Thursday 16 April 2020

NARAYANEEYAM DASKAM - 9 - CREATION OF THE UNIVERSE

Dasakam - 9 - Creation of the Universe







Brahma who originated from the Lotus, started to wonder the source of the lotus. He saw on all four sides with the help of his four faces and eight eyes. Yet, he found himself sitting alone on the lotus which was tossing due to the waves in the casual waters. Even with his mighty intellect, he could not figure out the source of the lotus. He descended through the hollow stem to its base using his yogic powers. Still he could not see Lord's enchanting form. The search continued for one hundred divine years.

Realising that, without Lord's grace, his efforts will not yield any result, Brahma followed Ashtanga yoga and did meditation with focused intellect for another hundred divine years. He was blessed with knowledge and divine vision to see the Lord reclining on Adhisesha. Bhattathiri worshipped that divine form of Lord, colour like that of a blue lily, sparkling like the Kalaya flower, decked with golden crown, bracelets, necklaces and shoulder ornaments, wearing yellow coloured silk robe, gold studded waist band and shining Kausthubh jewel round the neck.

Brahma happy and contented to have seen the Lord's divine form, worshipped him and requested Lord to protect him. Lord blessed him with capability to create the three worlds and directed Brahma to perform penance to beget the intense devotion which will help him accomplish everything. With tapas  for another 100 divine years, Brahma gathered spiritual and mental powers to start creation of three worlds and other beings. The Lotus swayed in the casual waters and he drank wind and water.

Brahma created the three worlds with the help of the Lotus which was possible only due to Lord's grace. Bhattathiri requested the Lord to bestow on him, mercy, like he did for Brahma and cure his ailments. Lord acknowledged his request immediately.


Lyrics of Dasakam 9



स्थितस्स कमलोद्भव: तव हि नाभिपङ्केरुहे
कुत: स्विदिदं-अम्बुधौ उदितं -इति-अनालोकयन् |
तदीक्षण कुतूहलात्-प्रतिदिशं विवृत्तानन:
चतुर्वदनतां-अगात् विकसदष्ट दृष्ट्यम्बुजाम् ॥१॥

sthitassa kamalOdbhava: tava hi naabhipankeruhe
kuta: svididam-ambudhaav uditam-iti-anaalOkayan |
tadiikshaNa kutuuhalaat pratidishaM vivR^ittaanana:
chaturvadanataam agaat vikasadaShTa dR^iShTyambujaam || 1 ||

महार्णव विघूर्णितं कमलमेव तत्-केवलं
विलोक्य तदुपाश्रयं तव तनुं तु नालोकयन् ।
क एष कमलोदरे महति निस्सहायो ह्यहं
कुत: स्विदिदं-अम्बुजं  समजनीति चिन्तामगात् ॥२॥

mahaarNava vighuurNitaM kamalameva tat kevalaM
vilOkya tadupaashrayaM tava tanuM tu naalOkayan |
ka eSha kamalOdare mahati nissahaayO hyahaM
kuta: svididam ambujaM samajaniiti chintaamagaat || 2 ||

अमुष्य हि सरोरुह: किमपि कारणं सम्भवेत्
इति स्म कृत निश्चय: स खलु नाल-रन्ध्राध्वना ।
स्व योगबल विद्यया समवरूढवान् प्रौढधी:
त्वदीयं अति-मोहनं न तु कलेबरं दृष्टवान् ॥३॥

amuShya hi sarOruha: kimapi kaaraNaM sambhaved
iti sma kR^ita nishchaya: sa khalu naala-randhraadhvanaa |
sva yOgabala vidyayaa samavaruuDhavaan prauDhadhii:
tvadiiyam ati mOhanaM na tu kalebaraM dR^iShTavaan || 3 ||

तत: सकल नालिका विवर मार्गगो मार्गयन्
प्रयस्य शत वत्सरं किमपि नैव संदृष्टवान् ।
निवृत्य कमलोदरे सुखनिषण्ण एकाग्रधी:
समाधि बलमादधे भवदनुग्रहैकाग्रही ॥४॥

tata: sakala naalikaa vivara maargagO maargayan
prayasya shata vatsaraM kimapi naiva sandR^iShTavaan |
nivR^itya kamalOdare sukhaniShaNNa ekaagradhii:
samaadhi balamaadadhe bhavadanugrahaikaagrahii || 4 ||

