Monday 1 June 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 45 - BALA LEELA

Dasakam - 45 - Bala Leela






Balarama and Krishna started to crawl on their hands and knees. They were interested in hearing to the rhythmic sound made by their anklets put in their beautiful lotus flower like legs and hence crawled with great briskness. The duo smiled exposing their beautiful new teeth, hair locks falling on their faces and the lotus like feet, armlets slipping down to the wrists, becoming like bracelets were very attractive for the onlookers.

The people who watched the two crawl, followed them everywhere. Both ran away after giving an enchanting smile. When people stopped following both, the duo turned their lotus faces back, casting a look, giving incredible joy to the people. While moving fast, Krishna would fall down and get smeared and tainted by mud, Sages in the heaven witnessed these pranks of the Lord and worshipped them. Rohini and Yashoda came quickly and lifted them up carefully and embraced them, kissed them again and again with great joy.

The soft hearted Yashoda took the baby Krishna on her lap and fed him. While taking the feed, Krishna would stop in between and smile at Yashoda charmingly,  adding immense joy to her. How fortunate was the mother Yashoda?! Soon Krishna started to walk and started to run and play with the Gopa boys in the neighbourhood. With the child-like restlessness, Krishna ran behind pets, cows and calves in the houses and Gopa boys with great difficulty restrained Krishna from doing these pranks.

Krishna and Balarama went everywhere together. Gopikas were watching and  following them, leaving their household chores, children, family behind. This became the routine for the gopikas. Krishna loved the freshly made butter given by gopikas. Sometimes Krishna sang sweetly or danced graciously, captivating the Gopikas. With lot of affection, Gopikas served him with freshly boiled milk which he drank with delight.

Lord having begged Mahabali for food in his Vamana avatharam, now in this krishna avatharam decided not to beg gopikas for butter but decided to silently steal from their pots. His clever tricks delighted the gopikas more than making them angry. Krishna along with stealing butter and ghee from gopikas, stole their hearts as well and immersed them in the ocean of Bliss.

Bhattathiri prayed to such chitta-chor Lord Guruvayoorappan to remove his afflictions.


Lyrics of Dasakam 45 


अयि सबल मुरारे पाणिजानुप्रचारै:
किमपि भवनभागान् भूषयन्तौ भवन्तौ ।
चलित चरण कञ्जौ मञ्जु मञ्जीर शिञ्जा-
श्रवण कुतुक भाजौ चेरतुश्चारु वेगात् ॥१॥

ayi sabala muraare paaNijaanu-prachaarai:
kimapi bhavanabhaagaan bhuuShayantou bhavantou |
chalita charaNaka~njau ma~nju ma~njiira shi~njaa-
shravaNa kutuka bhaajau cheratushchaaru vegaat || 1 ||

मृदु मृदु विहसन्तौ-उन्मिषत्-दन्तवन्तौ
वदन पतित केशौ दृश्य पादाब्ज देशौ ।
भुज गलित करान्त व्यालगत् कङ्कणाङ्कौ
मतिमहरतमुच्चै: पश्यतां विश्व नृणाम् ॥२॥

mR^idu mR^idu vihasantau-unmiShat-dantavantou
vadana patita keshau dR^ishya paadaabja deshau |
bhuja galita karaanta vyaalagat kankaNaankou
matimaharatamuchchai: pashyataaM vishva nR^INaam || 2 ||

अनुसरति जनौघे कौतुकव्याकुलाक्षे
किमपि कृत निनादं व्याहसन्तौ द्रवन्तौ ।
वलित वदन पद्मं पृष्ठतो दत्तदृष्टी
किमिव न विदधाथे कौतुकं वासुदेव ॥३॥

anusarati janaughe kautuka vyaakulaakshe
kimapi kR^ita ninaadaM vyaahasantau dravantau |
valita vadana padmaM pR^iShThatO dattadR^iShTii
kimiva na vidadhaathe kautukaM vaasudeva || 3 ||

