Saturday 16 May 2020

NARAYANEEYAM DASAKAM - 34 - RAMA AVATHAARAM (PART I)


Dasakam - 34 - Rama Avathaaram (Part I)




Dhyana Slokam: Meaning

Lord Ramachandra, who gave up the kingdom to keep up the promise of his father, who wandered in the forest accompanied by Seetha maatha, from one forest to another on his lotus feet, which were so delicate that they were unable to bear even the touch of Sītā’s palms, who was accompanied by Hanumān [or by another monkey, Sugrīva], king of the monkeys, and by his own younger brother Lord Lakṣmaṇa, both of whom gave Him relief from the fatigue of wandering in the forest, who got Surpanakha's nose and ears cut which resulted in him getting separated from Seetha Maatha, which made him angry causing his eyebrows to narrow, scaring the Samudra raaja, who then allowed the Lord to construct a bridge to cross the ocean and as a result, the Lord entered the kingdom of Rāvaṇa to kill him, like a fire devouring a forest, may that Supreme Lord, Rāmacandra, give us all protection.




Ravana was becoming more powerful and devas prayed to Lord for his destruction. King of Kosala, Dasaratha performed Puthrakameshti yagam with help of sage Rishyashringa. The Lord himself emerged with paayasam and asked Dasharatha to distribute it to his three wives, Kowsalya, Sumithra and Kaikeyi, They concieved immediately. Lord incarnated as Rama together with Lakshmana, Bharatha and Satrugana.

At the instruction by father, Rama took his bow accompanied by Lakshmana, went with Sage Vishwamitra to protect his noble yajnya and reached Dhandaka forest. Pleased with the two, Sage taught them two mantras Balai and atibalai which gives great health and prevented fatigue. Rama killed Taadakaa, a demoness who was troubling the sages from doing yajnyas. Sage Vishwamitra taught all the asthra-shaastras to Rama and Lakshmana and took them to hermitage called Siddashrama.

Mareecha came to disturb the yajna in the very beginning itself. Rama chased him away but killed Subahu and other rakshashas. Ahalya was turned to stone by the curse of  her husband, Sage Gowthama. Rama liberated ahalya from her curse and united her with her husband. Rama and Lakshmana reached King Janaka's palace in Videha kingdom. Rama broke Shiva danush and married Sita, daughter of earth, incarnation of Mahalaxmi. Lakshmana, bharatha and satrugna married three sisters of Sita and couples and set out to Ayodhya.


Parasurama, the descendant of Brigu vamsa confronted Rama, blinded with rage and was defeated. Parasurama handed over all his powers to Rama and went away. Rama reached Ayodhya with Seetha and lived there happily. One day, Bharatha left to his uncle's house along with Sathrugana. During that time, King Dasaratha planned for pattabhishekam of Rama, but the ceremony was stopped by step mother Kaikeyi.

To keep up father's words, Rama taking his bows and arrows, left to exile along with Sita and brother Lakshmana. The people of ayodhya with grief, followed Rama but he advised them to return back to the kingdom. Rama reached the residence of Guhan, the boatman and changed to ascetic dress with matted hair. Guhan ferried the three, across the river ganges and they reached sage Bharadwaja and offered respects to him. Under his guidance, Rama along with Seetha and Lakshmana, left to Chitrakoot and lived peacefully.

Rama came to know that his father died due to separation from his beloved son Rama, through Bharatha, was grief stricken and performed Tarpana for him. Bharata requested Rama to come back and take over the throne. However Rama gave his paadukas to keep them with him and  take care of kingdom in Rama's absence. Rama paid respects to sage Atri and his wife Anusuya and reached Dandaka forest, killed Viraada and gave salvation to Sage Sharabangee.

Rama left Chitrakootam after Bharatha left. He met Sage Agastya  who gave him divine bow of Vishnu, Brahmastra, and other missiles to protect the sages from Rakshashas. Rama met Jataayu, the eagle, Dasaratha's friend and then reached panchavati on the banks of River Godavari and stayed happily with Sita.

