached the shore of ocean to set out to cross to the other side of the ocean. Vibheeshana, brother of Ravana surrendered to Rama and helped in giving information about his brother's secret tactics in warfare. Samudra Rajan refused to heed to Rama's request to give way even after three days. Rama got angry and was about to pierce it with Fire missile. Scared by its effects, Samudra Rajan gave way. Soon Monkeys built a bridge across the ocean with mountains, stones and logs.  Reaching Lanka, Monkeys attacked rakshashas with teeth, claws and mountains but sooner Indrajit, son of Ravana tied Rama and Lakshmana with Nagasthra, Garuda came flapping his wings immediately, releasing both of them. 

Lakshmana killed Indrajit when he insulted his maaya shakthi. Ravana got furious and attacked Lakshmana with shakti missile. Lakshmana's breath was slowly slipping of his body and fell unconscious and was revived by herbs of Sanjeevini mountain brought by mighty Hanuman. Lakshmana killed Indrajit and Rama killed kumbakarna, brother of Ravana. Using the Ratha and armour given by Indra, Rama fought with Ravana and killed him by cutting off his row of heads by Brahmasthra. Rama accepted Seetha Maatha after she was sanctified by fire god and returned to Ayodya in a pushpaka vimana along with Vibheeshana, Hanuman and army of monkeys.

With the divyabhishekam from water brought from several holy rivers, Sage Vashishtar conducted Pattabhishekam for Rama and Seetha couple and Rama ruled the kingdom for more than 11,000 years. Seetha  became pregnant and at that time, Rama unable to bear gossip about Seetha for her stay in Ravana's kingdom from a common man in his Kingdom, decided to sacrifice her and hence, sent her to Exile. Bhattadiri as he recites this is overwhelmed with pity for her. Lavanasura was killed by Satrugana and shudra ascetic by Rama. Seetha lived in Valmiki ashrama and gave birth to twin sons Luv and Kusha. 

Rama conducted Ashwamedha Yagam. Several sages and devotees visited the yagnya gathering. Sage Valmiki attended with Luv and Kush and made them render Ramayana sweetly. Under Valmiki's advice, Rama want to take back Sita, but She called her Mother Divine Earth and entered earth. Maatha Seetha returned from where she came back. When Yama reminded Rama of the time, he must return to Vaikunta, Rama rested the responsibility of Kingdom with his sons and sacrificed Lakshmana and departed the earth by submerging in to river Sarayu with all his people, army of monkeys, Sugreeva and reached Vaikunta.

Bhattadiri says that Lord's incarnation as a human being, Rama, is to teach Mankind that excessive attachement to beings or things will lead only to sacrifice and suffering of innocent souls. He requests Lord who taught this truth to the world through his Rama avathar to cure the world of all afflictions.

PS: By reading the Rama charitham, one gets rid of the fear of death; gets liberated from the birth-death cycle; receives best things in this life - from the notes of Sengalipuram Brahmasri Anantharama Dikshithar.


Lyrics of Dasakam 35



॥ एकश्लोकी सुन्दरकाण्डम् ॥

यस्य श्रीहनुमाननुग्रह बलात्तीर्णाम्बुधिर्लीलया
लङ्कां प्राप्य निशाम्य रामदयिताम् भङ्क्त्वा वनं राक्षसान् ।
अक्षादीन् विनिहत्य वीक्ष्य दशकम् दग्ध्वा पुरीं तां पुनः
तीर्णाब्धिः कपिभिर्युतो यमनमत् तम् रामचन्द्रम्भजे ॥

इति राघवेन्द्रस्वामिविरचितं एकश्लोकी सुन्दरकाण्डं सम्पूर्णम् ।


yesya shree hanumaan anugraha balaath – theerNaam – buDhirleelayaa
lankaam praapya nishaamya raamadhayithaam Bhangktvaa vanam raakShasaan ।
akShaadheen vinihatya veekShya dhashakam dhagDhvaa pureem thaam puna:
theerNaabDhi: kapiBhiryutho yamanamath tham raamachandram Bhaje ॥

iti raaghavendrasvaami viracitam ekaSloki sundarakaandam sampoornam ।

--------------------------------------------------------------------------------------------------

