Tuesday 21 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 13 - SLAYING OF HIRANYAAKSHA


Dasakam - 13 - Slaying of Hiranyaksha





Hiranyaksha was so huge in size that  even the ocean waters were only up to his knees. He frantically searched  for Lord Vishnu everywhere. Sage Narada who is very adept in helping Lord meet his avathara purpose, now went and met Hiranyaksha. Narada praised Hiranyaksha's strength profusely and spoke less of Lord's prowess just to boost Hiranyaksha's ego. He told that decietful Lord has already found the Earth and picked it up in his tusks and leaving to his abode.

Hiranyaksha fierce with anger roared big and spotted Lord rising up the waters with earth in its tusk. Hurling abuses at the Lord Varaha for its look of a wild boar, Hiranyaksha got ready to fight. Lord lowered down the trembling Goddess Earth carefully from his tusk on to the sea floor and got ready to fight back.

As Hiranyaksha was armed with mace, Lord Varaha too sported a mace and was playfully fighting with him. As the maces struck with each other, with huge sound, host of gods assembled in the sky to witness the fight. Brahma cautioned Lord Varaha to kill Hiranyaksha before night fall. 

During the fight, Hiranyaksha knocked down Lord's mace. Smiling at this action, Lord invoked the Sudarshan Chakra. Angered by rage, Hiranyaksha threw a trident on Lord, which was again broken down by Sudarshan chakra. Hiranyaksha hit Lord with his fist and with Maya tried many feats of warfare only to lose all before the Lord, who is above all maya. The illusions created by asura were all nullified by Lord Varaha's discus. He then resorted to heavy blows with his mighty fists when Lord Varaha, gave a deathly blow with his big toe at the base of the asura's ear.

Crushed by Lord's toe, Hiranyaksha fell at the Lord's feet. Sages and Gods were delighted and sang hyms in appreciation of  Varaha Murthy. Lord's skin are the Vedic Mantras, hair are the 'kusha' grass, eyes are the ghee, feet are the four sacrificing priests, face is 'sruk',( the ladle for sacrifice) and  stomach is the 'Ida' (the vessel which holds the sacrificial ingredients), tongue is the soma pot, ears are the chamasas (the vessel which holds the sacrificial remnants) and  virility is soma, neck are the sacrifices called Upasat, (the subsidiary rites) and the entire body is the embodiment of the holy Yagna.

Pleased with the hyms on his countless glory, Lord concluded purpose of his avatar and retired to Vaikunta. Bhattathiri requested Lord Guruvayoorappan to be pleased with him, and help him overcome his ailments. Lord acknowledged his request immediately by nodding his head.

Note: It is mentioned in Srimad Bhagawatham that whoever chants or hears this Varaha avatharam will get rid of Brahmahatthi Dosham, remedy for which is not easily found in Vedas. Other benefits include material comforts, fame, long life and ultimately whoever listens to this will be protected by Lord himself at their death bed.

Lyrics of Dasakam 13


हिरण्याक्षं तावत्-वरद भवदन्वेषण परं
चरन्तं सांवर्ते पयसि निज-जङ्घा-परिमिते ।
भवद्भक्तो गत्वा कपटपटुधी: नारदमुनि:
शनै:-ऊचे नन्दन् दनुजमपि निन्दन्-तव बलम् ॥१॥

hiraNyaakshaM taavat-varada bhavadanveShaNa paraM
charantaM saamvarte payasi nija-janghaa-parimite |
bhavadbhaktO gatvaa kapaTapaTudhii: naaradamuni:
shanai: uuche nandan danujamapi nindan-tava balam || 1 ||

स मायावी विष्णु:-हरति भवदीयां वसुमतीं
प्रभो कष्टं कष्टं किमिदमिति तेनाभिगदित: ।
नदन् क्वासौ क्वासौ-इति स मुनिना दर्शितपथो
भवन्तं सम्प्रापत्- धरणिधरं उद्यन्तं-उदकात् ॥२॥

sa maayaavii viShNu: harati bhavadiiyaaM vasumatiiM
prabhO kaShTaM kaShTaM kimidamiti tenaabhigadita: |
nadan kvaasau kvaasau-iti sa muninaa darshitapathO
bhavantaM sampraapat-dharaNidharam udyantam-udakaat || 2 ||

अहो आरण्योऽयं मृग इति हसन्तं बहुतरै:
दुरुक्तै:-विध्यन्तं दितिसुतं-अवज्ञाय भगवन् ।
महीं दृष्ट्वा दंष्ट्रा-शिरसि चकितां स्वेन महसा
पयोधौ-आधाय प्रसभं-उदयुङ्क्थां उधविधौ ॥३॥

ahO aaraNyO(a)yaM mR^iga iti hasantaM bahutarai
duruktai: vidhyantaM ditisutam-avaj~naaya bhagavan |
mahiiM dR^iShTvaa damShTraa-shirasi chakitaaM svena mahasaa
payOdhov-aadhaaya prasabham-udayunkthaam udhavidhau || 3 ||

गदापाणौ दैत्ये त्वमपि हि गृहीतोन्नत-गदो
नियुद्धेन क्रीडन् घटघट रवोद्घुष्ट-वियता ।
रणालोकौत्सुक्यान्मिलति सुरसङ्घे द्रुतममुं
निरुन्ध्या: सन्ध्यात: प्रथममिति धात्रा जगदिषे ॥४॥

gadaapaaNau daitye tvamapi hi gR^ihiitOnnata-gadO
niyuddhena kriiDan ghaTaghaTa ravOdghuShTa-viyataa |
raNaalOkautsukyaanmilati surasanghe drutamamuM
nirundhyaa: sandhyaata: prathamamiti dhaatraa jagadiShe || 4 ||

गदोन्मर्दे तस्मिं-स्तव खलु गदायां दितिभुवो
गदाघातात्-भूमौ झटिति पतितायां अहह भो: ।
मृदुस्मेरास्यस्त्वं दनुज कुल निर्मूलनचणं
महाचक्रं स्मृत्वा करभुवि दधानो रुरुचिषे ॥५॥

gadOnmarde tasmim-stava khalu gadaayaaM ditibhuvO
gadaaghaataad-bhuumau jhaTiti patitaayaam ahaha bhO: |
mR^idusmeraasyastvaM danuja kula nirmuulanachaNaM
mahaachakraM smR^itvaa karabhuvi dadhaanO ruruchiShe || 5 ||

तत: शूलं काल प्रतिमरुषि दैत्ये विसृजति
त्वयि छिन्दत्येनत् करकलित चक्र प्रहरणात् ।
समारुष्टो मुष्ट्या स खलु वितुदन्-त्वां समतनोत्
गलन्माये माया: त्वयि किल जगन्मोहनकरी: ॥६॥

tata: shuulaM kaala pratimaruShi daitye visR^ijati
tvayi Chindatyenat karakalita chakra praharaNaat |
samaaruShTO muShTyaa sa khalu vitudan-tvaaM samatanOt
galanmaaye maayaa: tvayi kila jaganmOhanakarii: || 6 ||

भवच्चक्र ज्योतिष्कण लवनिपातेन विधुते
ततो मायाचक्रे विततघन रोषान्ध मनसम् ।
गरिष्ठाभि:-मुष्टि-प्रहृतिभि:-अभिघ्नन्तं-असुरं
कराग्रेण स्वेन श्रवण पदमूले निरवधी: ॥७॥

bhavachchakra jyOtiShkaNa lavanipaatena vidhute
tatO maayaachakre vitataghana rOShaandha manasam |
gariShThaabhi: muShTi-prahR^itibhi: abhighnantam-asuraM
karagreNa swena shravaNa padamuule niravadhii: || 7 ||

महाकाय: सो॓ऽयं तव कर सरोज प्रमथितो
गलत्-रक्तो वक्त्रात् अपतत् ऋषिभि: श्लाघितहति: ।
तदा त्वाम्-उद्दाम प्रमदभर विद्योति हृदया
मुनीन्द्रा: सान्द्राभि:स्तुतिभि:-अनुवन्-अध्वरतनुम्॥८॥

mahaakaaya: sO(a)yaM tava kara saroja pramathitO
galat-raktO vaktraat-apatat R^iShibhi: shlaaghitahati: |
tadaa tvaam-uddaama pramadabhara vidyOti hR^idayaa
muniindraa: saandraabhi: stutibhi: anuvann-adhvaratanum || 8 ||

त्वचिच्छन्दो रोमस्वपि कुशगण: चक्षुषि घृतं
चतुर्होतारोऽङ्घ्रौ स्रुगपि वदने च-उदर इडा ।
ग्रहा जिह्वायां ते परपुरुष कर्णे च चमसा
विभो सोमो वीर्यं वरद गलदेशेऽपि उपसद: ॥९॥

tvachicChandO rOmasvapi kushagaNa: chakshuShi ghR^itaM
chaturhOtaarO(a)~Nghrau srugapi vadane cha-udara iDaa |
grahaa jihvaayaaM te parapuruSha karNe cha chamasaa
vibhO sOmO viiryaM varada galadeshe(a)pi upasada: || 9 ||

