Saturday 2 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 20 - THE STORY OF NABHI AND AVATHAR OF RISHABADEVA

Dasakam-20-The Story of Nabhi & 

Avathar of Rishabhadeva




Swambhuvo Manu's elder son was King Priyavrata. Priyavrata's elder son was Aagnidhara. He ruled the Jambudweepa had a son called Nabhi. King Nabhi was not having children for a long time. Therefore, he performed a yagna together with his wife Meru Devi. Lord appeared in the sacrificial fire and granted a boon that Lord himself will be born as child to the couple. 

At appropriate time, King Nabhi handed over the administration to Rishabadeva and left to forest with his queen to perform penance and merged with Lord.

King Rishaba ruled the world with prosperity so much so that Indra became jealous and stopped rain for the continent but with Rishaba's yogic power, rain was brought back. Winning over Indra, Rishaba took the hand of his daughter Jayanthi and they had one hundred sons, eldest of them was Bharatha.

Among hundred, Bharatha became the next king of Bharathavarsha. Nine of the other sons became yogis; another nine ruled over various other regions, remaining eighty one became Brahmins by the power of their spiritual actions. Rishaba advised all his sons and other yogis, the path of salvation through renouncing desires and indulging in deep devotion to Lord. 

Rishaba moved to forest and indulged himself in severe penances leading a life of total renunciate. He wandered all through the earth, observing the life of python, cow, deer, crow, advising spiritual values to people and devotion to supreme Lord as means of salvation. Finally Rishaba Deva merged with Lord, by giving his body to a forest fire in the Coorg mountains, thus completing his spiritual journey in Earth.

Reciting the story of Nabhi and Lord's avatara as Rishabadeva, Bhattadiri requests Lord to remove all his sufferings and cure him of his ailments. 



Lyrics of Dasakam 20


प्रियव्रतस्य प्रियपुत्रभूतात्
आग्नीध्र राजात् उदितो हि नाभि: ।
त्वां दृष्टवान्-इष्टदं-इष्टि-मध्ये
तवैव तुष्ट्यै कृतयज्ञ कर्मा ॥१॥

priyavratasya priyaputrabhuutaat
aagniidhra raajaat uditO hi naabhi: |
tvaaM dR^iShTavaan-iShTadam-iShTi-madhye 
tavaiva tuShTyai kR^itayaj~na karmaa || 1 ||

अभिष्टुत: तत्र मुनीश्वरैस्त्वं
राज्ञ: स्वतुल्यं सुतमर्थ्यमान: ।
स्वयं जनिष्येऽहं इति ब्रुवाण:
तिरोदधा बर्हिषि विश्वमूर्ते ॥२॥

abhiShTuta: tatra muniishvaraistvaM 
raaj~naH: svatulyaM sutamarthyamaana: |
svayaM janiShye(a)ham iti bruvaaNa:
tirOdadhaa bahirShi vishvamuurte || 2 ||

नाभि-प्रियायां-अथ मेरुदेव्यां
त्वमंशतोऽभू: ॠषभाभिधान: ।
अलोक सामान्य गुण प्रभाव
प्रभाविताशेष जन प्रमोद: ॥३॥

naabhi-priyaayaam-atha merudevyaaM
tvamamshatO(a)bhuu: R^IShabhaabhidhaana: |
alOka saamaanya guNa prabhaava
prabhaavitaasheSha jana pramOda: || 3 ||

त्वयि त्रिलोकी भृति राज्यभारं
निधाय नाभि: सह मेरुदेव्या ।
तपोवनं प्राप्य भवन्-निषेवी
गत: किलानन्दपदं पदं ते ॥४॥

tvayi trilOkii bhR^iti raajyabhaaraM 
nidhaaya naabhi: saha merudevyaa |
tapOvanaM praapya bhavan-niShevii 
gata: kilaanandapadaM padaM te || 4 ||

इन्द्र:-त्वदुत्कर्ष कृतात् अमर्षात्
ववर्ष नास्मिन् अजनाभवर्षे ।
यदा तदा त्वं निजयोग शक्त्या
स्ववर्षमेनत् व्यदधा: सुवर्षम् ॥५॥

indra: tvadutkarSha-kR^itaat amarShaat 
vavarSha naasminn ajanaabhavarShe |
yadaa tadaa tvaM nijayOga shaktyaa 
svavarShamenad vyadadhaa: suvarSham || 5 ||

जितेन्द्र दत्तां कमनीं जयन्तीं 
अथोद्वहन् आत्मरताशयोऽपि ।
अजीजनत् तत्र शतं तनूजान्
नेषां क्षितीशो भरतोऽग्रजन्मा ॥६॥

jitendra dattaaM kamaniiM jayantii 
mathOdvahannaatmarataashayO(a)pi |
ajiijanastatra shataM tanuujaa-
neShaaM kshitiishO bharatO(a)grajanmaa || 6 ||

नवाभवन् योगिवरानवान्येतु
अपालयन् भारत वर्ष खण्डान् ।
सैका त्वशीति: तव शेषपुत्र:
तपोबलात् भूसुर भूयमीयु: ॥७॥

navaabhavan yOgivaraana vaanyetu
apaalayan bhaaratavarSha khaNDaan
saikaa tvashiiti: tava sheShaputra:
tapObalaat bhuusura bhuuyamiiyu: || 7 ||

उक्त्वा सुतेभ्योऽथ मुनीन्द्र मध्ये
विरक्ति भक्त्यन्वित मुक्तिमार्गं   ।
स्वयं गत: पारम् अहंस्यवृत्तिं
अधाजडोन्मत्त पिशाच चर्याम् ॥८॥

uktvaa sutebhyO(a)tha muniindra madhye 
virakti bhaktyanvita muktimaargam |
svayaM gata: paaram ahamsyavR^ittim
adhaajaDOn matta pishaacha charyaam || 8 ||


परात्मभूतोऽपि परोपदेशं
कुर्वन् भवान् सर्व निरस्यमान: ।
विकारहीनो विचचार कृत्स्नां
महीमहीनात्म रसाभिलीन: ॥९॥

paraatmabhuutO(a)pi parOpadeshaM
kurvan bhavaan sarva nirasyamaana: |
vikaarahiinO vichachaara kR^itsnaaM 
mahiimahiinaatma rasaabhiliina: || 9 ||

शयुव्रतं गोम् मृगकाकचर्यां
चिरं चरन्नाप्य परं स्वरूपं ।
दवाहृताङ्ग: कुटकाचले त्वं
तापान् ममापाकुरु वातनाथ ॥१०॥

shayuvrataM gOm mR^igakaakacharyaaM 
chiraM charannaapya paraM svaruupam |
davaahR^itaanga: kuTakaachale tvaM
taapaan mamaapaakuru vaatanaatha ||10 ||



------Sri Krishnarpanam-------

No comments:

Post a Comment