Saturday 18 July 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 76 - UDDHAVAR DHOOTHYAM


Dasakam - 76 - Uddhavar Dhoothyam





Krishna went to Guru Sandeepani ashram along with Balarama and mastered all arts in sixty four days. As gurudakshina, he brought back alive, Guru's dead son from Yama's abode and gave back to the guru and Guru's wife. Krishna returned back to Mathura sounding his Panchajanya, the conch.

Meanwhile, the gopikas in vraja were constantly thinking of Krishna and were soaked in the bliss all the time. Remembering their love, Krishna felt overwhelmed and decided to send Uddhava as a messenger to Gokulam, thereby creating an opportunity for Uddhava to understand the depth of devotion of the gopikas. Uddhava reached Gokulam by evening. He spent the night with Nanda and Yashoda enquiring about their well being and made them happy by describing the great deeds of Krishna. In the morning, seeing the chariot in front of Nanda's house, gopikas thought Krishna had returned and later got to know that an emissary of Krishna has come. They came to meet Krishna's friend Uddhava, abandoning their chores at home.

Gopikas saw Uddhava dressed in costumes and jewelry similar to that of Krishna. They were reminded of the leelas performed with Krishna before and became speechless. They forgot themselves and others and slowly composed themselves and started to speak with the choked voice. They asked if the merciless Krishna sent Uddhava to just meet his parents, Nanda and Yashoda. They wanted to know the whereabouts of Krishna who must have become the beloved one for Mathura girls, by then. Unable to forget the nectar like body of Krishna and the embraces, the funny talks and actions and the love he had given them, the gopikas lamented that it is very unlikely that they can forget him.

Gopikas remembered how during Rasaleela dance, Krishna's beautiful hair had loosened and dishevelled while his body glowed with sweat drops. They requested Uddhava to tell Krishna that they wanted to embrace Krishna and experience it once again. Uddhava imparted the spiritual message sent by Krishna to the grief struck gopikas and made them come back to their normal selves. Uddhava spent few more days in vraja, narrating various incidents about Krishna and made the gopikas more happier.

Uddhava noticed that in Gokulam, only songs related to Krishna leelas were heard in every house while they did their household chores. Their talks were always centered around Krishna. The people talked about Krishna even in their dreams. Their actions imitated Krishna as they tried to personify him. Uddhava was left wonderstruck and stunned by these observations. Next, Uddhava met Radha and told her, how Krishna was always reminded of her. Krishna would talk about things Radha liked, the way she use to talk. If Uddhava was silent anytime, Krishna would ask why he was silent like his Radha. By conveying these, Uddhava made the lotus eyed Radha very happy.

Krishna's message through Uddhava to Radha and gopikas was that he was unable to come to vraja due to his preoccupation and not due to his reduced love for them. Their devotion towards him was increasing in their separation and hence there is no need to grieve. Krishna will meet them soon and bless them with the supreme bliss after which union or separation from him will mean the same to them. Hearing these assuring words, gopikas were freed from grief. 

The devotion of gopikas were the rarest and best in the whole world. No one has ever heard nor seen such heights of devotion to the Lord. Uddhava felt that mere prostration to their feet is enough to attain salvation than doing penance or studying scriptures

He returned to Mathura completely soaked in the bliss after meeting the gopikas. Bhattathiri prayed to the Lord who was happy with Uddhava's realisation about gopikas devotion, to protect him from him afflictions.