मुनीन्द्रै: इत्यादि स्तवन मुखरै: मोदितमना
महीयस्या मूर्त्या विमलतर कीर्त्या च विलसन् ।
स्वधिष्ण्यं सम्प्राप्त: सुखरस विहारी मधुरिपो
निरुन्ध्या रोगं मे सकलमपि वातालयपते ॥१०॥

muniindrai: ityaadi stavana mukharai: mOditamanaa:
mahiiyasyaa muurtyaa vimalatara kiirtyaa cha vilasan |
svadhiShNyaM sampraapta: sukharasa vihaarii madhuripO
nirundhyaa rOgaM me sakalamapi vaataalayapate || 10 ||


------Sri Krishnarpanam------

Sunday 19 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 12 - THE BOAR INCARNATION - VARAHA AVATHARAM

Dasakam - 12 - The Boar Incarnation 

Varaha Avatharam






Swayambhu Manu, Son of Brahma started creating the species on earth as per his father's advice. Suddenly he noticed that Earth was floating in water, even though there was no pralaya. Immediately he went to satyaloka, along with other sages and surrendered to Brahma who remains blissful, ever contemplating on the Lotus feet of Lord. Swayambu Manu requested Brahma to give a place to put the species created by him, as the earth was sinking in the water. Brahma contemplated and surrendered at the lotus feet of the Lord. 

Lord took the form of Varaha (Boar) and came out through Brahma's nostril. It was small as a thumb initially, grew to size of an elephant and then extended up to the sky. Brahma and his sons were surprised to see the growth of the Varaha at such a short time. While Brahma was wondering whether this varaha is just an act of Lord's maya, it grew to the size of the mountain and roared big. The sound reached the three worlds and the sages began to sing in praise of the Lord in the form of Varaha murthy. The pleased Lord roared once again happily and jumped in to the ocean, searching for the Goddess Earth. 

Lord Varaha had tail lifted up with reddish and black hair standing erect, had a fierce looking nose, pointed downand rolling eyes. With face slightly bent so as to bless the praising sages, Varaha broke through the clouds and jumped in to the ocean. The crocodiles and whales in the water were caught in the whirl pool created by the turbulent waves. The inhabitants of Rasatala were shook with fear, when Lord Varaha started searching for the earth roaring fiercely.

Lord Varaha found the earth at the floor of Rasa Thala and lifted it from the swirling waters with the tip of its tusk. The gigantic earth looked like a blade of grass stuck to the tip of the tooth of Lord Varaha.

Bhattathiri requested Lord Guruvayoorappan, who with his Maya took the form of Varaha (Boar) and saved the Earth from sinking in ocean, to eradicate his ailments. Lord Guruvayoorappan acknowledged his request immediately by nodding his head.


Lyrics of Dasakam 12 



स्वायम्भुवो मनुरथो जनसर्गशीलो
दृष्ट्वा महीं असमये सलिले निमग्नाम् ।
स्रष्टारमाप शरणं भवदङ्घ्रि सेवा-
तुष्टाशयं मुनिजनै: सह सत्यलोके ॥१॥

svaayambhuvO manurathO janasargashiilO
dR^iShTvaa mahiim asamaye salile nimagnaam |
sraShTaaramaapa sharaNaM bhavadanghri sevaa-
tuShTaashayaM munijanai: saha satyalOke ||1||

कष्टं प्रजा: सृजति मय्यवनि र्निमग्ना
स्थानं सरोजभव कल्पय तत् प्रजानाम् ।
इत्येवमेष कथितो मनुना स्वयंभू: -
अम्भोरुहाक्ष तव पादयुगं व्यचिन्तीत् ॥ २ ॥

kaShTaM prajaa: sR^ijati mayyavanii nimagnaa
sthaanaM sarOjabhava kalpaya tat prajaanaam |
ityevameSha kathitO manunaa svayambhuu:-
ambhOruhaaksha tava paadayugaM vyachintiit ||2||

हा हा विभो जलमहं न्यपिबं पुरस्तात्
अद्यापि मज्जति मही किमहं करोमि ।
इत्थं त्वदङ्घ्रि युगलं शरणं यतोऽस्य
नासापुटात् समभव: शिशुकोलरूपी ।३॥

haa haa vibhO jalamahaM nyapibaM purastaat
adyaapi majjati mahii kimahaM karOmi |
itthaM tvadanghri yugalaM sharaNaM yatO(a)sya
naasaapuTaat samabhava: shishukOlaruupii ||3||

अङ्गुष्ठ-मात्र-वपु: उत्पतित: पुरस्तात्
भूयोऽथ कुम्भिसदृश: समजृम्भ थास्त्वम् ।
अभ्रे तथाविधं-उदीक्ष्य भवन्तमुच्चै:
विस्मेरतां विधिरगात्-सह सूनुभि: स्वै: ॥४॥

anguShTTa-maatra vapu: utpatita: purastaat
bhuuyO(a)tha kumbhisadR^isha: samajR^imbha thaastvam |
abhre tathaavidham-udiikshya bhavantamuchchai:
vismerataaM vidhiragaat-saha suunubhi: svai: ||4||

कोऽसौ-अचिन्त्य महिमा किटिरुत्थितो मे
नासापुटात् किमु भवेत्-अजितस्य माया ।
इत्थं विचिन्तयति धातरि शैलमात्र:
सद्यो भवन् किल जगर्जिथ घोरघोरम् ॥५॥

kO(a)sov-achintya mahimaa kiTirutthitO me
naasaapuTaat kimu bhavet-ajitasya maayaa |
itthaM vichintayati dhaatari shailamaatra:
sadyO bhavan kila jagarjitha ghOraghOram ||5||

तं ते निनादं-उपकर्ण्य जनस्तपस्था:
सत्य स्थिताश्च मुनयो नुनुवुर्भवन्तम् ।
तत् स्तोत्र हर्षुल-मना: परिणद्य भूय:
तोयाशयं विपुलमूर्ति: अवातरस्त्वम् ॥६॥

taM te ninaadam-upakarNya janas-tapaHsthaa:
satya sthitaashcha munayO nunuvurbhavantam |
tat stOtra harShula-manaa: pariNadya bhuuya:
tOyaashayam vipulamuurti: avaatarastvam ||6||

ऊर्ध्व प्रसारि परिधूम्र विधूत-रोमा
प्रोत्क्षिप्त-वालधि: अवाङ्-मुख घोर-घोण: ।
तूर्ण प्रदीर्ण जलद: परिघूर्णदक्ष्णा
स्तोतृन् मुनीन् शिशिरयन् अवतेरिथ त्वम् ॥७॥

uurdhva prasaari paridhuumra vidhuuta-rOmaa
prOtkshipta-vaaladhi: avaa~Nmukha ghOra-ghONa: |
tuurNa pradiirNa jalada: parighuurNadakshNaa
stOtR^In muniin shishirayann avateritha tvam ||7||

अन्तर्जलं तदनु संकुल नक्रचक्रं
भ्राम्यत्-तिमिङ्गिल कुलं कलुषोर्मिमालम् ।
आविश्य भीषणरवेण रसातलस्थान्
आकम्पयन् वसुमतीं अगवेषयस्त्वम् ॥८॥

antarjalaM tadanu sankula nakrachakraM
bhraamyat-timingila kulaM kaluShOrmimaalam |
aavishya bhiiShaNaraveNa rasaatalasthaan
aakampayan vasumatiim agaveShayastvam || 8

दृष्ट्वाऽथ दैत्यहतकेन रसातलान्ते
संवेशितां झटिति कूटकिटिर्विभो त्वम् ।
आपातुकान् अविगण्य्य सुरारिखेटान्
दंष्ट्राङ्कुरेण वसुधां अदधा: सलीलम् ॥९॥

dR^iShTvaa(a)tha daityahatakena rasaatalaante
sanveshitaaM jhaTiti kuuTakiTirvibhO tvam |
aapaatukaan avigaNayya suraarikheTaan
damShTraankureNa vasudhaam-adadhaa: saliilam ||9||

अभ्युद्धरन् अथ धरां दशनाग्रलग्न-
-मुस्ताङ्कुराङ्कित इवाधिक पीवरात्मा ।
उद्धूत-घोर सलिलात् जलधे: उदञ्चन्
क्रीडावराह वपु: -ईश्वर पाहि रोगात् ॥१०॥

abhyuddharann atha dharaaM dashanaagralagna-
mustaankuraankita ivaadhika piivaraatmaa |
uddhuuta-ghOra salilaat jaladhe: uda~nchan
kriiDaavaraaha vapu: iishvara paahi rOgaat ||10||


------Sri Krishnarpanam------

Saturday 18 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 11 - SANAKA ENTERS VAIKUNTHA

Dasakam - 11 - Sanaka Enters Vaikuntha






The creation of species progressed with Brahma creating Swayambumanu and Shatarupa. The four divine sages Sanaka, Sananda, Sanat Sujatar, Sanatkumara desirous of having darshan of Lord, went to the Vaikunta. Crossing Six fortresses or gates and a beautiful garden full of Kalpa trees, known as "NAISREYAM", surrounded by several lakes and mansions shining with pearls and gems, the divine sages came to the abode of the Lord,

As sages were about to enter the Lord's abode, gate keepers Jaya and Vijaya stopped them. The sages, prompted by Lord from within, forgot their satvic nature and got angry. They cursed Jaya and Vijaya to become asuras, as the conduct of the two made them unfit to be in Vaikunta. Jaya and Vijaya requested the sages to pardon them for their mistake.

