Showing posts with label Sairandari. Show all posts
Showing posts with label Sairandari. Show all posts

Tuesday 21 July 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM 77 - UPASHLOKA JANANAM, JARASANDHA AND KAALAYAVANA VADHAM


Dasakam 77 - Upashloka Jananam,

Jarasandha and Kaalayavana Vadham






Saiarandhari gave sandal paste to Krishna when he entered Mathura. In return, Krishna set right her hunchback and promised her that he will visit her house some day. She dressed herself well with costumes and jewellery, decorated her house well and waited for Krishna's arrival. Krishna decked in his beautiful costumes and jewellery went with Uddhava to Sairandhari's house. At his arrival, all her wishes got fulfilled and she welcomed Krishna and happily served him various offerings

Krishna wanted to grant a boon for her hospitality. Instead of asking for devotion to Krishna throughout her life or asking for his presence with her always, this ignorant woman asked his presence with her for few nights. Bhattathiri wonders at her ignorance of not asking "saamipyam" (being close with Lord) of the Lord or "saaujyam" (being one with Lord) from the Lord. Krishna granted her boon and made her happy the following few nights, as a result a son Upashloka was born to them. He learnt paancharathraagamam from Sage Narada and shone as an exponent forever.

Krishna together with Balarama and Uddhava went to Akrurar's house as promised to him. Akrurar welcomed them heartily and worshipped him singing his praises. Krishna sent Akrurar to know the whereabouts of Pandavas, sons of Kunthi. He came to know the return of Pandavas from exile and Bheema escaping from Duryodhana's attempt to kill him by poisoning him and pushing him into Ganges, through Akrura's meeting with Dhritarashtra.

Jarasandhan, father in law of Kamsan, angry with Kamsa vadham, lost his brains in anger, attacked Mathura. Krishna, taking help from Balarama and the chariot he got from devaloka, retaliated and killed 23 Akshouhinis (1 Akshouhini - 21,870 chariots, elephants, 65,610 cavalry and 1,09,350 infantry). Balarama somehow arrested Jarasandhan who was strongest king in the world at that time, having captured territories in all directions around. To make him come for fights more, Krishna freed him. Jarasandhan attacked 16 times and every time he was defeated and in all 391 Akshouhinis were killed by Krishna. When he came for the 18th time, Krishna took help of devaloka architect Vishwakarma and built a palace in Dwaraka amidst the sea and deported all his people to Dwaraka through his yogic powers.

Krishna then ran away acting coward outside the city. Kaalayavana, friend of Jarasandha chased him and Krishna purposefully ran into a cave as he wanted to avoid killing him with his hands thereby preventing salvation for Kaalayavana. As planned by Krishna, Kaalayavana stepped on Muchukunda who was sleeping inside the cave and got reduced to ashes by him. Pleased with Muchukunda, Krishna showed his Bhagavath Swaroopam to him. Krishna wanted to grant a boon, but Muchukunda being great devotee of Krishna requested only his blessings as he is not interested in anything else. Moved with his answer, Krishna granted deep devotion which will give him moksham at later stage and advised him to do penance to dilute the sin he had accumulated by hunting and killing animals and for having inflicted pain to his subjects during his rule.

Krishna returned to Mathura after Kaalayavana vatham and killed his armies. The Magadha king Jarasandha once again obstructed Krishna. This time once again, Krishna let Jarasandha get victory so that his ego is boosted up and will come for fight once again. Then Krishna fled to his kingdom Dwaraka situated in the middle of the ocean. Bhattathiri worshipped that Lord who gave false pride to Jarasandhan and went to Dwaraka, to protect him from his ailments and Lord immediately acknowledged his request.


Lyrics of Dasakam 77



सैरन्ध्र्यास्तदनु चिरं स्मरातुराया
यातोऽभू: सुललितम् उद्धवेन सार्धम् ।
आवासं त्वदुपगमोत्सवं सदैव
ध्यायन्त्या: प्रति दिन वास सज्जिकाया: ॥१॥

sairandhryaastadanu chiraM smaraaturaayaa
yaatO(a)bhuu: sulalitam uddhavena saardham |
aavaasaM tadupagamOtsavaM sadaiva
dhyaayantyaa: prati dina vaasa sajjikaayaa: || 1 ||

उपगते त्वयि पूर्ण मनोरथां
प्रमद सम्भ्रम कम्प्र पयोधराम् ।
विविध माननम् आदधतीं मुदा
रहसि तां रमयाञ्चकृषे सुखम् ॥२॥

upagate tvayi puurNa manOrathaaM
pramada sambhrama kampra payOdharaam |
vividha maananam aadadhatiiM mudaa
rahasi taaM ramayaaMchakR^iShe sukham || 2 ||

पृष्टा वरं पुनरसौ अवृणोद्वराकी
भूयस्त्वया सुरतमेव निशान्तरेषु ।
सायुज्यम् अस्त्विति वदेत् बुध एव कामं
सामीप्यमस्त्वनिशम् इत्यपि नाब्रवीत् किम् ॥३॥

pR^iShTaa varaM punarasaa vavR^iNOdvaraakii
bhuuyastvayaa suratameva nishaantareShu |
saayujyam astviti vadet budha eva kaamaM
saamiipyamastvanisham ityapi naabraviit kim || 3 ||

ततो भवान् देव निशासु कासुचित्
मृगीदृशं तां निभृतं विनोदयन् ।
 अदात्-उपश्लोक इति श्रुतं सुतं
स नारदात् सात्त्वत तन्त्रविद् बभौ ॥४॥

tatO bhavaan deva nishaasu kaasuchit
mR^igiidR^ishaM taaM nibhR^itaM vinOdayan |
adaat-upashlOka iti shrutaM sutaM
sa naaradaat saattvata tantravid babhau || 4 ||

अक्रूर मन्दिरमितोऽथ बलोद्धवाभ्याम्
अभ्यर्चितो बहु नुतो मुदितेन तेन ।
एनं विसृज्य विपिनागत पाण्डवेय-
वृत्तं विवेदिथ तथा धृतराष्ट्र चेष्टाम् ॥५॥

akruura mandiramitO(a)tha balOddhavaabhyaam
abhyarchitO bahu nutO muditena tena |
enaM visR^ijya vipinaagata paaNDaveya-
vR^ittaM viveditha tathaa dhR^itaraaShTra cheShTaam || 5 ||

विघाताज्जामातु: परम सुहृदो भोज नृपते:
जरासन्धे रुन्धत्यनवधि रुषान्धेऽथ मथुराम् ।
रथाद्यैर्द्योर्लब्धै: कतिपय बलस्त्वं बलयुत:
त्रयोविंशत्यक्षौहिणि तदुपनीतं समहृथा: ॥६॥

vighaataajjaamaatu: parama suhR^idO bhOja nR^ipate:
jaraasandhe rundhatyanavadhi ruShaa(a)ndhe(a)tha mathuraam |
rathaadyairdyOlabdhai: katipaya balastvaM balayuta:
trayOvimshatyakshauhiNi tadupaniitaM samahR^ithaa: || 6 ||

बद्धं बलादथ बलेन बलोत्तरं त्वं
भूयो बलोद्यमरसेन मुमोचिथैनम् ।
निश्शेष दिग्जय समाहृत विश्वसैन्यात्
कोऽन्य: ततो हि बल पौरुषवांस्तदानीम् ॥७॥

baddhaM balaadatha balena balOttaraM tvaM
bhuuyO balOdyamarasena mumOchithainam |
nishsheSha digjaya samaahR^ita vishvasainyaat
kO(a)nya: tatO hi bala pauruShavaamstadaaniim || 7 ||

भग्न: स लग्न हृदयोऽपि नृपै: प्रणुन्नो
युद्धं त्वया व्यधित षोडश कृत्व एवम् ।
अक्षौहिणी: शिव शिवास्य जघन्थ विष्णो
सम्भूय सैकनवति त्रिशतं तदानीम् ॥८॥

bhagna: sa lagna hR^idayO(a)pi nR^ipai: praNunnO
yuddhaM tvayaa vyadhita ShODasha kR^itva evam |
akshauhiNii: shiva shivaasya jaghantha viShNO
sambhuuya saikanavati trishataM tadaaniim || 8 ||

अष्टादशेऽस्य समरे समुपेयुषि त्वं
दृष्ट्वा पुरोऽथ यवनं यवन त्रिकोट्या ।
त्वष्ट्रा विधाप्य पुरमाशु पयोधि मध्ये
तत्राऽथ योग बलत: स्वजनान् अनैषी: ॥९॥

aShTaadashe(a)sya samare samupeyuShi tvaM
dR^iShTvaa purO(a)tha yavanaM yavana trikOTyaa |
tvaShTraa vidhaapya puramaashu payOdhi madhye
tatraa(a)tha yOgabalata: svajanaan anaiShii: || 9 ||

पदभ्यां त्वं पद्ममाली चकित इव पुरात्-निर्गतो धावमानों
लेच्छेशेनानुयातो वध सुकृत विहीनेन शैले न्यलैषी: ।
सुप्तेनांघ्र्या हतेन द्रुतमथ मुचुकुन्देन भस्मी कृतेऽस्मिन्
भूपायास्मै गुहान्त: सुललित वपुषा तस्थिषे भक्तिभाजे ॥१०॥

padbhyaaM tvaM padmamaalii chakita iva puraannirgatO dhaavamaanOm
lechCheshenaanuyaatO vadha sukR^ita vihiinena shaile nyalaiShii: |
suptenaanghryaa hatena drutamatha muchukundena bhasmii kR^ite(a)smin
bhuupaayaasmai guhaanta: sulalita vapuShaa tasthiShe bhaktibhaaje || 10 ||

ऐक्ष्वाकोऽहं विरक्तोऽस्मि अखिल नृपसुखे त्वत् प्रसादैक काङ्क्षी
हा देवेति स्तुवन्तं वरविततिषु तं निस्पृहं वीक्ष्य हृष्यन् ।
मुक्ते: तुल्यां च भक्तिं धुतसकल मलं मोक्षमप्याशु दत्वा
कार्यं हिंसा विशुद्ध्यै तप इति च तदा प्रात्थ लोकप्रतीत्यै ॥११॥

aikshvaakO(a)haM viraktO(a)smi akhila nR^ipasukhe tvat prasaadaika kaankshii
haa deveti stuvantaM varavitatiShu taM niHspR^ihaM viikshya hR^iShyan |
mukte: tulyaaM cha bhaktiM dhutasakala malaM mOkshamapyaashu dattvaa
kaaryaM himsaa vishuddhyai tapa iti cha tadaa praattha lOkapratiityai || 11 ||

तदनु मथुरां गत्वा हत्वा चमूं यवनाहृतां
मगध पतिना मार्गे सैन्यै: पुरेव निवारित: ।
चरमविजयं दर्पायास्मै प्रदाय पलायितो
जलधि नगरीं यातो वातालयेश्वर पाहि माम् ॥१२॥

tadanu mathuraaM gatvaa hatvaa chamuuM yavanaahR^itaaM
magadha patinaa maarge sainyai: pureva nivaarita: |
charamavijayaM darpaayaasmai pradaaya palaayitO
jaladhi nagariiM yaatO vaataalayeshvara paahi maam || 12 ||


--------Sri Krishnarppanam--------