Monday 11 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 29 - MOHINI AVATHARAM

Dasakam - 29 - Mohini Avatharam




Lord appeared in Dhanvantri form, carrying pot of nectar in his two hands from the Milky Ocean. Asuras snatched the pot rendering devas helpless. Lord consoled them and disappeared. Prompted by Maaya, asuras started to fight amongst themselves on distribution of nectar between themselves. 

Devas and other divine Gods, pleaded Lord to interfere and help them get the divine nectar. Lord took a form of beautiful young maiden, Mohini. On seeing her, Asuras stopped their quarrel and got attracted to her instantaneously. They even gave the responsibility of apportioning the nectar to her.

Mohini made asuras and devas sit in two separate rows and while keeping asuras attracted to her charming personality, she distributed the entire nectar to the Devas, who are Lord's devotees. Lord took original form and beheaded Raahu, an asura who sat cunningly along with devas and had half of the nectar.

Lord disappeared after punishing the asuras for snatching the pot of nectar from his hands. Angry with the cheating, Asuras battled fiercely with devas making them almost swoon by their mightiness and magic. Lord reappeared and killed Kaalnemi, Maali and other Asuras while Indra killed Bali, Jaambvaan, Vaali and Paakaasura. Naamuchi who could not be killed by either dry or wet weapons was cut off by a weapon made of foam. The fight was stopped following Sage Narada's advice.

Lord Shiva heard about the appearance of Lord Vishnu in form of Mohini. He became eager to see and went to Lord's abode along with Goddess Uma and Bhoothaganaas. Lord appeared in Mohini form with beautiful eyes at one corner of a garden, Although Lord Shiva was a conqueror of Kaamadeva, still he could not resist his desire to embrace the Lord. 

Lord Shiva followed Mohini for some time, then he obtained the knowledge of the Brahmam and sang the glory of Lord. Lord honoured Shiva, who then narrated Lord's greatness to Goddess Uma. Bhattathiri totally awestruck at Lord's glory, requests that he be protected.


Lyrics of Dasakam 29



उद्गच्छतस्तव करात्-अमृतं हरत्सु
दैत्येषु तान्-अशरणान्-अनुनीय देवान् ।
सद्य:-तिरोदधिथ देव भवत्प्रभावात्
उद्यत्-स्व-यूथ्य-कलहा दितिजा बभूवु: ॥१॥

udgachChatastava karaat amR^itaM haratsu
daityeShu taan asharaNaan anuniiya devaan |
sadya: tirOdadhitha deva bhavatprabhaavaat
udyat-sva-yuuthya kalahaa ditijaa babhuuvu: || 1 ||

श्यामां रुचाऽपि वयसाऽपि तनुं तदानीं
प्राप्तोऽसि तुङ्ग कुचमण्डल भंगुरां त्वम् ।
पीयूष कुम्भ कलहं परिमुच्य सर्वे
तृष्णाकुला: प्रतिययु: त्वदुरोजकुम्भे ॥२॥

shyaamaaM ruchaa(a)pi vayasaa(a)pi tanuM tadaaniiM
praaptO(a)si tunga kuchamaNDala bhanguraaM tvam |
piiyuuSha kumbha kalahaM parimuchya sarve
tR^iShNaakulaa: pratiyayu: tvadurOjakumbhe || 2 ||

का त्वं मृगाक्षि विभजस्व सुधामिमामिति
आरूढ राग विवशान् अभियाचतोऽमून् ।
विश्वस्यते मयि कथं कुलटाऽस्मि दैत्या
इत्यालपन्नपि सुविश्वसितान् अतानी: ॥३॥

kaa tvaM mR^igaakshi vibhajasva sudhaamimaamiti
aaruuDha raaga vivashaan abhiyaachatO(a)muun |
vishvasyate mayi kathaM kulaTaa(a)smi daityaa:
ityaalapannapi suvishvasitaan ataanii: || 3 ||