नीत: सुग्रीव-मैत्रीं तदनु हनुमता दुन्दुभे: कायमुच्चै:
क्षिप्त्वाङ्गुष्ठेन भूयो लुलुविथ युगपत् पत्रिणा सप्त सालान् ।
हत्वा सुग्रीव घातोद्यतम् अतुलबलं बालिनं व्याजवृत्त्या
वर्षावेलाम् अनैषी: विरहतरलित:  त्वं मतङ्गाश्रमान्ते ॥१॥

niita: sugriiva-maitriiM tadanu hanumataa dundubhe: kaayamuchchai:
kshiptvaanguShThena bhuuyO luluvitha yugapatpatriNaa sapta saalaan |
hatvaa sugriiva ghaatOdyatam atulabalaM baalinaM vyaajavR^ittyaa
varShaavelaam anaiShii: viraha taralita: tvaM matangaashramaante || 1 ||

सुग्रीवेण-अनुजोक्त्या सभयम्-अभियता व्यूहितां वाहिनीं ताम्
ऋक्षाणां वीक्ष्य दिक्षु द्रुतमथ दयिता मार्गणायावनम्राम् ।
सन्देशं चाङ्गुलीयं पवनसुतकरे प्रादिशो मोदशाली
मार्गे मार्गे ममार्गे कपिभिरपि तदा त्वत्प्रिया सप्रयासै: ॥२॥

sugriiveNa-anujOktyaa sabhayam-abhiyataa vyuuhitaaM vaahiniiM taam
tRikshaaNaaM viikshya dikshu drutamatha dayitaa maargaNaayaavanamraam |
sandesha~n chaanguliiyaM pavanasutakare praadishO mOdashaalii
maarge maarge mamaarge kapibhirapi tadaa tvatpriyaa saprayaasai: || 2 ||

त्वत्-वार्ताकर्णनोद्यत्-गरुदुरुजव सम्पाति सम्पातिवाक्य-
प्रोत्तीर्णार्णोधि: अन्तर्नगरि जनकजां वीक्ष्य दत्वाङ्गुलीयम् ।
प्रक्षुद्योद्यानम्-अक्ष क्षपणचण रण: सोढबन्धो दशास्यं
दृष्ट्वा प्लुष्ट्वा च लङ्कां झटिति स हनुमान् मौलिरत्नं ददौ ते ॥३॥

tvat-vaartaakarNanOdyat-garudurujava sampaati sampaativaakya
prOttiirNaarNOdhi: antarnagari janakajaaM viikshya datvaanguliiyam |
prakshudyOdyaanam-aksha kshapaNachaNa raNa: sODhabandhO dashaasyaM
dR^iShTvaa pluShTvaa cha lankaaM jhaTiti sa hanumaan mauliratnaM dadau te || 3 ||

त्वं सुग्रीवाङ्गदादि प्रबल कपिचमू चक्र विक्रान्तभूमी-
चक्रो-अभिक्रम्य पारे जलधि निशिचरेन्द्रानुजा श्रीयमाण: ।
तत्प्रोक्तां शत्रुवार्तां रहसि निशमयन् प्रार्थना पार्थ्य रोष-
प्रास्ताग्नेयास्त्र तेज: त्रसत्-उदधिगिरा लब्धवान् मध्यमार्गम् ॥४॥

tvaM sugriivaangadaadi prabala kapichamuu chakra vikraantabhuumii-
chakrO-abhikramya paare jaladhi nishicharendraanujaa shriiyamaaNaH |
tatprOktaaM shatruvaartaaM rahasi nishamayan praarthanaa paarthya rOSha-
praastaagneyaastra teja: trasat-udadhigiraa labdhavaan madhyamaargam || 4 ||