द्रुतगतिषु पतन्तौ उत्थितौ लिप्तपङ्कौ
दिवि मुनिभिरपङ्कै: सस्मितं वन्द्यमानौ ।
द्रुतमथ जननीभ्यां सानुकम्पं गृहीतौ
मुहुरपि परिरब्धौ द्राग्युवां चुम्बितौ च ॥४॥

drutagatiShu patantou utthitou liptapankou
divi munibhirapankai" sasmitaM vandyamaanau |
drutamatha jananiibhyaaM saanukampaM gR^ihiitou
muhurapi parirabdhau draagyuvaaM chumbitau cha || 4 ||

स्नुत कुच भरमङ्के धारयन्ती भवन्तं
तरलमति यशोदा स्तन्यदा धन्य धन्या ।
कपट पशुप मध्ये मुग्ध हासाङ्कुरं ते
दशनमुकुल हृद्यं वीक्ष्य वक्त्रं जहर्ष ॥५॥

snuta kucha bharamanke dhaarayantii bhavantaM
taralamati yashOdaa stanyadaa dhanya dhanyaa |
kapaTa pashupa madhye mugdha haasaankuraM te
dashanamukula hR^idyaM viikshya vaktraM jaharSha || 5 ||

तदनु चरणचारी दारकैस्साकमारात्
निलयततिषु खेलन् बाल चापल्य शाली ।
भवन शुक विलालान् वत्सकांश्चानु धावन्
कथमपि कृतहासै: गोपकै:-र्वारितोऽभू: ॥६॥

tadanu charaNachaarii daarakai: saakamaaraat
nilayatatiShu khelan baala chaapalya shaalii |
bhavana shuka ViLaalaan vatsakaamshchaanu dhaavan
kathamapi kR^itahaasai: gOpakai: vaaritO(a)bhuu: || 6 ||

हलधर सहितस्त्वं यत्र यत्रोप यातो
विवश पतित नेत्रा: तत्र तत्रैव गोप्य: ।
विगलित गृहकृत्या विस्मृतापत्य भृत्या
मुरहर मुहुरत्यन्ताकुला नित्यमासन् ॥७॥

haladhara sahitastvaM yatra yatrOp ayaatO
vivasha patita netraa: tatra tatraiva gOpya: |
vigalita gR^ihakR^ityaa vismR^itaapatya bhR^ityaa:
murahara muhur-atyantaakulaa nityamaasan || 7 ||

प्रति नव नवनीतं गोपिका दत्तम् इच्छन्
कलपदम्-उपगायन् कोमलं क्वापि नृत्यन् ।
सदय युवति लोकै: अर्पितं सर्पिरश्नन्
क्वचन नव विपक्वं दुग्धम्-अपि-अपिबस्त्वम् ॥८॥

prati nava navaniitaM gOpikaa dattam ichChan
kalapadam-upagaayan kOmalaM kvaapi nR^ityan |
sadayayuvati lOkai: arpitaM sarpirashnan
kvachana nava vipakvaM dugdham-api-apibastvam || 8 ||

मम खलु बलिगेहे याचनं जातमास्ताम्
इह पुनरबलानाम्-अग्रतो नैव कुर्वे ।
इति विहित मति: किं देव सन्त्यज्य याच्ञां
दधि घृतमहरस्त्वं चारुणा चोरणेन ॥९॥

mama khalu baligehe yaachanaM jaatamaastaam
iha punarabalaanaam-agratO naiva kurve |
iti vihita mati: kiM deva santyajya yaach~naaM
dadhi ghR^itamaharastvaM chaaruNaa chOraNena || 9 ||

तव दधिघृतमोषे घोषयोषा जनानाम्
अभजत हृदि रोषो नावकाशं न शोक: ।
हृदयमपि मुषित्वा हर्षसिन्धौ न्यधास्त्वं
स मम शमय रोगान् वातगेहाधि नाथ ॥१०॥

tava dadhighR^itamOShe ghOShayOShaa janaanaam
abhajata hR^idi rOShO naavakaashaM na shOka: |
hR^idayamapi muShitvaa harShasindhau nyadhaastvaM
sa mama shamaya rOgaan vaatagehaadhi naatha || 10 ||



--------Sri Krishnarpanam-------










2 comments:

  1. It's not a post..a pokkisham that will outlive our lives..thank you Kala❤️

    ReplyDelete
  2. Exactly, that was the purpose of this writing, thank you

    ReplyDelete