मोदात् सुधाकलशम् एषु ददत्सु सा त्वं
दुश्चेष्टितं मम सहध्वम् इति ब्रुवाणा ।
पङ्क्ति प्रभेद विनिवेशित देवदैत्या
लीला विलास गतिभि: समदा: सुधां ताम् ॥४॥

mOdaat sudhaakalasha-meShu dadatsu saa tvaM
dushcheShTitaM mama sahadhvamiti bruvaaNaa |
pankti prabheda viniveshita deva daityaa
liilaavilaasa gatibhissamadaassudhaaM taam || 4 ||

अस्मास्वियं प्रणयिणीति असुरेषु तेषु
जोषं स्थितेष्वथ समाप्य सुधां सुरेषु ।
त्वं भक्तलोक वशगो निजरूपमेत्य
स्वर्भानुमर्ध परिपीत सुधं व्यलावी: ॥५॥

asmaasviyaM praNayiniityasureShu teShu
jOShaM sthiteShvatha samaapya sudhaaM sureShu |
tvaM bhaktalOkavashagO nijaruupametya
svarbhaanumardha paripiita sudhaM vyalaavii: || 5 ||

त्वत्त: सुधा हरणयोग्य फलं परेषु
दत्वा गते त्वयि सुरै: खलु ते व्यगृह्णन् ।
घोरेऽथ मूर्छति रणे बलिदैत्यमाया-
व्यामोहिते सुरगणे त्वमिहाविरासी: ॥६॥

tvatta: sudhaa haraNayOgya phalaM pareShu
datvaa gate tvayi surai: khalu te vyagR^ihNan |
ghOre(a)tha muurchChati raNe balidaityamaayaa-
vyaamOhite suragaNe tvamihaaviraasii: || 6 ||

त्वं कालनेमिमथ मालिमुखान्-जघन्थ
शक्रो जघान बलि जम्भ वलान् सपाकान् ।
शुष्कार्द्र दुष्करवधे नमुचौ च लूने
फेनेन नारदगिरा न्यरुणो रणं तम् ॥७॥

tvaM kaalanemimatha maalimukhaan jaghantha
shakrO jaghaana bali jambha valaan sapaakaan |
shuShkaardra duShkaravadhe namuchau cha luune
phenena naaradagiraa nyaruNO raNaM tam || 7 ||

योषावपु: दनुजमोहनम् आहितं ते
श्रुत्वा विलोकन कुतूहलवान् महेश: ।
भूतैस्समं गिरिजया च गत: पदं ते
स्तुत्वाऽब्रवीत् अभिमतं त्वमथो तिरोधा: ॥८॥

yOShaavapu: danujamOhanam aahitaM te
shrutvaa vilOkana kutuuhalavaan mahesha: |
bhuutaissamaM girijayaa cha gata: padaM te
stutvaa(a)braviit abhimataM tvamathO tirOdhaa: || 8 ||

आरामसीमनि च कन्दुकघातलीला-
लोलायमान नयनां कमनीं मनोज्ञाम् ।
त्वामेष वीक्ष्य विगलद्वसनां मनोभू:
वेगादनङ्ग रिपुरङ्ग समालिलिङ्ग ॥९॥

aaraamasiimani cha kandukaghaataliilaa
lOlaayamaana nayanaaM kamaniiM manOj~naam |
tvaameSha viikshya vigaladvasanaaM manObhuuve
gaadanangaripuranga samaalilinga || 9 ||

भूयोऽपि विद्रुतवतीम्-उपधाव्य देवो
वीर्य प्रमोक्ष विकसत् परमार्थ बोध: ।
त्वन् मानितस्तव महत्त्वमुवाच देव्यै
तत्तादृशस्त्वम् अव वातनिकेतनाथ ॥१०॥

bhuuyO(a)pi vidrutavatiim-upadhaavya devO
viirya pramOksha vikasat paramaartha bOdha: |
tvan maanitastava mahatvamuvaacha devyai
tattaadR^ishastvam ava vaataniketanaatha || 10 ||



--------Sri Krishnarpanam-------



No comments:

Post a Comment