Lyrics of Dasakam 76



गत्वा सान्दीपनिम् अथ चतुष्षष्टि मात्रै: अहोभि:
सर्वज्ञस्त्वं सह मुसलिना सर्वविद्या गृहीत्वा ।
पुत्रं नष्टं यमनिलयनात् आहृतं दक्षिणार्थं-
दत्वा तस्मै निजपुरमगा: नादयन् पाञ्च जन्यम् ॥१॥

gatvaa saandiipanim atha chatuShShaShTi maatrai: ahObhi:
sarvaj~nastvaM saha musalinaa sarvavidyaa gR^ihiitvaa |
putraM naShTaM yamanilayanaat aahR^itaM dakshiNaarthaM-
dattvaa tasmai nijapuramagaa: naadayan paa~nchajanyam || 1 ||

स्मृत्वा स्मृत्वा पशुप सुदृश: प्रेमभार प्रणुन्ना:
कारुण्येन त्वमपि विवश: प्राहिणो: उद्धवं तम् ।
किञ्चामुष्मै परमसुहृदे भक्त वर्याय तासां
भक्त्युद्रेकं सकल भुवने दुर्लभं दर्शयिष्यन् ॥२॥

smR^itvaa smR^itvaa pashupa sudR^isha: premabhaara praNunnaa:
kaaruNyena tvamapi vivasha: praahiNO: uddhavaM tam |
kinchaamuShmai paramasuhR^ide bhakta varyaaya taasaaM
bhaktyudrekaM sakala bhuvane durlabhaM darshayiShyan || 2 ||

त्वन्माहात्म्य प्रथिम पिशुनं गोकुलं प्राप्य सायं
त्वत् वार्ताभि: बहु स रमयामास नन्दं यशोदाम् ।
प्रात: दृष्ट्वा मणिमय रथं शङ्किता: पङ्कजाक्ष्य:
श्रुत्वा प्राप्तं भवदनुचरं त्यक्त कार्या: समीयु: ॥३॥

tvanmaahaatmya prathima pishunaM gOkulaM praapya saayaM
tvat vaartaabhi: bahu sa ramayaamaasa nandaM yashOdaam |
praata: dR^iShTvaa maNimaya rathaM shankitaa: pankajaakshya:
shrutvaa praaptaM bhavadanucharaM tyakta kaaryaa: samiiyu: || 3 ||

दृष्ट्वा चैनं त्वदुपमलसत् वेष भूषाभिरामं
स्मृत्वा स्मृत्वा तव विलसितानि उच्चकै: तानि तानि ।
रुद्धालापा: कथमपि पुन: गद्गदां वाचमूचु:
सौजन्यादीन् निजपरभिदाम् अप्यलं विस्मरन्त्य: ॥४॥

dR^iShTvaa chainaM tvadupamalasat veSha bhuuShaabhiraamaM
smR^itvaa smR^itvaa tava vilasitaani uchchakai: taani taani |
ruddhaalaapaa: kathamapi puna: gadgadaaM vaachamuuchu:
saujanyaadiin nijaparabhidaam apyalaM vismarantya: || 4 ||

श्रीमन् किं त्वं पितृजनकृते प्रेषितो निर्दयेन
क्वासौ कान्तो नगर सुदृशां हा हरे नाथ पाया: ।
आश्लेषाणाम् अमृत वपुषो हन्त ते चुम्बनानाम्
उन्मादानां कुहक वचसां विस्मरेत् कान्त का वा ॥५॥

shriiman kiM tvaM pitR^ijanakR^ite preShitO nirdayena
kvaasau kaantO nagara sudR^ishaaM haa hare naatha paayaa: |
aashleShaaNaam amR^ita vapuShO hanta te chumbanaanaam
unmaadaanaaM kuhaka vachasaaM vismaret kaanta kaa vaa || 5 ||

रासक्रीडा लुलित ललितं विश्लथत् केशपाशं
मन्दोद्भिन्न श्रमजलकणं लोभनीयं त्वदङ्गम् ।
कारुण्याब्धे सकृदपि समालिङ्गितुं दर्शय-इति
प्रेमोन्मादात् भुवनमदन त्वत्-प्रिया:-त्वां विलेपु: ॥६॥

raasakriiDaa lulita lalitaM vishlathat keshapaashaM
mandOdbhinna shramajalakaNaM lObhaniiyaM tvadangam |
kaaruNyaabdhe sakR^idapi samaalingituM darshayeti
premOnmaadaat bhuvanamadana tvat priyaa: tvaaM vilepu: || 6 ||

एवं प्रायै: विवश वचनै: आकुला गोपिका: ता:
त्वत् सन्देशै: प्रकृति मनयत् सोऽथ विज्ञानगर्भै: ।
भूय: ताभि: मुदित मतिभि: त्वन्-मयीभि: वधूभि:
तत् तत् वार्ता सरसमनयत् कानिचित् वासराणि ॥७॥

evaM praaya: vivasha vachanai: aakulaa gOpikaastaa:
tvat sandeshai: prakR^iti manayat sO(a)tha vij~naana garbhai: |
bhuuya: taabhi: mudita matibhi: tvan-mayiibhi: vadhuubhi:
tat tat vaartaa sarasamanayat kaanichit vaasaraaNi || 7 ||

त्वत् प्रोद्गानै: सहितम् अनिशं सर्वतो गेहकृत्यं
त्वत् वार्तैव प्रसरति मिथ: सैव चोत्स्वाप लापा: ।
चेष्टा:  प्राय: त्वत् अनुकृतय: त्वन्मयं सर्वमेवं
दृष्ट्वा तत्र व्यमुहदधिकं विस्मयात् उद्धवोऽयम् ॥८॥

tvat prOdgaanai: sahitamanishaM sarvatO gehakR^ityaM
tvat vaartaiva prasaratimitha: saiva chOtsvaapalaapaa: |
cheShTaa: praaya: tvat anukR^itaya: tvanmayaM sarvamevaM
dR^iShTvaa tatra vyamuhadadhikaM vismayaat uddhavO(a)yam || 8 ||

राधाया मे प्रियतममिदं मत्प्रियैवं ब्रवीति
त्वं किं मौनं कलयसि सखे मानिनी मत् प्रियेव।
इत्याद्येव प्रवदति सखि त्वत् प्रियो निर्जने माम्
इत्थंवादै: अरमयदयं त्वत् प्रियाम् उत्पलाक्षीम् ॥९॥

raadhaayaa me priyatamamidaM matpriyaivaM braviiti
tvaM kiM maunaM kalayasi sakhe maaninii matpriyeva |
ityaadyeva pravadati sakhi tvatpriyO nirjane maam
itthaM vaadai: aramayadayaM tvat priyaam utpalaakshiim || 9 ||

एष्यामि द्राक् अनुपगमनं केवलं कार्य भारात्
विश्लेषेऽपि स्मरण दृढता सम्भवान्मास्तु खेद: ।
ब्रह्मानन्दे मिलति नचिरात् सङ्गमो वा वियोग:
तुल्यो व: स्यादिति तव गिरा सोऽकरोन् निर्व्यथास्ता: ॥१०॥

eShyaami draak anupagamanaM kevalaM kaarya bhaaraat
vishleShepi smaraNad R^iDhataa sambhavaanmaa(a)stu kheda: |
brahmaanande milati nachiraat sangamO vaa viyOga:
tulyO vaH syaaditi tava giraa sO(a)karOn nirvyathaastaa: || 10 ||
 
एवं भक्ति: सकल भुवने नेक्षिता न श्रुता वा
किं शास्त्रौघै: किमिह तपसा गोपिकाभ्यो नमोऽस्तु ।
इत्यानन्दा कुलम् उपगतं गोकुलात् उद्धवं तं-
दृष्ट्वा हृष्टो गुरुपुरपते पाहि माम् आमयौघात् ॥११॥

evaM bhakti: sakala bhuvane nekshitaa na shrutaa vaa
kiM shaastraughai: kimiha tapasaa gOpikaabhyO namO(a)stu |
ityaanandaa kulam upagataM gOkulaat uddhavaM taM-
dR^iShTvaa hR^iShTO gurupurapate paahi maamaamayaughaat || 11 ||


-------Sri Krishnarpanam--------

No comments:

Post a Comment