Tuesday 21 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 13 - SLAYING OF HIRANYAAKSHA


Dasakam - 13 - Slaying of Hiranyaksha





Hiranyaksha was so huge in size that  even the ocean waters were only up to his knees. He frantically searched  for Lord Vishnu everywhere. Sage Narada who is very adept in helping Lord meet his avathara purpose, now went and met Hiranyaksha. Narada praised Hiranyaksha's strength profusely and spoke less of Lord's prowess just to boost Hiranyaksha's ego. He told that decietful Lord has already found the Earth and picked it up in his tusks and leaving to his abode.

Hiranyaksha fierce with anger roared big and spotted Lord rising up the waters with earth in its tusk. Hurling abuses at the Lord Varaha for its look of a wild boar, Hiranyaksha got ready to fight. Lord lowered down the trembling Goddess Earth carefully from his tusk on to the sea floor and got ready to fight back.

As Hiranyaksha was armed with mace, Lord Varaha too sported a mace and was playfully fighting with him. As the maces struck with each other, with huge sound, host of gods assembled in the sky to witness the fight. Brahma cautioned Lord Varaha to kill Hiranyaksha before night fall. 

During the fight, Hiranyaksha knocked down Lord's mace. Smiling at this action, Lord invoked the Sudarshan Chakra. Angered by rage, Hiranyaksha threw a trident on Lord, which was again broken down by Sudarshan chakra. Hiranyaksha hit Lord with his fist and with Maya tried many feats of warfare only to lose all before the Lord, who is above all maya. The illusions created by asura were all nullified by Lord Varaha's discus. He then resorted to heavy blows with his mighty fists when Lord Varaha, gave a deathly blow with his big toe at the base of the asura's ear.

Crushed by Lord's toe, Hiranyaksha fell at the Lord's feet. Sages and Gods were delighted and sang hyms in appreciation of  Varaha Murthy. Lord's skin are the Vedic Mantras, hair are the 'kusha' grass, eyes are the ghee, feet are the four sacrificing priests, face is 'sruk',( the ladle for sacrifice) and  stomach is the 'Ida' (the vessel which holds the sacrificial ingredients), tongue is the soma pot, ears are the chamasas (the vessel which holds the sacrificial remnants) and  virility is soma, neck are the sacrifices called Upasat, (the subsidiary rites) and the entire body is the embodiment of the holy Yagna.

Pleased with the hyms on his countless glory, Lord concluded purpose of his avatar and retired to Vaikunta. Bhattathiri requested Lord Guruvayoorappan to be pleased with him, and help him overcome his ailments. Lord acknowledged his request immediately by nodding his head.

Note: It is mentioned in Srimad Bhagawatham that whoever chants or hears this Varaha avatharam will get rid of Brahmahatthi Dosham, remedy for which is not easily found in Vedas. Other benefits include material comforts, fame, long life and ultimately whoever listens to this will be protected by Lord himself at their death bed.

Lyrics of Dasakam 13


हिरण्याक्षं तावत्-वरद भवदन्वेषण परं
चरन्तं सांवर्ते पयसि निज-जङ्घा-परिमिते ।
भवद्भक्तो गत्वा कपटपटुधी: नारदमुनि:
शनै:-ऊचे नन्दन् दनुजमपि निन्दन्-तव बलम् ॥१॥

hiraNyaakshaM taavat-varada bhavadanveShaNa paraM
charantaM saamvarte payasi nija-janghaa-parimite |
bhavadbhaktO gatvaa kapaTapaTudhii: naaradamuni:
shanai: uuche nandan danujamapi nindan-tava balam || 1 ||

स मायावी विष्णु:-हरति भवदीयां वसुमतीं
प्रभो कष्टं कष्टं किमिदमिति तेनाभिगदित: ।
नदन् क्वासौ क्वासौ-इति स मुनिना दर्शितपथो
भवन्तं सम्प्रापत्- धरणिधरं उद्यन्तं-उदकात् ॥२॥

sa maayaavii viShNu: harati bhavadiiyaaM vasumatiiM
prabhO kaShTaM kaShTaM kimidamiti tenaabhigadita: |
nadan kvaasau kvaasau-iti sa muninaa darshitapathO
bhavantaM sampraapat-dharaNidharam udyantam-udakaat || 2 ||

अहो आरण्योऽयं मृग इति हसन्तं बहुतरै:
दुरुक्तै:-विध्यन्तं दितिसुतं-अवज्ञाय भगवन् ।
महीं दृष्ट्वा दंष्ट्रा-शिरसि चकितां स्वेन महसा
पयोधौ-आधाय प्रसभं-उदयुङ्क्थां उधविधौ ॥३॥

ahO aaraNyO(a)yaM mR^iga iti hasantaM bahutarai
duruktai: vidhyantaM ditisutam-avaj~naaya bhagavan |
mahiiM dR^iShTvaa damShTraa-shirasi chakitaaM svena mahasaa
payOdhov-aadhaaya prasabham-udayunkthaam udhavidhau || 3 ||