कीशै: आशान्तरोपा हृत गिरिनिकरै: सेतुमाधाप्य यातो
यातून्यामर्द्य दंष्ट्रा नख शिखरि शिला सालशस्त्रै: स्व सैन्यै: ।
व्याकुर्वन् सानुजस्त्वं समरभुवि परं विक्रमं शक्र जेत्रा
वेगान् नागास्त्र बद्ध: पतग पतिगरुन् मारुतै: मोचितोऽभू: ॥५॥

kiishai: aashaantarOpaa: hR^ita giri nikarai: setumaadhaapya yaatO
yaatuunyaamardya damShTraa nakha shikhari shilaa saalashastrai: svasainyai: |
vyaakurvan saanujastvaM samarabhuvi paraM vikramaM shakra jetraa
vegaan naagaastrabaddha: pataga patigarun maarutai: mOchitO(a)bhu: || 5 ||

सौमित्रिस्तु  अत्र शक्ति प्रहृतिगलदसु वात जानीतशैल-
घ्राणात् प्राणानुपेतो व्यकृणुत कुसृति श्लाघिनं मेघनादम् ।
मायाक्षोभेषु वैभीषण वचन हृत स्तम्भन: कुम्भकर्णं
सम्प्राप्तं कम्पित-उर्वीतलम्-अखिल-चमू-भक्षिणं व्यक्षिणोस्त्वम् ॥६॥

saumitristu atra shakti prahR^itigaladasu vaata jaaniita shaila-
ghraaNaat praaNaanupetO vyakR^iNuta kusR^iti shlaaghinaM meghanaadam |
maayaakshObheShu vaibhiiShaNa vachana hR^ita stambhana: kumbhakarNaM
sampraaptaM kampita-urviitalam-akhila-chamuu-bhakshiNaM vyakshiNOstvam || 6 ||

गृह्णन् जम्भारि संप्रेषित रथकवचौ रावणेनाभियुद्ध्यन्
ब्रह्मास्त्रेणास्य भिन्दन् गलततिम् अबलाम्-अग्निशुद्धां प्रगृह्णन् ।
देव-श्रेणीवर उज्जीवित समरमृतै: अक्षतै: ऋक्षसङ्घै:
र्लङ्काभर्त्रा च साकं निजनगरम्-अगा: सप्रिय: पुष्पकेण ॥७॥

gR^ihNan jambhaari sampreShita rathakavachau raavaNenaabhiyudhyan |
brahmaastreNaasya bhindan galatatim abalaam agnishuddhaaM pragR^ihNan |
deva-shreNiivara ujjiivita samaramR^itai: akshatai: R^ikshasanghai:
laNkaabhartraa cha saakaM nijanagaram-agaaH sapriya: puShpakeNa || 7 ||

प्रीतो दिव्याभिषेकै: अयुतसमधिकान् वत्सरान् पर्यरंसी-
र्मैथिल्यां पापवाचा शिव! शिव! किल तां गर्भिणीम्-अभ्यहासी: ।
शत्रुघ्नेन-अर्दयित्वा लवण निशिचरं प्रार्दय: शूद्रपाशं
तावत्-वाल्मीकि-गेहे कृतवसति: उपासूत सीता सुतौ ते ॥८॥

priitO divyaabhiShekai: ayutasamadhikaan vatsaraan paryaramsii-
maithilyaaM paapavaachaa shiva shiva kila taaM garbhiNiim-abhyahaasii: |
shatrudhnena-ardayitvaa lavaNa nishicharaM praardaya: shuudrapaashaM
taavat-vaalmiiki-gehe kR^itavasati: upaasuuta siitaa sutau te || 8 ||

वाल्मीके: त्वत् सुतोद्गापित मधुरकृते राज्ञया यज्ञवाटे
सीतां त्वय्याप्तु कामे क्षितिम अविशदसौ त्वं च कालार्थितोऽभू: ।
हेतो: सौमित्रिघाती स्वयमथ सरयू-मग्न निश्शेष भृत्यै:
साकं नाकं प्रयातो निजपदम्-अगमो देव वैकुण्ठम्-आद्यम् ॥९॥

vaalmiike: tvat sutOdgaapita madhurakR^ite raaj~nayaa yaj~navaaTe
siitaaM tvayyaaptu kaame kshitim avishadasau tvaM cha kaalaarthitO(a)bhuu: |
hetO: saumitrighaatii svayamatha sarayuu-magna-nishsheSha-bhR^ityai:
saakaM naakaM prayaatO nijapadam-agamO deva vaikuNTam-aadyam || 9 ||

