Wednesday 1 July 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 65 - RASAKREEDAI - GOPIKAS RUSHING TO THE FOREST


Dasakam - 65 - Rasakreedai - 

Gopikas rushing to the Forest










Krishna had promised gopikas at the end of the Kathyaayini pooja that he would spend time with them on the moon-lit autumn nights in the banks of river yamuna. One cold night, in the luminescence of full moon, in the forest on the banks of the river Yamuna, Krishna took his flute and started to play sweetly. The ascending and descending seven musical notes that emanated from the flute enchanted the whole world and hearing it from far, Gopikas instantly got attracted to it.

When flute was played by Krishna, few gopikas were taking care of their babies, few others were serving food to their husbands, few others were engaged in household chores. The gopikas captivated by Krishna's flute, abandoned all the work and rushed to the forest to see him. Some of the gopikas dressed themselves well adorning jewellery. Some rushed half adorned with jewels, carrying rest in the hand and these gopikas looked more beautiful to Krishna's eyes.

One charming faced Gopika in hurry to meet Krishna, put the necklace in her hip and waistband on her neck, as if to clearly indicate the attractiveness of her hips. One in her excitement to see Krishna, forgot her drape and carried only her intense love. Few Gopikas were prevented from leaving the house by their husbands, relatives. They meditated on Krishna with such a deep devotion that they left their physical bodies and merged with Krishna. They were the most lucky ones to attain salvation.

Gopikas merely rushed to Krishna abandoning their homes not thinking him as Paramatma but thinking that he is their lover, still they attained state of liberation which even the divine sages cannot attain easily. Those gopikas soaked their mind in the supreme bliss and meditated on it with great difficulty, that they attained salvation so easily.

The beautiful damsels of vraja were looking at the smiling and compassionate face of Krishna who showed unlimited mercy. Bhattathiri worshipped the one and only Lord who steals the heart of all and requested him to cure him of his afflictions.



Lyrics of Dasakam 65



गोपीजनाय कथितं नियमावसाने
मारोत्सवं त्वमथ साधयितुं प्रवृत्त: ।
सान्द्रेण चान्द्र महसा शिशिरी कृताशे
प्रापूरयो मुरलिकां यमुना वनान्ते ॥१॥

gOpii janaaya kathitaM niyamaavasaane
maarOtsavaM tvamatha saadhayituM pravR^itta: |
saandreNa chaandra mahasaa shishirii kR^itaashe
praapuurayO muralikaaM yamunaa vanaante || 1 ||

सम्मूर्छनाभि: उदित स्वर मण्डलाभि:
सम्मूर्छयन्तम् अखिलं भुवनान्तरालम् ।
त्वत् वेणु नादम् उपकर्ण्य विभो तरुण्य:
तत्तादृशं कमपि चित्त विमोहम् आपु: ॥२॥

sammuurchChanaabhi: udita svara maNDalaabhi:
sammuurchChayantam akhilaM bhuvanaantaraalam |
tvat veNunaadam upakarNya vibhO taruNya:
tattaadR^ishaM kamapi chitta vimOham aapu: || 2 ||

ता गेहकृत्य निरता: तनय प्रसक्ता:
कान्तोप सेवन पराश्च सरोरुहाक्ष्य: ।
सर्वं विसृज्य मुरलीरव मोहितास्ते
कान्तार देशमयि कान्ततनो समेता: ॥३॥

taa gehakR^itya nirataa: tanaya prasaktaa:
kaantOpa sevana paraashcha sarOruhaakshya: |
sarvaM visR^ijya muraliirava mOhitaaste
kaantaara deshamayi kaantatanO sametaa: || 3 ||

काश्चिन्निजाङ्ग परिभूषणम् आदधाना
वेणु प्रणादम् उपकर्ण्य कृतार्धभूषा: ।
त्वामागता ननु तथैव विभूषिताभ्य:
ता एव संरुरुचिरे तव लोचनाय ॥४॥

kaashchinnijaanga paribhuuShaNa maadadhaanaa
veNu praNaadam upakarNya kR^itaardhabhuuShaa: |
tvaamaagataa nanu tathaiva vibhuuShitaabhya:
taa eva sanruruchire tava lOchanaaya || 4 ||

हारं नितम्ब भुवि काचन धारयन्ती
काञ्चीं च कण्ठभुवि देव समागता त्वाम् ।
हारित्वम् आत्म जघनस्य मुकुन्द तुभ्यं
व्यक्तं बभाष इव मुग्धमुखी विशेषात् ॥५॥

haaraM nitamba bhuvi kaachana dhaarayantii
kaa~nchii~n cha kaNThabhuvi deva samaagataa tvaam |
haaritvam aatma jaghanasya mukunda tubhyaM
vyaktaM babhaaSha iva mugdhamukhii visheShaat || 5 ||

काचित् कुचे पुनरसज्जित कञ्चुलीका
व्यामोहत: परवधूभि: अलक्ष्यमाणा ।
त्वामाययौ निरुपम प्रणयातिभार-
राज्याभिषेक विधये कलशीधरेव ॥६॥

kaachitkuche punarasajjita ka~nchuliikaa
vyaamOhata: paravadhuubhi: alakshyamaaNaa |
tvaamaayayow nirupama praNayaatibhaara-
raajyaabhiSheka vidhaye kalashiidhareva || 6 ||

काश्चित् गृहात् किल निरेतुम् अपारयन्त्य:
त्वामेव देव हृदये सुदृढं विभाव्य ।
देहं विधूय परचित् सुखरूपम् एकं
त्वाम् आविशन् परमिमा ननु धन्य धन्या: ॥७॥

kaashchit gR^ihaat kila niretum apaarayantya:
tvaameva deva hR^idaye sudR^iDhaM vibhaavya |
dehaM vidhuuya parachit sukharuupam ekaM
tvaam aavishan paramimaa nanu dhanya dhanyaa: || 7 ||

जारात्मना न परमात्मतया स्मरन्त्यो
नार्यो गता: परमहंस गतिं क्षणेन ।
तं त्वां प्रकाश परमात्म तनुं कथञ्चित्
चित्ते वहन् अमृतम् अश्रमम् अश्नुवीय ॥८॥

jaaraatmanaa na paramaatmatayaa smarantyO
naaryO gataa: paramahamsa gatiM kshaNena |
taM tvaaM prakaasha paramaatma tanuM katha~nchit
chitte vahann amR^ita-m ashramam ashnuviiya || 8 ||

अभ्यागताभिरभितो व्रज सुन्दरीभि:
मुग्ध स्मितार्द्र वदन: करुणावलोकी ।
निस्सीम कान्ति जलधि: त्वम् अवेक्ष्यमाणो
विश्वैकहृद्य हर मे पवनेश रोगान् ॥९॥

abhyaagataabhirabhitO vraja sundariibhi:
mugdha smitaardra vadana: karuNaavalOkii |
nissiima kaanti jaladhi: tvam avekshyamaaNO
vishvaikahR^idya hara me paramesha rOgaan || 9 ||



---------Sri Krishnarpanam---------

No comments:

Post a Comment