Sunday 10 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 28 - EMERGENCE OF KAMADHENU, KALPAKAVRUSHA, IRAVATHAM, MAHALAKSHMI AND DHANVANTHRI

Dasakam-28-Emergence of Kamadenu, Kalpakavrusha, Iravatham, Mahalakshmi & Dhanvantri




Devas and Asuras churned the milk ocean with the help of the Lord. First, Kalakoota poison emerged from the ocean along with flames of fire. The dreaded poison was swallowed by Shiva with great mercy for the mankind. Divine gods sang hymns in praise of Lord Shiva for his mercy. 

Next came, Kamadhenu the divine cow, which was gifted to sages. Then the beautiful horse, Uchchaishravas and the great elephant, Iravatham, Kalpaka vrusha and Apsaras came too. All of them were gifted to Gods.

As the ocean was churned further, Goddess Mahalakshmi appeared. Her magical form attracted everyone. Indra gave her a throne; divine sages did abhisheka to her with holy Ganges. Mahalakshmi decked with studded earrings, yellow garment and necklaces appeared enchanting and due to her extreme devotion to Lord, she offered the divine garland in her hand to Lord, who readily accepted her. Her compassionate glances brought prosperity to the whole world.

Next the Goddess Varuni, the deity for Liquor came, who was intoxicating in appearence and is a source of all vices and sins. Lord presented her to the asuras as they are the seat of ignorance. 

Dhanvanthri, a beautiful form of Lord, finally appeared from the ocean carrying the divine nectar in his hands. Bhattathiri praises Lord for having made world get such priceless gifts by his mercy and requests that he cure him of his ailments.


Lyrics of Dasakam 28



गरलं तरलानलं पुरस्तात्
जलधे:- उद्विजगाल कालकूटम् ।
अमर स्तुतिवाद मोदनिघ्नो
गिरिशस्तन् निपपौ भवत्-प्रियार्थम् ॥१॥

garalaM taralaanalaM purastaa
jjaladhe: udvijagaala kaalakuuTam |
amara stutivaada mOda nighnO
girishastan nipapau bhavat-priyaartham || 1 ||

विमथत्सु सुरासुरेषु जाता
सुरभिस्ताम् ऋषिषु न्यधास्त्रिधामन् ।
हयरत्नम् अभूदथेभरत्नं
द्युतरुश्चाप्सरस: सुरेषु तानि ॥२॥

vimathatsu suraasureShu jaataa
surabhistaam R^iShiShu nyadhaastriadhaaman |
hayaratnam abhuudathebharatnam
dyutaru-shchaap-sarasa: sureShu taani || 2 ||

जगदीश भवत्परा तदानीं
कमनीया कमला बभूव देवी ।
अमलामवलोक्य यां विलोल:
सकलोऽपि स्पृहयाम् बभूव लोक: ॥३॥

jagadiisha bhavatparaa tadaaniiM
kamaniiyaa kamalaa babhuuva devii |
amalaam-avalOkya yaaM vilOla:
sakalO(a)pi spR^ihayaam babhuuva lOka: || 3

त्वयि दत्तहृदे तदैव देव्यै
त्रिदशेन्द्रो मणिपीठिकां व्यतारीत् ।
सकलोपहृताभिषेचनीयै:
ऋषयस्तां श्रुतिगीर्भि: अभ्यषिञ्चन् ॥४॥

tvayi dattahR^ide tadaiva devyai
tridashendrO maNipiiThikaaM vyataariit |
sakalOpa-hR^itaabhi-Shechaniiyai:
rR^IShayastaaM shrutigiirbhi: abhyaShi~nchan || 4 ||

अभिषेक जलानुपाति मुग्ध-
त्वदपाङ्गै: अवभूषिताङ्गवल्लीम् ।
मणिकुण्डल पीतचेल हार-
प्रमुखै: ताम्-अमरादयो अन्वभूषन् ॥५॥

abhiSheka jalaanupaati mugdha
tvadapaa~Ngai ravabhuuShitaangavalliim |
maNikuNDala piita chela haara-
pramukhai: taam-amaraadayO (a)nvabhuuShan || 5 ||

वरणस्रजम् आत्तभृङ्गनादां
दधती सा कुचकुम्भ मन्दयाना ।
पदशिञ्जित मञ्जुनूपुरा त्वां
कलितव्रील विलासम् आससाद ॥६॥

varaNasrajam aatta bhR^inga naadaam
dadhatii saa kuchakumbha mandayaanaa |
padashi~njita ma~njunuupuraa tvaam
kalitavriila vilaasam aasasaada || 6 ||

गिरिश द्रुहिणादि सर्वदेवान्
गुणभाजोऽप्यविमुक्त दोषलेशान् ।
अवमृश्य सदैव सर्वरम्ये
निहिता त्वय्यनयाऽपि दिव्यमाला ॥७॥

girisha druhiNaadi sarvadevaan 
guNabhaajO(a)pyavimukta dOShaleshaan |
avamR^ishya sadaiva sarvaramye
nihitaa tvayyanayaa(a)pi divyamaalaa || 7 ||

उरसा तरसा ममानिथैनां
भुवनानां जननीम् अनन्य भावाम् ।
त्वदुरोविलसत् तदीक्षण श्री-
परिवृष्ट्या परिपुष्टम्-आस विश्वम् ॥८॥

urasaa tarasaa mamaanithainaaM
bhuvanaanaaM jananiim ananya bhaavaam |
tvadurO vilasat tadiikshaNa shrii-
parivR^iShTyaa paripuShTam-aasa vishvam || 8 ||

अतिमोहन विभ्रमा तदानीं
मदयन्ती खलु वारुणी निरागात् ।
तमस: पदवीम् अदास्त्वमेनाम्
अति-सम्माननया महासुरेभ्य: ॥९॥

ati mOhana vibhramaa tadaaniiM
madayantii khalu vaaruNii niraagaat |
tamasa: padaviim adaastvamenaam
ati-sammaananayaa mahaasurebhya: || 9 ||

तरुणाम्बुद सुन्दरस्तदा त्वं
ननु धन्वन्तरि रुत्थितोऽम्बुराशे: ।
अमृतं कलशे वहन् कराभ्याम्
अखिलार्तिं हर मारुतालयेश ॥१०॥

taruNaambuda sundarastadaa tvaM
nanu dhanvantari rutthitO(a)mburaashe: |
amR^itaM kalashe vahan karaabhyaamaM
Akhilaartin hara maarutaalayesha ||10 ||


------Sri Krishnarpanam------

Saturday 9 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 27 - KOORMA AVATHARAM

Dasakam - 27 - Koorma Avathaaram




Sage Durvasa gifted a celestial Garland to Indra,which he obtained from the heavenly nymphs. Indra put the Garland on the elephant Irawatham and in-turn the elephant crushed it under its feet. Durvasa born of Rudra amsam, could not control his rage on the insult done and cursed Indra. 

Indra, supposed to be young always, due to the curse, became very old and weak, started to lose battles against Asuras. Devas became worried and went to Shiva and Brahma, and then collectively went to Lord Vishnu and requested his intervention. Lord directed devas to make peace with asuras and churn the milk of ocean to get the divine nectar, which can keep devas young and alive always. 

Devas made peace with asuras and lifted the Mandara mountain to use it to churn the milky ocean. The mountain slipped and fell down, which Lord himself picked it up and put it in to the ocean. With Vasuki, the mighty serpent as the churning rope, the devas and asuras started to churn the ocean. Lord tactfully made asuras hold the head side of the snake and devas the tail side. 

While churning, due to self-weight, the mountain started to sink in the ocean. Helpless, devas then prayed to the Lord, who incarnated as tortoise or Koorma and bore the weight of the entire mountain on its hard shell and lifted it up to enable churning further. Then devas and asuras started to churn the ocean faster, when it started to topple, but Lord held it firmly in the water with his lotus like hand.

Wonder struck, Brahma, Shiva and other gods sang in praise of the Lord, showering flowers from the heavens. Vasuki started to emanate poison from its mouth and this made Asuras very uncomfortable and the heat was experienced by devas and other gods as well to little extent. Lord with his mercy, now made rain shower over Gods and devas but not on asuras.

After churning for long time, Nectar did not come; only fishes and aquatic organisms were thrown out of the ocean. Lord seeing the plight of devas, started to churn the ocean with his two hands holding two ends of Vasuki. Bhattathiri appreciating the mighty actions of the Lord, requests him to relieve him of his ailments.


PS: In Amrutha madhanam, at every stage, when mandara malai slipped off the hands, the mountain went in to the milky ocean due to self weight, when vasuki expelled venom and fire, when the devas, asuras became tired and still got only the ocean curdled resulting in water species to come up but no sign of nectar, Lord helps to perform the actions further.

Brahmasri  Anantharama Deekshithar says without the help of the divine, nothing is possible even with hard efforts. When this is true for Devas, the blessed ones in indralokam, then what to say for common people like us. We need his blessings and divine support to accomplish anything in life.

Lyrics of Dasakam 27


दुर्वासा: सुरवनिताप्त दिव्यमाल्यं
शक्राय स्वयम्-उपदाय तत्र भूय: ।
नागेन्द्र प्रतिमृदिते शशाप शक्रं
का क्षान्ति: त्वदितर देवतांशजानाम् ॥१॥

durvaasaa: suravanitaapta divyamaalyaM
shakraaya svayam upadaaya tatra bhuuya: |
naagendra pratimR^idite shashaapa shakraM
kaa kshaanti: tvaditara devataamsha jaanaam || 1 ||

शापेन प्रथितजरेऽथ निर्जरेन्द्रे
देवेष्वपि-असुर-जितेषु निष्प्रभेषु ।
शर्वाद्या: कमलजमेत्य सर्वदेवा:
निर्वाण प्रभव समं भवन्तमापु: ॥२॥

shaapena prathitajare(a)tha nirjarendre
deveShvapi asura jiteShu niShprabheShu |
sharvaadyaa: kamalajametya sarvadevaa:
nirvaaNa prabhava samaM bhavantamaapu: || 2 ||

ब्रह्माद्यै: स्तुत महिमा चिरं तदानीं
प्रादुष्षन् वरद पुर: परेण धाम्ना ।
हे देवा दितिज कुलैर्विधाय सन्धिं
पीयूषं  परिमथत इति पर्यशास्त्वम् ॥३॥

brahmaadyai: stuta mahimaa chiraM tadaaniiM
praaduShShan varada pura: pareNa dhaamnaa |
he devaa ditija kulairvidhaaya sandhiM
piiyuuShaM parimatha iti paryashaastvam || 5 ||

सन्धानं कृतवति दानवै: सुरौघे
मन्थानं नयति मदेन मन्दराद्रिम् ।
भ्रष्टेऽस्मिन् बदरमिवोद्वहन् खगेन्द्रे
सद्यस्त्वं विनिहितवान् पय: पयोधौ ॥४॥

sandhaanaM kR^itavati daanavai: suraughe
manthaanaM nayati madena mandaraadrim |
bhraShTe(a)smin badaramivOdvahan khagendre
sadyastvaM vinihitavaan paya: payOdhau || 4 ||

आधाय द्रुतमथ वासुकिं वरत्रां
पाथोधौ विनिहित सर्व बीजजाले ।
प्रारब्धे मथनविधौ सुरासुरै: तै:
व्याजात्त्वं भुजगमुखे अकरो: सुरारीन् ॥५॥

aadhaaya drutamatha vaasukiM varatraaM
paathOdhau vinihita sarva biijajaale |
praarabdhe mathanavidhau suraasurai: tai:
vyaajaattvaM bhujagamukhe (a)karO: suraariin || 5 ||

क्षुब्धाद्रौ क्षुभित जलोदरे तदानीं
दुग्धाब्धौ गुरुतर भारतो निमग्ने ।
देवेषु व्यथित तमेषु तत्-प्रियैषी:
प्राणैषी: कमठतनुं कठोर पृष्ठाम् ॥६॥

kshubdhaadrau kshubhita jalOdare tadaaniiM
dugdhaabdhau gurutara bhaaratO nimagne |
deveShu vyathita tameShu tatpriyaiShii
praaNaiShii: kamaThatanuM kaTOra pR^iShThaam || 6 ||

वज्राति स्थिरतर कर्परेण विष्णो
विस्तारात् परिगत-लक्ष-योजनेन ।
अम्भोधे: कुहर गतेन वर्ष्मणा त्वं
निर्मग्नं क्षितिधरनाथम् उन्निनेथ ॥७॥

vajraati sthiratara karpareNa viShNO
vistaaraat parigata laksha yOjanena |
ambhOdhe: kuhara gatena varShmaNaa tvaM
nirmagnaM kshitidharanaatham unninetha || 7 ||

उन्मग्ने झटिति तदा धरा धरेन्द्रे
निर्मेथु: दृढमिह सम्मदेन सर्वे ।
आविश्य द्वितयगणेऽपि सर्पराजे
वैवश्यं परिशमयन् अवीवृधस्तान् ॥८॥

unmagne jhaTiti tadaa dharaa dharendre
nirmethu: dR^iDhamiha sammadena sarve |
aavishya dvitayagaNe(a)pi sarparaaje
vaivashyaM parishamayann aviivR^idhastaan || 8 ||

उद्दाम भ्रमण जवोन्नमत् गिरीन्द्र-
न्यस्तैक स्थिरतर हस्त पङ्कजं त्वाम् ।
अभ्रान्ते विधि गिरिशादय: प्रमोदात्
उद्भ्रान्ता नुनुवु: उपात्त पुष्पवर्षा: ॥९॥

uddaama bhramaNa javOnnamad giriindra-
nyastaika sthiratara hasta pankajaM tvaam |
abhraante vidhi girishaadaya: pramOdaat
udbhraantaa nunuvu: upaatta puShpavarShaa: || 9 ||

दैत्यौघे भुजग मुखानिलेन तप्ते
तेनैव त्रिदशकुलेऽपि किञ्चिदार्ते ।
कारुण्यात्-तव किल देव वारिवाहा:
प्रावर्षन् अमरगणान् न दैत्यसङ्घान् ॥१०॥

daityaughe bhujaga mukhaanilena tapte
tenaiva tridashakule(a)pi ki~nchidaarte |
kaaruNyaat tava kila deva vaarivaahaa:
praavarShann amaragaNaan na daityasanghaan || 10 ||

उद्भ्राम्यत् बहुतिमि नक्र चक्रवाले
तत्राब्धौ चिरमथितेऽपि निर्विकारे ।
एकस्त्वं करयुग कृष्ट सर्पराज:
संराजन् पवनपुरेश पाहि रोगात् ॥११॥

udbhraamyad bahu timi nakra chakravaale
tatraabdhau chiramathite(a)pi nirvikaare |
ekastvaM karayuga kR^iShTa sarparaaja:
samraajan pavanapuresha paahi rOgaat || 11 ||



------Sri Krishnarpanam------

Friday 8 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 26 - GAJENDRA MOKSHAM

Dasakam - 26 - Gajendra Moksham




Indradyumna, King of Paandya region, once engrossed in his devotion to Lord, missed to welcome Sage Agastya on his arrival. Sage Agasthya cursed the king to become an elephant. Indradyumna got the form of an elephant immediately but was fortunate to remember his devotion to Lord.

Indradyumna became the leader of elephants, now known as Gajendra, sported with female elephants on the trikuta mountains and was living happily. One day Gajendra while roaming in the mountains, felt thirsty due to heat and went to a lake nearby, to drink water along with his female elephants.

In that lake, there was a gandarva named Huhu, who had turned in to a crocodile, cursed by sage Devala. He caught the leg of Gajendra. Indeed Lord gives difficulties to his devotees, only to bless later.

Gajendra fought with all his might for more than thousand years but still crocodile did not leave him. The time Gajendra became tired, he started singing hymns in praise of Parathman or Brahmam which he had learnt in his past life. He plucked the white lotus in the lake and offered it to the Lord.

On hearing the hymns, Brahma and Shiva did not venture to help as the sloka was addressed to Lord Hari, the nirguna Brahman . Lord immediately in his unlimited mercy, mounted on Garuda and appeared before Gajendra.

Lord held Gajendra with his lotus hands and released him from the clutches of the crocodile by severing it with the discus. The crocodile got released from  the sage Devala's curse and turned back to the beautiful Gandarva form. Gajendra got the divine form similar to the Lord himself by his divine grace.

Whoever sings this Gajendra moksham or listens to this story, or thinks of Gajendran or the Parabrahmam with focused mind, especially in the dawn, will be blessed with prosperity. Whoever remembers this story at the time of death, Lord declared that he will give them pure mind.

Lord departed to Vaikunta along with Gajendra after giving the benefits of reading or singing or hearing the Gajendra moksham. Bhattathiri requests Lord who saved Gajendra from jaws of death and blessed him, to protect all devotees including him in the same way.


PS: Only in this Gajendra Moksham, Lord himself has given the Phalasruthi, the benefits of reciting, singing or listening to this charithram. - from the explanatory notes of Sengalipuram Brahmasri Anantharama Deekshithar


Lyrics of Dasakam 26



इन्द्रद्युम्न: पाण्ड्य खण्डाधिराज:
त्वत्-भक्तात्मा चन्दनाद्रौ कदाचित् ।
त्वत् सेवायां मग्नधी: आलुलोके
नैवागस्त्यं प्राप्तं आतिथ्य कामम् ॥१॥

indradyumna: paaNDya khaNDaadhiraaja:
tvadbhaktaatmaa chandanaadrau kadaachit |
tvatsevaayaaM magnadhii: aalulOke 
naivaagastyaM praaptam aatithya kaamam || 1 ||

कुम्भोद्भूति: संभृत क्रोध भार:
स्तब्धात्मा त्वं हस्तिभूयं भजेति ।
शप्त्वाऽथैनं प्रत्यगात् सोऽपि लेभे
हस्तीन्द्रत्वं त्वत् स्मृति व्यक्ति धन्यम् ॥२॥

kumbhOdbhuuti: sambhR^ita krOdha bhaara:
stabdhaatmaa tvaM hasti bhuuyaM bhajeti |
shaptvaa(a)thainaM pratyagaat sO(a)pi lebhe
hastiindratvaM tvat smR^iti vyakti dhanyam || 2 ||

दुग्धाम्भोधे:-मध्य भाजि त्रिकूटे
क्रीडञ्छैले यूथपोऽयं वशाभि: ।
सर्वान् जन्तून्-अत्यवर्तिष्ट शक्त्या
त्वत्-भक्तानां कुत्र नोत्कर्षलाभ: ॥३॥

dugdhaambhOdhe: madhya bhaaji trikuuTe
kriiDan shaile yuuthapO(a)yaM vashaabhi: |
sarvaan jantuun-atyavartiShTa shaktyaa
tvat-bhaktaanaaM kutra nOtkarSha laabha: || 3 ||

स्वेन स्थेम्ना दिव्य देह्त्व शक्त्या
सोऽयं खेदान्-अप्रजानन् कदाचित् ।
शैलप्रान्ते घर्मतान्त: सरस्यां
यूथै:-साधं त्वत्-प्रणुन्नोऽभिरेमे ॥४॥

svena sthemnaa divya dehatva shaktyaa 
sO(a)yaM khedaan aprajaanan kadaachit |
shailapraante gharmataanta: sarasyaaM
yuuthai: saardhaM tvat-praNunnO(a)bhireme || 4 ||

हूहू:-तावत्-देवलस्यापि शापात्
ग्राहीभूत: तज्जले बर्तमान: ।
जग्राहैनं हस्तिनं पाददेशे
शान्त्यर्थं हि श्रान्तिदोऽसि स्वकानाम् ॥५॥

huuhuu: taavat-devalasyaapi shaapaat
graahiibhuuta: tajjale vartamaana: |
jagraahainaM hastinaM paadadeshe
shaantyarthaM hi shraantidO(a)si svakaanaam || 5 ||