गदापाणौ दैत्ये त्वमपि हि गृहीतोन्नत-गदो
नियुद्धेन क्रीडन् घटघट रवोद्घुष्ट-वियता ।
रणालोकौत्सुक्यान्मिलति सुरसङ्घे द्रुतममुं
निरुन्ध्या: सन्ध्यात: प्रथममिति धात्रा जगदिषे ॥४॥

gadaapaaNau daitye tvamapi hi gR^ihiitOnnata-gadO
niyuddhena kriiDan ghaTaghaTa ravOdghuShTa-viyataa |
raNaalOkautsukyaanmilati surasanghe drutamamuM
nirundhyaa: sandhyaata: prathamamiti dhaatraa jagadiShe || 4 ||

गदोन्मर्दे तस्मिं-स्तव खलु गदायां दितिभुवो
गदाघातात्-भूमौ झटिति पतितायां अहह भो: ।
मृदुस्मेरास्यस्त्वं दनुज कुल निर्मूलनचणं
महाचक्रं स्मृत्वा करभुवि दधानो रुरुचिषे ॥५॥

gadOnmarde tasmim-stava khalu gadaayaaM ditibhuvO
gadaaghaataad-bhuumau jhaTiti patitaayaam ahaha bhO: |
mR^idusmeraasyastvaM danuja kula nirmuulanachaNaM
mahaachakraM smR^itvaa karabhuvi dadhaanO ruruchiShe || 5 ||

तत: शूलं काल प्रतिमरुषि दैत्ये विसृजति
त्वयि छिन्दत्येनत् करकलित चक्र प्रहरणात् ।
समारुष्टो मुष्ट्या स खलु वितुदन्-त्वां समतनोत्
गलन्माये माया: त्वयि किल जगन्मोहनकरी: ॥६॥

tata: shuulaM kaala pratimaruShi daitye visR^ijati
tvayi Chindatyenat karakalita chakra praharaNaat |
samaaruShTO muShTyaa sa khalu vitudan-tvaaM samatanOt
galanmaaye maayaa: tvayi kila jaganmOhanakarii: || 6 ||

भवच्चक्र ज्योतिष्कण लवनिपातेन विधुते
ततो मायाचक्रे विततघन रोषान्ध मनसम् ।
गरिष्ठाभि:-मुष्टि-प्रहृतिभि:-अभिघ्नन्तं-असुरं
कराग्रेण स्वेन श्रवण पदमूले निरवधी: ॥७॥

bhavachchakra jyOtiShkaNa lavanipaatena vidhute
tatO maayaachakre vitataghana rOShaandha manasam |
gariShThaabhi: muShTi-prahR^itibhi: abhighnantam-asuraM
karagreNa swena shravaNa padamuule niravadhii: || 7 ||

महाकाय: सो॓ऽयं तव कर सरोज प्रमथितो
गलत्-रक्तो वक्त्रात् अपतत् ऋषिभि: श्लाघितहति: ।
तदा त्वाम्-उद्दाम प्रमदभर विद्योति हृदया
मुनीन्द्रा: सान्द्राभि:स्तुतिभि:-अनुवन्-अध्वरतनुम्॥८॥

mahaakaaya: sO(a)yaM tava kara saroja pramathitO
galat-raktO vaktraat-apatat R^iShibhi: shlaaghitahati: |
tadaa tvaam-uddaama pramadabhara vidyOti hR^idayaa
muniindraa: saandraabhi: stutibhi: anuvann-adhvaratanum || 8 ||

त्वचिच्छन्दो रोमस्वपि कुशगण: चक्षुषि घृतं
चतुर्होतारोऽङ्घ्रौ स्रुगपि वदने च-उदर इडा ।
ग्रहा जिह्वायां ते परपुरुष कर्णे च चमसा
विभो सोमो वीर्यं वरद गलदेशेऽपि उपसद: ॥९॥

tvachicChandO rOmasvapi kushagaNa: chakshuShi ghR^itaM
chaturhOtaarO(a)~Nghrau srugapi vadane cha-udara iDaa |
grahaa jihvaayaaM te parapuruSha karNe cha chamasaa
vibhO sOmO viiryaM varada galadeshe(a)pi upasada: || 9 ||

मुनीन्द्रै: इत्यादि स्तवन मुखरै: मोदितमना
महीयस्या मूर्त्या विमलतर कीर्त्या च विलसन् ।
स्वधिष्ण्यं सम्प्राप्त: सुखरस विहारी मधुरिपो
निरुन्ध्या रोगं मे सकलमपि वातालयपते ॥१०॥

muniindrai: ityaadi stavana mukharai: mOditamanaa:
mahiiyasyaa muurtyaa vimalatara kiirtyaa cha vilasan |
svadhiShNyaM sampraapta: sukharasa vihaarii madhuripO
nirundhyaa rOgaM me sakalamapi vaataalayapate || 10 ||


------Sri Krishnarpanam------

2 comments: