Saturday 4 July 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 68 - RASKREEDAI - GOPIKA GEETHAM


Dasakam - 68 - Rasakreedai - Gopika Geetham








Krishna appeared before the Gopikas all of a sudden and seeing him, they stood like a statue and fully drowned in the immortal bliss. One of the Gopika took his lotus flower like hand and placed it on her bosom and stood like that for a long time with her body experiencing goosebumps.

One of the gopikas, took his arm and put it around her neck as if she was trying to avoid the vital breath going out of her neck in the pain of separation. One another Gopika, out of her extreme love, without inhibition, took the chewed betel leaf from Krishna's mouth and put it in hers and felt she has attained the supreme bliss.

One of them stood gazing at Krishna with anger in her tearful eyes, as if to ask him the reason for his abandoning of her in the forest. All the gopikas made a seat for Krishna in the banks of river Yamuna with their upper drape tainted with saffron colour. Krishna sat on it with all splendour and shining glory.

Gopikas questioned Krishna as to what type of mercy he is showing to them. While some may show mercy to all, some only to people surrendering to them, Krishna didn't even show compassion to gopikas who gave up house, family, everything for Krishna and surrendered to him.

Krishna smiled at them enchantingly and asked them not to suspect that he is hard-hearted and said that he was afraid of losing their love. He disappeared so that he can make their minds fixed on him continuously. He promised to Gopikas, that none other than them are dear to him and so asked them to enjoy the beautiful moon-lit night along the river Yamuna with him happily without any hurdle.

Gopikas joy found no limit at his declaration and they sported all night along with full of enthusiasm. Bhattadiri prayed to the Lord who had sported Rasaleela, to end his sufferings and was duly acknowledged by Sri Guruvayoorappan.


PS: This is the equivalent of Gopika geetham in Srimad Bhagawatham.


Lyrics of Dasakam 68




तव विलोकनात् (कृष्ण) गोपिका जना:
प्रमदसङ्कुला: (कृष्ण) पङ्कजेक्षण ।
अमृत धारया (कृष्ण) संप्लुता इव
स्तिमिततां दधु (कृष्ण) त्वत् पुरोगता: ॥१॥

tava vilOkanaa (Krishna) gOpikaajanaa:
pramadasankulaa: (Krishna) pankajekshaNa |
amR^itadhaarayaa (Krishna) samplutaa iva
stimitataaM dadhu: (Krishna) tvat purOgataa: || 1 ||

तदनु काचन (कृष्ण) त्वत्-कराम्बुजम्
सपदि गृह्णती (कृष्ण) निर्विशङ्कितम् ।
घनपयोधरे (कृष्ण) सन्निधाय सा
पुलकसंवृता (कृष्ण) तस्थुषी चिरम् ॥२॥

tadanu kaachana (Krishna) tvat karaambujaM
sapadi gR^ihNatii (Krishna) nirvishankitam |
ghanapayOdhare (Krishna) sanvidhaaya saa
pulakasanvR^itaa (Krishna) tasthuShii chiram || 2 ||

तव विभोऽपरा (कृष्ण) कोमलं भुजं
निजगलान्तरे (कृष्ण) पर्यवेष्टयत् ।
गलसमुद्गतं (कृष्ण) प्राणमारुतं
प्रति निरुन्धतीव (कृष्ण) अतिहर्षुला ॥३॥

tava vibhO(a)paraa (Krishna) kOmalaM bhujaM
nijagalaantare (Krishna) paryaveShTayat |
galasamudgataM (Krishna) praaNamaarutaM
prati nirundhatiivaa (Krishna) ati harShulaa || 3 ||