Shoorpanakha, demoness attracted by Rama's beauty tried to lure him. Annoyed Rama, sent her to Lakshmana, who cut her nose and ears in anger. Seeing her plight, Karan, Dhooshanan and Trishira came to fight with Rama and Lakshmana and got killed. Rama killed 14000 Rakshahas who accompanied the three demons with his bow.

Shoorpanaka went back to Ravana and gave an account of Seetha's appearance and beauty. Ravana got infatuated and devised plan to abduct her with help of Mareecha. Mareecha acting like a golden deer, lured sita and ran away. Rama went in search of it killed it but Mareecha shouted Lakshmana in Ram's voice before it died. Sensing danger, Lakshmana was forced to look for Rama by seetha. When Seetha was alone, Ravana abducted her. Though Rama was very sad about his separation from Seetha, yet he was happy that now he got a reason for Ravana Vadham.

While taking her to Lanka, Ravana caused fatal wounds to Jataayu for having tried to protect Seetha. Rama performed funeral rites for Jataayu and set on a searching mission with Lakshmana. A monster Kabandha obstructed their way and got killed by Rama. He granted salvation to pious Shabari and met Hanuman on the banks of River Pampaa.

Bhattathiri prays to Lord to protect everyone.



Lyrics of Dasakam 34



Dhyana Slokam from Srimad Bhagawatham:

गुर्वर्थे त्यक्त राज्यो व्यचरदनुवनं पद्मपद्भ्यां प्रियाया:
पाणि स्पर्शाक्षमाभ्यां मृजित पथ रुजो यो हरीन्द्रानुजाभ्याम् ।
वैरूप्याच्छूर्पणख्या: प्रिय विरहरुषा आरोपित भ्रूविजृम्भ:
त्रस्ताब्धि: बद्धसेतु: खलदवदहन: कोसलेन्द्रो अवतात् -न: ॥ ९-१०-४ ॥

gurvarthe tyakta-rājyo vyacaradanuvanaṁ padma-padbhyāṁ priyāyā:
pāṇi-sparśākṣhamābhyāṁ mṛjita-patha-rujo yo harīndrānujābhyām
vairūpyāc chūrpaṇakhyā: priya-viraharuṣha-āropita-bhrū-vijṛmbha:
trastābdhi: baddha-setu: khala-dava-dahana: kosalendro avatāt-na: ॥ 9-10-4 ॥

--------------------------------------------------------------------------------------------------

गीर्वाणै: अर्थ्यमानो दशमुख निधनं कोसलेषु-ऋश्यशृङ्गे
पुत्रीयाम्-इष्टिम्-इष्ट्वा ददुषि दशरथ-क्ष्माभृते पायसाग्र्यम् ।
तद्भुक्त्या तत्-पुरन्ध्रीष्वपि तिसृषु समं जातगर्भासु जातो
रामस्त्वं लक्ष्मणेन स्वयमथ भरते-नापि शत्रुघ्न-नाम्ना ॥१॥

giirvaaNai: arthyamaanO dashamukha nidhanaM kOsaleShu R^ishyashR^inge
putriiyaam iShTimiShTvaa daduShi dasharatha kshmaabhR^ite paayasaagryam |
tadbhuktyaa tatpurandhriiShvapi tisR^iShu samaM jaatagarbhaasu jaatO
raamastvaM lakshmaNena svayamatha bharate naapi shatrughna naamnaa || 1 ||