The divine sages sung praise of the Lord standing at the gate of the abode, Lord appeared before them with Mahalakshmi on Garuda vahana. Having got the enchanting darshan of the Lord, sages became so happy and fell at the Lord's feet. 

Jaya and Vijaya, now took refuge at Lord's feet, prostrated and asked for pardon. Lord with great kindness said that Jaya and Vijaya will have only three births in earth as asuras and then will come back to Vaikunta.

Jaya and Vijaya were born as Hiranyaksha and Hiranyakasipu, for Sage Kashyapa and Diti. Both were cruel in nature due to mother Diti conceiving them at the wrong time of twilight. The two brothers tormented the whole world with their evil tendencies.

One of them, Hiranyaksha sought an opponent to fight. Since no one was ready to fight with him, he immersed the earth in the waters and roamed around the worlds with his mace.

God Varuna, the Lord of waters told Hiranyaksha that only Lord Vishnu is proper opponent for him. He then went around searching for Lord Vishnu, who can be attained only by his devotees.

Bhattathiri requested Lord, whose form is visible only to his true devotees, to cure him of his ailments. Lord Guruvayoorappan acknowledged his request immediately by nodding his head.


Lyrics of Dasakam 11



क्रमेण सर्गे परिवर्धमाने
कदापि दिव्या: सनकादयस्ते ।
भवत्-विलोकाय विकुण्ठ लोकं
प्रपेदिरे मारुत मन्दिरेश ॥१॥

krameNa sarge parivardhamaane
kadaapi divyaa: sanakaadayaste |
bhavat-vilOkaaya vikuNTha lOkaM
prapedire maaruta mandiresha || 1 ||

मनोज्ञ नैश्रेयस काननाद्यै:
अनेक वापी मणिमन्दिरैश्च ।
अनोपमं तं भवतो निकेतं
मुनीश्वरा: प्रापु: अतीत कक्ष्या: ॥२॥

manOj~na naishreyasa kaananaadyai:
aneka vaapii maNimandiraishcha
anOpamaM taM bhavatO niketam
muniishvaraa: praapu: atiitakakshyaa: || 2 ||

भवत्-दिद्दृक्षून् भवनं विविक्षून्
द्वा:स्थौ जयस्तान् विजयोऽप्यरुन्धाम् ।
तेषां च चित्ते पदमाप कोप:
सर्वं भवत्-प्रेरणयैव भूमन् ॥३॥

bhavat-didR^ikshuun bhavanaM vivikshuun
dvaaHsthau jayasthaan vijayO(a)pyarundhaam |
teShaaM cha chitte padamaapa kOpa:
sarvaM bhavat-preraNayaiva bhuuman || 3 ||

वैकुण्ठलोकान्  उचित प्रचेष्टौ
कष्टौ युवां दैत्य-गतिं भजेतम् ।
इति प्रशप्तौ भवदाश्रयौ तौ
हरिस्मृतिर्नो-अस्त्विति नेमतुस्तान् ॥४॥

vaikuNThalOkaan uchita pracheShTau
kaShTau yuvaaM daityagatiM bhajetam |
iti prashaptau bhavadaashriyau tau
harismR^itirnO(a)sitvati nematustaan || 4 ||

तदेतदाज्ञाय भवानवाप्त:
सहैव लक्ष्म्या बहिरम्बुजाक्ष ।
खगेश्वरां-सार्पित चारुबाहु:
आनन्दयंस्तान् अभिराममूर्त्या ॥५॥

tadetadaaj~naaya bhavaanavaapta:
sahaiva lakshmyaa bahirambujaaksha |
khageshvaraam-saarpita chaarubaahu:
aanandayamstaan abhiraamamuurtyaa|| 5 ||

प्रसाद्य गीर्भि: स्तुवतो मुनीन्द्रान्
अनन्य-नाथौ अथ पार्षदौ तौ ।
संरम्भ-योगेन भवैस्त्रिभिर्माम्
उपेतमित्यात्त-कृपं न्यगादी: ॥६॥

prasaadya giirbhi: stuvatO muniindraan
ananya-naathov atha paarShadau tau |
samrambha-yOgena bhavaistribhirmaam
upetamityaatta kR^ipaM nyagaadii: || 6 ||

त्वदीय-भृत्यौ अथ काश्यपात्तौ
सुरारि-वीरौ उदितौ दितौ द्वौ ।
सन्ध्या समुत्पादन कष्टचेष्टौ
यमौ च लोकस्य यमौ-विवान्यौ ॥७॥

tvadiiya-bhR^ityov atha kashyapaattau
suraari-viirov uditau ditau dvau |
sandhyaa samutpaadana kaShTacheShTau
yamau cha lOkasya yamov vivaanyau || 7 ||

हिरण्यपूर्व: कशिपु: किलैक:
परो हिरण्याक्ष इति प्रतीत: ।
उभौ भवन्नाथं अशेष-लोकं
रुषा न्यरुन्धां निजवासनान्धौ ॥८॥

hiraNyapuurvaH kashipuH kilaikaH
parO hiraNyaaksha iti pratiitaH |
ubhau bhavan-naatham asheSha-lOkaM
ruShaa nyarundhaaM nijavaasanaandhau || 8 ||

तयोर्हिरण्याक्ष महासुरेन्द्र:
रणाय धावन्-अनवाप्तवैरी ।
भवत्-प्रियां क्ष्मां सलिले निमज्य
चचार गर्वात्-विनदन् गदावान् ॥९॥

tayOr-hiraNyaaksha mahaasurendra:
raNaaya dhaavann-anavaaptavairii |
bhavat-priyaaM kshmaaM salile nimajya
chachaara garvaad-vinadan gadaavaan || 9 ||

ततो जलेशात् सदृशं भवन्तं
निशम्य बभ्राम गवेषयंस्त्वाम् ।
भक्तैकदृश्य: स कृपानिधे त्वं
निरुन्धि रोगान् मरुदालयेश ॥१०।

tatO jaleshaat sadR^ishaM bhavantaM
nishamya babhraama gaveShayamstvaam |
bhaktaika dR^ishya: sa kR^ipaanidhe tvaM
nirundhi rOgaan marudaalayesha || 10 ||


-------Sri Krishnarpanam------

Thursday 16 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 10 - VARIETY OF CREATION


Dasakam - 10 - Variety of Creation







With the grace of the Lord, Brahma got strength to create plants, trees, birds, animals, human beings, yaksha, kinnara, other living and non-living things on earth. He also seeded ignorance by way of false apprehension, egoism, attachment, anger and fear in the living beings. Brahma repented for the creation of the negative qualitites and realised that this act was due to his tamo guna. To get rid of the dosha Brahma meditated upon the lotus feet of the Lord for purification.

Brahma from his mind created four sages Sanaka, Sananda, Sanatana and Sanatkumara to help him with creation work. The sages however spent time on meditation and contemplation on Lord's lotus feet due to their extreme devotion to Lord and did not offer to help in creation. This made Brahma angry which he tried to control. That caused the creation of Rudra from the point between Brahma's eyebrows. 

Rudra, a part of lord's incarnation, saw the world around and the undesirable happenings in it and started to shed tears. Brahma gave eleven forms to Rudra, gave wives and abodes and directed him to start the creation. Rudra started to create frightful rudras and filled the three worlds with them. Prompted by Lord within, Brahma asked rudra to stop creation and directed him to perform penance for the sake of welfare of the world. 

Brahma from his own body then created nine prajapathis namely Mareechi, Atri, Angiraas, Kritumuni, Pulaha, Pulastya, Bhrigu, Vasishtha, the Dakshas and also Shri Naarada, an ardent devotee of  Lord's lotus feet. These prajapathis then continued the creation of the world.

Brahma created Dharma(righteousness), adharma (unrighteousness), Kama(desire), Krodha (anger), Lobha (Lust) and Kardamar from his shadow. Brahma created Saraswathy and got attracted and became desirous of possessing her. Prompted by Lord, Sanakas enlightened Brahma which led him to leave his desire as illusion. 

