Showing posts with label kalindi. Show all posts
Showing posts with label kalindi. Show all posts

Wednesday 5 August 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 81 - NARAKASURA VATHAM, KALINDHI, BHADRAI VIVAHAM AND PARIJATHA HARANAM

Dasakam - 81 - Narakasura Vatham,

 Kalindhi, Bhadrai Vivaham and Parijatha Haranam







Krishna spent happy times with his dearest Sathyabhama. He went to Hastinapur with Sathyabhama to attend Draupadi's wedding. As per Pandavas request, Krishna stayed in Hastinapur for some time, built a separate kingdom Indraprastha for them with the help of divine architect Vishwakarma and returned to Dwaraka. Duryodhana sought hand of Krishna's dearest sister Subhadra from Balarama and he agreed. Arjuna, Son of Indra, also expressed his interest and so Krishna let him abduct her in the guise of a sage, which enraged Balarama. Krishna pacified Balarama and attended their marriage along with Sathyabhama and Balarama.

Krishna met Kalindi on the banks of Yamuna when he went for hunting and married her. Krishna pleased the God of fire by letting him consume the Kandava forest and returned to Dwaraka. Mithravindha, Krishna's  aunt Rajaathi devi's daughter was greatly devoted to Krishna but was scared of her brothers. Krishna abducted helpless Mitravinda, amidst Avanthi kings and married her. Inorder to marry Kosala King Nagnajit's daughter Bhadrai, Krishna overpowered seven bulls by taking seven forms. Santardanan and his brothers gave their sister Bhadrai in marriage to Krishna. She was also Krishna's aunt Sruthakeerthi's daughter.

The target which was mere a reflection of fish mark in water could not be hit by even Arjuna, but Krishna hit it and married the daughter of King of Madra, Lakshmanai. He had eight wives married in similar manner. Narakasuran, son of Bhooma Devi, stole the earrings of Athithi, mother of Indra and was causing lot of troubles to people. Krishna came to know of his misdeeds through Indra.

Krishna sat on his garuda, placing Sathyabhama on his lap, left quickly as if visiting a flower garden, went to the city of Praagjyotish, where Narakasuran lived. He destroyed the fort walls, killed the army and converted the city from Praagjyotish to Shonitapura, meaning city of blood. The five faced asura, Muran attacked Krishna from the middle of the forest, only to be killed by Krishna's sudarshana chakram. Narakasura gave a tough fight with his regiment of mighty four tusked elephants. After a prolonged fight, Krishna cut his head with Sudarshan chakra and made him cross the ocean of samsara, saving from the suffering of hell.

Bhoomi Devi, mother of Narakasura sang in praise of Krishna. Bhagadatha, son of Narakasura was crowned as King and given one elephant by Krishna. Then he freed sixteen thousand maidens kept as hostage by Narakasura and sent them along with rest of the elephants and wealth to Dwaraka. Krishna went to Devaloka to return the earrings of Athithi which Narakasuran had taken away. Indra and other Devas honoured Krishna and Sathyabhama, whose beauty put the rest of the devaloka women to shame.
While returning, Krishna took way the Paarijatha tree/Kalpavrusha. Angered Indra attacked Krishna, but was overpowered by Krishna very soon and returned to the city. Krishna did this to demonstrate to the world that prosperity will generate evil.
 
After planting the Paarijatha tree in Sathyabhama's courtyard, Krishna married sixteen thousand maidens freed by him. He made them stay in separate houses and took sixteen thousand forms with his powers and led a happy life with all of them. Sage Narada came to see how Krishna is leading his life with all these maidens and was surprised to see that Krishna was doing nityakarmas in each house in its prescribed time. Krishna carried out all duties of a grihastha in every house and got ten children with each of them. Bhattathiri prayed to such Lord who was carrying out his duties sincerely in all 16,000 houses and requested him to save him from his afflictions.


Lyrics of Dasakam 81



स्निग्धां मुग्धां सततमपि तां लालयन् सत्यभामां
यातो भूय: सह खलु तया याज्ञसेनी विवाहम् ।
पार्थप्रीत्यै पुनरपि मनाक् आस्थितो हस्तिपुर्यां
शक्रप्रस्थं पुरमपि विभो संविधाय आगतोऽभू: ॥१॥

snigdhaaM mugdhaam satatamapi taaM laalayan satyabhaamaaM
yaatO bhuuya: saha khalu tayaa yaaj~nasenii vivaaham |
paartha priityai punarapi manaak aasthitO hasti puryaaM
shakraprasthaM puramapi vibhO sanvidhaaya agatO(a)bhuu: || 1 ||

भद्रां भद्रां भवदवरजां कौरवेणार्थ्यमानां
त्वद्वाचा तामहृत कुहनामस्करी शक्रसूनु: ।
तत्र क्रुद्धं बलम् अनुनयन् प्रत्यगास्तेन सार्धं
शक्रप्रस्थं प्रिय सखमुदे सत्यभामा सहाय: ॥२॥

bhadraaM bhadraaM bhavadavarajaaM kauraveNaarthyamaanaaM
tvadvaachaa taamahR^ita kuhanaamaskarii shakrasuunu: |
tatra kruddhaM balam anunayan pratyagaastena saardhaM
shakraprasthaM priya sakhamude satyabhaamaa sahaaya: || 2 ||
 