त्वत्-सेवाया: वैभवात् दुर्निरोधं
युध्यन्तं तं वत्सराणां सहस्रम् ।
प्राप्ते काले त्वत्-पदैकाग्र्य सिध्यै
नक्राक्रान्तं हस्तिवर्यं व्यधास्त्वम् ॥६॥

tvat-sevaayaa: vaibhavaat durnirOdhaM
yuddhyantaM taM vatsaraaNaaM sahasram |
praapte kaale tvat-padaikaagrya siddhyai
nakraakraantaM hastivaryaM vyadhaastvam || 6 ||

आर्तिव्यक्त प्राक्तन ज्ञानभक्ति:
शुण्डोत्क्षिप्तै: पुण्डरीकै: समर्चन् ।
पूर्वाभ्यस्तं निर्विशेषात्म निष्ठं
स्तोत्रं श्रेष्ठं सोऽन्वगादीत् परात्मन् ॥७॥

aartivyakta praaktana j~naanabhakti:
shuNDOtkshiptai: puNDariikai: samarchan |
puurvaabhyastam nirvisheShaatma niShThaM
stOtra shreShThaM sO(a)nvagaadiit paraatman || 7 ||

श्रुत्वा स्तोत्रं निर्गुणस्थं समस्तं
ब्रह्मेशाद्यै: नाहमित्य-प्रयाते ।
सर्वात्मा त्वं भूरि कारुण्य वेगात्
तार्क्ष्यारूढ: प्रेक्षितोऽभू: पुरस्तात् ॥८॥

shrR^itvaa stOtraM nirguNasthaM samastaM
brahmeshaadyai: naahamitya-prayaate |
sarvaatmaa tvaM bhuuri kaaruNya vegaat
taarkshyaaruuDha: prekshitObhuu: purastaat || 8 ||

हस्तीन्द्रं तं हस्त पद्मेन धृत्वा
चक्रेण त्वं नक्रवर्यं व्यदारी: ।
गन्धर्वेऽस्मिन् मुक्त शापे स हस्ती
त्वत्-सारूप्यं प्राप्य देदीप्यते स्म ॥९॥

hastiindraM taM hastapadmena dhR^itvaa
chakreNa tvaM nakravaryaM vyadaarii: |
gandharve(a)smin muktashaape sa hastii
tvat-saaruupyaM praapya dediipyate sma || 9 ||

एतत्-वृत्तं त्वां च मां च प्रगे यो
गायेत्सोऽयं भूयसे श्रेयसे स्यात् ।
इत्युक्त्वैनं तेन सार्धं गतस्त्वं
धिष्ण्यं विष्णो पाहि वातालयेश ॥१०॥

etat-vR^ittaM tvaaM cha maaM cha prageyO 
gaayetsO(a)yaM bhuuyase shreyase syaat |
ityuktvainaM tena saardhaM gatastvam
dhiShNyaM viShNO paahi vaataalayesha || 10 ||


------Sri Krishnarpanam------

Thursday 7 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 25 - NARASIMHA AVATHARAM

Dasakam - 25 - Narasimha Avatharam



Hiranyakashipu angered at Prahlad's reply that God is omnipresent, struck the pillar hard and the Lord appeared with a big roar that the entire universe trembled and even Brahma was shaken off his throne. 

From the pillar, emerged, Lord in a form, which looked partly a beast, partly a human being, expanding in to a shining body, white in colour, with stiff hair all over the body, eyes shining like gold, wide opened mouth like a cave, sword like tongue rolling out, with Man-lion form, fierce looking jaws, pointed claws in hands and roaring loud.

Hiranyakashipu realised it to be lord who has come to kill him, rushed towards the him to kill it with his mighty mace. Lord held Hiranyakashipu's hands tightly by his stout arms, he slipped himself from the grip and came back rushing towards Lord with the sword and armour with valour to kill all the three worlds.

Lord in form of Narasimha, half man and half lion, held him by his hand, supported him on his thighs at the doorway, on twilight and tore his chest with his claws and drank the blood oozing out of his body, fiercely roaring strong enough to shatter the universe.

Pushing away the dead body, Lord Narasimha sprang up with body smeared in blood, wearing the intestine of Hirnyakashipu as garland, started to eat the other asuras, roaring loudly that caused mountains tremble, oceans turbulent, stars and other celestial objects scatter, causing an utter chaos in the universe.

Sitting on the thrown amidst the assembly, Lord roared again and again, casting fear to Brahma, Shiva and other Gods, Godesses and devas. No one dared to go near and kept singing hymns in praise to pacify the Lord.

Brahma instructed Prahlada to go near and prostrate before the Lord. On seeing his devotee, his anger reduced, and now becoming soft and kind, touched and blessed the boy with deep compassion. With Lord's touch, Prahlada started to sing hymns in praise of Lord and received boon in favour of the world.

Bhattathiri praised the lord who enacted this fierce drama to slay an asura and protect his prime devotee and requests him to cure him of his ailments.


PS: At the end of Narasimha Avatharam, when Bhattathiri sang Prahlada Priya he! Marutpurapathe!, Lord Guruvayoorappan who approves and acknowledges every dasakam, did not approve or nod his head. While Bhattathiri was wondering, what the reason could be, there came a divine voice from the sanctum of Lord Guruvayoorappan. Lord said that each and every devotee is dear to him, not only Prahlad. Hearing it, Bhattathiri was overwhelmed by Lord's mercy. - From the explanatory notes of Sengalipuram Brahmasri Anantharama Dikshithar.


Lyrics of Dasakam 25



स्तंभे घट्टयतो हिरण्यकशिपो: कर्णौ समाचूर्णयन्
आघूर्णज्  जगदण्ड कुण्ड कुहरो घोरस्तवाभूद्रव: ।
श्रुत्वा यं किल दैत्यराज हृदये पूर्वं कदाप्यश्रुतं
कम्प: कश्चन संपपात चलितोऽपि अम्भोजभू: विष्टरात् ॥१॥

stambhe ghaTTayatO hiraNyakashipO: karNau samaachuurNayan
aaghuurNaj jagadaNDa kuNDa kuharO ghOrastavaabhuudrava: |
shrutvaa yaM kila daityaraaja hR^idaye puurvaM kadaa(a)pyashrutaM
kampa: kashchana sampapaata chalitO(a)pi ambhOjabhuu: viShTaraat || 1 ||

दैत्ये दिक्षु विसृष्ट चक्षुषि महासंरम्भिणि स्तम्भत:
सम्भूतं न मृगात्मकं न मनुजाकारं वपुस्ते विभो ।
किं किं भीषणमेत-दद्भुतमिति व्युद्भ्रान्त चित्तेऽसुरे
विस्फूर्जत् धवलोग्र रोमविकसत् वर्ष्मा समाजृम्भथा: ॥२॥

daitye dikshu visR^iShTa chakshuShi mahaasanrambhiNi stambhata:
sambhuutaM na mR^igaatmakaM na manujaakaaraM vapuste vibhO |
kiM kiM bhiiShaNameta-dadbhutamiti vyudbhraanta chitte(a)sure
visphuurjat dhavalOgra rOmavikasat varShmaa samaajR^imbhathaa: || 2 ||

तप्तस्वर्ण सवर्ण घूर्णदतिरूक्षाक्षं सटाकेसर-
प्रोत्कम्प प्रनिकुम्बितांबरमहो जीयात्तवेदं वपु: ।
व्यात्त व्याप्त महादरीसख मुखं खड्गोग्र वल्गन्महा-
जिह्वा निर्गम दृश्यमान सुमहा दंष्ट्रायुगोड्डामरम् ॥३॥

taptasvarNa savarNa ghuurNa datiruukshaakshaM saTaakesara
prOtkampa pranikumbitaambaramahO jiiyaattavedaM vapu: |
vyaatta vyaapta mahaadariisakha mukhaM khaDgOgra valganmahaa
jihvaa nirgama dR^ishyamaana sumahaa danShTraayu-gODDaamaram || 3 ||

उत्सर्पत्-वलिभङ्ग भीषण-हनु ह्रस्व स्थवीयस्तर-
ग्रीवं पीवर दोश्शतोद्गत नख क्रूरांशु दूरोल्बणम् ।
व्योमोल्लङ्घि घनाघनोपमघन प्रध्वान निर्धावित-
स्पर्धालुप्रकरं नमामि भवत: तन्नारसिंहं वपु: ॥४॥

utsarpat valibhanga bhiiShaNa-hanuM hrasvasthaviiyastara
griivam piivaradOshshatOdgata nakha kruuraamshu duurOlbaNam |
vyOmOllanghi ghanaaghanOpamaghana pradhvaana nirdhaavita-
sparddhaaluprakaraM namaami bhavatastaM naarasinhaM vapu: || 4 ||

नूनं विष्णुरयं निहन्मि-अमुमिति भ्राम्यत्-गदा-भीषणं
दैत्येन्द्रं समुपाद्रवन्तम् अधृथा दोर्भ्यां पृथुभ्याममुम् ।
वीरो निर्गलितोऽथ खड्ग फलके गृह्ण विचित्रश्रमान्
व्यावृण्वन् पुनरापपात भुवनग्रासोद्यतं त्वामहो ॥५॥

nuunaM viShNurayaM nihanmi-amumiti bhraamyat-gadaa-bhiiShaNaM
daityendraM samupaadravantam adhR^ithaa dOrbhyaaM pR^ithubhyaamamum |
viirO nirgalitO(a)tha khaDga phalake gR^ihNan vichitrashramaan
vyaavR^iNvan punaraapapaata bhuvanagraasOdyataM tvaamahO || 5 ||

भ्राम्यन्तं दितिजाधमं पुनरपि प्रोद्गृह्य दोर्भ्यां जवात्
द्वारेऽथोरुयुगे निपात्य नखरान् व्युत्खाय वक्षोभुवि: ।
निर्भिन्दन्-अधि-गर्भ-निर्भर-गलत् रक्ताम्बु बद्धोत्सवं
पायं पायं उदैरयो बहुजगत् संहारि सिंहारवान् ॥६॥

bhraamyantaM ditijaadhamaM punarapi prOdgR^ihya dOrbhyaaM javaat
dvaare(a)thOruyuge nipaatya nakharaan vyutkhaaya vakshObhuvi: |
nirbhindann adhi-garbha-nirbhara-galat raktaambu baddhOtsavaM
paayaM paayam udairayO bahujagat sanhaari sinhaaravaan || 6 ||

त्यक्त्वा तं हतमाशु रक्तलहरी सिक्तोन्नमत् वर्ष्मणि
प्रत्युत्पत्य समस्त दैत्यपटलीं चाखाद्यमाने त्वयि ।
भ्राम्यद्भूमि विकम्पिताम्बुधिकुलं व्यालोल शैलोत्करं
प्रोत्स्रर्पत्-खचरं चराचरमहो दु:स्थामवस्थां दधौ ॥७॥

tyaktvaa taM hatamaashu raktalaharii siktOnnamat varShmaNi
pratyutpatya samasta daityapaTaliiM chaakhaadyamaane tvayi |
bhraamyadbhuumi vikampitaam budhikulaM vyaalOla shailOtkaraM
prOtsarpat khacharaM charaacharamahO duHsthaamavasthaaM dadhau || 7 ||

तावन्मांस वपाकराल वपुषं घोरान्त्र मालाधरं
त्वां मध्येसभं इद्ध-रोषमुषितं दुर्वार गुर्वारवम् ।
अभ्येतुं न शशाक कोपि भुवने दूरे स्थिता भीरव:
सर्वे शर्व विरिञ्च वासवमुखा: प्रत्येकं-अस्तोषत ॥८॥

taavanmaamsa vapaakaraala vapuShaM ghOraantra maalaadharaM
tvaaM madhyesabham iddha-roShaamuShitaM durvaara gurvaaravam |
abhyetuM na shashaaka kO(a)pi bhuvane duure sthitaa bhiirava:
sarve sharva viri~ncha vaasava mukhaa: pratyekam-astOShata || 8 ||

भूयोऽप्यक्षत रोषधाम्नि भवति ब्रह्माज्ञया बालके
प्रह्लादे पदयो: नमति अपभये कारुण्य भाराकुल: ।
शान्तस्त्वं करमस्य मूर्ध्नि समधा: स्तोत्रै: अथोद्गायत:
तस्या-कामधियोऽपि तेनिथ वरं लोकाय चानुग्रहम् ॥९॥

bhuuyO(a)pyakshata rOShadhaamni bhavati brahmaaj~nayaa baalake
prahlaade padayO: namati apabhaye kaaruNya bhaaraakula: |
shaantastvaM karamasya muurdhni samadhaa: stOtrai: athOdgaayata:
tasyaa-kaamadhiyO(a)pi tenitha varaM lOkaaya chaanugraham || 9 ||

एवं नाटित रौद्रचेष्टित विभो श्रीतापनीयाभिध-
श्रुत्यन्त स्फ़ुटगीत सर्वमहिमन् अत्यन्त शुद्धाकृते ।
तत्तादृङ्निखिलोत्तरं पुनरहो कस्त्वां परो लङ्घयेत्
प्रह्लादप्रिय हे मरुत्पुरपते सर्वामयात् पाहिमाम् ॥१०॥

evaM naaTita raudracheShTita vibhO shriitaapaniiyaabhidha
shrutyanta sphuTagiita sarvamahimann atyanta shuddhaakR^ite |
tattaadR^iN nikhilOttaraM punarahO kastvaaM parO langhayet
prahlaada priya he marutpurapate sarvaamayaat paahimaam || 10 ||


-------Sri Krishnarpanam--------

Wednesday 6 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 24 - BHAKTHA PRAHLAD

Dasakam - 24 - Bhaktha Prahlad





Hiranyakshan was killed by lord duing Varaha avathaaram, when he came in the form of divine boar.  Outraged by the loss of his brother, Hiranyakashipu swore to kill the Lord in revenge. He did severe penances and Brahma deva granted him the boon of not being killed by man or animal, in the residence or outside, in neither day nor night, by any weapon, in the ground or the sky.

Receiving the boons, Hiranyakashipu tortured the deva loka and took control of the heaven. He went in search of Lord in vaikunta, but Lord disappeared from his vision and entered his heart. Thinking Lord has fled seeing him in fear, he felt he had won.

Prahalada had learnt the glory of devotion from sage Narada, when he was in his mother Kayaathu's womb. So he continued to be devoted to Lord even after he was born. He grew up to become an outstanding example of a best devotee in all the three worlds.

Hiranyakashipu assigned teachers to teach dharmam, artham, kama, Rajaneedhi to the child, but the boy was interested in only devotion to the Lord. Hiranyakashipu asked the boy, what was the best lesson he had learnt. The boy replied that only devotion to the Lord had been the best lesson learnt. 

The furious father plotted ways to kill Prahlad. He was pierced with tridents, trampled under elephant, bitten by poisonous snake, poisoned, starved, thrown from a mountain peak. But nothing changed his mind and his devotion on Lord helped him survive all the punishments without any suffering. He continued to teach the asura children, the benefits of devotion, while the teacher was away.

On hearing that Prahalad is making all the asura children sing in praise of Lord, Hiranyakashipu became very angry. He questioned the boy from where he gets this strength. The boy replied that Lord Hari is his strength, He is the strength for Hiranyakashipu and for the universe. The three worlds are nothing but Lord's manifestation.

Hiranyakashipu questioned prahalada as to who is Hari? Where is Hari? In a fit of anger, he struck the pillar with his mighty sword. What came out of the pillar and what happened next?! Bhattadiri was unable to describe and took solace at the feet of Lord Guruvayoorappan.


Lyrics of Dasakam 24



हिरण्याक्षे पोत्रि प्रवर वपुषा देव भवता
हते शोक क्रोध ग्लपित धृतिरेतस्य सहज: ।
हिरण्य प्रारम्भ: कशिपु: अमराराति सदसि
प्रतिज्ञाम् आतेने तव किल वधार्थं मधुरिपो ॥१॥

hiraNyaakshe pOtri pravara vapuShaa deva bhavataa
hate shOka krOdha glapita dhR^itiretasya sahaja: |
hiraNya praarambha: kashipu: amaraaraati sadasi
pratij~naam aatene tava kila vadhaarthaM madhuripO || 1 ||

विधातारं घोरं स खलु तपसित्वा नचिरत:
पुर: साक्षात् कुर्वन् सुरनरमृगाद्यै: अनिधनं ।
वरं लब्ध्वा दृप्तो जगदिह भवन् नायकमिदं
परिक्षुन्दन्-इन्द्रात् अहरत् दिवं त्वाम्-अगण्यन् ॥२॥

vidhaataaraM ghOraM sa khalu tapasitvaa nachirata:
pura: saakshaat kurvan suranara mR^igaadyai: anidhanam |
varaM labdhvaa dR^iptO jagadiha bhavan naayakamidaM
parikshundann-indraat aharata divaM tvaam-agaNayan || 2 ||

निहन्तुं त्वां भूय: तव पदम् अवाप्तस्य च रिपो:
बहिर्दृष्टे: अन्तर्दधिथ हृदये सूक्ष्मवपुषा ।
नदन्-उच्चै: तत्रापि अखिल भुवनान्ते च मृगयन्
भिया यातं मत्वा स खलु जितकाशी निववृते ॥३॥

nihantum tvaaM bhuuya: tava padam avaaptasya cha ripO:
bahirdR^iShTe: antardadhita hR^idaye suukshmavapuShaa |
nadann-uchchai: tatraapi akhila bhuvanaante cha mR^igayan
bhiyaa yaataM matvaa sa khalu jitakaashii nivavR^ite || 3 ||

ततोऽस्य प्रह्लाद: समजनि सुतो गर्भवसतौ
मुनेर्वीणापाणे: अधिगत भवत् भक्ति महिमा ।
स वै जात्या दैत्य: शिशुरपि समेत्य त्वयि रतिं
गतस्त्वद्भक्तानां वरद परमोदाहरणताम् ॥४॥

tatO(a)sya prahlaada: samajani sutO garbhavasatau
munerviiNaapaaNe: adhigata bhavad bhakti mahimaa |
sa vai jaatyaa daitya: shishurapi sametya tvayi ratiM
gatastvadbhaktaanaaM varada paramOdaaharaNataam || 4 ||

सुरारीणां हास्यं तव चरण दास्यं निजसुते
स दृष्ट्वा दुष्टात्मा गुरुभिरशिशिक्षत्-चिरममुं ।
गुरुप्रोक्तं चासौ इदमिदं अभद्राय दृढमिति
अपाकुर्वन् सर्वं तव चरण भक्त्यैव ववृधे ॥ ५ ॥

suraariiNaaM haasyaM tava charaNadaasyaM nijasute
sa dR^iShTvaa duShTaatmaa gurubhirashishikshachchiramamum |
guruprOktaM chaasaavidamidamabhadraaya dR^iDhamiti
apaakurvan sarvaM tava charaNa bhaktyaiaiva vavR^idhe || 5 ||

अधीतेषु श्रेष्ठं किमिति परिपृष्टेऽथ तनये
भवत्-भक्तिं वर्यां अभिगदति पर्याकुलधृति: ।
गुरुभ्यो रोषित्वा सहजमतिरस्येति अभिविदन्
वधोपायान् अस्मिन् व्यतनुत भवत् पाद शरणे ॥६॥

adhiiteShu shreShThaM kimiti paripR^iShThe(a)tha tanaye
bhavadbhaktiM varyaamabhigadati paryaakuladhR^itiH |
gurubhyOrOShitvaa sahajamatirasyetyabhividan
vadhOpaayaanasmin vyatanuta bhavatpaada sharaNe || 6 ||

स शूलैराविद्ध: सुबहु मथितो दिग्गजगणै:
महासर्पै: र्दष्टोऽपि अनशन गराहार विधुत: ।
गिरीन्द्रवक्षिप्तोऽपि अहह! परमात्मन् अयि विभो
त्वयि न्यस्तात्मत्वात् किमपि न निपीडां-अभजत ॥७॥

sa shuulairaaviddhaH suvahu mathitO diggajagaNaiH
mahaasarpairdaShTOpyanashana garaahaara vidhutaH |
giriindraavakshiptO(a)pyahaha paramaatmannayi vibhO
tvayi nyastaatmatvaat kimapi na nipiiDaamabhajata || 7 ||

तत: शङ्काविष्ट: स पुनरतिदुष्टोऽस्य जनको
गुरूक्त्या तद्गेहे किल वरुणपाशै: तम्-अरुणत् ।
गुरोश्चा सान्निध्ये स पुनरनुगान् दैत्य तनयान्
भवद्भक्ते: तत्त्वम् परममपि विज्ञानम् अशिषत् ॥८॥

tataH shankaaviShTaH sa punarati duShTO(a)sya janakaH
guruuktyaa tadgehe kila varuNapaashaistamaruNat |
gurOshchaasaannidhye sa punaranugaan daityatanayaan
bhavadbhaktestattvaM paramamapi vij~naanamashiShat || 8 ||

पिता शृण्वन् बालप्रकरं अखिलं त्वत् स्तुतिपरं
रुषान्ध: प्राहैनं कुलहतक कस्ते बलमिति ।
बलं मे वैकुण्ठ: तव च जगतां चापि स बलं
स एव त्रैलोक्यं सकलमिति धीरोऽयम्-अगदीत् ॥९॥

pitaa shR^iNvan baala prakaramakhilaM tvatstutiparaM
ruShaa(a)ndhaH praahainaM kulahataka kaste balamiti |
balaM me vaikuNThastava cha jagataaM chaapi sa balaM
sa eva trailOkyaM sakalamiti dhiirO(a)yamagadiit || 9 ||

अरे क्वासौ क्वासौ सकल जगदात्मा हरिरिति
प्रभिन्ते स्म स्तंभं चलितकरवालो दितिसुत: ।
अत: पश्चात् विष्णो न हि वदितुं-ईशोऽस्मि सहसा
कृपात्मन् विश्वात्मन् पवनपुरवासिन् मृडय माम् ॥१०॥

are kvaasau kvaasau sakala jagadaatmaa haririti
prabhinte sma stambhaM chalita karavaalO diti suta: |
ata: pashchaat viShNO na hi vaditum-iishO(a)smi sahasaa
kR^ipaatman vishvaatman pavanapuravaasin mR^iDaya maam || 10 ||



------Sri Krishnarpanam------

Tuesday 5 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 23 - THE STORY OF DAKSHA AND CHITRAKETU

Dasakam 23 - The Story of Daksha and Chitraketu




Another Daksha apart from Prachetas son was deeply devoted to Lord and pleased with his devotion Lord appeared before him and granted him Asikini as his bride and fulfilled his wish to create species. 

Eleven thousand sons born to him took to path of salvation with Sage Narada's advice instead of continuing with the job of creation. Angry with Sage Narada, Daksha cursed him that he will never have a permanent place to stay, which Sage treated as a blessing. 

Daksha then multiplied mankind through his sixty daughters, Vishwaroopa one of his daughter's son helped Indra win Battle over asuras, by teaching him Narayana kavacha, prayer addressed to Lord seeking protection. 

Chitraketu, King of Surasena, got a son with the blessing of Sage Angirasa through his first wife which was killed by one of his other wives by sheer jelousy. Grief struck, King lost self-control, dwelling in maya and agony. 

Sage Narada and Angirasa took the soul of his lost son to the king, which asked him ''whose son am I? . In which birth of mine, were you my father? Due to karma, I attained different parents in different Janmas". The questions asked by soul removed delusion in chitraketu's mind. Then he worshipped Lord and got the Lordship of Vidyadharas. He was blessed with knowledge about Lord when he got his vision in Adhisesha form. 

Chitraketu wandered happily in all the worlds singing in praise of Lord and went to Mount Kailas. He saw Lord Shiva seated in assembly of sages and Goddess Uma seated on his lap. He mocked at Goddess Uma,  who in turn cursed him to be born as asura. 

Chitraketu was born as Vritthasura and even though he was an asura and fought with Indra, he imparted the knowledge about Lord to him and removed delusion of his enemy too and so was blessed to reach Vaikunta.

Diti, mother of Asuras, worshipped Lord for an year so that she be blessed with a son to kill Indra. She got sons called Maruts who only became friends with Indra. Having worshipped Lord for a long time, Diti though she wished evil for Indra, ended up getting sons who stayed united with Indra. 

That is the power of worship whether done with good or undesirable intention, says Bhattathiri and requested that he may be protected in a similar way.


Lyrics of Dasakam 23


प्राचेतसस्तु भगवन् अपरोपि दक्ष:
त्वत्-सेवनं व्यधित सर्गविवृद्धि काम: ।
आविर्बभूविथ तदा लसदष्टबाहु:
तस्मै वरं ददिथ तां च वधूं असिक्नीम् ॥१॥

praachetasastu bhagavann aparOpi daksha:
tvatsevanaM vyadhita sargavivR^iddhi kaama: |
aavirbabhuuvitha tadhaa lasadaShTa baahu:
tasmai varaM daditha taaM cha vadhuum asikniim || 1 ||

तस्यात्मजास्तु  अयुतमीश पुन: सहस्रं
श्रीनारदस्य वचसा तव मार्गमापु: ।
नैकत्रवासं ऋषये स मुमोच शापं
भक्तोत्तमस्तु  ऋषिरनुग्रहमेव मेने ॥२॥

tasyaatmajaastu ayutamiisha punassahasraM
shriinaaradasya vachasaa tava maargamaapu: |
naikatravaasam R^iShaye sa mumOcha shaapaM
bhaktOttamastu R^iShiranugrahameva mene || 2 ||

षष्ट्या ततो दुहितृभि: सृजत: कुलौघान्
दौहित्र सूनुरथ तस्य स विश्वरूप: ।
त्वत्-स्तोत्र वर्मितं अजापयदिन्द्रमाजौ
देव त्वदीय महिमा खलु सर्वजैत्र: ॥३॥

ShaShTyaa tatO duhitR^ibhi: sR^ijata: kulaughaan
dauhitra suunuratha tasya sa vishvaruupa: |
tvat-stOtra varmitam ajaapayadindramaajau
deva tvadiiya mahimaa khalu sarvajaitra: || 3 ||

प्राक् शूरसेन विषये किल चित्रकेतु:
पुत्राग्रही नृपति: अंङ्गिरस: प्रभावात् ।
लब्ध्वैक पुत्रमथ तत्र हते सपत्नी-
सङ्घै: अमुह्य दवश: तव माययासौ ॥४॥

praak shuurasena viShaye kila chitraketu:
putraagrahii nR^ipati: angirasa: prabhaavaat |
labdhvaika putramatha tatra hate sapatnii-
sanghai: amuhya davasha: tava maayayaasau || 4 ||

तं नारदस्तु समं  अङ्गिरसा दयालु:
सम्प्राप्य तावत् उपदर्श्य सुतस्य जीवं ।
कस्यास्मि पुत्र इति तस्य गिरा विमोहं
त्यक्त्वा त्वदर्चनविधौ नृपतिं न्ययुङ्क्त ॥५॥

taM naaradastu samam angirasaa dayaalu:
sampraapya taavat upadarshya sutasya jiivam |
kasyaasmi putra iti tasya giraa vimOhaM
tyaktvaa tvadarchanavidhau nR^ipatiM nyayunkta || 5 ||

स्तोत्रं च मन्त्रमपि नारदतोऽथ लब्ध्वा
तोषाय शेषवपुषो ननु ते तपस्यन् ।
विद्याधराधिपतितां स हि सप्तरात्रे
लब्ध्वाप्यकुण्ठमति: अन्वभजत् भवन्तं  ॥६॥

stOtraM cha mantramapi naaradatO(a)tha labdhvaa
tOShaaya sheShavapuShO nanu te tapasyan |
vidyaadharaadhipatitaaM sa hi saptaraatre
labdhvaa(a)pyakuNThamati: anvabhajat bhavantam || 6 ||

तस्मै मृणाल धवलेन सहस्र शीर्ष्णा
रूपेण बद्धनुति सिद्धगणावृतेन ।
प्रादुर्भवन्नचिरतो नुतिभि: प्रसन्नो
दत्वाऽऽत्मतत्त्वं अनुगृह्य तिरोदधाथ ॥७॥

tasmai mR^iNaala dhavalena sahasra shiirShNaa
ruupeNa baddhanuti siddha gaNaavR^itena |
praadurbhavannachiratO nutibhi: prasannO
datvaa(a)(a)tmatattvam anugR^ihya tirOdadhaatha || 7 ||

त्वत् भक्त मौलिरथ सोऽपि च लक्षलक्षं
वर्षाणि हर्षुलमना भुवनेषु कामं ।
सङ्गापयन् गुणगणं तव सुन्दरीभि:
सङ्गातिरेक-रहितो ललितं चचार ॥८॥

tvat bhakta mauliratha sO(a)pi cha lakshalakshaM
varShaaNi harShulamanaa bhuvaneShu kaamam |
sangaapayan guNagaNaM tava sundariibhi:
sangaatireka-rahitO lalitaM chachaara || 8 ||

अत्यन्त-सङ्ग विलयाय भवत्प्रणुन्नो
नूनं स रूप्य गिरीं आप्य महत्समाजे ।
निश्शङ्कं अङ्ककृत वल्लभं अङ्गजारिं
तं शङ्करं परिहसन् उमयाभिशेपे ॥९॥

atyanta sanga vilayaaya bhavatpraNunnO
nuunaM sa ruupya girim aapya mahatsamaaje |
nishshankam ankakR^ita vallabham angajaariM
taM shankaraM parihasann umayaa(a)bhishepe || 9 ||

निस्सम्भ्रमस्तु अयं अयाचित शापमोक्षो
वृत्रासुरत्चं उपगम्य सुरेन्द्र योधी ।
भक्त्यात्म तत्त्व कथनै: समरे विचित्रं
शत्रोरपि भ्रमं अपास्य गत: पदं ते ॥१०॥

nissambhramastu ayam ayaachita shaapamOkshO
vR^itraasuratvam upagamya surendra yOdhii |
bhaktyaa(a)(a)tma tattva kathanai: samare vichitraM
shatrOrapi bhramam apaasya gata: padaM te || 10 ||

त्वत्सेवनेन दिति: इन्द्र वधोद्यताऽपि
तान् प्रत्युतेन्द्र सुहृदो मरुतोऽभिलेभे ।
दुष्टाशयेऽपि शुभदैव भवन्निषेवा
तत्तादृश: त्वं अव मां पवनालयेश ॥११॥

tvatsevanena diti: indra vadhOdyataa(a)pi
taan pratyutendra suhR^idO marutO(a)bhilebhe |
duShTaashaye(a)pi shubhadaiva bhavanniShevaa
tattaadR^isha: tvam ava maaM pavanaalayesha || 11 ||


-------Sri Krishnarpanam------

Monday 4 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 22 - STORY OF AJAMILA

Dasakam - 22 - Story of Ajamila




Ajamila, a virtuous Brahmin, leading a grihastashrama went to forest on his father's command. Falling prey to a drunken woman, he left his old parents and good dutiful wife to lead a sinful life together with her. 

Ajamila had named his last son as Narayana, Lord's Naama, due to his previous sath-karmas and was attached to this son. At his old age, when death approached Ajamila, he saw three messengers of Yama with frightful appearance. Scared by the looks of the messengers and due to past devotion to Lord, he called out to his youngest Son, ''Narayana!. From nowhere appeared four beautiful Young man wearing yellow robes with divine looks like the Lord, who prevented the yama dhuthaas from dragging Ajamila. 

The messengers of Yama, questioned the divine young men for their prevention of their duty. Beautiful men of Lord agreed that Ajamila had committed a sinful life but at his death bed, even if he had called his son ''Narayana'' out of fear, still the mention of name alone is sufficient to absolve him of all sins committed by him in his various births. 

Hearing the Lord's name, the messengers of Yama left Ajamila, who then woke up from sleep as if it was all a dream. He repented for his sinful life and spent his last few days meditating on Lord. Finally he reached Lord's abode with the help of the same four divine young men who saved him from yama dhuthaas.

Hearing the account from his messengers, Yama instructed them strictly to spare the devotees of Lord. Bhattadari moved with Lord's mercy, requested that he be protected in a similar way.

PS: Ajamilan means someone who is caught in attachment or maaya. Even such person, if he does bhagawath bhajanam, knowingly or unknowingly, he attains sathgathi. This is the highlight of the story of Ajamila. 


Lyrics of Dasakam 22



अजामिलो नाम महीसुर: पुरा
चरन् विभो धर्मपथान् गृहाश्रमी ।
गुरोर्गिरा काननमेत्य दृष्टवान्
सुधृष्ट शीलां कुलटां मदाकुलाम् ॥१॥

ajaamilO naama mahiisura: puraa
charan vibhO dharmapathaan gR^ihaashramii |
gurOrgiraa kaananametya dR^iShTavaan
sudhR^iShTa shiilaaM kulaTaaM madaakulaam || 1 ||

स्वत: प्रशान्तोऽपि तदाहृताशय:
स्वधर्मं  उत्सृज्य तया समारमन् ।
अधर्मकारी दशमी भवन् पुन:
दधौ भवन् नामयुते सुते रतिम् ॥२॥

svata: prashaantO(a)pi tadaahR^itaashaya:
svadharmam utsR^ijya tayaa samaaraman |
adharmakaarii dashamii bhavan puna:
dadhau bhavan naamayute sute ratim || 2 ||

स मृत्युकाले यमराज किङ्करान्
भयङ्करांस्त्रीन् अभिलक्षयन् भिया ।
पुरा मनाक् त्वत् स्मृति वासना बलात्
जुहाव नारायण नामकं सुतम् ॥३॥

sa mR^ityukaale yamaraaja kinkaraan
bhayankaraamstriin abhilakshayan bhiyaa |
puraa manaak tvat smR^iti vaasanaa balaat
juhaava naaraayaNa naamakaM sutam || 3 ||

दुराशयस्यापि तदात्वनिर्गत:
त्वदीय नामाक्षर मात्र वैभवात् ।
पुरोऽभिपेतु: भवदीय पार्षदा:
चतुर्भुजा: पीतपटा मनोरमा: ॥४॥

duraashayasyaapi tadaatvanirgata:
tvadiiya naamaakshara maatra vaibhavaat
purO(a)bhipetu: bhavadiiya paarShadaa:
chaturbhujaa: piitapaTaa manOrama: || 4 ||


अमुं च संपाश्य विकर्षतो भटान्
विमुञ्चतेत्या-रुरुधुर्बलादमी ।
निवारितास्ते च भवज् -जनैस्तदा
तदीय पापं निखिलं न्यवेदयन् ॥५॥

amuM cha sampaashya vikarShatO bhaTaan
vimu~nchate-tyaa rurudhur balaadamii |
nivaaritaaste cha bhavaj-janaistadaa
tadiiya paapaM nikhilaM nyavedayan || 5 ||

भवन्तु पापानि कथं तु निष्कृते
कृतेऽपि भो दण्डनमस्ति पण्डिता: ।
न निष्कृति: किं विदिता भवादृशं
इति प्रभो त्वत्पुरुषा बभाषिरे ॥६॥

bhavantu paapaani kathaM tu niShkR^ite
kR^ite(a)pi bhO daNDanamasti paNDitaa: |
na niShkR^iti: kiM viditaa bhavaadR^ishaam
iti prabhO tvat puruShaa babhaaShire || 6 ||

श्रुति-स्मृतिभ्यां विहिता व्रतादय:
पुनन्ति पापं न लुनन्ति वासनां ।
अनन्तसेवा तु निकृन्तति द्वयीं
इति प्रभो त्वत्पुरुषा बभाषिरे ॥७॥

shruti smR^itibhyaam vihitaa vrataadaya:
punanti paapaM na lunanti vaasanaam |
anantasevaa tu nikR^intati dvayiim
iti prabhO tvat puruShaa babhaaShire || 7 ||

अनेन भो जन्म सहस्र कोटिभि:
कृतेषु पापेष्वपि निष्कृति: कृता ।
यदग्रहीन्नाम भयाकुलो हरे:
इति प्रभो त्वत्पुरुषा बभाषिरे ॥८॥

anena bhO janma sahasrakOTibhi:
kR^iteShu paapeShvapi niShkR^iti: kR^itaa |
yadagrahiinnaama bhayaakulO hare:
iti prabhO tvat puruShaa babhaaShire || 8 ||

नृणां अबुद्ध्यापि मुकुन्द कीर्तनं
दहत्यघौघान् महिमास्य तादृश: ।
यथाग्नि रेधांसि यथौषधं गदान्
इति प्रभो त्वत्पुरुषा बभाषिरे ॥९॥

nR^iNaam abuddhyaa(a)pi mukunda kiirtanaM
dahatyaghaughaan mahimaasya taadR^isha: |
yathaagni redhaamsi yathauShadhaM gadaan
iti prabhO tvatpuruShaa babhaaShire || 9 ||

इतीरितै: याम्यभटै: अपासृते
भवद्भटानां च गणे तिरोहिते ।
भवत्-स्मृतिं कंचन कालमाचरन्
भवत्पदं प्रापि भवत्-भटैरसौ ॥१०॥

itiiritai: yaamyabhaTai: apaasR^ite
bhavadbhaTaanaaM cha gaNe tirOhite |
bhavatsmR^itiM ka~nchana kaalamaacharan
bhavatpadaM praapi bhavat bhaTairasau || 10 ||

स्व किङ्करावेदन शङ्कितो यम:
त्वदंघ्रि भक्तेषु न गम्यतामिति ।
स्वकीय भृत्यान् अशिशिक्षदुच्चकै:
स देव वातालय नाथ पाहिमाम् ॥११॥

sva kinkaraavedana shankitO yama:
tvadanghri bhakteShu na gamyataamiti |
svakiiya bhR^ityaan ashishiksha duchchakai:
sa deva vaataalaya naatha paahimaam || 11 ||


-------Sri Krishnarpanam------



Sunday 3 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 21 - DIFFERENT FORMS OF LORD AND WORSHIP


Dasakam - 21 - Different Forms of Lord and Worship






The earth's middle region is called Ilaavrata and is inhabited exclusively by women with Gauri (Parvati) as their chief. Lord Siva, present there in the form of Ardhanareeshwara and Lord Vishnu is worshipped as Sankarshana by Shiva through sacred mantras and hymns of praise.

Bhadraswa, east of Ilaavrata, is inhabited by Bhadravasas and they worship Lord in the form of Hayagreeva, who is the embodiment of Knowledge.

Harivarsha is to the south of Ilaavrata where Prahalada and other devotees pray to lord in Narahari form whose body is tall and white, calm and bestower of knowledge of Brahman.

To the west of Ilaavrata is the Ketumala, where lord is in the form of Kamadeva and worshipped by Lakshmi and sons of Prajapathi.

Ramyaka which is to the north is the place where Vaivaswata Manu worships Lord in the form of fish or Matsya, who shines in the heart of those who are devoid of attachments.

To the north of Ramyaka is region Hiranmaya, where Lord resides in the form of huge Tortoise which bore the Mandara mountain on its back and worshipped by Chief of Pitrus, Aryama.

Lord exists in the form of divine varaha who took the avataar to save the earth to the north of Hiranmaya. Goddess of Earth worships the Lord by singing hymns in praise here.

Kimpurusha, to the south of Ilaavrata is the place where Lord exists in the form of Rama and is worshipped by the mighty Hanuman with supreme devotion.

In the bharathakanda region, Lord exists in the form of Narayana with his companion Nara until the pralaya kaalam, to protect the devotees and is worshipped by Sage Narada and other supreme devotees with hymns based on Sankya yoga and Ashtanga yoga.

People worship Lord in the form of sun in plaaksha and moon in shaalmala, fire in kushadveep, water in Kraunch, wind in shaaka, and as Brahmaa in Pushkara.

Lord is worshipped by great sages and stars such as Dhruva and planets at dawn noon and dusk in the form of Simsumara, the enormous fish.

Narayana bhattathiri worships Lord Guruvayoorappan in the form of Adhisesha residing at Paataal loka with thousand heads wearing blue dress with a plough in the hand as weapon and requests him to accept his praise and eradicate his ailments.


Lyrics of Dasakam 21



मध्योद्भवे भुव इलावृत नाम्नि वर्षे
गौरी प्रधान वनिता जनमात्र भाजि ।
शर्वेण मन्त्र नुतिभि: समुपास्यमानं
सङ्कर्षणात्मकंअधीश्वर संश्रये त्वाम् ॥१॥

madhyOdbhave bhuva ilaavR^ita-naamni varShe
gaurii pradhaana-vanitaa janamaatra-bhaaji |
sharveNa mantra nutibhi: samupaasyamaanaM
sankarShaNaatmakam adhiishvara samshraye tvaam || 1 ||

भद्राश्व नामक इलावृत पूर्ववर्षे
भद्रश्रवोभि: ऋषिभि: परिणूयमानम् ।
कल्पान्त गूढनिगमोद्धरण प्रवीणं
ध्यायामि देव हयशीर्ष-तनुं भवन्तम् ॥२॥

bhadraashva naamaka ilaavR^ita puurvavarShe
bhadrashravObhi: R^IShibhi: pariNuuyamaanam |
kalpaanta guuDha nigamOddharaNa praviiNaM
dhyaayaami deva hayashiirSha-tanuM bhavantam || 2 ||

ध्यायामि दक्षिणगते हरिवर्ष वर्षे
प्रह्लाद मुख्य पुरुषै: परिषेव्यमाणम् ।
उत्तुङ्ग शान्त धवलाकृतिम् एकशुद्ध-
ज्ञानप्रदं नरहरिं भगवन् प्रपद्ये ॥३॥

dhyaayaami dakshiNagate harivarSha varShe
prahlaada mukhya puruShai: pariShevyamaaNam |
uttunga shaanta dhavalaakR^iti-m ekashuddha-
jnaanapradaM narahariM bhagavan prapadhye || 3 ||

वर्षे प्रतीचि ललितात्मनि केतुमाले
लीलाविशेष ललितस्मित शोभनाङ्गं  ।
लक्ष्म्या प्रजापति सुतैश्च निषेव्यमाणं
तस्या: प्रियाय धृत कामतनुं भजे त्वाम् ॥४॥

varShe pratiichi lalitaatmani ketumaale
liilaavisheSha-lalita-smita-shObhanaangam |
lakshmyaa prajaapati sutaishcha niShevyamaaNaM
tasyaaH priyaaya dhR^itakaamatanuM bhaje tvaam || 4 ||

रम्येपि उदीचि खलु रम्यक नाम्नि वर्षे
तद्वर्षनाथ मनुवर्य सपर्यमाणं ।
भक्तैक वत्सलम् अमत्सर हृत्सु भान्तं
मत्स्याकृतिं भुवननाथ भजे भवन्तम् ॥५॥

ramye(a)pi udiichi khalu ramyakanaamni varShe
tadvarShanaatha manuvarya saparyamaaNam |
bhaktaika vatsalam amatsara hR^itsu bhaantaM
matsyaakR^itiM bhuvananaatha bhaje bhavantam || 5 ||

वर्षं हिरण्मय समाह्वयम् औत्तराहम्
आसीनमद्रि धृति कर्मठ कामठाङ्गं ।
संसेवते पितृगण प्रवरोऽर्यमा यं
तं त्वां भजामि भगवन् परचिन्मयात्मन् ॥६॥

varShaM hiraNmaya samaahvayam auttaraaham
aasiinamadri dhR^iti karmaTa kaamaTaangam |
samsevate pitR^igaNa pravarO(a)ryamaa yaM
taM tvaaM bhajaami bhagavan parachinmayaatman || 6 ||

किञ्चोत्तरेषु कुरुषु प्रियया धरण्या
संसेवितो महितमन्त्र नुतिप्रभेदै: ।
दंष्ट्राग्र घृष्ट घनपृष्ठ गरिष्ठ वर्ष्मा
त्वं पाहि बिज्ञनुत यज्ञ वराहमूर्ते ॥७॥

kiM chOttareShu kuruShu priyayaa dharaNyaa
samsevitO mahitamantra nutiprabhedai: |
danShTraagra ghR^iShTa ghanapR^iShTa gariShTa varShmaa
tvaM paahi vij~nanuta yaj~na varaahamuurte || 7 ||

याम्यां दिशं भजति किंपुरुषाख्य वर्षे
संसेवितो हनुमता दृढ भक्ति भाजा ।
सीताभिराम परमाद्भुत रूपशाली
रामात्मक: परिलसन् परिपाहि विष्णो ॥८॥

yaamyaaM dishaM bhajati kimpuruShaakhya varShe
samsevitO hanumataa dR^iDha bhaktibhaajaa |
siitaabhiraama paramaadbhuta ruupashaalii
raamaatmaka: parilasan paripaahi viShNO || 8 ||

श्रीनारदेन सह भारत खण्ड मुख्यै:
त्वं साङ्ख्ययोग नुतिभि: समुपास्यमान: ।
आकल्प कालमिह साधु जनाभि रक्षी
नारायणो नरसख: परिपाहि भूमन् ॥९॥

shriinaaradena saha bhaarata khaNDa mukhyai:
tvaM saankhyayOga nutibhi: samupaasyamaana: |
aakalpa kaalamiha saadhu janaabhi rakshii
naaraayaNO narasakha: paripaahi bhuuman || 9 ||

प्लाक्षेऽर्क रूपमयि शाल्मल इन्दुरूपं
द्वीपे भजन्ति कुशनामनि वह्नि रूपम् ।
क्रौञ्चेऽम्बु रूपमथ वायुमयं च शाके
त्वां ब्रह्म रूपमपि पुष्कर नाम्नि लोका: ॥१०॥

plaakshe(a)rka ruupamayi shaalmala induruupaM
dviipe bhajanti kushanaamani vahni ruupam |
krau~nche(a)mbu ruupamatha vaayumayaM cha shaake
tvaaM brahma ruupamayi puShkaranaamni lOkaa: || 10 ||

सर्वै र्ध्रुवादिभि: उडुप्रकरैर्ग्रहैश्च
पुच्छादिकेषु अवयवेषु अभिकल्प्यमानै: ।
त्वं शिंशुमार वपुषा महतामुपास्य:
सन्ध्यासु रुन्धि नरकं मम सिन्धु शायिन् ॥११॥

sarvai-dhruvaadibhi: uDuprakarai: grahaishcha
puchChaadi keShvu avayaveShu abhi kalpyamaanai: |
tvaM shimshumaara vapuShaa mahataamupaasya:
sandhyaasu rundhi narakaM mama sindhu shaayin || 11 ||

पातालमूल भुवि शेषतनुं भवन्तं
लोलैक कुण्डल विराजि सहस्रशीर्षं ।
नीलाम्बरं धृतहलं भुजगाङ्गनाभि:
जुष्टं भजे हर गदान् गुरुगेह नाथ ॥१२॥

paataalamuula bhuvi sheShatanuM bhavantaM
lOlaika kuNDala viraaji sahasrashiirSham |
niilaambaraM dhR^itahalaM bhujagaanga naabhi:
juShTaM bhaje hara gadaan gurugeha naatha ||12 ||



-------Sri Krishnarpanam------

Saturday 2 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 20 - THE STORY OF NABHI AND AVATHAR OF RISHABADEVA

Dasakam-20-The Story of Nabhi & 

Avathar of Rishabhadeva




Swambhuvo Manu's elder son was King Priyavrata. Priyavrata's elder son was Aagnidhara. He ruled the Jambudweepa had a son called Nabhi. King Nabhi was not having children for a long time. Therefore, he performed a yagna together with his wife Meru Devi. Lord appeared in the sacrificial fire and granted a boon that Lord himself will be born as child to the couple. 

At appropriate time, King Nabhi handed over the administration to Rishabadeva and left to forest with his queen to perform penance and merged with Lord.

King Rishaba ruled the world with prosperity so much so that Indra became jealous and stopped rain for the continent but with Rishaba's yogic power, rain was brought back. Winning over Indra, Rishaba took the hand of his daughter Jayanthi and they had one hundred sons, eldest of them was Bharatha.

Among hundred, Bharatha became the next king of Bharathavarsha. Nine of the other sons became yogis; another nine ruled over various other regions, remaining eighty one became Brahmins by the power of their spiritual actions. Rishaba advised all his sons and other yogis, the path of salvation through renouncing desires and indulging in deep devotion to Lord. 

Rishaba moved to forest and indulged himself in severe penances leading a life of total renunciate. He wandered all through the earth, observing the life of python, cow, deer, crow, advising spiritual values to people and devotion to supreme Lord as means of salvation. Finally Rishaba Deva merged with Lord, by giving his body to a forest fire in the Coorg mountains, thus completing his spiritual journey in Earth.

Reciting the story of Nabhi and Lord's avatara as Rishabadeva, Bhattadiri requests Lord to remove all his sufferings and cure him of his ailments. 



Lyrics of Dasakam 20


प्रियव्रतस्य प्रियपुत्रभूतात्
आग्नीध्र राजात् उदितो हि नाभि: ।
त्वां दृष्टवान्-इष्टदं-इष्टि-मध्ये
तवैव तुष्ट्यै कृतयज्ञ कर्मा ॥१॥

priyavratasya priyaputrabhuutaat
aagniidhra raajaat uditO hi naabhi: |
tvaaM dR^iShTavaan-iShTadam-iShTi-madhye 
tavaiva tuShTyai kR^itayaj~na karmaa || 1 ||

अभिष्टुत: तत्र मुनीश्वरैस्त्वं
राज्ञ: स्वतुल्यं सुतमर्थ्यमान: ।
स्वयं जनिष्येऽहं इति ब्रुवाण:
तिरोदधा बर्हिषि विश्वमूर्ते ॥२॥

abhiShTuta: tatra muniishvaraistvaM 
raaj~naH: svatulyaM sutamarthyamaana: |
svayaM janiShye(a)ham iti bruvaaNa:
tirOdadhaa bahirShi vishvamuurte || 2 ||

नाभि-प्रियायां-अथ मेरुदेव्यां
त्वमंशतोऽभू: ॠषभाभिधान: ।
अलोक सामान्य गुण प्रभाव
प्रभाविताशेष जन प्रमोद: ॥३॥

naabhi-priyaayaam-atha merudevyaaM
tvamamshatO(a)bhuu: R^IShabhaabhidhaana: |
alOka saamaanya guNa prabhaava
prabhaavitaasheSha jana pramOda: || 3 ||

त्वयि त्रिलोकी भृति राज्यभारं
निधाय नाभि: सह मेरुदेव्या ।
तपोवनं प्राप्य भवन्-निषेवी
गत: किलानन्दपदं पदं ते ॥४॥

tvayi trilOkii bhR^iti raajyabhaaraM 
nidhaaya naabhi: saha merudevyaa |
tapOvanaM praapya bhavan-niShevii 
gata: kilaanandapadaM padaM te || 4 ||

इन्द्र:-त्वदुत्कर्ष कृतात् अमर्षात्
ववर्ष नास्मिन् अजनाभवर्षे ।
यदा तदा त्वं निजयोग शक्त्या
स्ववर्षमेनत् व्यदधा: सुवर्षम् ॥५॥

indra: tvadutkarSha-kR^itaat amarShaat 
vavarSha naasminn ajanaabhavarShe |
yadaa tadaa tvaM nijayOga shaktyaa 
svavarShamenad vyadadhaa: suvarSham || 5 ||

जितेन्द्र दत्तां कमनीं जयन्तीं 
अथोद्वहन् आत्मरताशयोऽपि ।
अजीजनत् तत्र शतं तनूजान्
नेषां क्षितीशो भरतोऽग्रजन्मा ॥६॥

jitendra dattaaM kamaniiM jayantii 
mathOdvahannaatmarataashayO(a)pi |
ajiijanastatra shataM tanuujaa-
neShaaM kshitiishO bharatO(a)grajanmaa || 6 ||

नवाभवन् योगिवरानवान्येतु
अपालयन् भारत वर्ष खण्डान् ।
सैका त्वशीति: तव शेषपुत्र:
तपोबलात् भूसुर भूयमीयु: ॥७॥

navaabhavan yOgivaraana vaanyetu
apaalayan bhaaratavarSha khaNDaan
saikaa tvashiiti: tava sheShaputra:
tapObalaat bhuusura bhuuyamiiyu: || 7 ||

उक्त्वा सुतेभ्योऽथ मुनीन्द्र मध्ये
विरक्ति भक्त्यन्वित मुक्तिमार्गं   ।
स्वयं गत: पारम् अहंस्यवृत्तिं
अधाजडोन्मत्त पिशाच चर्याम् ॥८॥

uktvaa sutebhyO(a)tha muniindra madhye 
virakti bhaktyanvita muktimaargam |
svayaM gata: paaram ahamsyavR^ittim
adhaajaDOn matta pishaacha charyaam || 8 ||


परात्मभूतोऽपि परोपदेशं
कुर्वन् भवान् सर्व निरस्यमान: ।
विकारहीनो विचचार कृत्स्नां
महीमहीनात्म रसाभिलीन: ॥९॥

paraatmabhuutO(a)pi parOpadeshaM
kurvan bhavaan sarva nirasyamaana: |
vikaarahiinO vichachaara kR^itsnaaM 
mahiimahiinaatma rasaabhiliina: || 9 ||

शयुव्रतं गोम् मृगकाकचर्यां
चिरं चरन्नाप्य परं स्वरूपं ।
दवाहृताङ्ग: कुटकाचले त्वं
तापान् ममापाकुरु वातनाथ ॥१०॥

shayuvrataM gOm mR^igakaakacharyaaM 
chiraM charannaapya paraM svaruupam |
davaahR^itaanga: kuTakaachale tvaM
taapaan mamaapaakuru vaatanaatha ||10 ||



------Sri Krishnarpanam-------

Friday 1 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 19 - THE PRACHETAS AND BIRTH OF DAKSHA

Dasakam - 19 - The Prachetas and Birth of Daksha




Prithu's great grandson, Praacheenbarhis was noble and just and was involved in task of creation. He was married to Sathadruti, who gave birth to ten noble sons collectively called as Prachetas. As per their father's advice, they indulged themselves in Lord's worship and went to the western ocean to do penance and reached a beautiful lake.

Lord Shiva came to the lake shore to meet Prachetas and taught Rudrageetha which is sung in praise of Lord Narayana. Singing this hymn, the ten sons did penance in water for ten thousand years. Their deep penance on Lord, purified their father, who had slained several animals in the name of sacrifice and even their ancestor Venan who destroyed yagnas. Sage Narada went and met Praacheenabarhis and gave knowledge about athman by which he merged with the Lord. 

Pleased with the deep penance for many years, Lord by virtue of his compassion, appeared before Prachetas in Garuda vahana with eight arms, holding conch, discus and other divine weapons and with his limitless mercy, granted boons. They were blessed with the daughter of the trees as wife and led a happy life of ten thousand years. They were blessed with a son Daksha. 

Prachetas did several penances and following advice of divine sage Narada, attained salvation in Lord's abode.

Bhattathiri requests Lord who shows boundless mercy to his devotees, to protect him and cure him of his ailments.


Lyrics of Dasakam 19


पृथोस्तु नप्ता पृथु धर्म कर्मठ:
प्राचीन बर्हि: युवतौ शतद्रुतौ ।
प्रचेतसो नाम सुचेतस: सुतान्
अजीजनत् त्वत् करुणाङ्कुरानिव ॥१॥

pR^ithOstu naptaa pR^ithu dharma karmaTha:
praachiinabarhiryuvatau shatadrutau |
prachetasO naama suchetasaH sutaan
ajiijanat tvat karuNaankuraaniva॥ 1 ||

पितु: सिसृक्षा निरतस्य शासनाद्
भवत्-तपस्या निरता दशापि ते |
पयोनिधिं पश्चिममेत्य तत्तटे
मनोहरं सन्ददृशु: सरोवरं ॥२॥

pitu: sisR^ikshaa niratasya shaasanaad
bhavat-tapasyaa nirataa dashaapi te |
payOnidhiM pashchimametya tattaTe
manoharaM sandadR^ishu: sarovaram॥ 2 ||

तदा भवत्-तीर्थमिदं समागतो
भवो भवत् सेवक दर्शनादृत: ।
प्रकाशं-आसाद्य पुर: प्रचेतसां
उपादिशत् भक्त तमस्तव स्तवम् ॥३॥

tadaa bhavat-tiirthamidaM samaagatO
bhavO bhavat sevaka darshanaadR^ita: |
prakaasham-aasaadya pura: prachetasaam
upaadishat bhakta tamastava stavam || 3 ||


स्तवं जपन्त: तममी जलान्तरे
भवन्तं-आसे विषतायुतं समा: ।
भवत्-सुखास्वाद रसाद मीष्वियान्
बभूव कालो ध्रुववन्न शीघ्रता ॥४॥

stavaM japanta: tamamii jalaantare
bhavantam-aase viShataayutaM samaa: |
bhavat-sukhaasvaada rasaada miiShviyaan
babhuuva kaalO dhruvavanna shiighrataa || 4 ||

तपोभिरेषां अतिमात्र वर्धिभि:
स यज्ञ हिंसा निरतोऽपि पावित: ।
पिताऽपि तेषां गृहयात नारद-
प्रदर्शितात्मा भवदात्मतां ययौ ॥५॥

tapObhireShaam atimaatra vardhibhi:
sa yaj~na himsaa niratO(a)pi paavita: |
pitaa(a)pi teShaaM gR^ihayaata naarada-
pradarshitaatmaa bhavadaatmataaM yayau || 5 ||

कृपाबलेनैव पुर: प्रचेतसां
प्रकाशमागा: पतगेन्द्र वाहन: ।
विराजि चक्रादि वरायुधां शुभि:
भुजाभिरष्टाभि: उदञ्चितद्युति: ॥६॥

kR^ipaabalenaiva pura: prachetasaaM
prakaashamaagaa: patagendra vaahana: |
viraaji chakraadi varaayudhaam shubhi:
bhujaabhiraShTaabhi:uda~nchitadyuti: || 6 ||

प्रचेतसां तावत् अयाचतामपि
त्वमेव कारुण्य भरात् वरानदा: ।
भवत् विचिन्ताऽपि शिवाय देहिनां
भवत्वसौ रुद्रनुतिश्च कामदा ॥७॥

prachetasaaM taavat ayaachataamapi
tvameva kaaruNya bharaat varaanadaa: |
bhavat vichintaa(a)pi shivaaya dehinaaM
bhavatvasau rudranutishcha kaamadaa || 7 ||

अवाप्य कान्तां तनयां महीरुहां
तया रमध्वं दशलक्ष वत्सरीम् ।
सुतोऽस्तु दक्षो ननु तत्क्षणाच्च मां
प्रयास्यथेति न्यगदो मुदैव तान् ॥८॥

avaapya kaantaaM tanayaaM mahiiruhaaM
tayaa ramadhvaM dashalaksha vatsariim |
sutO(a)stu dakshO nanu tatkshaNaachcha maaM
prayaasyatheti nyagadO mudaiva taan || 8 ||

ततश्च ते भूतल रोधिनस्तरून्
क्रुधा दहन्तो द्रुहिणेन वारिता: ।
द्रुमैश्च दत्तां तनयाम् अवाप्य तां
त्वदुक्त कालं सुखिनोऽभिरेमिरे ॥९॥

tatashcha te bhuutala: Odhinastaruun
krudhaa dahantO druhiNena vaaritaa: |
drumaishcha dattaaM tanayaamavaapya taaM
tvaduktakaalaM sukhinO(a)bhiremire ||  9 ||

अवाप्य दक्षं च सुतं कृताध्वरा:
प्रचेतसो नारदलब्धया धिया ।
अवापुरानन्द पदं तथाविध:
त्वमीश वातालयनाथ पाहि माम् ॥१०॥

avaapya dakshaM cha sutaM kR^itaadhvaraa:
prachetasO naaradalabdhayaa dhiyaa |
avaapuraananda padaM tathaavidha:
tvamiisha vaataalayanaatha paahi maam || 10 ||


------Sri Krishnarpanam------