Brahma from his four faces created Rig, Yajur, sama and atarvana vedas, veda-angas (parts of vedha), puranas and all branches of learning and taught them to his sons. The process of creation got stalled by this process and eventually Brahma surrendered to Lord once again. Gaining wisdom to further begin creations, Brahma created a couple from his two sides of his body. The male was called Swayambhumanu and female Satarupa, his wife, who then took care of creation of species.

After explaining the process of creation of species, Bhattathiri prayed to Lord Guruvayoorappan who was responsible for evolution of human race, to cure him of his disease. Lord acknowledged his request immediately.


Lyrics of Dasakam 10



वैकुण्ठ वर्धित बलोऽथ भवत्प्रसादात्
अम्भोज्योनि:-असृजत् किल जीवदेहान् ।
स्थास्नूनि भूरुहमयानि तथा तिरश्चां
जातिं मनुष्य निवहानपि देव भेदान् ॥१॥

vaikuNTha vardhita balO(a)tha bhavatprasaadaat
ambhOjayOni: asR^ijat kila jiivadehaan |
sthaasnuuni bhuuruhamayaani tathaa tirashchaaM
jaatim manuShya nivahaanapi deva bhedaan || 1 ||

मिथ्याग्रहा-अस्मिमति-राग विकोपभीति:
अज्ञानवृत्तिं -इति पञ्चविधां स सृष्ट्वा ।
उद्दाम तामस पदार्थ विधानदून:
तेने त्वदीय चरण स्मरणं विशुद्ध्यै ॥२॥

mithyaagraha-asmimati-raaga vikOpa bhiiti:
aj~naana vR^ittim-iti pa~nchavidhaaM sa sR^iShTvaa |
uddaama taamasa padaartha vidhaanaduuna:
tene tvadiiya charaNa smaraNaM vishuddhyai || 2 ||

तावत् ससर्ज मनसा सनकं सनन्दं
भूय: सनातनमुनिं च सनत्कुमारं ।
ते सृष्टिकर्मणि तु तेन नियुज्यमाना:
त्वत्-पाद-भक्ति-रसिका जगृहुर्न वाणीम् ॥३॥

taavat sasarja manasaa sanakaM sanandaM
bhuuya: sanaatana muniM cha sanatkumaaram |
te sR^iShTi karmaNi tu tena niyujyamaanaa:
tvatpaada bhakti rasikaa jagR^uhurna vaaNiim || 3 ||

तावत् प्रकोपमुदितं प्रति रुन्धतोऽस्य
भ्रूमध्यतोऽजनि मृडो भवदेक देश: ।
नामानि मे कुरु पदानि च हा विरिञ्च-
इत्यादौ रुरोद किल तेन स रुद्रनामा ॥४॥

 taavat prakOpamuditaM prati rundhatO(a)sya
bhruumadhyatO(a)jani mR^iDO bhavadeka desha: |
naamaani me kuru padaani cha haa viri~ncha-
ityaadau rurOda kila tena sa rudranaamaa || 4 ||

एकादशाह्वयतया च विभिन्न रूपं
रुद्रं विधाय दयिता वनिताश्च दत्वा ।
तावन्त्यदत्त च पदानि भवत्-प्रणुन्न:
प्राह प्रजा विरचनाय च सादरं तम् ॥५॥

ekaadashaahvayatayaa cha vibhinna ruupaM
rudraM vidhaaya dayitaa vanitaashcha datvaa |
taavantyadatta cha padaani bhavat-praNunna:
praaha prajaa virachanaaya cha saadaraM tam || 5 ||

रुद्राभि सृष्ट भयदाकृति रुद्रसंघ-
सम्पूर्यमाण भुवनत्रय भीतचेता: ।
मा मा प्रजा: सृज तपश्चर मङ्गलाय-
इत्याचष्ट तं कमलभू: भवदीरितात्मा ॥६॥

rudraabhi: sR^iShTa bhayadaakR^iti rudrasangha-
sampuuryamaaNa bhuvanatraya bhiitachetaa: |
maa maa prajaa: sR^ija tapashchara mangalaaya
ityaachaShTa taM kamalabhuu: bhavadiiritaatmaa || 6 ||

तस्याथ सर्ग रसिकस्य मरीचिरत्रि:
तत्राङिगरा: क्रतुमुनि: पुलह: पुलस्त्य: ।
अङ्गाद-जायत भृगुश्च वसिष्ठ दक्षौ
श्रीनारदश्च भगवन् भवदंघ्रि दास: ॥७॥

tasyaatha sarga rasikasya mariichiratri:
tatraangiraa: kratumuni: pulaha: pulastya: |
angaada-jaayata bhR^igushcha vasiShTha dakshau
shriinaaradashcha bhagavan bhavadanghri daasa: || 7 ||

धर्मादिकान् अभिसृजन् अथ कर्दमं च
वाणीं विधाय विधि:-अङ्गज-संकुलोऽभूत् ।
त्वत्-बोधितै: सनक दक्ष मुखै: तनूजै:
उद्बोधिश्च विरराम तमो विमुञ्चन् ॥८॥

dharmaadikaan abhisR^ijann atha kardamaM cha
vaaNiiM vidhaaya vidhi: angaja-sankulO(a)bhuut |
tvat-bOdhitai: sanaka daksha mukhai: tanuujai:
udbOdhitashcha viraraama tamO vimu~nchan || 8 ||

वेदान् पुराण निवहानपि सर्व विद्या:
कुर्वन् निजानन गणात्-चतुराननोऽसौ ।
पुत्रेषु तेषु विनिधाय स सर्गवृद्धिं
अप्राप्नुवं-व पदाम्बुजं आश्रितोभूत् ॥९॥

vedaan puraaNa nivahaanapi sarvavidyaa:
kurvan nijaanana gaNaat-chaturaananO(a)sau |
putreShu teShu vinidhaaya sa sargavR^iddhim
apraapnuvam-tava padaambujam aashritO(a)bhuut || 9 ||

जानन् उपायं-अथ देहं-अजो विभज्य
स्त्री-पुंस-भावं-अभजत् मनु-तत्-वधूभ्यां
ताभ्यां च मानुषकुलानि विवर्धयन्
त्वं गोविन्द मारुतपुराधिप निरुन्धि रोगान् ॥१०॥

jaanann upaayam-atha deham-ajO vibhajya
strii-pumsa-bhaavam-abhajat manu-tat-vadhuubhyaam |
taabhyaaM cha maanuShakulaani vivardhayan
tvaM gOvinda maarutapuraadhipa nirundhi rOgaan || 10 ||


-------Sri Krishnarpanam------

NARAYANEEYAM DASKAM - 9 - CREATION OF THE UNIVERSE

Dasakam - 9 - Creation of the Universe







Brahma who originated from the Lotus, started to wonder the source of the lotus. He saw on all four sides with the help of his four faces and eight eyes. Yet, he found himself sitting alone on the lotus which was tossing due to the waves in the casual waters. Even with his mighty intellect, he could not figure out the source of the lotus. He descended through the hollow stem to its base using his yogic powers. Still he could not see Lord's enchanting form. The search continued for one hundred divine years.

Realising that, without Lord's grace, his efforts will not yield any result, Brahma followed Ashtanga yoga and did meditation with focused intellect for another hundred divine years. He was blessed with knowledge and divine vision to see the Lord reclining on Adhisesha. Bhattathiri worshipped that divine form of Lord, colour like that of a blue lily, sparkling like the Kalaya flower, decked with golden crown, bracelets, necklaces and shoulder ornaments, wearing yellow coloured silk robe, gold studded waist band and shining Kausthubh jewel round the neck.

Brahma happy and contented to have seen the Lord's divine form, worshipped him and requested Lord to protect him. Lord blessed him with capability to create the three worlds and directed Brahma to perform penance to beget the intense devotion which will help him accomplish everything. With tapas  for another 100 divine years, Brahma gathered spiritual and mental powers to start creation of three worlds and other beings. The Lotus swayed in the casual waters and he drank wind and water.

Brahma created the three worlds with the help of the Lotus which was possible only due to Lord's grace. Bhattathiri requested the Lord to bestow on him, mercy, like he did for Brahma and cure his ailments. Lord acknowledged his request immediately.


Lyrics of Dasakam 9



स्थितस्स कमलोद्भव: तव हि नाभिपङ्केरुहे
कुत: स्विदिदं-अम्बुधौ उदितं -इति-अनालोकयन् |
तदीक्षण कुतूहलात्-प्रतिदिशं विवृत्तानन:
चतुर्वदनतां-अगात् विकसदष्ट दृष्ट्यम्बुजाम् ॥१॥

sthitassa kamalOdbhava: tava hi naabhipankeruhe
kuta: svididam-ambudhaav uditam-iti-anaalOkayan |
tadiikshaNa kutuuhalaat pratidishaM vivR^ittaanana:
chaturvadanataam agaat vikasadaShTa dR^iShTyambujaam || 1 ||

महार्णव विघूर्णितं कमलमेव तत्-केवलं
विलोक्य तदुपाश्रयं तव तनुं तु नालोकयन् ।
क एष कमलोदरे महति निस्सहायो ह्यहं
कुत: स्विदिदं-अम्बुजं  समजनीति चिन्तामगात् ॥२॥

mahaarNava vighuurNitaM kamalameva tat kevalaM
vilOkya tadupaashrayaM tava tanuM tu naalOkayan |
ka eSha kamalOdare mahati nissahaayO hyahaM
kuta: svididam ambujaM samajaniiti chintaamagaat || 2 ||

अमुष्य हि सरोरुह: किमपि कारणं सम्भवेत्
इति स्म कृत निश्चय: स खलु नाल-रन्ध्राध्वना ।
स्व योगबल विद्यया समवरूढवान् प्रौढधी:
त्वदीयं अति-मोहनं न तु कलेबरं दृष्टवान् ॥३॥

amuShya hi sarOruha: kimapi kaaraNaM sambhaved
iti sma kR^ita nishchaya: sa khalu naala-randhraadhvanaa |
sva yOgabala vidyayaa samavaruuDhavaan prauDhadhii:
tvadiiyam ati mOhanaM na tu kalebaraM dR^iShTavaan || 3 ||

तत: सकल नालिका विवर मार्गगो मार्गयन्
प्रयस्य शत वत्सरं किमपि नैव संदृष्टवान् ।
निवृत्य कमलोदरे सुखनिषण्ण एकाग्रधी:
समाधि बलमादधे भवदनुग्रहैकाग्रही ॥४॥

tata: sakala naalikaa vivara maargagO maargayan
prayasya shata vatsaraM kimapi naiva sandR^iShTavaan |
nivR^itya kamalOdare sukhaniShaNNa ekaagradhii:
samaadhi balamaadadhe bhavadanugrahaikaagrahii || 4 ||

शतेन परिवत्सरै: दृढ-समाधि बन्धोल्लसत्-
प्रबोध विशदी कृत: स खलु पद्मिनी सम्भव: ।
अदृष्टचरं अद्भुतं तव हि रूपं अन्तर्दृशा
व्यचष्ट परितुष्टधी: भुजग भोग भागाश्रयम् ॥५॥

shatena parivatsarai: dR^iDha samaadhi bandhOllasat-
prabOdha vishadii kR^ita: sa khalu padminii sambhava: |
adR^iShTacharam adbhutaM tava hi ruupam antardR^ishaa
vyachaShTa parituShTadhii: bhujaga bhOga bhaagaashrayam || 5

किरीट मकुटोल्लसत्-कटक हारकेयूरयुग्-
मणिस्फुरित मेखलं सुपरिवीत पीताम्बरं  ।
कलाय कुसुमप्रभं गलत-लोल्लसत्  कौस्तुभं
वपुस्तदयि भावये कमलजन्मने दर्शितम् ॥६॥

kiriiTa makuTOllasat kataka haarakeyuurayug-
maNisphurita mekhalaM supariviita piitaambaram |
kalaaya kusumaprabhaM galata-lOllasat kaustubhaM
vapustadayi bhaavaye kamalajanmane darshitam || 6 ||

श्रुतिप्रकर दर्शित प्रचुर वैभव श्री पते
हरे जय जय प्रभो पदमुपैषि दिष्ट्या दृशो: ।
कुरुष्व धियमाशु मे भुवन निर्मितौ कर्मठां
इति द्रुहिण वर्णित स्वगुणबंहिमा पाहि माम् ॥७॥

shrutiprakara darshita prachura vaibhava shriipate
hare jaya jaya prabhO padamupaiShi diShTyaa dR^ishO: |
kuruShva dhiyamaashu me bhuvananirmitau karmaTaaM
iti druhiNavarNita svaguNabanhimaa paahi maam || 7 ||

लभस्व भुवनत्रयी रचनदक्षतां-अक्षतां
गृहाण मदनुग्रहं कुरु तपश्च भूयो विधे ।
भवत्वखिल साधनी मयि च भक्ति रत्युत्कटेति
उदीर्य गिरमादधा मुदित चेतसं वेधसम् ॥८॥

labhasva bhuvanatrayiir achanadakshataam-akshataaM
gR^ihaaNa madanugrahaM kuru tapashcha bhuuyO vidhe |
bhavatvakhila saadhanii mayi cha bhakti ratyutkaTeti
udiirya giramaadadhaa mudita chetasaM vedhasam || 8 ||

शतं कृत तपास्तत: स खलु दिव्य संवत्सरान्
अवाप्य च तपोबलं मतिबलं च पूर्वाधिकं ।
उदीक्ष्य किल कम्पितं पयसि पङ्कजं वायुना
भवत्-बल विजृम्भित: पवनपाथसी पीतवान् ॥९॥

shataM kR^ita tapaastata: sa khalu divya sanvatsaraan
avaapya cha tapObalaM matibalaM cha puurvaadhikam |
udiikshya kila kampitaM payasi pankajaM vaayunaa
bhavad-bala vijR^imbhita: pavanapaathasii piitavaan || 9 ||

तवैव कृपया पुन: सरसिजेन तेनैव स:
प्रकल्प्य भुवनत्रयीं प्रववृते प्रजा निर्मितौ ।
तथाविध कृपाभरो गुरुमरुत्पुराधीश्वर
त्वमाशु परिपाहि मां गुरुदयोक्षितै: ईक्षितै: ॥१०॥

tavaiva kR^ipayaa puna: sarasijena tenaiva sa:
prakalpya bhuvanatrayiiM pravavR^ite prajaa nirmitau |
tathaavidha kR^ipaabharO gurumarutpuraadhiishvara
tvamaashu paripaahi maaM gurudayOkshitai: iikshitai: ||10 ||


-------Sri Krishnarpanam------

Wednesday 15 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 8 - MAHAPRALAYA OR THE GREAT DELUGE


Dasakam - 8 - Mahapralaya or The Great Deluge






360 human years - 1 divine year for Gods

12000 such divine years - Maha yug or Chathur yug

Maha yug - Kritha + Thretha + Dwapara + Kali yug

71 such maha yug - 1 Manvantara

14 manvantaras - 1 kalpa (note: we are in 7th Manvantara called vaivaswatha manvantara.)

*1 kalpa - 1 day for Brahma, creator of the beings  - 71*14 = 994 (1000approx.) or 1 night for Brahma

After Prakriti pralaya, at the first kalpa* or Braahma kalpa, came Brahma who acquired knowledge through Vedas from Lord and started creations. One kalpa, which is his day, he created the living beings and one kalpa, which is his night called naimittika pralaya, he took refuge in Lord's abdomen and then the whole universe became one with Lord.

We complete our day activities and go to sleep in the night, merge in to the eternal bliss forgetting worries, fear and anxiety. Similarly Brahma creates the beings with the grace of the Lord. The eternal living beings or the chiranjeevis who were present before the Brahma Kalpa, also experience the two kalpas as day and night. 

Bhattathiri highlighted that  Brahma has completed 50 such cycles in life so far and started to explain the Lord's lila which happened from the time between Brahma's night to beginning of his next day. Brahma who came from Lotus, after finishing the day's work, merged with Lord. All the three worlds merged with Lord and the water surrounded the entire universe. The supreme blissful Lord rested in yoga nidra on Adisheshan at the beginning of the pralaya, after directing time or Kaala to wake him up at the end of pralaya.

At the end of Pralaya, Lord woken up by time or kaala, glanced at the worlds residing in his navel. This resulted in the formation of a divine Lotus bud arising out of the navel, carrying with it the subtle form all the worlds that which had merged in to the Lord during dissolution.  The divine Lotus bud came out of the casual waters and with its brilliance, removed the surrounding darkness completely. From the petals of the Lotus, with help of yogic powers of the Lord, rose the Padmajan or Brahma who acquired knowledge from Vedas with grace of Lord and started creating on earth once again. 

Bhattathiri prayed to the Supreme Lord of incomprehensible powers and creator of Brahma in the present Padma kalpa, the Lord of Guruvayoor to eradicate all his ailments. Lord nodded his head and acknowledged his request immediately.

The 13th sloka is very important. Chanting of this sloka 16 or 48 or 72 or 108 times each day for 48 days continuously helps in getting rid of chronic diseases including cancer.