सोऽयं मर्त्यावतार: तव खलु नियतं मर्त्य शिक्षार्थमेवं
विश्लेषार्ति: र्निराग: त्यजनम्-अपि भवेत् काम-धर्म-अतिसक्त्या ।
नो चेत् स्वात्मानुभूते: क्व नु तव मनसो विक्रिया चक्रपाणे
स त्वं सत्त्वैकमूर्ते पवनपुरपते व्याधुनु व्याधि-तापान् ॥१०॥

sO(a)yaM martyaavataara: tava khalu niyataM martya shikshaarthamevaM
vishleShaarti: niraaga: tyajanam-api bhavet kaama-dharma-ati saktyaa |
nO chet svaatmaanubhuute: kva nu tava manasO vikriyaa chakrapaaNe
sa tvaM satvaikamuurte pavanapurapate vyaadhunu vyaadhi-taapaan || 10 ||


-------Sri Krishnarpanam-------

Saturday 16 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 34 - RAMA AVATHAARAM (PART I)


Dasakam - 34 - Rama Avathaaram (Part I)




Dhyana Slokam: Meaning

Lord Ramachandra, who gave up the kingdom to keep up the promise of his father, who wandered in the forest accompanied by Seetha maatha, from one forest to another on his lotus feet, which were so delicate that they were unable to bear even the touch of Sītā’s palms, who was accompanied by Hanumān [or by another monkey, Sugrīva], king of the monkeys, and by his own younger brother Lord Lakṣmaṇa, both of whom gave Him relief from the fatigue of wandering in the forest, who got Surpanakha's nose and ears cut which resulted in him getting separated from Seetha Maatha, which made him angry causing his eyebrows to narrow, scaring the Samudra raaja, who then allowed the Lord to construct a bridge to cross the ocean and as a result, the Lord entered the kingdom of Rāvaṇa to kill him, like a fire devouring a forest, may that Supreme Lord, Rāmacandra, give us all protection.




Ravana was becoming more powerful and devas prayed to Lord for his destruction. King of Kosala, Dasaratha performed Puthrakameshti yagam with help of sage Rishyashringa. The Lord himself emerged with paayasam and asked Dasharatha to distribute it to his three wives, Kowsalya, Sumithra and Kaikeyi, They concieved immediately. Lord incarnated as Rama together with Lakshmana, Bharatha and Satrugana.

At the instruction by father, Rama took his bow accompanied by Lakshmana, went with Sage Vishwamitra to protect his noble yajnya and reached Dhandaka forest. Pleased with the two, Sage taught them two mantras Balai and atibalai which gives great health and prevented fatigue. Rama killed Taadakaa, a demoness who was troubling the sages from doing yajnyas. Sage Vishwamitra taught all the asthra-shaastras to Rama and Lakshmana and took them to hermitage called Siddashrama.

Mareecha came to disturb the yajna in the very beginning itself. Rama chased him away but killed Subahu and other rakshashas. Ahalya was turned to stone by the curse of  her husband, Sage Gowthama. Rama liberated ahalya from her curse and united her with her husband. Rama and Lakshmana reached King Janaka's palace in Videha kingdom. Rama broke Shiva danush and married Sita, daughter of earth, incarnation of Mahalaxmi. Lakshmana, bharatha and satrugna married three sisters of Sita and couples and set out to Ayodhya.


Parasurama, the descendant of Brigu vamsa confronted Rama, blinded with rage and was defeated. Parasurama handed over all his powers to Rama and went away. Rama reached Ayodhya with Seetha and lived there happily. One day, Bharatha left to his uncle's house along with Sathrugana. During that time, King Dasaratha planned for pattabhishekam of Rama, but the ceremony was stopped by step mother Kaikeyi.

To keep up father's words, Rama taking his bows and arrows, left to exile along with Sita and brother Lakshmana. The people of ayodhya with grief, followed Rama but he advised them to return back to the kingdom. Rama reached the residence of Guhan, the boatman and changed to ascetic dress with matted hair. Guhan ferried the three, across the river ganges and they reached sage Bharadwaja and offered respects to him. Under his guidance, Rama along with Seetha and Lakshmana, left to Chitrakoot and lived peacefully.