अपगतत्रपा (कृष्ण) कापि कामिनी
तव मुखाम्बुजात् (कृष्ण) पूग चर्वितम् ।
प्रतिगृहय्य तत् (कृष्ण) वक्त्रपङ्कजे
निदधती गता (कृष्ण) पूर्ण कामताम् ॥४॥

apagatatrapaa (Krishna) kaa(a)pi kaaminii
tava mukhaambujaat (Krishna) puugacharvitam |
pratigR^ihayya tadu (Krishna) vaktrapankaje
nidadhatii gataa (Krishna) puurNakaamataam || 4 ||

विकरुणो वने (कृष्ण) संविहाय माम्
अपगतोऽसि का (कृष्ण) त्वामिह स्पृशेत् ।
इति सरोषया (कृष्ण) तावदेकया
सजल लोचनं (कृष्ण) वीक्षितो भवान् ॥५॥

vikaruNO vane (Krishna) sanvihaaya maam
apagatO(a)si kaa (Krishna) tvaamiha spR^ishet |
iti sarOShayaa (Krishna) taavadekayaa
sajalalOchanaM (Krishna) viikshitO bhavaan || 5 ||

इति मुदाऽऽकुलै: (कृष्ण) वल्लवीजनै:
सममुपागतो (कृष्ण) यामुने तटे ।
मृदुकुचाम्बरै: (कृष्ण) कल्पितासने
घुसृणभासुरे (कृष्ण) पर्यशोभथा: ॥६॥

iti mudaa(a)(a)kulai: (Krishna) vallavii janai:
samamupaagatO (Krishna) yaamune taTe |
mR^idukuchaambarai: (Krishna)  kalpitaasane
ghusR^iNabhaasure (Krishna) paryashObhathaa: || 6 ||

कतिविधा कृपा (कृष्ण) केऽपि सर्वतो
धृतदयोदया: (कृष्ण) केचिदाश्रिते ।
कतिचिदीदृशा (कृष्ण) मादृशेष्वपीति
अभिहितो भवान् (कृष्ण) वल्लवीजनै: ॥७॥

katividhaa kR^ipaa (Krishna) ke(a)pi sarvatO
dhR^itadayOdayaa: (Krishna)  kechidaashrite |
katichidiidR^ishaa (Krishna) maadR^isheShvapiiti
abhihitO bhavaan (Krishna) vallaviijanai: || 7 ||

अयि कुमारिका (कृष्ण) नैव शङ्क्यतां
कठिनता मयि (कृष्ण) प्रेमकातरे ।
मयि तु चेतसो (कृष्ण) वोऽनुवृत्तये
कृतमिदं मया (कृष्ण) इत्यूचिवान् भवान् ॥८॥

ayi kumaarikaa (Krishna) naiva shankyataaM
kaThinataa mayi (Krishna) premakaatare |
mayi tu chetasO (Krishna) vO(a)nuvR^ittaye
kR^itamidaM maya (Krishna) ituuchivaan bhavaan || 8 ||

अयि निशम्यतां (कृष्ण) जीववल्लभा:
प्रियतमो जनो (कृष्ण) नेदृशो मम ।
तदिह रम्यतां (कृष्ण) रम्य यामिनीषु
अनुपरोधमिति (कृष्ण) आलपो विभो ॥९॥

ayi nishamyataaM (Krishna) jiivavallabhaa:
priyatamO janO (Krishna) nedR^ishO mama |
tadiha ramyataam (Krishna) ramya yaaminiiShu
anuparOdha miti (Krishna) aalapO vibhO || 9 ||

इति गिराधिकं (कृष्ण) मोदमेदुरै:
र्व्रज वधूजनै: (कृष्ण) साकमारमन् ।
कलितकौतुको (कृष्ण) रासखेलने
गुरु पुरीपते (कृष्ण) पाहि मां गदात् ॥१०॥

iti giraa(a)dhikaM (Krishna) mOdamedurai:
vrajavadhuujanai: (Krishna)  saakamaaraman |
kalita kautukO (Krishna) raasa khelane
gurupuriipate (Krishna) paahi maaM gadaat || 10 ||



---------Sri Krishnarpanam--------

No comments:

Post a Comment