तत्र क्रीडन्नपि च यमुनाकूल दृष्टां गृहीत्वा
तां कालिन्दीं नगरं अगम: खाण्डव प्रीणिताग्नि: ।
भ्रातृ त्रस्तां प्रणयविवशां देव पैतृष्वसेयीं
राज्ञां मध्ये सपदि जहृषे मित्रविन्दां  अवन्तीम् ॥३॥

tatra kriiDannapi cha yamunaakuula dR^iShTaaM gR^ihiitvaa
taaM kaalindiiM nagaramagama: khaaNDava priiNitaagni: |
bhraatR^i trastaaM praNayavivashaaM deva paitR^iShvaseyiiM
raaj~naaM madhye sapadi jahR^iShe mitravindaam avantiim || 3 ||

सत्यां गत्वा पुनरुदवहो नग्नजित्-नन्दनां तां
बध्वा सप्तापि च वृषवरान् सप्तमूर्ति: निमेषात् ।
भद्रां नाम प्रददुरथ ते देव सन्तर्दनाद्या:
तत्-सोद्र्या: वरद भवत: साऽपि पैतृष्वसेयी ॥४॥

satyaaM gatvaa punarudavahO nagnajinnandanaaM taaM
baddhvaa saptaapi cha vR^iShavaraan saptamuurti: nimeShaat
bhadraaM naama pradaduratha te deva santardanaadyaa:
tat-sOdaryaa: varada bhavata: saa(a)pi paitR^iShvaseyii || 4 ||

पार्थाद्यै: अप्यकृत-लवनं तोयमात्राभि लक्ष्यं
लक्षं छित्वा शफरमवृथा लक्ष्मणां मद्रकन्याम् ।
अष्टावेवं तव समभवन् वल्लभास्तत्र मध्ये
शुश्रोथ त्वं सुरपति गिरा भौमदुश्चेष्टितानि ॥५॥

paarthaadyai: apyakR^ita-lavanaM tOyamaatraabhi lakshyaM
lakshaM Chitvaa shapharamavR^ithaa lakshmaNaaM madrakanyaaM |
aShTaavevam tava samabhavan vallabhaastatra madhye
shushrOtha tvaM surapati giraa bhaumadushcheShTitaani || 5 ||

स्मृतायातं पक्षि प्रवरं अधिरूढ: त्वं अगमो
वहन्नङ्के भामाम् उपवनं  इवाराति भवनम् ।
विभिन्दन् दुर्गाणि त्रुटित पृतना शोणित रसै:
पुरं तावत् प्राग्ज्योतिषं अकुरुथा: शोणितपुरम् ॥६॥

smR^itaayaataM pakshi pravaram adhiruuDha: tvam agamO
vahannanke bhaamaam upavanam ivaaraati bhavanam |
vibhindan durgaaNi truTita pR^itanaa shONitarasai:
puraM taavat praagjyOtiSham akuruthaa: shONita puram || 6 ||

मुरस्त्वां पञ्चास्यो जलधि वनं उध्यात् उदपतत् 
स चक्रे चक्रेण प्रदलितशिरा मङ्क्षु भवता ।
चतुर्दन्तै: दन्तावल पतिभि: इन्धान समरं
रथाङ्गेन छित्वा नरकं अकरो: तीर्ण नरकम् ॥७॥

murastvaaM pa~nchaasyO jaladhi vanamadhyaat udapatat
sa chakre chakreNa pradalitashiraa mankshu bhavataa |
chaturdantai: dantaavala patibhi: indhaana samaraM
rathaangena Chitvaa narakam akarO: tiirNa narakam || 7 ||

स्तुतो भूम्या राज्यं सपदि भगदत्तेऽस्य तनये
गजम् च-एकं दत्वा प्रजिघयिथ नागान्निजपुरीम् ।
खलेनाबद्धानां स्वगत मनसां षोडश पुन:
सहस्राणि स्त्रीणामपि च धनराशिं च विपुलं ॥८॥

stutO bhuumyaa raajyaM sapadi bhagadatte(a)sya tanaye
gajaM chaikaM dattvaa prajighayitha naagaannijapuram |
khalenaabaddhaanaaM svagata manasaaM ShODasha puna:
sahasraaNi striiNaamapi cha dhanaraashiM cha vipulam || 8 ||

भौमापाहृत कुण्डलं तददिते: दातुं प्रयातो दिवं
शक्राद्यै: महित: समं दयितया द्युस्त्रीषु दत्तह्रिया ।
हृत्वा कल्पतरुं रुषाभि पतितं जित्वेन्द्रं अभ्यागम:
तत्तु श्रीमददोष ईदृश इति व्याख्यातुं  एवाकृथा: ॥९॥

bhaumaapaahR^ita kuNDalaM tadadite: daatuM prayaatO divaM
shakraadyai: mahita: samam dayitayaa dyustriiShu dattahriyaa |
hR^ittvaa kalpataruM ruShaa(a)bhi patitaM jitvendram abhyaagama:
tattu shriimadadOSha iidR^isha iti vyaakhyaatum evaakR^ithaa: || 9 ||

कल्पद्रुं सत्यभामा भवनभुवि सृजन् द्व्यष्ट साहस्रयोषा:
स्वीकृत्य प्रत्यगारं विहित बहुवपु: लालयन् केलिभेदै: ।
आश्चर्यात् नारद आलोकित विविध गति: तत्र तत्रापि गेहे
भूय: सर्वासु कुर्वन् दश दश तनयान् पाहि वातालयेश ॥१०॥

kalpadruM satyabhaamaa bhavana bhuvi sR^ijan dvyaShTasaahasra yOShaa:
sviikR^itya pratyagaaraM vihita bahuvapu: laalayan keli bhedai: |
aashcharyaat naarada aalOkita vividha gati: tatra tatraapi gehe
bhuuya: sarvaasu kurvan dasha dasha tanayaan paahi vaataalayesha || 10 ||


--------Sri Krishnarpanam-------