Rama came to know that his father died due to separation from his beloved son Rama, through Bharatha, was grief stricken and performed Tarpana for him. Bharata requested Rama to come back and take over the throne. However Rama gave his paadukas to keep them with him and  take care of kingdom in Rama's absence. Rama paid respects to sage Atri and his wife Anusuya and reached Dandaka forest, killed Viraada and gave salvation to Sage Sharabangee.

Rama left Chitrakootam after Bharatha left. He met Sage Agastya  who gave him divine bow of Vishnu, Brahmastra, and other missiles to protect the sages from Rakshashas. Rama met Jataayu, the eagle, Dasaratha's friend and then reached panchavati on the banks of River Godavari and stayed happily with Sita.

Shoorpanakha, demoness attracted by Rama's beauty tried to lure him. Annoyed Rama, sent her to Lakshmana, who cut her nose and ears in anger. Seeing her plight, Karan, Dhooshanan and Trishira came to fight with Rama and Lakshmana and got killed. Rama killed 14000 Rakshahas who accompanied the three demons with his bow.

Shoorpanaka went back to Ravana and gave an account of Seetha's appearance and beauty. Ravana got infatuated and devised plan to abduct her with help of Mareecha. Mareecha acting like a golden deer, lured sita and ran away. Rama went in search of it killed it but Mareecha shouted Lakshmana in Ram's voice before it died. Sensing danger, Lakshmana was forced to look for Rama by seetha. When Seetha was alone, Ravana abducted her. Though Rama was very sad about his separation from Seetha, yet he was happy that now he got a reason for Ravana Vadham.

While taking her to Lanka, Ravana caused fatal wounds to Jataayu for having tried to protect Seetha. Rama performed funeral rites for Jataayu and set on a searching mission with Lakshmana. A monster Kabandha obstructed their way and got killed by Rama. He granted salvation to pious Shabari and met Hanuman on the banks of River Pampaa.

Bhattathiri prays to Lord to protect everyone.



Lyrics of Dasakam 34



Dhyana Slokam from Srimad Bhagawatham:

गुर्वर्थे त्यक्त राज्यो व्यचरदनुवनं पद्मपद्भ्यां प्रियाया:
पाणि स्पर्शाक्षमाभ्यां मृजित पथ रुजो यो हरीन्द्रानुजाभ्याम् ।
वैरूप्याच्छूर्पणख्या: प्रिय विरहरुषा आरोपित भ्रूविजृम्भ:
त्रस्ताब्धि: बद्धसेतु: खलदवदहन: कोसलेन्द्रो अवतात् -न: ॥ ९-१०-४ ॥

gurvarthe tyakta-rājyo vyacaradanuvanaṁ padma-padbhyāṁ priyāyā:
pāṇi-sparśākṣhamābhyāṁ mṛjita-patha-rujo yo harīndrānujābhyām
vairūpyāc chūrpaṇakhyā: priya-viraharuṣha-āropita-bhrū-vijṛmbha:
trastābdhi: baddha-setu: khala-dava-dahana: kosalendro avatāt-na: ॥ 9-10-4 ॥

--------------------------------------------------------------------------------------------------

गीर्वाणै: अर्थ्यमानो दशमुख निधनं कोसलेषु-ऋश्यशृङ्गे
पुत्रीयाम्-इष्टिम्-इष्ट्वा ददुषि दशरथ-क्ष्माभृते पायसाग्र्यम् ।
तद्भुक्त्या तत्-पुरन्ध्रीष्वपि तिसृषु समं जातगर्भासु जातो
रामस्त्वं लक्ष्मणेन स्वयमथ भरते-नापि शत्रुघ्न-नाम्ना ॥१॥

giirvaaNai: arthyamaanO dashamukha nidhanaM kOsaleShu R^ishyashR^inge
putriiyaam iShTimiShTvaa daduShi dasharatha kshmaabhR^ite paayasaagryam |
tadbhuktyaa tatpurandhriiShvapi tisR^iShu samaM jaatagarbhaasu jaatO
raamastvaM lakshmaNena svayamatha bharate naapi shatrughna naamnaa || 1 ||

कोदण्डी कौशिकस्य क्रतुवरमवितुं लक्ष्मणेनानुयातो
यातोऽभू: तातवाचा मुनि कथितम् अनुद्वन्द्व शान्ताध्वखेद: ।
नृणां त्राणाय बाणै: मुनिवचन बलात् ताटकां पाटयित्वा
लब्ध्वा-अस्मात् अस्त्रजालं मुनि वनम् अगमो देव सिद्धाश्रमाख्यम् ॥२॥

kOdaNDii kaushikasya kratuvaramavituM lakshmaNenaanuyaatO
yaatO(a)bhuu: taatavaachaa munikathitam anudvandva shaantaadhvakheda: |
nR^INaaM traaNaaya baaNai: muni vachana balaat taaTakaaM paaTayitvaa
labdhvaa-asmaat astra jaalaM muni vanam agamO deva siddhaashramaakhyam || 2 ||

मारीचं द्रावयित्वा मखशिरसि शरै: अन्यरक्षांसि निघ्नन्
कल्यां कुर्वन्नहल्यां पथि पदरजसा प्राप्य वैदेह गेहम् ।
भिन्दान: चान्द्रचूडं धनु:- अवनिसुताम् इन्दिरामेव लब्ध्वा
राज्यं प्रातिष्ठथास्त्वं त्रिभिरपि च समं भ्रातृवीरै: सदारै: ॥३॥

maariichaM draavayitvaa makhashirasi sharai: anyarakshaamsi nighnan
kalyaaM kurvannahalyaaM pathi padarajasaa praapya vaidehageham |
bhindaana: chaandrachuuDaM dhanu: avanisutaam indiraameva labdhvaa
raajyaM praatiShThathaastvaM tribhirapi cha samaM bhraatR^iviirai: sadaarai: || 3 ||

आरुन्धाने रुषान्धे भृगुकुल तिलके संक्रमय्य स्वतेजो
याते यातोसि-अयोध्यां सुखमिह निवसन् कान्तया कान्तमूर्ते ।
शत्रुघ्नेनैकदाथो गतवति भरते मातुलस्याधिवासं
तातारब्धो अभिषेक: तव किल विहत: केकयाधीश पुत्र्या ॥४॥

aarundhaane ruShaandhe bhR^igukula tilake sankramayya svatejO
yaate yaatO(a)si ayOdhyaaM sukhamiha nivasan kaantayaa kaantamuurte |
shatrughnenaikadaa(a)thO gatavati bharate maatulasyaadhi vaasaM
taataarabdhO(a)bhiSheka: tava kila vihata: kekayaadhiisha putryaa || 4 ||

तातोक्त्या यातुकामो वनम्-अनुजवधू संयुतश्चापधार:
पौरान्-आरुध्य मार्गे गुहनिलय गत: त्वं जटा चीरधारी।
नावा सन्तीर्य गङ्गाम् अधिपदवि पुन: तं भरद्वाजम्-आरात्-
नत्वा तद्वाक्यहेतो: अतिसुखम् अवसत् चित्रकूटे गिरीन्द्रे ॥५॥

taatOktyaa yaatukaamO vanam anuja vadhuu sanyutashchaapadhaara:
pauraan-aarudhya maarge guhanilaya gata: tvaM jaTaa chiiradhaarii |
naavaa santiirya gangaam adhipadavi puna: tam bharadvaajam aaraat -
natvaa tadvaakyahetO: atisukham avasat chitrakuuTe giriindre || 5 ||

श्रुत्वा पुत्रार्तिखिन्नं खलु भरतमुखात् स्वर्गयातं स्वतातं
तप्तो दत्वाऽम्बु तस्मै निदधिथ भरते पादुकां मेदिनीं च
अत्रिं नत्वाऽथ गत्वा वनम् अति विपुलं दण्डकं चण्डकायं
हत्वा दैत्यं विराधं सुगतिम्-अकलय: चारु भो: शारभङ्गीम् ॥६॥

shrutvaa putraartikhinnaM khalu bharatamukhaat svarga yaataM svataataM
taptO datvaa(a)mbu tasmai nidadhitha bharate paadukaaM mediniiM cha |
atriM natvaa(a)tha gatvaa vanam ati vipulaM daNDakaM chaNDakaayaM
hatvaa daityaM viraadhaM sugatim-akalaya: chaaru bhO: shaarabhangiim || 6 ||

नत्वाऽगस्त्यं समस्ता शरनिकर सपत्राकृतिं तापसेभ्य:
प्रत्यश्रौषी: प्रियैषी तदनु च मुनिना वैष्णवे दिव्यचापे ।
ब्रह्मास्त्रे चापि दत्ते पथि पितृसुहृदं वीक्ष्य भूयो जटायुं
मोदात् गोदातटान्ते परिरमसि पुरा पञ्चवट्यां वधूट्या ॥७॥

natvaa(a)gastyaM samastaa sharanikara sapatraakR^itiM taapasebhya:
pratyashrauShii: priyaiShii tadanu cha muninaa vaiShNave divyachaape |
brahmaastre chaapi datte pathi pitR^isuhR^idaM viikshya bhuuyO jaTaayuM
mOdaad gOdaataTaante pariramasi puraa pa~nchavaTyaaM vadhuuTyaa || 7 ||
प्राप्ताया: शूर्पणख्या मदनचलधृते: अर्थनै:-निस्सहात्मा
तां सौमित्रौ विसृज्य प्रबलतमरुषा तेन निर्लून नासाम् ।
दृष्ट्वैनां रुष्टचित्तं खरम्-अभिपतितं दूषणं च त्रिमूर्धं
व्याहिंसी: आशरान्-अपि-अयुत समधिकान् तत्-क्षणात्-अक्षतोष्मा ॥८॥

praaptaayaa: shuurpaNakhyaa madanachaladhR^ite: arthanai: nissahaatmaa
taaM saumitrau visR^ijya prabalatamaruShaa tena nirluuna naasaam |
dR^iShTvainaaM ruShTachittaM kharam-abhipatitaM duuShaNaM cha trimuurdhaM
vyaahimsii: aasharaan-api-ayuta samadhikaan tatkshaNaat-akshatOShmaa || 8 ||

सोदर्या प्रोक्तवार्ता विवश दशमुखादिष्ट मारीचमाया-
सारङ्ग सारसाक्ष्या स्पृहितम्-अनुगत: प्रावधी: बाणघातम् ।
तन्मायाक्रन्द निर्यापित भवदनुजां रावणस्ताम्-अहार्षीत्
त्तेनार्तोऽपि त्वमन्त: किमपि मुदमधा: तद्वधोपाय लाभात् ॥९॥

sOdaryaa prOktavaartaa vivasha dashamukhaadiShTa maariichamaayaa-
saarangaM saarasaakshyaa spR^ihitam-anugata: praavadhii: baaNaghaatam |
tanmaayaakranda niryaapita bhavadanujaaM raavaNastaam ahaarShiit
tenaarttO(a)pi tvamanta: kimapi mudamadhaa: tadvadhOpaaya laabhaat || 9 ||

भूय: तन्वीं विचिन्वन् अहृत दशमुख: त्वत्-वधूं मत्-वधेनति
उक्त्वा याते जटायौ दिवम्-अथ सुहृद: प्रातनो: प्रेतकार्यम् ।
गृह्णानं तं कबन्धं जघनिथ शबरीं प्रेक्ष्य पम्पातटे त्वं
सम्प्राप्तो वातसूनुं भृशमुदितमना: पाहि वातालयेश ॥१०॥

bhuuya: tanviiM vichinvann ahR^ita dashamukha: tvat-vadhuuM mat-vadhenati
uktvaa yaate jaTaayau divam-atha suhR^ida: praatanO: pretakaaryam |
gR^ihNaanaM taM kabandhaM jaghanitha shabariiM prekshya pampaataTe tvaM
sampraaptO vaatasuunuM bhR^ishamuditamanaa: paahi vaataalayesha || 10 ||



--------Sri Krishnarpanam-------