Lyrics of Dasakam 8



एवं तावत् प्राकृत प्रक्षयान्ते
ब्राह्मे कल्पे ह्यादि मे लब्ध जन्मा ।
ब्रह्मा भूय: त्वत्त एवाप्य वेदान्
सृष्टिं चक्रे पूर्व कल्पोपमानाम् ॥१॥

evaM taavat praakR^ita prakshayaante
braahme kalpe hyaadi me labdhajanmaa |
brahmaa bhuuya: tvatta evaapya vedaan
sR^iShTiM chakre puurva kalpOpamaanaam||1||

सोऽयं चतुर्युग सहस्रमितानि अहानि
तावन्मिताश्च रजनी: बहुशो निनाय ।
निद्रात्यसौ त्वयि निलीय समं स्वसृष्टै:
र्नैमित्तिक प्रलयमाहु: अतोऽस्य रात्रिम् ॥२॥

sO(a)yaM chaturyuga sahasramitaani ahaani
taavanmitaashcha rajanii: bahushO ninaaya |
nidraatyasau tvayi niliiya samaM svasR^iShTai:
naimittika pralayamaahu: atO(a)sya raatrim ||2||

अस्मादृशां पुन: अहर्मुख कृत्य तुल्यां
सृष्टिं करोति अनुदिनं स भवत्-प्रसादात् ।
प्राग्ब्राह्म कल्प जनुषां च परायुषां तु
सुप्तप्रबोधन समास्ति तदा विसृष्टि: ॥३॥

asmaadR^ishaaM puna: aharmukha kR^itya tulyaaM
sR^iShTiM karOti anudinaM sa bhavat-prasaadaat |
praagbraahma kalpa januShaaM cha paraayuShaaM tu
supta prabOdhana samaa(a)sti tadaa visR^iShTi: ||3||

पञ्चाशदब्दं-अधुना स्व वयोर्ध रूपं
एकं परार्धं- अतिवृत्य हि वर्ततेऽसौ ।
तत्रान्त्यरात्रि जनितान् कथयामि भूमन्
पश्चात् दिनावतरणे च भवत्-विलासान् ॥४॥

pa~nchaashadabdam-adhunaa sva vayO(a)rdha ruupaM
ekaM paraardham-ativR^itya hi vartate(a)sau |
tatraantyaraatri janitaan kathayaami bhuuman
pashchaat dinaavataraNe cha bhavat-vilaasaan ||4||

दिनावसानेऽथ सरोज योनि:
सुषुप्ति काम: त्वयि  सन्निलिल्ये ।
जगन्ति च त्वज्ज-जठरं समीयु:
तदेदम् एकार्णवं आस विश्वम् ॥५॥

dinaavasaane(a)tha sarOja yOni:
suShupti kaama: tvayi sannililye |
jaganti cha tvaj-jaTaraM samiiyu
tadedam ekaarNavam aasa vishvam ||5||

तवैव वेषे फणिराजि शेषे
जलैकशेषे भुवने स्म शेषे ।
आनन्द सान्द्रानुभव स्वरूप:
स्वयोग निद्रा परिमुद्रितात्मा ॥६॥

tavaiva veShe phaNiraaji sheShe
jalaikasheShe bhuvane sma sheShe
aananda saandraanubhava svaruupaH
svayOganidraa parimudritaatmaa ||6||

कालाख्य शक्तिं प्रलयावसाने
प्रबोधयेत्यादि-शता किलादौ ।
त्वया प्रसुप्तं परिसुप्त शक्ति-
व्रजेन तत्रा-अखिल जीवधाम्ना ॥७॥

kaalaakhya shaktiM pralayaavasaane
prabOdhayetyaadi-shataa kilaadau |
tvayaa prasuptaM parisuptashakti
vrajena tatra-akhila jiivadhaamnaa ||7||

चतुर्युगाणां च सहस्रमेवं
त्वयि प्रसुप्ते पुनरद्वितीये ।
कालाख्य शक्ति: प्रथम प्रबुद्धा
प्राबोधयत्त्वां किल विश्वनाथ ॥८॥

chaturyugaaNaaM cha sahasramevaM
tvayi prasupte punaradvitiiye |
kaalaakhya shakti: prathama prabuddhaa
praabOdhayattvaaM kila vishvanaatha ||8||

विबुध्य च त्वं जलगर्भ शायिन्
विलोक्य लोकान् अखिलान् प्रलीनान् ।
तेष्वेव सूक्ष्मात्मतया निजान्त: -
स्थितेषु विश्वेषु ददाथ दृष्टिम् ॥९॥

vibudhya cha tvaM jalagarbha shaayin
vilOkya lOkaan akhilaan praliinaan |
teShveva suukshmaatmatayaa nijaanta:-
sthiteShu vishveShu dadaatha dR^iShTim ||9||

तत: त्वदीयात् अयि नाभिरन्ध्रात्
उदञ्चितं किंचन दिव्य पद्मम् ।
निलीन निश्शेष पदार्थमाला-
संक्षेपरूपं मुकुलायमानम् ॥१०॥

tata: tvadiiyaat ayi naabhirandhraat
uda~nchitaM kinchana divya padmam |
niliina nishsheSha padaartha maalaa-
sanksheparuupaM mukulaayamaanam ||10||

तदेतद् अम्भोरुह कुड्मलं ते
कलेवरात् तोयपथे प्ररूढम् ।
बहिर्निरीतं परित: स्फुरद्भि:
स्वधामभि: ध्वान्तं-अलं न्यकृन्तत् ॥११॥

tadetad ambhOruha kuDmalaM te
kalevaraat tOyapathe praruuDham |
bahirniriitaM paritaH sphuradbhi:
svadhaamabhi: dhvaantam-alaM nyakR^intat ||11|

संफुल्लपत्रे नितरां विचित्रे
तस्मिन् भवद्वीर्य धृते सरोजे ।
स पद्मजन्मा विधिराविरासीत्
स्वयं प्रबुद्धा-अखिल वेदराशि: ॥१२॥

samphulla patre nitaraaM vichitre
tasmin bhavadviirya dhR^ite sarOje |
sa padmajanmaa vidhiraaviraasiit
svayaM prabuddha-akhila vedaraashi: ||12||

अस्मिन् परात्मन् ननु पाद्मकल्पे
त्वमित्थ मुत्थापित पद्मयोनि: ।
अनन्तभूमा मम रोग राशिं
निरुन्धि वातालय वास विष्णो ॥१३॥

asmin paraatman nanu paadmakalpe
tvamittha mutthaapita padmayOni: |
anantabhuumaa mama rOga raashiM
nirundhi vaataalaya vaasa viShNO || 13||


-------Sri Krishnarpanam------

Tuesday 14 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM 7 - BIRTH OF HIRABYAGARBHA - CREATION OF BRAHMA


Dasakam - 7 - Birth of Hiranyagarbha-

Creation of Brahma






Lord manifested in the form of fourteen worlds(VIRAT swaroopam). Again he manifested as Brahma in Satyaloka, which is above the fourteen worlds. This Brahma, also knows as Hiranya Garbha or the Golden egg serves as the collective soul of all the living beings in the three worlds, earth, suvarga loka and paatala loka. Brahma, with increase in Rajo guna, then became desirous of creating various beings. Inspite of his best efforts, Brahma could not gain knowledge on the means to start the creations and was worried. He heard the two words "tapa" twice by Lord's will. Brahma, seated on the lotus, looked around the surrounding water in all directions and wondered who spoke those words but could not find anyone. Then he took those words as the best advice and did penance for one thousand divine years(3,60,000 years for Mankind). Pleased with his penance, Lord revealed his abode, the Vaikunta.

Vaikunta is beyond the fourteen worlds and free of Maya, sorrow, anger, delusion, fear or any mental modifications. It is completely surrounded by supreme bliss and shining with Lord's supreme light of consciousness. Lord's abode, capable of removing all sins of the beings is inhabited by divine beings having deep blue colour complexion as that of sapphire, having four arms, wearing jewelry studded with gems and pearls and were enlightening the whole place. These divine beings live in aerial cars. Only pure sattva minded sinless individuals, who do devotion without any expectations in return, can reach the Vaikunta. Bhattathiri wishesd that such abode of Lord stay with its glory, ever.

Surrounded and served by damsels, Goddess Mahalakshmi with slender and beautiful form like a lightning streak, enchants the whole world with her captivating beauty and lustre.She is always present there in vaikunta due to her deep attachment to the fragrance of Lord's lotus feet, hence the abode has become a place for astounding riches of the world. Bhattathiri prayed Lord to grant vaikunta to him as well.

Lord then revealed himself to Brahma, seated on a gem studded throne, adorned with golden crown, bracelets and other ornaments, shining like thousands of suns.Lord's chest bore the Shrivatsa mark, and the lustre of kaustubh jewel worn by the Lord, gave him a crimson hue. Bhattathiri prayed to the Lord, the source of all creation, to reveal that divine form to him.

Lord's form looked beautiful like the dark clouds, with a hue like that of delicate blue lotus flowers, and with a splendid halo, illuminated all the directions. His pleasant face sported a charming benevolent smile. His form with four arms adorned with the sacred conch, discus, mace and lotus gave immense pleasure to Brahma. Bhattathiri prayed to such Lord's form to remove all his ailments.