शतेन परिवत्सरै: दृढ-समाधि बन्धोल्लसत्-
प्रबोध विशदी कृत: स खलु पद्मिनी सम्भव: ।
अदृष्टचरं अद्भुतं तव हि रूपं अन्तर्दृशा
व्यचष्ट परितुष्टधी: भुजग भोग भागाश्रयम् ॥५॥

shatena parivatsarai: dR^iDha samaadhi bandhOllasat-
prabOdha vishadii kR^ita: sa khalu padminii sambhava: |
adR^iShTacharam adbhutaM tava hi ruupam antardR^ishaa
vyachaShTa parituShTadhii: bhujaga bhOga bhaagaashrayam || 5

किरीट मकुटोल्लसत्-कटक हारकेयूरयुग्-
मणिस्फुरित मेखलं सुपरिवीत पीताम्बरं  ।
कलाय कुसुमप्रभं गलत-लोल्लसत्  कौस्तुभं
वपुस्तदयि भावये कमलजन्मने दर्शितम् ॥६॥

kiriiTa makuTOllasat kataka haarakeyuurayug-
maNisphurita mekhalaM supariviita piitaambaram |
kalaaya kusumaprabhaM galata-lOllasat kaustubhaM
vapustadayi bhaavaye kamalajanmane darshitam || 6 ||

श्रुतिप्रकर दर्शित प्रचुर वैभव श्री पते
हरे जय जय प्रभो पदमुपैषि दिष्ट्या दृशो: ।
कुरुष्व धियमाशु मे भुवन निर्मितौ कर्मठां
इति द्रुहिण वर्णित स्वगुणबंहिमा पाहि माम् ॥७॥

shrutiprakara darshita prachura vaibhava shriipate
hare jaya jaya prabhO padamupaiShi diShTyaa dR^ishO: |
kuruShva dhiyamaashu me bhuvananirmitau karmaTaaM
iti druhiNavarNita svaguNabanhimaa paahi maam || 7 ||

लभस्व भुवनत्रयी रचनदक्षतां-अक्षतां
गृहाण मदनुग्रहं कुरु तपश्च भूयो विधे ।
भवत्वखिल साधनी मयि च भक्ति रत्युत्कटेति
उदीर्य गिरमादधा मुदित चेतसं वेधसम् ॥८॥

labhasva bhuvanatrayiir achanadakshataam-akshataaM
gR^ihaaNa madanugrahaM kuru tapashcha bhuuyO vidhe |
bhavatvakhila saadhanii mayi cha bhakti ratyutkaTeti
udiirya giramaadadhaa mudita chetasaM vedhasam || 8 ||

शतं कृत तपास्तत: स खलु दिव्य संवत्सरान्
अवाप्य च तपोबलं मतिबलं च पूर्वाधिकं ।
उदीक्ष्य किल कम्पितं पयसि पङ्कजं वायुना
भवत्-बल विजृम्भित: पवनपाथसी पीतवान् ॥९॥

shataM kR^ita tapaastata: sa khalu divya sanvatsaraan
avaapya cha tapObalaM matibalaM cha puurvaadhikam |
udiikshya kila kampitaM payasi pankajaM vaayunaa
bhavad-bala vijR^imbhita: pavanapaathasii piitavaan || 9 ||

तवैव कृपया पुन: सरसिजेन तेनैव स:
प्रकल्प्य भुवनत्रयीं प्रववृते प्रजा निर्मितौ ।
तथाविध कृपाभरो गुरुमरुत्पुराधीश्वर
त्वमाशु परिपाहि मां गुरुदयोक्षितै: ईक्षितै: ॥१०॥

tavaiva kR^ipayaa puna: sarasijena tenaiva sa:
prakalpya bhuvanatrayiiM pravavR^ite prajaa nirmitau |
tathaavidha kR^ipaabharO gurumarutpuraadhiishvara
tvamaashu paripaahi maaM gurudayOkshitai: iikshitai: ||10 ||


-------Sri Krishnarpanam------

No comments:

Post a Comment