कोदण्डी कौशिकस्य क्रतुवरमवितुं लक्ष्मणेनानुयातो
यातोऽभू: तातवाचा मुनि कथितम् अनुद्वन्द्व शान्ताध्वखेद: ।
नृणां त्राणाय बाणै: मुनिवचन बलात् ताटकां पाटयित्वा
लब्ध्वा-अस्मात् अस्त्रजालं मुनि वनम् अगमो देव सिद्धाश्रमाख्यम् ॥२॥

kOdaNDii kaushikasya kratuvaramavituM lakshmaNenaanuyaatO
yaatO(a)bhuu: taatavaachaa munikathitam anudvandva shaantaadhvakheda: |
nR^INaaM traaNaaya baaNai: muni vachana balaat taaTakaaM paaTayitvaa
labdhvaa-asmaat astra jaalaM muni vanam agamO deva siddhaashramaakhyam || 2 ||

मारीचं द्रावयित्वा मखशिरसि शरै: अन्यरक्षांसि निघ्नन्
कल्यां कुर्वन्नहल्यां पथि पदरजसा प्राप्य वैदेह गेहम् ।
भिन्दान: चान्द्रचूडं धनु:- अवनिसुताम् इन्दिरामेव लब्ध्वा
राज्यं प्रातिष्ठथास्त्वं त्रिभिरपि च समं भ्रातृवीरै: सदारै: ॥३॥

maariichaM draavayitvaa makhashirasi sharai: anyarakshaamsi nighnan
kalyaaM kurvannahalyaaM pathi padarajasaa praapya vaidehageham |
bhindaana: chaandrachuuDaM dhanu: avanisutaam indiraameva labdhvaa
raajyaM praatiShThathaastvaM tribhirapi cha samaM bhraatR^iviirai: sadaarai: || 3 ||

आरुन्धाने रुषान्धे भृगुकुल तिलके संक्रमय्य स्वतेजो
याते यातोसि-अयोध्यां सुखमिह निवसन् कान्तया कान्तमूर्ते ।
शत्रुघ्नेनैकदाथो गतवति भरते मातुलस्याधिवासं
तातारब्धो अभिषेक: तव किल विहत: केकयाधीश पुत्र्या ॥४॥

aarundhaane ruShaandhe bhR^igukula tilake sankramayya svatejO
yaate yaatO(a)si ayOdhyaaM sukhamiha nivasan kaantayaa kaantamuurte |
shatrughnenaikadaa(a)thO gatavati bharate maatulasyaadhi vaasaM
taataarabdhO(a)bhiSheka: tava kila vihata: kekayaadhiisha putryaa || 4 ||

तातोक्त्या यातुकामो वनम्-अनुजवधू संयुतश्चापधार:
पौरान्-आरुध्य मार्गे गुहनिलय गत: त्वं जटा चीरधारी।
नावा सन्तीर्य गङ्गाम् अधिपदवि पुन: तं भरद्वाजम्-आरात्-
नत्वा तद्वाक्यहेतो: अतिसुखम् अवसत् चित्रकूटे गिरीन्द्रे ॥५॥

taatOktyaa yaatukaamO vanam anuja vadhuu sanyutashchaapadhaara:
pauraan-aarudhya maarge guhanilaya gata: tvaM jaTaa chiiradhaarii |
naavaa santiirya gangaam adhipadavi puna: tam bharadvaajam aaraat -
natvaa tadvaakyahetO: atisukham avasat chitrakuuTe giriindre || 5 ||

श्रुत्वा पुत्रार्तिखिन्नं खलु भरतमुखात् स्वर्गयातं स्वतातं
तप्तो दत्वाऽम्बु तस्मै निदधिथ भरते पादुकां मेदिनीं च
अत्रिं नत्वाऽथ गत्वा वनम् अति विपुलं दण्डकं चण्डकायं
हत्वा दैत्यं विराधं सुगतिम्-अकलय: चारु भो: शारभङ्गीम् ॥६॥

shrutvaa putraartikhinnaM khalu bharatamukhaat svarga yaataM svataataM
taptO datvaa(a)mbu tasmai nidadhitha bharate paadukaaM mediniiM cha |
atriM natvaa(a)tha gatvaa vanam ati vipulaM daNDakaM chaNDakaayaM
hatvaa daityaM viraadhaM sugatim-akalaya: chaaru bhO: shaarabhangiim || 6 ||