Brahma, wonderstruck by Lord's vision, was overwhelmed with the ecstasy of joy and with love and a sense of fulfilment. He fell at lotus feet of the Lord and humbly prostrated. He prayed to Lord, who is aware of Brahma's desire to create, to grant him the required knowledge required to start creation. He requested Lord to grant him the knowledge of the unique dual and the non-dual aspect of the Lord. Bhattathiri offered his prayers to such form of the Lord.

Lord held Brahma's hands and assured him that he would get the knowledge required for creation, however, he will not get attached to the creations. Thus motivating Brahma, Lord himself remained in his heart and prompted him in the act of creation. Bhattathiri prayed to such a compassionate Lord to bless him with good health. Lord Guruvayoorappan acknowledged his request by nodding his head immediately.



Lyrics of Dasakam 7


एवं देव चतुर्दशात्मक जगत् रूपेण जात: पुन:
तस्योर्ध्वं खलु सत्यलोक निलये जातोऽसि धाता स्वयम् ।
यं शंसन्ति हिरण्यगर्भं-अखिल त्रैलोक्य-जीवात्मकं
योऽभूत् स्फीत-रजो विकार-विकसन् नाना सिसृक्षा-रस: ॥१॥

evaM deva chaturdashaatmaka jagad ruupeNa jaata: puna:
tasyOrdhvaM khalu satyalOka nilaye jaatO(a)si dhaataa svayam |
yaM shamsanti hiraNyagarbham-akhila trailOkya jiivaatmakaM
yO(a)bhuut sphiita-rajO vikaara-vikasan naanaa sisR^ikshaa-rasa: ||1||

सोऽयं विश्व विसर्ग दत्त हृदय: सम्पश्यमान: स्वयं
बोधं खलु-अनवाप्य विश्वविषयं चिन्ताकुलस्तस्थिवान् ।
तावत्त्वं जगतां पते तप  तप इत्येवं हि वैहायसीं
वाणीं-एनम् अशिश्रव: श्रुतिसुखां कुर्वंस्तप: प्रेरणाम् ॥२॥

sO(a)yaM vishva visarga datta hR^idaya: sampashyamaana: svayaM
bOdhaM khalu-anavaapya vishvaviShayaM chintaakulastasthivaan |
taavattvaM jagataaM pate tapa tapa ityevaM hi vaihaayasiiM
vaaNiim-enam ashishrava: shrutisukhaaM kurvamstapa: preraNaam ||2||

कोऽसौ मामवदत् पुमानिति जलापूर्णे जगन्मण्डले
दिक्षु-उद्वीक्ष्य किमप्य-नीक्षितवता वाक्यार्थं-उत्पश्यता |
दिव्यं वर्ष सहस्रं-आत्त तपसा तेन-त्वमाराधित:
तस्मै दर्शितवानसि स्वनिलयं वैकुण्ठं एकाद्भुतम् ॥३॥

kO(a)sau maamavadat pumaaniti jalaapuurNe jaganmaNDale
dikshu-udviikshya kimapya niikshitavataa vaakyaartham utpashyataa |
divyaM varSha sahasram-aatta tapasaa tena-tvamaaraadhita:
tasmai darshitavaanasi svanilayaM vaikuNTham ekaa(a)dbhutam ||3||

माया यत्र कदापि नो विकुरुते भाते जगद्भ्यो बहि:
शोक क्रोध विमोह साध्वसमुखा: भावास्तु दूरं गता: ।
सान्द्रानन्दझरी च यत्र परमज्योति:-प्रकाशात्मके
तत्ते धाम विभावितं विजयते वैकुण्ठ-रूपं विभो ॥४॥

maayaa yatra kadaapi nO vikurute bhaate jagadbhyO bahi:
shOka krOdha vimOha saadhvasamukhaa: bhaavaastu duuraM gataa: |
saandraanandajharii cha yatra paramajyOti:-prakaashaatmake
tatte dhaama vibhaavitaM vijayate vaikuNTha-ruupaM vibhO ||4||

यस्मिन्-नाम चतुर्भुजा: हरि-मणि श्यामाव दातत्विषो
नाना-भूषण रत्न दीपित दिशो राजत् विमानालया: ।
भक्तिप्राप्त तथा-विधोन्नतपदा दीव्यन्ति दिव्या जना:
तत्ते धाम निरस्त सर्व-शमनं वैकुण्ठ रूपं जयेत् ॥५॥

yasmin-naama chaturbhujaa hari-maNi shyaamaava-daatatviShO
naanaa-bhuuShaNa ratna diipita dishO raajad vimaanaalayaa: |
bhaktipraapta tathaa-vidhOnnatapadaa diivyanti divyaa janaa:
tatte dhaama nirasta sarva-shamanaM vaikuNTha ruupaM jayet ||5||


नाना दिव्य वधू-जनै: -अभिवृता विद्युल्लता तुल्यया
विश्वोन्मादन हृद्य गात्र लतया विद्योतिता-शान्तरा ।
त्वत्पादांबुज सौरभैक कुतुकात् लक्ष्मी: स्वयं लक्ष्यते
यस्मिन् विस्मयनीय दिव्य विभवं तत्ते पदं देहि मे ॥६॥

naanaa divya vadhuu janai: abhivR^itaa vidyullataa tulyayaa
vishvOnmaadana hR^idya gaatra latayaa vidyOtitaa-shaantaraa |
tvatpaadaambuja saurabhaika kutukaat lakshmii: svayaM lakshyate
yasmin vismayaniiya divya vibhavam tatte padaM dehi me ||6||

तत्रैवं प्रतिदर्शिते निजपदे रत्नासनाध्यासितं
भास्वत्-कोटि लसत्-किरीट कटकाद्-आकल्प दीप्राकृति ।
श्रीवत्साङ्कितं-आत्त कौस्तुभ मणि-छायारुणं कारणं
विश्वेषां तव रूपं-ऐक्षत विधि: तत्ते विभो भातु मे ॥७॥

tatraivaM pratidarshite nijapade ratnaasanaadhyaasitaM
bhaasvat-kOTi lasat-kiriiTa kaTakaad-aakalpa diipraakR^iti |
shriivatsaankitam-aatta kaustubha maNi-chChaayaaruNaM kaaraNaM
vishveShaaM tava ruupam-aikshata vidhi: tatte vibhO bhaatu me ||7||

कालांभोद-कलाय कोमल-रुची चक्रेण चक्रं दिशां
आवृण्वानं उदार मन्द हसित स्यन्द् प्रसन्नाननम् ।
राजत् कम्बु गदारि पङ्कजधर श्रीमद् भुजामण्डलं
स्रष्टु: - तुष्टिकरं वपु: - तव विभो मद्रोगं उद्वासयेत् ॥८॥

kaalaambhOda-kalaaya kOmala-ruchii chakreNa chakraM dishaam
aavR^iNvaanam udaara manda hasita syanda prasannaananam |
raajat kambu gadaari pankajadhara shriimad bhujaamaNDalaM
sraShTu:-tuShTikaraM vapu:-tava vibhO madrOgam-udvaasayet||8||

दृष्ट्वा सम्भृत सम्भ्रम: कमलभू: त्वत् पाद पाथोरुहे
हर्षावेश-वशंवदो निपतित: प्रीत्या कृतार्थी-भवन् ।
जानास्येव मनीषितं मम विभो ज्ञानं तदापादय
द्वैताद्वैत भवत् स्वरूप परमिति आचष्ट तं त्वां भजे ॥९॥

dR^iShTvaa sambhR^ita sambhramaH kamalabhuu: tvat paada paathOruhe
harShaavesha-vashanvadO nipatita: priityaa kR^itaarthii-bhavan |
jaanaasyeva maniiShitaM mama vibhO j~naanaM tadaapaadaya
dvaitaadvaita bhavat svaruupa paramiti aachaShTa taM tvaaM bhaje||9||

आताम्रे चरणे विनम्रमथ तं हस्तेन हस्ते स्पृशन्
बोधस्ते भविता न सर्गविधिभि: बन्धोऽपि सञ्जायते ।
इत्याभाष्य गिरं प्रतोष्य नितरां तच्चित्तगूढ: स्वयं
सृष्टौ तं समुदैरय: स भगवन् उल्लासयोल्लाघताम् ॥१०॥

aataamre charaNe vinamramatha taM hastena haste spR^ishan
bOdhaste bhavitaa na sargavidhibhi: bandhO(a)pi sa~njaayate |
ityaabhaaShya giraM pratOShya nitaraaM tachchittaguuDha: svayaM
sR^iShTau taM samudairaya: sa bhagavann ullaasayOllaaghataam ||10||



-------Sri Krishnarpanam------

Monday 13 April 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 6 - COSMIC FORM OF THE LORD

Dasakam - 6 - Cosmic Form of the Lord






Lord took the cosmic form or Viraat Roopa adorned with 14 worlds with thousands of hands, feet, heads  and he appeared as collective form of all Jivatmas. The sages, well versed in upaasana maarga, mention that Lord's lower feet became the Paatala loka, upper feet became the Rasatala Loka and the two ankles became the Mahatala loka. His shins became the Talatala loka, knees became the sutala loka and two thigh regions became the Vitala and atala loka. Earth came from his hips, sky from his navel, Indraloka from his chest. From Lord's neck region, came the Maharloka, from face, the Janaloka, from forehead, the tapaloka. Satyaloka came from Lord's head. Bhattathiri offered his salutations to the Lord whose entire body is made up of the fourteen worlds and whatever things constituted this universe.

Vedas came from his seat of Brahmarandra(the psychic orifice on the crown of the head), dark clouds from his curly hair, his beautiful two eyebrows are the abode of Brahma, the day and night caused by his eyelashes and Sun came from his eyes. Lord's glance of the eye caused all the creation, his ears became the directions, Ashwini devas came from his two nostrils. Greed and modesty came from Lord's lower lip and the upper lip, constellation of stars from the teeth, and Yama (death) came from his molars.

The charming smile of the Lord became the Maaya and his breath became the wind. His tongue is the originating source for water. The birds' chirpings, as they fly in formation, are Lord's speech and his voice are the Siddhaas and divine artists. Fire came from his mouth, Devas from his arms and Dharma Devathas from his breasts. Adharma devatha came from his back, moon from his mind, the unmanifest or the Prakruthi came from his lotus heart. Seven oceans came from Lord's abdomen, dawn and dusk came from his garments, Prajapathi from his reproductive organ, devatha Mitran from his testicles.

The animal world came from Lord's lower back, elephants, camels, horses came from his toe nails. His movement caused the time, his lotus face, hands, charming thighs and feet became the originating place for the four varnas - Brahmins, Kshatriyas, vaishyas and Shudraas respectively. The action of the Lord caused the birth and death cycle, his prowess became source for asuras, his bones became the mountains. Rivers came from Lord's blood vessels and trees from his body hair. Bhattathiri salutes such a virat swaroopam of the Lord, which is unexplainable by words.

Every human being should remember and meditate upon this cosmic form of the Lord after their nitya karmas and at the time of death, to seek liberation. Bhattathiri offers his prayers and salutations to Lord Guruvayoorappan who is the dweller of the cosmic and pure sattva form and requests him to cure all his afflictions. Lord Guruvayoorappan acknowledged his request immediately.

Note: 
Gist of creation: The "Brahmanda", the nucleus of the Universe evolved itself. The Lord thus became the Virat --the Universe of fourteen worlds. The 14 worlds consisted of the following seven higher spheres and seven nether regions. Higher worlds: Bhuh, Bhuvah, Suvah, Mahah, Jana, Tapah, Satyam. Nether worlds: Atala, Vitala, Sutala, Rasatala, Talatala, Mahatala, Patala. Note that all these came from his various parts of the body.


Lyrics of Dasakam 6 



एवं चतुर्दश-जगन्मयतां गतस्य
पातालमीश तव पादतलं वदन्ति ।
पादोर्ध्व-देशमपि देव रसातलं ते
गुल्फद्वयं खलु महातलं अद्भुतात्मन् ॥१॥

evaM chaturdasha-jagan-mayataaM gatasya
paataalamiisha tava paadatalaM vadanti |
paadOrdhva-deshamapi deva rasaatalaM te
gulphadvayaM khalu mahaatalam-adbhutaatman ||1||

जङ्घे तलातलमथो सुतलं च जानू
किञ्चोरुभाग-युगलं वितलातले द्वे ।
क्षोणीतलं जघनं अम्बरमङ्ग नाभि:
वक्ष: - च शक्र-निलय: तव चक्रपाणे ॥२॥

janghe talaatalamathO sutalaM cha jaanuu
ki~nchOrubhaaga-yugalaM vitalaatale dve |
kshONiitalaM jaghanam-ambaramanga naabhi:
vakshashcha shakra-nilaya: tava chakrapaaNe ||2||

ग्रीवा महस्तव मुखं च जनस्तपस्तु
फालं शिरस्तव समस्तमयस्य सत्यम् ।
एवं जगन्मयतनो जगदाश्रितैरपि
अन्यै:-निबद्धवपुषे भगवन् नमस्ते ॥३॥

griivaa mahastava mukhaM cha janastapastu
phaalaM shirastava samastamayasya satyam |
evaM jaganmayatanO jagadaashritairapi
anyair-nibaddhavapuShe-bhagavan namaste ||3||

त्वत्-ब्रह्मरन्ध्रपदं-ईश्वर विश्वकन्द
छन्दांसि केशव घना: तव केशपाशा: ।
उल्लासि-चिल्लि-युगलं द्रुहिणस्य गेहं
पक्ष्माणि रात्रि-दिवसौ सविता च नेत्रे  ॥४॥

tvad-brahmarandhrapadam-iishvara vishvakanda
Chandaamsi keshava ghanaa: tava keshapaashaa: |
ullaasi-chilli-yugalaM druhiNasya gehaM
pakshmaaNi raatri-divasau savitaa cha netre ||4||

निश्शेष-विश्व-रचना च कटाक्ष-मोक्ष:
कर्णौ दिशोऽश्वियुगलं तव नासिके द्वे ।
लोभत्रपे च भगवन्-अधरोत्तरोष्ठौ
तारागणाश्च दशना: शमनश्च दंष्ट्रा ॥५॥

nishsheSha-vishva-rachanaa cha kaTaaksha-mOksha:
karNau dishO(a)shviyugalaM tava naasike dve | 
lObhatrape cha bhagavan-adharOttarOShThau 
taaraagaNaashcha dashanaa: shamanashcha damShTraa ||5||

माया विलास-हसितं श्वसितं समीरो
जिह्वा जलं वचनमीश शकुन्त-पङ्क्ति: ।
सिद्धादय: स्वरगणा: मुखरन्ध्रमग्नि:
देवा  भुजा: स्तनयुगं तव धर्मदेव: ॥६॥

maayaa vilaasa-hasitaM shvasitaM samiirO 
jihvaa jalaM vachanamiisha shakunta-pankti: | 
siddhaadaya: svaragaNaa: mukharandhramagni:
devaa bhujaa: stanayugaM tava dharmadeva: ||6||

पृष्ठं तु-अधर्म इह देव मन: सुधांशु:
अव्यक्तमेव हृदयंबुजं-अम्बुजाक्ष ।
कुक्षि: समुद्रनिवहा: वसनं तु सन्ध्ये
शेफ: प्रजापतिरसौ वृषणौ च मित्र: ॥७॥

pR^iShThaM tu-adharma iha deva mana: sudhaamshu:
avyaktameva hR^idayaambujam-ambujaaksha | 
kukshi: samudranivahaa: vasanaM tu sandhye 
shephaH prajaapatirasau vR^iShaNau cha mitra: ||7||

श्रोणीस्थलं मृगगणा: पदयोर्नखास्ते
हस्त्युष्ट्र-सैन्धवमुखा: गमनं तु काल: ।
विप्रादि-वर्णभवनं वदनाब्जबाहु-
चारु-उरु-युग्म-चरणं करुणांबुधे ते ॥८॥

shrONiisthalaM mR^igagaNaa: padayOrnakhaaste 
hastyuShTra-saindhavamukhaa: gamanaM tu kaala: | 
vipraadi-varNabhavanaM vadanaabjabaahu-
chaaru-uru-yugma-charaNaM karuNaambudhe te ||8||

संसार-चक्रमयि चक्रधर क्रियास्ते
वीर्यं महासुरगण: अस्थि-कुलानि शैला: ।
नाड्य: -सरित्-समुदय: तरवश्च रोम
जीयादिदं वपु: अनिर्वचनीयमीश ॥९॥

samsaara-chakramayi chakradhara kriyaaste
viiryaM mahaasuragaNa: (a)sthikulaani shailaaH | 
naaDya: sarita-samudaya: taravashcha rOma 
jiiyaadidaM vapu: anirvachaniiyamiisha ||9||

ईदृक्-जगन्मय-वपु: - तव कर्मभाजां
कर्मावसान-समये स्मरणीयमाहु: ।
तस्यान्तरात्म-वपुषे विमलात्मने ते
वातालयाधिप नमोऽस्तु निरुन्धि रोगान् ॥१०॥

iidR^ig-jaganmaya-vapu: - tava karmabhaajaaM 
karmaavasaana-samaye smaraNiiyamaahu: | 
tasyaantaraatma-vapuShe vimalaatmane te 
vaataalayaadhipa namO(a)stu nirundhi rOgaan ||10||


-------Sri Krishnarpanam------