नत्वाऽगस्त्यं समस्ता शरनिकर सपत्राकृतिं तापसेभ्य:
प्रत्यश्रौषी: प्रियैषी तदनु च मुनिना वैष्णवे दिव्यचापे ।
ब्रह्मास्त्रे चापि दत्ते पथि पितृसुहृदं वीक्ष्य भूयो जटायुं
मोदात् गोदातटान्ते परिरमसि पुरा पञ्चवट्यां वधूट्या ॥७॥

natvaa(a)gastyaM samastaa sharanikara sapatraakR^itiM taapasebhya:
pratyashrauShii: priyaiShii tadanu cha muninaa vaiShNave divyachaape |
brahmaastre chaapi datte pathi pitR^isuhR^idaM viikshya bhuuyO jaTaayuM
mOdaad gOdaataTaante pariramasi puraa pa~nchavaTyaaM vadhuuTyaa || 7 ||
प्राप्ताया: शूर्पणख्या मदनचलधृते: अर्थनै:-निस्सहात्मा
तां सौमित्रौ विसृज्य प्रबलतमरुषा तेन निर्लून नासाम् ।
दृष्ट्वैनां रुष्टचित्तं खरम्-अभिपतितं दूषणं च त्रिमूर्धं
व्याहिंसी: आशरान्-अपि-अयुत समधिकान् तत्-क्षणात्-अक्षतोष्मा ॥८॥

praaptaayaa: shuurpaNakhyaa madanachaladhR^ite: arthanai: nissahaatmaa
taaM saumitrau visR^ijya prabalatamaruShaa tena nirluuna naasaam |
dR^iShTvainaaM ruShTachittaM kharam-abhipatitaM duuShaNaM cha trimuurdhaM
vyaahimsii: aasharaan-api-ayuta samadhikaan tatkshaNaat-akshatOShmaa || 8 ||

सोदर्या प्रोक्तवार्ता विवश दशमुखादिष्ट मारीचमाया-
सारङ्ग सारसाक्ष्या स्पृहितम्-अनुगत: प्रावधी: बाणघातम् ।
तन्मायाक्रन्द निर्यापित भवदनुजां रावणस्ताम्-अहार्षीत्
त्तेनार्तोऽपि त्वमन्त: किमपि मुदमधा: तद्वधोपाय लाभात् ॥९॥

sOdaryaa prOktavaartaa vivasha dashamukhaadiShTa maariichamaayaa-
saarangaM saarasaakshyaa spR^ihitam-anugata: praavadhii: baaNaghaatam |
tanmaayaakranda niryaapita bhavadanujaaM raavaNastaam ahaarShiit
tenaarttO(a)pi tvamanta: kimapi mudamadhaa: tadvadhOpaaya laabhaat || 9 ||

भूय: तन्वीं विचिन्वन् अहृत दशमुख: त्वत्-वधूं मत्-वधेनति
उक्त्वा याते जटायौ दिवम्-अथ सुहृद: प्रातनो: प्रेतकार्यम् ।
गृह्णानं तं कबन्धं जघनिथ शबरीं प्रेक्ष्य पम्पातटे त्वं
सम्प्राप्तो वातसूनुं भृशमुदितमना: पाहि वातालयेश ॥१०॥

bhuuya: tanviiM vichinvann ahR^ita dashamukha: tvat-vadhuuM mat-vadhenati
uktvaa yaate jaTaayau divam-atha suhR^ida: praatanO: pretakaaryam |
gR^ihNaanaM taM kabandhaM jaghanitha shabariiM prekshya pampaataTe tvaM
sampraaptO vaatasuunuM bhR^ishamuditamanaa: paahi vaataalayesha || 10 ||



--------Sri Krishnarpanam-------

1 comment: